Hungriga spöken som Thich Nhat Hanh kallar den här typen av människor är människor som bara visar upp en fasad men som mestadels känner sig väldigt tomma invärtes. Fasaden kan vara väldigt missvisande, personen kan utåt verka gladlynt, men ingen släpps nära inpå livet och inuti kan det finnas en stor känsla av ensamhet. Själv tänker jag på dom här personerna som zoombies.

När man i Bibeln pratar om att människor som inte följer Jesus kommer att dö, så tänker jag att det är dom här människor som åsyftas. Alltså inte död i en fysisk mening, utan människor som känner sig döda och tomma invärtes på det själsliga planet. Det gör mig ont att se att det är så många människor som inte mår bra, inte minst då alla ungdomar som känner sig vilsna och olyckliga och för mig är det en tydlig indikaktion på att det är något allvarligt fel på hur våra samhällen fungerar nu för tiden. Då menar jag inte bara i Sverige utan i länder i hela världen som helhet, på hur vi lever våra liv.

Att nå fram till ett "hungrigt spöke" är svårt för samtidigt som dom längtar efter närhet och förståelse så saknar dom tillit till sina medmänniskor, har dålig självkänsla och verkar tänka att ingen kommer förstå sig på dom och att det därför inte ens är någon idé att försöka förklara för någon annan vad som pågår inom dom.

Men det behöver inte vara så - allt kan snabbt förändras om man bara vågar öppna sig för någon annan!

  

Tänk om dom bara visste hur många människor det är som känner så!

Då borde det väl ändå bli lättare att våga öppna sig för någon medmänniska?

Ja som vanligt kommer jag dragande med denne vise, men väldigt ödmjuka man. Han som vigde sitt liv till att hjälpa andra! Oh my happiness!

I videon nedan förklaras hur man som medmänniska kan försöka att finnas där för människor som är hungriga på kontakt och längtar efter det, samtidigt som det skrämmer dom så mycket att dom ogärna släpper in någon innanför muren.

Thich Nhat Hanh, “Helping Hungry Ghosts”; (https://youtu.be/K3-aJON5780):

#hungryghosts #zoombies

Jag tyckte det var en fin gest när jag såg den här videon där artisten plockar upp 6-åriga Wyatt på scenen och sjunger en av sina låtar tillsammans med honom. Wyatt är ett stort fan och det här betyder extra mycket för honom då han kämpar med sin hälsa.

Här Wyatt med sin mamma.

På scenen sjungande tillsammans med sin idol. Lite kul då lillkillen säger att han inte är så bra på texten och artisten svarar att det inte gör så mycket, för det är inte han heller.

Blake Shelton & Wyatt, “God's Country” duet - live at the Choctaw Grand Theater; (https://youtu.be/iDgb3pzF6nM):

Klippet som hans mamma spelade in vid tillfället lär finnas på Facebook. Tyvärr är jag ju en bakåtsträvare som inte har Facebook, men ni som har det kanske kan hitta det där (där man får se dessa två framifrån istället för bakifrån).

#lillkillenpåscenen

Ja Gud ger oss det vi behöver för att växa! Det är ofta inte detsamma som det vi själva tänker att vi vill ha, utan det som får oss att utvecklas.

Ja även inom psykologi så är man rätt eniga om att det är just livskriser som driver på vår utveckling som individer. Något jag reflekterar över då är om det är på samma sätt med samhällen? Vi går ju igenom stora kriser nu, såväl med miljökrisen, Coronan och den nuvarande oron över den politiska stabiliteten i vårt närområde - kommer det att leda till att våra länder "mognar", blir klokare i tänkandet framåt, bättre förberedda för framtida kriser och bättre på att lösa konflikter på ett fredligt sätt? Vad tror ni?

Caleb and Kelsey Grimm, “God Gave Me You”; (https://youtu.be/HQy6qM8uSI8):

#kriserochutveckling

Nej, jag tror inte det i alla fall. Jag tror att vi har goda och mindre bra tankar i vår hjärna och att det vi säger och gör beror mycket på vilka av dessa tankar vi väljer att fokusera på. Dom hälsosamma eller dom destruktiva?

Destruktiva tankar får vi när vi inte klarar av att hantera vår rädsla, vår oro och ångest och dom sprider sig lätt till andra människor. Det är jätteonödigt som jag ser det, för man kan istället lära sig att hantera dom destruktiva tankarna på ett konstruktivt sätt och ta reda på vad som är orsaken till deras uppkomst. Därefter kan man istället medvetet välja att tänka hälsosamma tankar och sprida dom till sina medmänniskor. På så sätt kan vi tillsammans skapa en mer harmonisk stämning och en fridfullare värld!

#fridfullvärld

Igår var jag på bibban och hämtade en bok och idag var det dags igen. Det plingade till i min mobil redan på morgonen - dom hade fått in en bok som jag beställt på fjärrlån.

Det är boken Living Buddha Living Christ av Thich Nhat Hahn. Det är en väldigt speciell bok för där jämför han zenbuddhism och kristendom för att se vilka likheter och olikheter som finns mellan dom olika religionerna.

Jag har ofta hört TNH prata om Jesus på ungefär samma sätt som han pratar om Buddha och att han anser att Jesus blivit västerlandets Buddha, precis som folk ser upp till Buddha i Österlandet.

Jag blev väldigt glad när jag först upptäckte det, för också jag har tänkt att det är så mycket i tankarna och värderingarna som förenar dom två och det kändes skönt att en person som jag litar på så mycket tänker på samma sätt. Inom zenbuddhismen finns också något som kallas Right View - rätt sätt att se på saken och något en zenbuddhist alltid ska göra är att fråga sig om dennes nuvarande sätt att se verkligen är den rätta eller den bästa. Man bör alltid ifrågasätta, hitta nya perspektiv och ta till sig hur andra ser på samma sak.

När TNH kämpade för att få slut på kriget i Vietnam lärde han känna många kristna ledare i USA, en av dom var Martin Luther King. Han har sagt att han många gånger känt att han har mer gemensamt med dessa präster än med många människor i sitt eget land. Jag har haft samma upplevelse då jag på resor upptäckt att en person av det andra könet och från en helt annan kulturell och religiös bakgrund haft mycket lika åsikter som jag ifråga om samhällsfrågor, moral, etik och religion. Man kan helt enkelt inte ta för givet att människor ska vara så väldigt annorlunda bara för att det är det första intrycket man får av personens yttre.

Det är mer som förenar oss än det som skiljer oss åt och det är dags att lägga VI OCH DOM åt sidan och istället skapa ett OSS!

Det ska bli spännande att läsa den här boken!

#jesusochbuddhafriends

Jag har läst boken Kring denna kropp av Stina Wollter. I den berättar hon om sin bakgrund och hur den fått henne att en stor del av hennes liv förneka delar av sig själv som hon upplevde som ”fel”. Med tiden har hon lyckats lösa upp en hel del av de knutarna och det ledde förutom självacceptans också till att hon på senare år blev kroppsaktivist. För visst borde det väl vara så att man som kvinna inte ska behöva vara anorektisk eller filmstjärnevacker för att få synas på bild, ta plats i samhället eller att ens få finnas precis som den man är?

Stinas bok om kroppar och kroppsaktivism.

Nedan följer en del citat från boken. Om dagens ytlighet:

”Denna onsdag vill jag i kraft av Anna Politkovskayas mod ge er vaccin och immunitet mot människofientlig utseendehets och ytlighetsfördumning. Satsa på era själars tillväxt och på er gärning istället. Möt inte världen med blanka ansikten.

Och när ni börjar bära tecken på att tiden har gått – bär dessa tecken med rak rygg och tänk WOW, det syns! Det börjar tränga fram!”

”Jag har småljugit för att kunna vara med och få plats. Hujedamej. Dör man inte lite varje gång man ljuger om vem man är? Jag är ju så innerligt levande nu. Jag äger så mycket som inte syns. Just därför kan ingen ta det ifrån mig. Jag känner mig lätt och samtidigt så tung. Ska jag dö med denna börda, eller ska jag få fortsätta läcka små Stinigheter på vägen som är kvar? Jag ser framför mig små Stinor i olika form rullar och studsar iväg och hamnar så fint i någon annans ficka, på någon annans berg. Som en byxvarm kastanj, en len sten, en lapp med några viktiga ord, så lätt att hålla i handen.

Ja det vill jag.”

”Det kan tyckas omöjligt att närma sig dem som mobbar och trakasserar, men jag tror inte på demonisering. Jag tror på synliggörande. Jag tror på samhällskroppen som en hel kropp och att det som växer på den är allas angelägenhet. Vi är samhället, och även det obehagliga som händer här får sin näring från vår gemensamma kropp. Någonstans föds hatare. Och kärleksarméer.”…….”Även det vi inte tycker om ryms i samhället. Det är ett slutet system, skapat av människan allena.”……..”Det jag vill säga med det här är att det inte är konstruktivt att hata tillbaka. Det leder till samhällskroppens kollaps, eller till att den splittras i olika läger som hatar varandra och förlorar sig.”

Om pelargonkvinnor, det vill säga kvinnor som irriterar sig på medmänniskor som vågar vara precis som de själva vill, samtidigt som pelargonkvinnan själv inte vågar det utan väluppfostrat cencurerar sig själv för att vara allt det som kan tänkas förväntas av henne av människor i hennes närhet och av samhället och kulturen runt omkring skriver Stina:

”För det går att vara allt. Man måste inte välja eller välja bort. Man kan själv bestämma sina villkor.

Du kanske tycker att jag brötar runt lite väl mycket på min plats på jorden, men jag gör det för att hålla dörren öppen den dagen pelargonkvinnan vill komma ut och hänga lite.”…….” Jag tror att de har tusen dikter i sina hjärtan. Jag tror att de kan flyga rakt igenom gallren.”

Om dickpickar, det vill säga män som tror att kvinnor uppfattar det som en komplimang att få bilder med könsorgan eller berömmande kommentarer skickade till sig skriver Stina så här:

”Så länge jag har möjlighet att göra motstånd och privilegiet att tala och bli lyssnad på kommer jag att fortsätta. Jag kommer elda på min vrede över sakernas tillstånd och envist lyfta fram det faktum att män också far illa i de strukturer som de själva vårdar och upprätthåller. Våldet drabbar på olika sätt också dem själva, det syns i statistik över självmord, kriminalitet och psykisk ohälsa. Det finns så många bevis för att könsmaktsordningen inte ens gagnar dem som har den så kallade makten.”

”Kunskapen går som ett lod rakt igenom mig och allt jag härbärgerar. Med en darrande spets borrar den rakt in i en kärna: min längtan efter en ordning som inte är i krig mot människor, djur och natur. Det är okej att tycka att jag är fånig, men när det kommer till kritan tror jag faktiskt att alla på hela jorden egentligen längtar efter exakt samma sak.”

Saturnus ringar? Nej bara ytterligare en bild på en kropp. Enligt Stina är allting bara former och vad som är fint eller fult är bara en konstruktion i vårt samhälle och i våra hjärnor. Allting är intressant på sitt alldeles egna sätt!

” Jag står här eftersom jag äntligen har förstått vad invasionen av kroppen är och består av, och därmed kan jag äntligen praktisera vardagsmotstånd  och försvara min rätt att finnas, min rätt att synas utan att bli dömd eller bedömd.

Den här skamlösa kroppen har tränat så länge inför den här stunden; i livet, konsten, undervisningen, föräldraskapet, genom alla selfies och samtal. Kroppen har frivilligt tränat sig i utsatthet och sårbarhet på den plattform som heter Instagram.

Jag är i toppform och har svart bälte i fredande, jag är konst och revolution och jag tar tillbaka mig och jag är och gör mig nästan hel. Och det som inte är helt får vara med, det också. Jag krigar inte mot mina tillstånd längre. Jag händer.”

Se en intervju med Stina Wollter på SvtPlay (58 min):
Min sanning – Stina Wollter

#kroppsaktivism #stinawollter

Det finns en YouTube-kannal som heter ColorByCarl. Där kan man se videoklipp som Carl Hamnede skapat av gamla filmer som han sedan bearbetat med hjälp av AI. Dom har då gjorts om till färgfilm och fått många nya "filmrutor" så att filmerna har samma antal bildrutor per sekund som vi är vana vid från moderna filmer, det vill säga filmerna är inte längre så ryckiga som gamla filmer brukar vara. Det är nästan overkligt att se människor för över 100 år sedan strosa runt framför kameran och se helt vanliga ut. 

Dom flesta filmer verkar vara från Stockholm, Göteborg och Malmö och filmen nedan visar bland annat kajen vid Gamla Stan och Katarinahissen. Inte hade jag trott att den fanns redan i början av 1900-talet!

Det känns nästan som att titta på ett avsnitt av Fröken Friman! Katarinahissen drevs på den tiden med hjälp av en ångmaskin.

ColorByCarl, ”Stockholm 1909: Slussen & Katarinahissen - Remastered 4K 60fps”; (https://youtu.be/CsNv6rda-20):

#ColorByCarl #gamlafilmer

Ja, det låter väl spännande! Fast förstås, det är väl härligast på våren och sommaren och antagligen inte lika kul under den mörka hösten och vintern.

Det här paret har själva byggt sig en konstgjord ö i British Columbia i västra Kanada. Ursprungligen byggde dom den av stockar, men med tiden ledde det till rätt mycket underhåll så vartefter har dom bytt ut stockarna mot mer underhållsfritt material. På sin ö har dom bostadshus, växthus och odlingar, en dansbana, en strand och mycket annat. Dom är självförsörjande på grönsaker, fisk och el.

Tänk vad härligt att kunna sitta där och dra upp en firre och lite potatis närhelst man är sugen!

Ön sedd uppifrån.

Exploring Alternatives, ”27 YEARS Living Off-Grid on a Self-Built Island Homestead”; (https://youtu.be/4ts15BW-6hw):

#konstgjordö