Kärlek är på något sätt så svårt och samtidigt så enkelt. Jag tror att anledningen till att vi tycker att det är så svårt är för att vi ofta missförstår vad kärlek är. Genom populärkultur som film, musik, böcker och noveller har vi indoktrinerats att få en bild av kärlek som är rosaskimrande och sockersöt. En förälskelse framställs ofta som den ultimata och sanna kärleken, vilket den givetvis inte kan vara. Då vi är förälskade är vi tungt dopade av signalsubstanser i vårt blod och det får oss att känna lyckorus, ömhet, känslor av tillit, samhörighet och kärlek. Dom signalsubstanserna gör att vi bara ser den andra personens goda egenskaper medan vi omedvetet blundar för dom dåliga. Föremålet för våra känslor framstår i det tillståndet alltid som ”prins/prinsessan charming” och det är till stor del en fantasibild vi är kära i.

Om känslorna består i sådär tre år tills hormonhalterna gått ner till normala nivåer igen, då kan det utvecklas kärlek. Det innebär att man behöver lära känna varandra utan och innan, att man vågar vara öppen och ärlig och visa sig som den man verkligen är – inte bara som en vacker fasad, utan att man också vågar visa upp sina fel och brister och att man också tittar på partnern med öppna ögon och nyfikenhet. Vi har alla fel och brister och dom kan man delvis jobba bort om bara viljan finns. Sedan finns det saker som är en del av vårt inre Jag och som kanske också irriterar partnern. Det kan vi inte ta bort med mindre än att vi känner oss stympade och olyckliga – att ta bort dom är som att förneka en viktig del av sig själv. Hur går det sedan då med relationen? Jag tänker att förhållandet kan utvecklas enligt några olika scenarion:

• Man inser att det här inte är en person man vill leva med under en längre tid och avslutar relationen.

• Man känner att det gnisslar i relationen, men fortsätter ändå relationen eftersom den ändå uppfyller något behov som man har. Det här är absolut inte ett förhållande byggt på kärlek, utan på att man känner någon form av beroende till sin partner. Jag vill att DU SKA GE MIG ekonomisk trygghet, status, känslomässig trygghet, ett sammanhang och tillhörighet, vara en vacker accessoar som mina vänner slänger avundsjuka blickar på, vara min pojk/flickvän eftersom det är normalt att ha en sådan. Det kan finnas en rädsla för att bryta upp och kännas  bekvämt att stanna kvar i det kända och så vidare. Motiven är nog lika många som det finns människor på jorden.

• Man känner kärlek och respekt för partnern, men inser att det finns sidor hos personen som man inte kommer kunna eller vilja acceptera om man skulle fortsätta vara ett kärlekspar, alltså måste någon förändring ske. Kanske blir man väldigt goda vänner istället och umgås i ”lagom stora portioner” (det kan ju bli knepigt då den ena träffar en ny partner som också får partnerns ex på köpet) eller också önskar man varandra lycka till med framtiden och går åt olika håll. Om man går åt olika håll så måste man ju också uppriktigt hoppas att den andra ska bli lycklig med någon annan, då är det stark kärlek man känner för den personen fastän man väljer att släppa hen fri. Om man däremot känner svartsjuka då exet träffar en ny, då är det ju inte kärlek utan någon form av ägande- eller maktbehov som man ger uttryck för.

• Man känner kärlek och respekt för partnern och trots att man inser att det också finns jobbiga sidor hos personen, så kan och vill man ändå acceptera dom (under överskådlig tid framåt) och fortsätta relationen. Båda personer är öppna och ärliga mot varandra, känslomässigt närvarande i relationen, villiga att ge och ta i samma utsträckning och beredda att jobba på dom problem som ändå kommer uppstå, och att inte prata skit om varandra till andra.

Ja det sistnämnda är ju den ideala relationen, men hur många är det som lyckas ha en sådan relation? Jag tror att väldigt många stannar i en relation som man inte är riktigt lycklig i, av helt andra anledningar än att man känner sann kärlek för den personen.

Jag tror att vi ofta tänker på kärlek som en väldigt begränsad resurs, men egentligen är den oändlig. Man känner inte bara kärlek för sin kärlekspartner utan också för sina barn, föräldrar, syskon, en del vänner och bekanta. Kärleken tar ju inte bara slut, men den kan ha olika form beroende av vad man har för relation till personen. Kärlek handlar inte om vad JAG VILL HA av dig, utan istället om VAD JAG VILL GE dig! Mina egna behov är något jag själv måste lära mig att ge till mig själv, inte kräva att få av någon annan. Först när man har förstått det och lärt sig att älska sig själv så är man redo att älska någon annan. Innan det sker har man inte förmåga att älska någon annan utan att förvänta sig att få något tillbaka. Det du får av den andra är grädden på moset, inte det du behöver för att överleva. Att överleva och må bra måste man klara av på egen hand!

Thich Nhat Hanh har sagt att för att älska någon så måste man först förstå den personen. Att förstå varandra blir så mycket lättare då vi kommunicerar tydligt och klart och inte lämnar en massa saker osagda för den andra att tolka bäst den vill och kan. Det är också väldigt viktigt att lyssna uppmärksamt och inte sitta och tänka på något annat under samtalet. Människor uttrycker ofta saker ”mellan raderna”, ibland medvetet men oftast helt omedvetet.

Något jag har kommit till insikt om under den senaste tiden är att jag inte kan bestämma om jag ska känna kärlek för en person eller inte, det finns tyvärr ingen on/off-knapp. Det enda jag kan göra är att acceptera att jag känner kärlek till en person som inte besvarar mina känslor, att försöka att inte känna det jag känner fungerar däremot inte. Trösten är väl att kärleken inte är begränsad till en enda person, så med tiden kommer jag sannolikt att kunna hitta en partner som också älskar mig tillbaka. Det är inte längre någon jobbig känsla, för nu verkar mitt övergivenhetstrauma vara helt läkt och jag känner bara värme och kärlek både för mig själv och för personen ifråga, och så en god förhoppning för min egen framtid på kärleksfronten.

Nej det saknas on/off-knapp för känslor! Lite opraktiskt kanske, men det funkar också bra att bara acceptera att känslan finns där. Jag vet att den finns där och omfamnar den och den skadar mig inte på något sätt.

#omkärlek

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...