Nu har jag uppnått första delmålet som var att ta mig över Pyrenéerna. Dagens etapp var ca 1,5 mil lång, med en höjdskillnad på 700 m från Valcarlos. De sista 4 km var sjukt branta, jag såg bara upp, upp hela tiden och inget slut på branten. Men jag tänkte att jag har ju ett rykte om mig att jag är envis, så jag får väl försöka leva upp till det.


Jag försökte att vara här och nu, titta på naturen och fåglarna i närheten. Jag såg flera rovfåglar och dom lät ungefär som ormvråkar när de skrek. Det blev massor av pausar för att vila och dricka, men till slut kom jag äntligen till Ibaneta, passets högsta punkt som ni ser här på bilden.

Vädergudarna var med mig, det var molnigt nästan hela vägen, vilket jag tyckte var bra eftersom jag kan få problem vid hög värme, men precis när jag nådde backkrönet, så kom solen fram och diset lättade. Väl framme i klostret i Roncevalles var det så skönt att få en säng och en dusch. Här träffade jag återigen den walesiska killen som jag vandrade med på förmiddagen innan det blev så brant. De andra två har jag inte sett till, så antagligen fortsatte de en bit till. Jag hade inte orkat ett enda steg till, jag är så nöjd här! Ska bara äta middag och sedan blir det nog sängen rätt tidigt. Borde väl också fundera över hur långt jag ungefärligen vill gå imorgon och försöka skaffa lite kontanter, för de börjar bli en bristvara.

#elcamino #vandring

Jag kom till SJPdP med morgonens första tåg. Området kring Pyrenéerna är verkligen en jättevacker trakt att färdas igenom, med många fina byar. Efter det obligatoriska besöket på pilgrimskontoret, där man får sitt pilgrimspass och en snabb frukost så började jag min vandring. Jag har valt att gå den enklare vägen till Roncevalles, där stigningen "bara" är ca 1 000 m, istället för 1 440 m som det är på Napolion road som dom flesta väljer att gå. Straxt efter att jag lämnat staden började det att regna, och kameran åkte snabbt långt ner i väskan, där den sedan fick stanna hela dagen, så tyvärr blev det inga bilder från vandringen. Gångvägen gick på småvägar nära floden som rinner i dalgången och efter ett tag klarnade det upp och blev väldigt varmt.

Under hela vandringen såg jag bara ytterligare en pilgrim, en fransk kvinna på cykel. Hon planerade att cykla hela vägen till Roncevalles denna dag, sedan följa Caminon till Logrono, därefter följa floden Ebro ner till Medelhavet och sedan cykla norrut till Frankrike igen. Själv traskade jag vidare förbi staden Argenyue och därefter blev vägen ganska brant upp till Valcarlos, så det blev många pausar i dikesrenen. Av någon konstig anledning lyckades jag hela tiden parkera baken mitt i brännässlor eller taggiga nypon- eller björnbärsbuskar. Men det fanns också goda bär på dom! Allt ont för alltid med sig något gott också.
?

Till slut fick jag äntligen syn på byn Valcarlos på andra sidan floden. Det var dagsmålet för min vandring och jag kände mig så nöjd att jag inte behövde gå längre. Mina fötter och axlar värkte och vägrade att ta ett enda steg till. Jag kom till albuergen (härbärget) och upptäckte att jag var den enda personen där. Det kändes lite märkligt att vara ensammen i ett stort hus. Men efter ca 1 timme dök det upp en kille, efter ytterligare en timme kom en kvinna och när vi sedan skulle gå ut och köpa lite mat så hittade vi en vilsen pilgrim som vi också tog med oss tillbaka till albuergen.

Till slut blev vi en liten grupp på fyra personer, i varierande åldrar från ca 30-60 år och alla från olika länder. En ung kille är från Wales (och nej, han gillar inte Boris Johnson eller Brexit), en äldre kvinna från Sydafrika, en ung tjej från Danmark och så jag. Kvinnan från Sydafrika hade tagit vägen över berget, men straxt efter Orisson råkade hon ta fel väg i någon korsning, hon såg inte en enda människa, blev rädd att hon skulle bli tvungen att tillbringa natten ensam på berget. Liksom jag så är hon troende, så hon bad Gud att hjälpa henne på något sätt och han skickade en vänlig lantbrukare i hennes väg. Han såg hennes desperation och skjutsade henne till Valcarlos och hon var så lycklig över att återigen hitta tillbaka till civilisationen och till och med få tak över huvudet. Jag känner mig så nöjd över mitt vägval, jag hade inte pallat att gå över de högsta bergtopparna. Det blir spännande att se hur det går imorgon, då blir det 700 meters stigning och bara uppför. Vi får se vad morgondagen har att bjuda!

#elcamino #vandring

Igår kväll kom jag äntligen till Frankrike och Bayonne. Det är en gammal, pittoresk stad, vackert beläget vid en flod. Jag var så trött efter resan dagen innan som hade startat redan vid 3-tiden på natten, så när det blev kväll gick jag till sängs redan vid 21:30 och sov sedan som en död och slagen tills det var dags att gå upp på morgonen. Idag gick resan vidare med tåg till Saint-Jean-Pied-de-Port där många väljer att starta Camino.

#elcamino

Caminon är ca 80 mil lång, men många fortsätter vandra till Finisterre (Världens ände) ute vid Atlantkusten och vandringen blir då 90 mil lång. På bilderna nedan kan ni se höjdskillnaderna under vandringens gång. Brantast är det på första etappen över Pyrenéerna och sedan igen då man kommer till O Cebreiro efter ca en månad. I mitten på vandringen är det väldigt platt då man vandrar över La Mesa, slättlandskapet på högplatån. Där är utmaningen istället att det är långt mellan byar, dricksvattenfontäner, härbärgen och restauranter. Det finns inte heller särskilt många träd att söka skydd under och man är mycket utsatt för stark sol, hård vind, regn och åska. Vädret på hösten kan variera från sol och ca 30 grader till minusgrader och snö på bergstopparna. Om jag har förstått det rätt så är det vanligare att man överraskas av snö då man vandrar på våren, så jag hoppas slippa det.

#elcamino #vandring

Det finns många vloggare som gjort jättefina videodagböcker från sin vandring. En av dom är Efren, som berättar lite om varje dagsetapp och som också filmat bilder uppifrån med drönare, över landskapet och de stora städer han kom till. Om ni är nyfikna att se hur det ser ut under vandringen kan ni kolla in hans vlogg här (varje avsnitt är ca 12-14 min långa).

#elcamino #vandring

För väldigt många år sedan, ja närmare 30 år sedan hörde jag för första gången talas om "El Camino de Santiago de Compostela", en pilgrimsvandring som sträcker sig från Saint-Jean-Pied-de-Port i Frankrike till Santiago de Compostela nära Atlantkusten i Spanien. Jag hade sett ett inspirerande Lonely Planet-program och kände genast att det var något jag bara måste göra någon gång i framtiden. Då var jag en nybliven mamma så detta var något jag inte räknade med att kunna göra särskilt snart, men det har alltid funnits med i mitt huvud som en framtidsvision. De senaste åren har drömmen växt sig allt starkare och jag har känt att nu är det inte längre en fråga om huruvida jag ska gå den, utan snarare när.

För ca ett halvår sedan bestämde jag mig, att till hösten ska det äntligen bli av och den senaste månaden har mest bestått av förberedelser: Boka biljetter och de första boendena, köpa utrustningar, funktionskläder, vandringskängor, detaljstudera sträckorna, kolla tips, gåträna och träna spanska. Och nu är det bara några få dagar kvar innan äventyret börjar!!

Min förhoppning inför vandringen är att jag ska få mycket tid för att kontemplera, fundera över livet, men också att jag ska träffa en massa intressanta människor som jag förhoppningsvis kan ha många spännande samtal med. Jag tänker också att om jag har tid, ork och möjlighet så blir det kanske lite blogginlägg längs med vägen....

Kanske vill ni följa med?

#elcamino #vandring