I början av 1900-talet började konstnären Hilma af Klint att måla abstrakt konst efter att tidigare mest ha målat porträtt, naturbilder och stadsmiljöer såsom oftast var brukligt på den tiden. Hon var en andlig sökare och medlem i en grupp på fem personer som sökte kontakt med den andliga världen. Efter att ha haft en övernaturlig upplevelse där hon kom i kontakt med en högre makt började hon med sitt abstrakta måleri. Eller är det egentligen rätt att kalla det abstrakt? Kanske var det bara så att det upplevdes abstrakt av dåtidens medlevare för att dom inte visste vad det föreställde och sannolikt är det många av hennes bilder vi fortfarande inte förstår?

Hilma insåg ganska snabbt att världen inte var redo för hennes bilder ännu och därför visade hon dom endast för ett fåtal personer. Före hennes död bestämde hon att bilderna skulle ställas undan och det var inte förrän flera decennier senare som dom hittades av efterkommande släktingar som förstod att dom hittat en riktig skatt. Hilma af Klint signerade aldrig sina abstrakta verk för hon menade att det inte var hennes egna bilder utan bilder som förmedlades från den högre makten genom henne, att hon själv bara var ett redskap.

En av Hilmas tavlor.

Och så vetenskapen.

Källa: https://www.genteknik.se/genetik-och-genteknik/genetik/fran-gen-till-protein/

När jag ser den här bilden av Hilma tänker jag att den visar en DNA-spiral. Den var INTE upptäckt vid tiden då hon målade den (1915). Ett halvt sekel senare kom forskare på att det förmodligen var så här våra DNA-molekyler såg ut och några av dom fick senare Nobelpriset i medicin för sin upptäckt. Intressant i bilden är också motsatserna och dom starka färgerna längst ner. Färgerna motsvarar dom som finns i färgspektrumet vi ser i ett prisma eller en regnbåge, vilket också är samma färger som våra chakran har enligt österländskt tänkande: Rotchakrat (röd – ”Jag ÄR”), sakralchakrat (orange – ”Jag KÄNNER”), solar plexus (gul – ”Jag KAN”), hjärtchakrat (grönt – ”Jag ÄLSKAR”), halschakrat (ljusblå – ”Jag TALAR”), pannchakrat eller ”tredje ögat” (mörkblå – ”Jag SER”) och kronchakrat (violett – ”Jag VET”). För att må bra behöver vi ha balans i alla våra chakran, att jag vet vem jag är, känner mina känslor och förstår vad dom försöker förmedla till mig, att jag tror på mina förmågor, att jag vågar vara öppen för kärlek, att jag klarar av att kommunicera tydligt och klart vad som är viktigt för mig, att jag kan använda min intuition och att jag har tillit till andra och till den högre makten.

Jag tänker också på mitt eget spirituella uppvaknande och vissheten av att jag inte ska vara rädd för att visa hela mig och våga lysa i alla regnbågens färger. Just mina unika färger, min DNA-uppsättning och mina livserfarenheter, är ju just det som format mig till den jag är idag. Kanske är det därför Hilma låter DNA-strängen knyta ihop dom två olika sidorna av hjärtat? Visste ni förresten att allt vårt DNA inte aktiveras, utan att det också beror på vad som stimuleras av vår omgivning under vårt liv. Det har man kunnat se i studier av enäggstvillingar som växt upp med olika familjer och i olika miljöer. Man kan alltså ha en predisposition för att utveckla någonting, gott eller dåligt, men om det inte stimuleras av omgivningen (människorna och miljön) så kommer det inte att utvecklas.

Hilma och hennes syster var vad jag förstår välutbildade även i ämnen som vetenskap och kanske hade hon också kunskaper om österländsk filosofi och kanske det omedvetet också syns i hennes målningar? Hon kom från en adlig familj och tur var det tänker jag för en fattig konstnär hade nog haft svårt att lägga ner så mycket tid på att måla konst som inte gav några större inkomster? Det fanns också personer som värderade hennes arbete och som hjälpte henne ekonomiskt.

Om jag någonsin skulle få chansen att komma i kontakt med en person som inte längre finns hos oss fysiskt så skulle det vara oerhört spännande att få möta denna högintressanta person! Något jag undrar över är vad hon själv förstod av motiven på sina tavlor. Visste hon att denna tavla föreställer en DNA-sträng eller var det bara just ett motiv som skapades för att senare kunna väcka tankar hos någon annan som hade mer specialkunskap inom just detta område och som kunde använda den inputen för att komma framåt? Konst är undervärderat i vårt samhälle och den högre maktens vägar är märkliga!

Här kommer en video om Hilma af Klint och hennes konst.

Art History School, “Hilma af Klint, The Life of an Artist”, ( Ca 15 min); (https://youtu.be/6ab_QfeL4u4):

#hilmaafklint #dnasträngar

För alla er som liksom jag saknar att kunna ta del av så mycket kultur som jag önskar, så finns det ändå en hel del man kan ta del av på nätet. Här kommer lite exempel, men du kan ju också kolla om dina favoritevenemang har någon digital variant i år.

Just nu pågår en digital bokfestival. Det är Smålands litteraturfestival och den började igår och finns tillgänglig till den 20/2 och den är helt gratis för alla som har lust att ta del av seminarierna. Man kan antingen titta live när seminariet pågår (3-6/2) eller se det i efterhand.

Mer info och länkar till seminarierna hittar du här:
https://www.smalit.se/

Det finns också bibbor som har bokcirklar på Internet där du kan diskutera texterna med andra. Just dom digitala evenemangen är ju bra på så sätt att du kan ta del av kultur från någon annan landsände, avståndet spelar ju ingen roll.

Här kan du hitta pågående bokcirklar, flera av dom är öppna för alla intresserade (och kanske även starta en egen om du skulle vilja?):
https://bokcirklar.se/

Just nu (4-6/2) pågår Jokkmookks marknad och där har jag aldrig varit, men i år är den digital och vi kan få vara med på ett hörn fast hemifrån vår soffa. Här kan du även handla varor från hantverkarna.

Besök marknaden:
https://jokkmokksmarknad.se/
https://www.youtube.com/channel/UC9Zm4VJacNRcqFGkJ5USAIQ/videos

En kvinna jojkade på invigningen av Jokkmokks marknad.

På YouTube kan du hitta massor av musik, här klassisk musik med Norrköpings Symfoniorkester:
https://www.youtube.com/c/NorrkopingSymphOrch/videos

Ett smakprov:

Norrköpings symfoniorkester, ”Czardas av Vittorio Monti med Trio De Lyx”; (https://youtu.be/FzSeRLkpCJc):

Man kan också ta del av teater, här Östgötateatern (pjäser, diktläsning, besök bakom scenen hos kostymörer, perukmakare och kulissverkstad):
https://www.youtube.com/user/ostgotateatern/videos

Ett smakprov:

Östgötateatern, ”Come From Away - möt Linda Olsson och Beverley Bass”; (https://youtu.be/EB1LP-8MwMs):

Sök efter det du saknar så ska du upptäcka att det finns massor av intressant kultur som erbjuds oss på nätet just nu!

Sol på er alla!

#digitalkultur

En person som lyste klarare än dom flesta vid presidentinstallationen igår i Washington var den unga poeten Amanda Gorman som framförde en dikt. Den heter ”The Hill We Climb” och rör teman som handlar om att försvara demokratin och att verka mot förtryck.

Se Amanda Gorman framföra sin dikt:

Amanda Gorman läser poesi vid Joe Bidens installation vid Capitolium

Jag har hört att denna 22-åring är mycket intresserad av politik och att hon har ambitionen att bli president någon gång i framtiden. Hon sägs sikta på valet 2036 och jag hoppas att vi får se henne igen, någon gång i framtiden!

#poesistjärnan

Idag dök det upp en video med Pink Floyd som var helt fängslande för mig. Orden och bilderna flöt ihop och var som en märklig men vacker dröm. Efteråt förstod jag att animationen egentligen kommer från en helt egen historia, så då blev jag nyfiken på att också nysta lite i det. Det visade sig att animatören är väldigt känd i sina kretsar och han har vunnit en Oscar och också andra priser.

Lite bilder av animatören Aleksandr Petrov.

Här kommer musikvideon, originalfilmen hittar du lite längre ner.

Pink Floyd (musik, ”A Pillow Of Winds (1971)) och Aleksandr Petrov (animation, "Moya lyubov" (2006)),”; (https://youtu.be/wFt99jcazHs):

A Pillow of Winds

A cloud of eiderdown
Draws around me
Softening a sound
Sleepy time, and I lie
With my love by my side
And she's breathing low
And the candle dies
When night comes down
You lock the door
The book falls to the floor
As darkness falls
The waves roll by
The seasons change
The wind is wry
Now wakes the awl
Now sleeps the swan
Behold the dream
The dream is gone
Green fields are calling
It's falling, in a golden door
And deep beneath the ground
The early morning sounds
And I go down
Sleepy time, and I lie
With my love by my side
And she's breathing low
And I rise, like a bird
In the haze, when the first rays
Touch the sky
And the night wings die

Animationen "Moya lyubov" (My Love, 2006) är skapad av Aleksandr Petrov. Historien är baserad på “The Story of a Love” av Ivan Shmelyov. Här är själva kärnan av berättelsen:

It’s the springtime and the main character is an adolescent boy. The blossoms of spring joined with the naivety of youth are capable to beget a real tempest of passion. An innocent and pretty servant girl is a young peasant orphan, she hopelessly falls in love with the boy and she presents him with her tenderness and his first innocuous kiss.

But the boy has high romantic ideals. He reads Don Quixote so, similar to that valiant knight-errant, he wants to have courtly love and he chooses a twenty-five-year-old midwife living next to him as a lady of his heart. Blinded by infatuation he can’t see all the vulgarity that surrounds her. And writing a lot of poetic and passionate messages he at last gets her consent for a secret tryst.

“Kiss me, kiss me better…” she whispered. “Wait a bit – I’ll take off my hat.” And she tore it off.
“You are my first… and we have met by a pure accident…” she whispered again brokenly. “I must tell you all about how unhappy I am. I have never known a real, pure love. Everyone thinks of me as of a… do you understand now? My pure, innocent boy! I have had a love affair! I wrote you what a sinful woman I am. But every woman also has her dreams of an ideal and fancies she sees a mystery in men. And now I have found one in your purity, in these innocent eyes…” she whispered passionately and fanning my face with her hot breath.

When the illusions of one’s youth break it is a very painful process but without losing one’s illusions one can’t grow up.

Aleksandr Petrov, "Moya lyubov" (My love) 2006 (hela originalet, 27 min); (https://youtu.be/islIIzkG0w0):

Aleksandr Petrov har också gjort många fler animeringar bland annat ”Den gamle och havet” som baseras på Ernest Hemmingways historia. Det var för den han vann en Oscar.

Här är lite mer fakta om Petrov: https://g.co/kgs/8nSLNL

Aleksandr Petrov skapar animationerna genom att måla på glas och sedan ändra målningarna lite i taget. I videon nedan visar han hur historien skapas från en story board och till att bli en animation.

Aleksandr Petrov - Making of_Part 1 (ENGLISH subtitles); (https://youtu.be/GYc4xLylhS4):

#aleksandrpetrov #animation

När Greta Thunberg nyligen fyllde år så blev hon hyllad av bland annat Patti Smith som läste sin dikt ”The Cup” som hon skrivit och dedikerat till Greta.

Dikten handlar om vår sjuka planet och kampen för att rädda den från undergång. Den kunde ses på stora skärmar på Picadilly Circus i London och finns också på Patti Smiths Instagramkonto.

Patti Smith på storbildsskärm läsande sin dikt "The Cup".

Hör Patti Smith läsa sin dikt på Svt:
Hör Patti Smiths födelsedagshyllning till Greta Thunberg

#pattismith

Redan som barn lärde sig Amina av sin mamma att virka. Det var bara det att hennes mamma inte tyckte att det blev så bra. För några år sedan återupptog hon virkandet som en hobby, för att ha något kul att göra och nu virkar hon allt från kläder, filtar och väskor.

När hon delade med sig av bilder på Internet fick hon mycket uppmärksamhet och uppskattning från andra som gillade det hon gör och efter succén på nätet funderar hon nu på att kanske öppna en butik där hon kan sälja sina alster.

Amina i den klänning hon skapat med en klänning från Oscar de la Renta som förlaga.

Här är ett gäng fina väskor hon gjort.

Se mer av hennes alster på TV4:
Aminas virkning gör succé på nätet

#virkglädje

I dagen lucka blir det lite poetry slam med den unga generationen. Här en tjej som delar med sig om sina tankar om livet.

Sara Nazari

Revolution Poetry TV, ”Sara Nazari – Livet”; (https://youtu.be/3pVV455WRhI):

#poetryslam

Sedan eftermiddagens besked om att Sven Wollter har lämnat jordelivet, så satt jag ikväll och kollade på en dokumentär om hans 65 år på den svenska scenen. Alla vi gamlingar tänker nog på honom som Raskens, om soldaten som sedan blev torpare eller kanske som en polisinspektör i en av Widerbergfilmerna, men han var så mycket mer.

När han första gången fick följa med sin pappa till Stadsteatern vid fem års ålder, så blev han helt såld på den spännande världen med en gång. Eller som han själv uttryckte det – det var inte han som valde teatern utan teatern valde honom. Utan att alls ha någon erfarenhet av skåderspeleri så kom han in på elevskolan i Göteborg, men efter utbildningen var det svårt att få jobb och då försörjde han sig istället med ett jobb nere i hamnen.

Sån tur var bestämde han sig för att kämpa för att komma tillbaka till teaterlivet igen och lyckades med det. Efter det jobbade han på ett otal teatrar under dom följande åren och teaterlivet på den tiden var mycket politisk och handlade mycket om solidaritet. (Ja, man undrar ju vart det ordet har tagit vägen nu för tiden?)

Sedan halkade han in i filmbranschen på ett bananskal och plötsligt visste alla svenskar vem han var. Han strävade aldrig efter att bli filmskådis eller kändis, det bara blev så ändå. En av dom största höjdpunkterna i hans karriär tyckte han var Tältprojektet 1977. Det var en dramatisering av Arbetarrörelsens historia och den kraften och glöden han kände tillsammans med dom andra där gjorde ett så stort intryck på Sven att han förblev KPML-r trogen i hela sitt liv, medan många av hans samtida medmänniskor glömde bort innebörden av ordet solidaritet vartefter deras egna plånböcker blev tjockare.

Han berättade också om när tältprojektet kom till Stockholm. Natten efter att dom satte upp tältet så blev det ett fruktansvärt väder, tältet hade rasat och gått sönder lite här och där och skådespelarna var förtvivlade och undrade hur dom nu skulle kunna genomföra sina föreställningar. Men när stockholmarna fick reda på vad som hänt så strömmade människor till platsen för att hjälpa till med att laga och få upp tältet igen och föreställningarna kunde sedan spelas som tänkt. Han tyckte att det var ett riktigt under att allt fixade sig så bra till slut!

Tältprojektet, ”Vi äro tusenden (Live)”; (https://youtu.be/j5O7fTKIrp8):

Våren 2014 gjorde han ett kortare gästspel på Norrköpings Stadsteater som Swedenhielm och då fick vi också se vad solidaritet innebar för honom. Jag kommer ihåg att han då organiserade en kabaret till förmån för stadens uteliggare. För honom handlade det inte bara om att samla ihop pengar, utan att det var minst lika viktigt att få folk att uppmärksamma problemet och att fundera på vad man göra åt det.

En av hans senaste filmer som jag tycker väldigt mycket om är ”Våga älska” där han spelar mot fantastiska Ghita Nörby. Dom spelar två vilsna gamlingar som hittar fram till varandra på ålderdomshemmet och där det utvecklas en väldigt fin relation med mycket kärlek och ömhet mellan dom. Man får också se hur dom anhöriga reagerar, att bli kär på seniorboendet anses tydligen inte helt anständigt?

Det fanns många kvinnor och barn i Sven Wollters liv. Han hann med tre fruar, två sambos och fick fem barn. Han verkar ha ett stort hjärta, men han berättar också att svårigheterna att tygla sin sexuella lust ibland ställt till det för honom i relationer. Han har också upplevt hur det är att mista nära och kära, då han förlorat en dotter som dog av anorexi och hans sambo, Viveka Seldahl, som dog ganska plötsligt i en cancersjukdom.

Sven Wollter skrev för några år sedan en bok som heter Hon, han och döden. Den handlar om kärleken och närheten till döden. Så här formulerade sig Sven om sina tankar:

”Kärlek och gemenskap kan pågå ända till det sista andetaget. Håll min hand! Så länge det är någon som vill hålla min hand, då kan jag dö. Jag vill bli sedd! Kärleken, erotiken, sensualismen är inte åldersbunden. Det är vad jag tror på.”

Kära Sven!

Jag tror att jag pratar för många när jag säger att du är både sedd och älskad av så många människor, så det kan du aldrig tro! Vi var inte där och höll din hand när du dog, men i våra tankar gör vi det nu!

Se dokumentären om Sven Wollter på SvtPlay:
Sven Wollter 65 år på scenen

#svenwollter #hållminhand