På somrarna brukar min kyrka ha en lägervecka på Skeppsgården nere i vackra Misterhults skärgård en bit söder om Västervik. Tyvärr har Coronan gjort att lägerveckan ställts in då man där hela tiden gör saker tillsammans med en massa andra människor. Det är allt möjligt från matlagningen, lagsporter, bada tillsammans och ha lägerbål och vanligtvis är det ca 75 personer på lägret i alla åldrar från 0 till 80 år. Det som framförallt setts som ogenomförbart är nog just matlagning och att äta tillsammans eftersom man ju då kommer mycket nära varandra och också att personerna som brukar hålla i lägret är 70+ och därmed tillhör en riskgrupp. Till det positiva är att det fortfarande är okej att åka dit på egen hand och bo i husen som finns under förutsättningen att man delar boende med personer man brukar umgås med t ex sin familj eller goda vänner man ändå träffar och att dessa grupper själva lagar sin mat i dom hus, husvagnar och husbilar dom bor i, istället för i det stora centralköket.

Så här ser det ut på Skeppsgården i Misterhults skärgård. Det finns lite fler småhus än dom som syns på bilden här och på vänster sida finns också en plats där man kan ställa upp husvagnar, husbilar och tält (fast inga tält i år eftersom man då inte har något eget kök).

Alla små hus var bokade sedan tidigare, men det finns ett stort tvåvåningshus och där måste man hyra ett helt våningsplan, för att inte beblanda sig med alltför många människor. Igår kom en av mina kompisar upp med den goda idén att vi kan hyra ett våningsplan tillsammans så att vår vistelse på Skeppsgården ändå kan bli av. Så vi tre kom överens om att göra det och eventuellt kan det vara ytterligare några personer som vi brukar umgås med som kanske också vill följa med dit. Vi blev genast entusiastiska och började spåna om hur vi kan organisera matlagning, göra egna tipspromenader, kanske ha någon dag med en pilgrimsvandring, lekar, allsång, andakter och kanske kan vi ha lite aktiviteter runt lägerelden tillsammans med dom andra som är där bara vi håller lite större avstånd än vanligt?

Vi ska bo på undervåningen i det här huset.

Nu känns allting roligt och bra igen och jag ser så mycket fram emot den här veckan tillsammans med vännerna! Och jag är tacksam för att ha dessa fina vänner som jag fann i kyrkan när jag först närmade mig den för lite mer än ett år sedan! Vi har varandra i vått och torrt och har så många fina diskussioner om livet, livsval och om vår existens på jorden.

Här är den mysiga kyrkan, som är en omgjord ladugård. Den har stora breda golvtiljor och jag gillar atmosfären därinne.

Här är badplatsen som ligger i innerskärgården med många små vikar och öar runt omkring.

Båthuset där det finns roddbåtar, kanoter och flytvästar man kan låna. Förra sommaren när jag var här brukade jag sitta ute och meditera sent på kvällen varje dag och när den var fullmåne satt jag på bänken utanför båthuset. Det var så otroligt vilsamt med månskenet över vattenytan, kluckandet från havet, ljudet av fåglar och vassen som prasslade!

Åh vad jag längtar dit, bara en månad kvar!

#sommarläger #skärgårdsliv

Här kommer lite Norrköpingsbilder från dagens kvällspromenad.

I Folkparken är det alltid mycket aktivitet, här spelas beachvolleyboll, frisbeegolf......

....folk på picnic......

.....barn i lekparken (men plaskdammen är tom på vatten - antar det är pga Coronan)....

......ungar som spelar basket.......

Ett gullregnsträd i Kärleksparken har slagit ut i blom och doftar härligt.

Här är ett av stadens fåtal riktigt gamla hus, tror den är från 1700-talet. Det var till salu för bara någon månad sedan och jag undrar vad dom ska använda det till. Kanske blir det ett café?

Här är Universitetet sett från vattensidan. För länge sedan var här en LM Ericsson-fabrik där min farfar jobbade. Han pratade ofta om att här började dom att säga du till varandra istället för ni eller fru Andersson som annars var det vanliga och det var stort för min farfar, han gillade det. Jag brukar tänka på det vid dom få tillfällen någon råkar nia mig, vanligtvis är det någon ung person i någon butik som tror att det ska uppfattas som artigt att göra det, men jag tycker bara det skapar distans och gillar inte det alls.

Gamla Dragsfabriken, där det numer är skolor.

Och den gamla Bergsbron.

Visualiseringscentret med vattenfallen utanför.

Härligt med alla vattenfall runt omkring.

Fd Tuppens väveri, ni ser kanske tuppen på tornet? Nu är här Norrköpings science park, det en massa innovativa företag håller till.

Den här trappan heter Tvättrappan och den har använts i några hundra år när stadens kvinnor har gått ner till Strömmen för att tvätta familjens kläder. Man kan tänka sig hur kallt det måste ha varit om fingrarna på vintern.

En kraftdamm i Strömmen.

Här var till för några år sedan Norrköpings fängelse. I början av 90-talet var det en person som rymde härifrån genom att ta sig över dom båda murarna.

Läs mer om det:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/jakten-pa-den-legendariske-rymmaren

Nu är tanken att det här ska byggas om till bostäder, men området måste grävas ut först av arkeologer.

Lade märke till en gravsten med händer på. Prata om att lämna sitt avtryck någonstans!

Här under dom stora vackra ekarna är Norrköpings djurkyrkogård.

En av banorna på minigolfen går givetvis genom en gul spårvagn! Vad annars, vi är ju i Norrköping!

Och mitt i Folkparken ligger en liten lågstadieskola.

En häftig bil- tycker mig se ett BMW-märke på den?

Vackra rhododendronbuskar.

Och så märkligt att jag lade märke till just den här graven! Den tillhör min systers fd arbetskamrat som plötsligt blev sjuk och dog under semestern förra året. Man vet aldrig när döden ska komma och för henne kom den plötsligt och helt oväntat. Jag hade ingen aning om att hon är begravd här och så råkade jag bara hitta den bland alla gravar som finns på Norra kyrkogården som är Norrköpings största kyrkogård. Det måste jag komma ihåg att visa min syster!

Jag tänkte att den här låten passar fantastiskt bra, men ni får byta ut Stockholm mot Norrköping.

Monica Zetterlund, ”Sakta vi gå genom stan”:

https://youtu.be/hQmrYcaQbEs

Här kommer ett inlägg i form av musik angående rasismen i USA. Låten handlar om rasismen i Sydafrika och Jo'Anna syftar på Johannesburg, men det skulle lika gärna kunna handla om vilken stad som helst i USA också, eller kanske en stad i Sverige också för den delen.

Det finns alltid hopp om en bättre framtid, om vi alla hjälps åt att skapa den!

Eddy Grant, “Gimme Hope Jo'Anna” (Live at Nelson Mandela Concert):

https://youtu.be/oH2zXEu7nTc

#alltidhopp

Nu nästan tre månader in i Coronakarantänen så börjar man få någon liten känsla av hur olidligt det skulle vara att sitta i en liten isoleringscell och kanske inte ens veta när man härnäst ska få träffa en annan människa, förhoppningsvis en vänligt sinnad, och få dela sina tankar med denne. Antagligen finns inte heller något att distrahera sig med som böcker, TV eller Internet. Hur står man då ut? Ja om man blivit inlåst av någon annan så har man ju inte så mycket val mer än att gilla läget. Antar att det är då man börjar prata högt med sig själv bara för att få höra en röst och ha någon att tala med? Människor som varit inlåsta under lång tid vittnar om att det är viktigt att försöka ha kvar så mycket som möjligt av sina rutiner t ex motionera även om det sker på en väldigt liten yta, hålla koll på hur många dagar, månader och år som passerat, försöka bevara sin människovärdighet och sitt hopp om att man någon gång ska få komma ut igen, men ändå lämna över det till den högre makten eftersom man antagligen inte kan påverka det som sker särskilt mycket ändå. Samtidigt finns det säkert saker man kan göra för att göra livet lite lättare, som att försöka skapa en god relation till sina fångvaktare. Det slår mig att jag borde läsa boken ”438 dagar” av Martin Schibbye……….

Själv sitter jag bara i frivillig karantän, jag kan gå ut om jag vill, jag har större yta att vara på och kan distrahera mig med en mängd olika saker. Ändå känns det så svårt, jag har tappat alla sunda rutiner: vänder på dygnet och glömmer meditera trots att jag vet att det är viktigt för min inre balans. Solen skiner ute, men jag orkar inte bry mig och glädjas åt det, är bara trött och less på det mesta. Känner mig otroligt ensam och frustrerad och den här gången i livet har jag inte valt det själv, mina fångvaktare är det där j…a viruset. Hur blir man vän med det? Eller har jag valt ensamheten själv? Jag skulle ju kunna vara ute och beblanda mig mer med folk, kanske får jag en lindrig omgång? Eller kanske jag blir allvarligt sjuk eller dör? Och kanske jag i min tur smittar ner någon annan stackare? Och kanske jag inte kan träffa min mamma och min bror, som båda tillhör riskgrupperna, sedan under väldigt lång tid framåt?

Fucking virus!!!

#fuckingvirus

Har ni sett vilken häftig måne vi har ikväll? Den blir full på fredag, men är rätt stor redan nu och det är väldigt vackra slöjmoln runt omkring den. Den här gången blir det en fullmåne i Skyttens tecken, så vi får hoppas att den för med sig lite action och att Corona-restriktionerna kan lättas en aning!

Dags att ge sig ut och yla ihop med vargarna!!!

#snartfullmåne

På landet har jag svurit över en soffa som jag inte kunnat sätta ihop under den senaste månaden eftersom jag totalt glömt var jag råkat lägga skruvuslingarna. Jag har varit säker på att dom hamnat på något klokt ställe där dom inte skulle blandas ihop med massa andra grejor, det var bara det att jag absolut inte kunde komma ihåg var detta kloka ställe var. Men idag behövde jag en skruvmejsel och råkade leta i en liten verktygslåda som liksom soffan kom från dödsboet vi tömde för några månader sedan och vad låg där i ett alldeles eget fack, om inte dom borttappade skruvarna. Det var ju för väl att jag inte gett upp och slängt soffan för då hade det ju känts lite surt att sedan hitta skruvarna när det var för sent. Förhoppningsvis kan jag nu få ihop soffan nästa gång jag kommer till landet.

Jag såg en fågel som var spännande, jag tror det var en liten hackspett, men varje gång den var nära och jag tog fram mobilen för att fota så blev den rädd och flög iväg. Till slut fick jag den i alla fall på kort om än på långt avstånd. Den hade en del rött på sig också, tror det var både på ryggen och på magen, men tyvärr syns det inte på bilden.

Den flög iväg men satte sig på ett bord en bit längre bort.

Här har jag förstorat bilden lite för att se bättre hur den ser ut, då blir jag lite tveksam för jag ser inget rött. Jag tyckte den var ordentligt röd på magen då jag s¨g den i trädet brevid mig.

För några år sedan såg jag vid ett tillfälle två stora hackspettar tillsammans med en gröngöling och jag funderar på om jag lyckades fota dom och var jag gjort av det fotot i så fall. Kanske ligger det på minneskortet i någon gammal mobil jag inte längre använder?