Sedan eftermiddagens besked om att Sven Wollter har lämnat jordelivet, så satt jag ikväll och kollade på en dokumentär om hans 65 år på den svenska scenen. Alla vi gamlingar tänker nog på honom som Raskens, om soldaten som sedan blev torpare eller kanske som en polisinspektör i en av Widerbergfilmerna, men han var så mycket mer.

När han första gången fick följa med sin pappa till Stadsteatern vid fem års ålder, så blev han helt såld på den spännande världen med en gång. Eller som han själv uttryckte det – det var inte han som valde teatern utan teatern valde honom. Utan att alls ha någon erfarenhet av skåderspeleri så kom han in på elevskolan i Göteborg, men efter utbildningen var det svårt att få jobb och då försörjde han sig istället med ett jobb nere i hamnen.

Sån tur var bestämde han sig för att kämpa för att komma tillbaka till teaterlivet igen och lyckades med det. Efter det jobbade han på ett otal teatrar under dom följande åren och teaterlivet på den tiden var mycket politisk och handlade mycket om solidaritet. (Ja, man undrar ju vart det ordet har tagit vägen nu för tiden?)

Sedan halkade han in i filmbranschen på ett bananskal och plötsligt visste alla svenskar vem han var. Han strävade aldrig efter att bli filmskådis eller kändis, det bara blev så ändå. En av dom största höjdpunkterna i hans karriär tyckte han var Tältprojektet 1977. Det var en dramatisering av Arbetarrörelsens historia och den kraften och glöden han kände tillsammans med dom andra där gjorde ett så stort intryck på Sven att han förblev KPML-r trogen i hela sitt liv, medan många av hans samtida medmänniskor glömde bort innebörden av ordet solidaritet vartefter deras egna plånböcker blev tjockare.

Han berättade också om när tältprojektet kom till Stockholm. Natten efter att dom satte upp tältet så blev det ett fruktansvärt väder, tältet hade rasat och gått sönder lite här och där och skådespelarna var förtvivlade och undrade hur dom nu skulle kunna genomföra sina föreställningar. Men när stockholmarna fick reda på vad som hänt så strömmade människor till platsen för att hjälpa till med att laga och få upp tältet igen och föreställningarna kunde sedan spelas som tänkt. Han tyckte att det var ett riktigt under att allt fixade sig så bra till slut!

Tältprojektet, ”Vi äro tusenden (Live)”; (https://youtu.be/j5O7fTKIrp8):

Våren 2014 gjorde han ett kortare gästspel på Norrköpings Stadsteater som Swedenhielm och då fick vi också se vad solidaritet innebar för honom. Jag kommer ihåg att han då organiserade en kabaret till förmån för stadens uteliggare. För honom handlade det inte bara om att samla ihop pengar, utan att det var minst lika viktigt att få folk att uppmärksamma problemet och att fundera på vad man göra åt det.

En av hans senaste filmer som jag tycker väldigt mycket om är ”Våga älska” där han spelar mot fantastiska Ghita Nörby. Dom spelar två vilsna gamlingar som hittar fram till varandra på ålderdomshemmet och där det utvecklas en väldigt fin relation med mycket kärlek och ömhet mellan dom. Man får också se hur dom anhöriga reagerar, att bli kär på seniorboendet anses tydligen inte helt anständigt?

Det fanns många kvinnor och barn i Sven Wollters liv. Han hann med tre fruar, två sambos och fick fem barn. Han verkar ha ett stort hjärta, men han berättar också att svårigheterna att tygla sin sexuella lust ibland ställt till det för honom i relationer. Han har också upplevt hur det är att mista nära och kära, då han förlorat en dotter som dog av anorexi och hans sambo, Viveka Seldahl, som dog ganska plötsligt i en cancersjukdom.

Sven Wollter skrev för några år sedan en bok som heter Hon, han och döden. Den handlar om kärleken och närheten till döden. Så här formulerade sig Sven om sina tankar:

”Kärlek och gemenskap kan pågå ända till det sista andetaget. Håll min hand! Så länge det är någon som vill hålla min hand, då kan jag dö. Jag vill bli sedd! Kärleken, erotiken, sensualismen är inte åldersbunden. Det är vad jag tror på.”

Kära Sven!

Jag tror att jag pratar för många när jag säger att du är både sedd och älskad av så många människor, så det kan du aldrig tro! Vi var inte där och höll din hand när du dog, men i våra tankar gör vi det nu!

Se dokumentären om Sven Wollter på SvtPlay:
Sven Wollter 65 år på scenen

#svenwollter #hållminhand

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...