Dom senaste dagarna har även Norrköping slutligen fått några decimeter snö och några minusgrader, så just nu är det väldigt ljust och fint ute och om vi har tur fortsätter det så även nästa vecka. Här kommer lite vintriga bilder också från oss.

Ett litet kapell vid Norra kyrkogården.

Det är så ljust och härligt med den bleka vintersolen.

Sparkföre! Det är ovanligt för våra trakter, här saltas i tid och otid och snön förvandlas snabbt till brunt skitigt snömodd.

Minigolfbanan inbäddad i vinterdräkt.

Naturen ser så annorlunda ut med snö på. Det här döda trädets stam ser alldeles mjukt och lent ut.

Gräsänderna letar efter något ätbart.

Och en liten rödhake har burrat upp sig som en boll och hittat vindskydd brevid en träregel.

På andra sidan Strömmen leker barnen och åker pulka i Åbackarna. Det är också många människor som är ute och går, joggar och cyklar, vi norrköpingsbor gillar vår Åpromenad.

Det blir spännande formationer med trästammarna och snön. Den i förgrunden ser nästan ut som någon slags ödla.

Längst in vid träden där vattnet är mer stillastående har isen lagt sig.

Här sitter stora flockar med gräsänder.

Här sitter en koltrast som letar efter mask.

Här är kullen med hällristningarna, idag är här betydligt mycket mer snö än när jag gick här för några dagar sedan. Skidfantaster har genast varit ute och gjort längdåkningsspår, en del kanske hoppas att kunna träna för Vasaloppet? Det kan inte vara så lätt att förbereda sig för det när det så sällan finns någon snö.

Solen är på väg ner och himlen färgas svagt i rosa och orange.

Tack för besöket!

Här kommer några bilder jag fotade på fullmånen för några dagar sedan, en fullmåne som var i Lejonets tecken. Lejonet handlar mycket om inre styrka och mod.

Här är en jättesöt animering om en kvinna som förlorar sitt hjärta, men som sedan lär sig att hitta sig själv igen.

Här är kvinnan på promenad med sitt hjärta i koppel.

Omeleto, “Follow your heart”; (https://youtu.be/rU8H5T8zZZM):

#följditthjärta

Några skridskoåkare som var ute häromdagen på den glasklara isen på Vättern, fick helt plötsligt syn på något dom inte väntat sig att se. Under isen rörde sig ett stort fiskstim, förmodligen av Vätternrödingar.

Ser ni fiskarna under isen? Ibland har man turen att få se förunderliga saker! Den turen hade skridskoåkarna den här dagen.

Se videon på Svt:
Här får de plötsligt sällskap ute på den glasklara isen

Här följer ytterligare en video från vinterisen på Vättern – Rödgavelgrottan vid Ombergs fot.

Elmar Jehle, ”Skridskoåkning i Rödgavelgrottan - Omberg – Vättern”; (https://youtu.be/8fn9lKkHAMs):

#vinterpåvättern

Efter att ha haft vårväder ett tag med +5 grader och gröna gräsmattor så har det nu istället blivit några minusgrader och pyttelite snö.

Så här såg det ut för några dagar sedan - barmark överallt förutom på motionsspåret där det var iskana och benbrytarväglag.

Men idag är det klarblå himmel och lite vitt på backen, det tackar jag för, det är uppiggande!

På en bil hade snön/frosten smält lite så det bildade ett fint hjärta eller kanske ett hjärtformad blad? Det får din fantasi bestämma.

Ja, så mycket snö blev det inte - gräset sticker upp igenom snön nästan överallt.

På kullen här vid Himmelstalundsfältet är berghällarna fulla av hällristningar från stenåldern av båtar, människor som jagar eller fiskar och bytesdjur som älgar.

Här följer lite bilder på hällristningarna. Först ett skepp.

Människor som jagar ett stort djur.

Två djur som verkar slåss. Kan det vara en fejd mellan en björn och ett vildsvin?

Och en hel armada med båtar.

Jag undrar vad vi kommer att efterlämna till framtidens människor och vad dom kommer att tänka om oss? Kanske lämnar vi hav fulla av plastskräp och sopberg av saker som en dag kändes meningsfulla att äga, men nästa dag kändes som skräp som bara tog upp plats i vårt förråd?

Månen växer nu till och blir större och större tills vi får fullmåne i Lejonets tecken på torsdag. Jag hoppas den kommer ge mig mycket inre styrka och mod - något som är en självklarhet för ett lejon.

Det är inte bara jag som väntar på våren och möjligheter att fara ut på vattnet. I Stockholms skärgård ger sig nu surfare ut och far runt på vågorna vid Torö i det milda vinterväder vi har här i södra änden av landet. Vattnet är ca 4 grader varmt, så det låter lite kyligt tänker jag- jag väntar nog ett tag till innan det blir premiär för vattensäsongen.

Se surfarna vid Torö på Svt:

Trotsar vinterkyla – surfarna vallfärdar till Torö

#surfning

För någon vecka sedan såg jag filmen ”Queen of the Desert” med Nicole Kidman i huvudrollen. Det är en väldigt spännande film om en spännande engelsk kvinna, Gertrude Bell, som funnits i verkligheten och som levde och verkade i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet.

Nicole Kidman tillsammans med sina lokala följeslagare i filmen "Queen of the Desert".

Gertrude Bell var en kvinna med smak för äventyr och sån tur var hade hon en pappa som förstod henne och som hjälpte henne att få möjligheten till det. Hon ville inte vara en panelhöna i ett aristokratiskt hem utan efter sina studier vid Oxford gav hon sig istället iväg till Baghdad  där hon blev forskningsresande, antropolog och arkeolog. Hon var nyfiken på hela den arabiska världen och kulturen och på eget bevåg gav hon sig ut på resor till avlägsna nomadstammar dit det brittiska styret inte vågat sig. Hon blev väldigt beundrad för sitt mod och sin inre styrka och gav inte vika för vad omgivningen ansåg som passande en dam.

Senare i sitt liv blev hon det viktigaste brittisk-politiska sändebudet i Irak, eftersom hon var den britt som hade bäst kunskap om stammarna i landet och kände deras ledare bättre än andra britter. Hon deltog också vid fredskonferenserna i Paris (1919) och Kairo (1921) ihop med Lawrence of Arabia och Winson Churchill.

Några år senare blev hon chef för det nystartade Baghdad Antiquities Museum, där hon bland annat var mån om att inga antika föremål skulle föras ut ur landet, utan bevaras på den plats där dom hörde hemma. Hon kände en stark tillhörighet och kärlek till länderna och människorna i Mellanöstern.

Den riktiga Gertrude Bell.

Här på en av sina resor ute i den arabiska öknen.

Jag har aldrig hört talas om henne förut, men blir så glad och inspirerad över att få ta del av historier som hennes, som visar att det fanns kvinnor med skinn på näsan och som visste vad dom ville, även i slutet på 1800-talet då kvinnor inte var myndiga eller hade frihet att göra vad dom ville med sina liv. Jag kan knappt föreställa mig den viljekraft som dessa kvinnor måste ha besuttit då dom vågade gå emot alla föreställningar dåtiden hade om hur en kvinna skulle vara.

Och vi då, vi som har turen att leva i ett rikt land under en tid då vi har full frihet att göra nästan vad vi vill med våra liv – hur väl tar vi tillvara på den möjligheten? Lever vi på det sätt som vi helst av allt skulle vilja?

Se filmen på SvtPlay:

Queen of the Desert

#öknensdrottning

Dom lokala TV-nyheterna använder sig av en automatisk textningsfunktion som använder sig av AI-teknik (Artificiell Intelligens). Tyvärr har det visat sig att denna funktion inte fungerar så bra med den skånska dialekten, så det blir en hel del missförstånd.

Ja i Skåne drabbas inte folk av Covid-19 som alla vi andra, utan istället av "Korven 19", "Kom 19", "Kor 19" och lite allt möjligt.

Opps, här blev det visst fel igen! Tack för din peruk?  Ja, varsågod?!

Ja nu har jag fått mig dagens skratt! Kanske jag ska ta och slå på autotextningen när jag kollar på "Nyheterna Öst" också? Det borde ju kunna bli lite mer att skratta åt då när dom gotländska inslagen autotextas.

#korven19?