Idag fick jag anledning att prova min nya regncape när det under morgontimmarna kom en skur. Jag ser ut lite som ringaren av Noter Dame, med en puckelrygg där bak. Nu blev det inte så mycket regn, så jag vet fortfarande inte hur bra den funkar i ösregn, men hittills verkar det lovande. Den blir inte alltför varm och det var inte alltför svårt att få den på sig.

Jag hade tänkt gå 21 km idag, men när jag kollade hur morgondagen verkar så upptäckte jag att den antingen skulle bli väldigt kort eller väldigt lång. Nästa by låg bara 5 km bort och med mest platt väg dit, så jag bestämde mig för att fortsätta dit. Då blir vandringen imorgon till Astorga 23 km vilket verkar överkomligt för mig.

På härbärget åt jag donativo-middag, vilket innebär att man betalar vad man tycker att måltiden är värd. Det var väldigt god mat: grönsakssoppa med bröd, sallad, gryta med ris och kyckling och youghert, ananas och persika till efterrätt. Jag pratade mycket med en israelisk tjej vid middagen. Hon är vegan och han som lagade maten, hade gjort specialkost åt henne och det var hon väldigt glad över. Förutom i storstäderna så har hon väldigt svårt att hitta vegansk mat. Hon måste alltid laga maten själv och hon har rasat i vikt sedan hon kom hit och behöver äta upp sig när hon kommer hem igen. Själv är jag vegetarian hemma, mestadels av etiska skäl, men eftersom jag hört att det är svårt att hitta sån mat här (spanjorerna förstår inte ens innebörden) så bestämde jag mig innan jag for hit att jag ska äta kött när jag inte kan välja något bättre. Ibland finns fisk, men ibland finns inga sådana alternativ. Sedan pratade vi politik, ett av mina favoritämnen. Israel har nyss haft nyval och det är ännu inte klart hur den nya regeringen kommer att se ut. Klart är ändå att Netanyahu inte får sitta kvar. Det tyckte tjejen var bra för hon vill se mer av diskussioner och förhandlingar mellan israeler och palestinier.

#elcamino #vandring #israel

Om ni nu trodde att viner i bag in box förpackningar är till för att hälla i er, så trodde ni helt fel! Dom är såklart till för vinterapi!

Om man bara tvättar av huden med vin eller om man till och med tar ett bad i vinet, förtäljer inte reklamen. Jag antar att man duschar efteråt, för annars luktar man nog som en gammal alkis?

Idag var jag tvungen att gå och köpa mig en ny regnponcho för en femhundring. Igår när det regnade hela dagen upptäckte jag nämligen att min nya dyra skaljacka som skulle vara vind- och regntät verkligen inte alls var regntät. De första regndropparna rullade lydigt av mig, men efter ett tag blev jackan istället blöt rakt igenom och kläderna under var rejält fuktiga.

Det väntas mer regn de kommande dagarna, så jag var tvungen att fixa något som funkar bättre för mig. Dessutom är höstarna i Galicien kända för att vara regniga och kalla, så förmodligen blir det mer av detta väder under de kommande veckorna.

Min nya regnponcho är knälång och har extra tyg där bak så att ryggsäcken förhoppningsvis får plats under den också. Det är bra, för Ospreys regnskydd för ryggsäcken är inte heller särskilt regntät, det blir ganska blött under det också.

#elcamino #vandring

I morse var jag tvungen att lämna härbärget jag sovit på, för reglerna säger att man bara får stanna en natt. Men den här gången tänkte jag att jag skulle stanna ytterligare en natt i staden, så jag hade bokat ett hostel via nätet. I väntan på att det skulle bli dags för incheckning så traskade jag runt i stan, med förhoppningen att se lite mer än "gamla stan" men utan att gå bort mig. Det är en väldig blandning av gammalt och ganska nytt som möter mig. León började byggas redan på romartiden och många av de byggnader som fortfarande finns kvar i stan är från 1200-1300 talen.

Här ett museum i en mycket gammal byggnad.

Och på andra sidan gatan hypermoderna byggnader, Junta de Castilla y León (kopparfärgad) och Europabyggnaden ( i blått).

Sedan hittade jag den här fina trappan i regnbågens alla färger och med kloka ord på varje trappsteg. Den påminner om en trappa i Rio de Janeiro som jag sett på bild, med skillnaden förstås att trappan i Rio är mycket längre. Orden säger saker som "Stäng ögonen så ser du mer", "Respektera alla" och "Lev livet i färger".

När jag kommer tillbaka mot "gamla stan" ser jag en stadsport som jag inte känner igen.

Men väl på insidan känner jag igen mig. Här var jag igår eftermiddag, men då gick jag åt ett annat håll.

Det finns ett ovanligt konstverk där. Det ser ut som ett grishuvud med ett horn på som hänger i en lyftkran. Piggycorn i stället för unicorn?

Sedan passerar jag en konstskola som har en massa citat från kända människor på sina fönster.

"En artist uttrycker sig med sin själ och måste vara sammansmält med den".
Marcel Duchamp

Nästa citat lyder:

"Varje barn föds med föreställningens gåva, men aldrig med att sluta öva den".
Walt Disney

Efter den vandringen var det dags för incheckning på hostelet.

#elcamino #vandring

Idag har jag kommit fram till Leon, den sista storstaden på denna vandring. I fortsättningen kommer vi bara att passera småstäder och byar.

Det här har varit den första dagen på vandringen då det regnat större delen av dagen. Tidigare har det bara kommit kortare skurar och sedan klarnat upp.

Jag har tänkt att stanna här ytterligare en dag, så jag hoppas på bättre väder imorgon.

#elcamino #vandring

Härom dagen när jag var ute och traskade i mörkret så var det något som inte stämde. Himlen framför mig var rosafärgad och upplyst. Först trodde jag att det var ljuset från någon upplyst stad, men efter ett tag blev ljuset starkare. Varje dag vandrar jag i västlig riktning, vilket innebär att soluppgången sker i den riktningen som jag har min rygg åt. Jag vet att pilarna ut ur byn var otvetydiga, jag följer vägen. Kan det vara så att Caminon just nu går i östlig riktning? Det verkar ju helt knas i så fall!

Efter en stund får gåtan sin förklaring. Det är fullmånen som busar med mig. Den syns fortfarande fast klockan är efter 7 på morgonen och den är stor (syns inte så bra på bilden) och gul som en apelsin. Den har gömt sig bakom en massa moln, men plötsligt kom den fram igen.

#elcamino #vandring

Katarina församling i Stockholm väckte mitt intresse för kyrkan.

Jag tillhör de få procenten svenskar som regelbundet lyssnar på P1. På söndagar klockan 11 blir det gudstjänst på P1 och då brukade jag alltid byta till P2 där det fanns ett program med världsmusik som jag gillade. Men en dag gjordes tablån om och musikprogrammet flyttades till någon annan tid. Då stängde jag istället av radion under den timmen som gudstjänsten pågick, för jag kände inte att gudstjänsten hade någonting att säga mig.

Men en söndag var jag upptagen med något annat då programmet började och när jag återvände till radions sällskap så tänkte jag att det var en väldigt annorlunda gudstjänst jämfört med de jag hört någon gång tidigare i mitt liv. Musiken var modernare och hade texter som talade till mig och predikan berörde mig djupt. Katarina församling har en fantastisk kollektiv förmåga att kommunicera på ett sätt som berör. De tar upp nutida samhällsfrågor och frågor som handlar om det svåra som kan drabba oss alla när som helst i livet och så relaterar de dessa frågor till de budskap som finns i bibeln. Med tiden har jag också upptäckt att församlingen också publicerar sina predikningar och ibland också musikinslag på sin YouTube-kanal. Så när jag vill ha lite själslig spis så brukar jag leta upp någon predikan på kanalen.

Nu när jag är ute och pilgrimsvandrar deltar jag ibland i pilgrimsmässor, där vi pilgrimer får mottaga välsignelser för att vår vandring ska gå bra och att vi ska få vara friska. Något jag reagerar på i den katolska kyrkan är att de rabblar väldigt många texter som alla verkar kunna utantill.

När jag pratar med Gud känns det väldigt viktigt att jag är väldigt personlig och ärlig med vad jag har på hjärtat. Orden som rabblas i gudstjänsterna är väldigt genomtänkta, välformulerade och visar tydligt att den som formulerat dessa helt tydligt är en person med en hög medvetenhet. Ändå kan jag inte låta bli att fråga mig hur många personer av de som deltar i rabblandet, upplever att de verkligen har en kontakt med den högre makten i den stunden? Min upplevelse är att när religionsutövning blir alltför ritualiserad och mekanisk så är risken stor att vi tappar känslan av kontakten med Gud. I Katarina församling försöker de undvika att vara alltför rituella.

Här är en predikan som handlar om hur snabba vi är på att döma andra, likväl som oss själva och hur svårt vi har att förlåta, framförallt oss själva om vi inser att vi gjort någon illa. Att vi istället borde ha mer förståelse för oss själva, att vi just då inte förstod bättre och gjorde så gott vi kunde med det medvetandet vi hade i den stunden. Att förlåta är ett sätt att tillåta oss att gå vidare och att istället för att lägga negativ energi på att älta något som vi eller andra gjort fel någon gång för länge sedan, istället lägga positiv energi på att förändra oss här och nu och lära oss att hantera livet och dess problem bättre i framtiden:


https://youtu.be/nwU98p6ZoWg

#gudstjänst #tro

Idag rinner näsan som en vattenkran och jag har också hostat en del. Jag har tagit det lugnt och bara gått en kortare vandring på 16 km. När jag kom fram lade jag mig i sängen med mobilen som sällskap och tyckte synd om mig själv. Sedan låg jag här hela eftermiddagen och slappade tills jag slutligen tog mig samman och gick iväg och åt middag. Jag hoppas att jag känner mig piggare imorgon.

Såg dom här cykelstolarna på ett café imorse och undrar bara om dom kanske borde finnas på ett café för ett annat klientel? När vi pilgrimer går på café så är ju syftet inte bara att fika utan också att vila våra trötta fötter och ben.

#elcamino #vandring

För några dagar sedan var jag i Carrion de los Condes. Där bodde jag på ett härbärge som drevs av benedikternunnor från ett kloster i närheten. Systrarna turas om att vara på härbärget och tjänstgöra där. Det speciella med detta ställe är att systrarna varje dag har en sångstund tillsammans med pilgrimerna. Vi sjöng sånger på spanska, franska, italienska, engelska och hebreiska och det var en härlig stämning.

Senare på kvällen var det också en pilgrimsmässa där vi fick mottaga en välsignelse för vår vandring, också med handpåläggning och vi fick en stjärna som en symbol för att vi alltid är ledsagade av Jesus. Dessa systrar är fantastiska med sin vänlighet och gästfrihet. När jag först kom till härbärget och frågade om det möjligen fanns en ledig säng för mig, fick jag till svar "Här finns så mycket plats du behöver!". "Tack", sa jag "men det räcker bra med EN säng".

#elcamino #vandring #nunnor