Idag har solen tillfälligt gått och gömt sig, himlen är riktigt mulen och det har just börjat duggregna lite. Riktigt skönt tycker jag för jag kan knappt komma ihåg när vi senast fick ett ordentligt regn! Förmodligen någon gång i maj? Ja ni ser själva att gräsmattorna är helt söndertorkade trots att vi bara är i början av sommaren. Men nu är syret tillbaka igen i luften, det är svalt och skönt och lätt att andas.

Här i Östra Götaland har vi vanligtvis väldigt lite nederbörd och dom senaste åren så har det kommit larmrapporter varje sommar om sinande brunnar och det ställer framförallt till det för lantbrukare med stora djurbesättningar. Varje sommar jobbar brunnsborrarna för högtryck med att borra nya brunnar.

Dom senaste dagarna har det brunnit på flera ställen i skogarna runt omkring här, bland annat två gånger i närheten av den plats där min bror och hans fru bor. Nu hoppas jag det blir en riktig rotblöta så vi slipper fler bränder på ett tag!

Snart får vi tillökning i familjen. Ja inte av en människa då, men av en katt. Det är min dotter och hennes pojkvän som ska adoptera en hemlös katt och dom ska få hem den om några dagar. Jag är väldigt förtjust i katter och har haft katter runt omkring mig till och från ända sedan jag var en bebis, så jag tycker det ska bli riktigt spännande. Allra helst skulle jag vilja skaffa mig en katt själv, men först borde jag i så fall bosätta mig på en plats som är bra också för en katt, för den ska ju också ha en miljö och ett liv den kan trivas med och en lämplig miljö för den är inte att bo i en lägenhet i en rätt stor stad som jag gör nu.

Det här är Bodil, fyra år gammal. Kanske döper dom om den eftersom dom tycker att Bodil är ett konstigt namn på en katt, men dom får väl ha en MBL-förhandling med katten först.

Kollade för övrigt på husannonser idag och hittade ett väldigt trevligt hus på landet och nära en sjö, men jag gissar att priset nog kommer bli mycket högre än utgångspriset? Tänker man flytta ut på landet är det nog klokt att leta hus under hösten och vintern när man slipper att konkurrera i köpprocessen med penningstinna 08:or i jakt på fritidshus. Dessutom är det nog bra att se huset och platsen när inte solen skiner och himlen är blå, för då uppfattar man det mesta som fantastiskt.

Min dotter ska komma hit lite senare under sommaren och det ska bli så kul för vi har inte sett varandra sen i julas, eftersom vi frivilligt avstått från att träffas på grund av Coronan. Dottern är rätt säker på att hon har haft Coronan eftersom hon under ca fyra veckor hade väldigt mycket hosta och feber och tvingades stanna hemma från jobbet.

Jag tycker det skulle kännas skönt om myndigheterna kunde tala om huruvida någon som tillfrisknat från Corona fortfarande kan smitta eller inte, så att vi vet om det är riskfritt att träffas eller inte men antagligen finns väl inte tillräckligt mycket forskning ännu om hur det är med den saken? Om jag skulle bli smittad är det inte bara en risk för mig själv, utan då skulle jag inte heller kunna träffa varken min bror eller min 87-åriga mamma förrän pandemin har klingat av och då kanske min mamma inte lever längre eftersom hon redan är så gammal. Det skulle inte kännas bra!

Men det är inte bara en katt och min dotter jag väntar på just nu, det är en sak till, men det berättar jag mer om en annan dag!

Idag packade min syster och jag en picnickorg och åkte på utflykt till en fin liten skogssjö i Kolmårdenskogarna. Senast jag var här var många år sedan, då för att paddla kanot och tälta i skogen och jag kom ihåg att det var en väldigt trevlig sjö som också ligger lite avsides och dit det inte kommer mycket folk. Helt perfekt plats alltså för att fira en Corona-midsommar! Det blev lite god mat på filten, mycket sol och ett par dopp i sjön som var alldeles ljummen.

En härlig liten skogssjö med väldigt många trollsländor som flög runt.

Syrran och jag.

Min syster.

En grillplats.

Även min syster som inte badar så ofta kom till slut i sjön och upptäckte att vattnet faktiskt var så varmt som jag hade utlovat. Jag hoppade i toppless, tänkte att här är vi helt ensamma. Vilken tur att jag inte näckade helt och hållet som jag funderade på, för medan jag badade strax innan vi skulle åka hem dök det upp ett yngre par som började grilla precis brevid badplatsen. Det hade ju kunnat bli ganska skämmigt!

Fina näckrosor i vattnet!

Framåt kvällningen drog vi hem till syrrans uteplats. Där satt vi och grillade tills kvällssolen slutligen gick ner.

Dags för grillat!

Grillad lax och potatisgratäng stod på menyn.

Ett konstigt flygfä surrade runt i kaprifolen och sög nektar.

Klockan är nästan 12 och det börjar att skymma.

Det blev en väldigt trevlig midsommarafton trots att allt inte alls var som det brukar och trots att vi saknade dom personer vi brukar fira midsommar med.

Hoppas ni också haft en fin midsommarafton trots Corona-eländet!

Här kommer några riktigt somriga visor och med dom vill jag önska er alla en riktigt god midsommarhelg!

Täby musikklasser, ”Visa vid midsommartid”:

https://youtu.be/ehzlQp52Ark

Håkan Hellström, ”Visa vid vindens ängar”:

https://youtu.be/a3B8XBHP4eQ

Folke Sällström, ” Frida i vårstädningen”:

https://youtu.be/XiqXIy27-5o

Nu börjar en ny säsong med den delvis sanna historien om familjen Durrell som på 1930-talet emigrerade från det tråkiga vardagslivet i England till ett nytt och mer spännande liv på den grekiska ön Korfu.

Familjen består av en mamma och hennes fyra barn, dom flesta i tonåren och dom är alla väldigt speciella. Mamman är tämligen okonventionell, äldste sonen har författardrömmar, nästa son älskar vapen och går ständigt på jakt efter djur och tjejer, dottern är en vetgirig person och även hon jagar partner och yngste sonen lever helt och hållet för alla märkliga djur han hittar och släpar hem till huset (jag har läst att han sedan i verkliga livet också blev djurvårdare och jobbade på ett zoo). Till familjen hör nästan också den grekiske taxichauffören som blivit familjens goda vän och som försöker hjälpa dom i alla svårigheter dom ställs inför och doktorn som framför allt är vän med yngste sonen och som delar hans passion för alla levande varelser. Det här är en väldigt charmig serie, om ni inte sett den så passa på och kolla in den nu!

Påhittiga mamma Louisa

Se programmet på SvtPlay:

Enkel resa till Korfu/Säsong 4, avsnitt 1

Nu har blomningen av cyanobakterier i Östersjön kommit igång och ytansamlingar finns nu utanför Polens kust och väster om Gotland. Tendenser finns också till begynnande algblomning mellan Gotland och fastlandet.

Satellitbilden visar också alger mellan Gotland och fastlandet, men ännu är det inte så kraftigt.

Algblomning är ett naturligt fenomen men i och med att övergödningen av Östersjön förvärrats så har den under dom senaste åren blivit väldigt kraftig och människor och djur som badar i vattnet riskerar att bli sjuka. När algerna blommat färdigt sjunker dom till botten och är det stora mängder kan det leda till havsbottendöd på grund av syrebrist i bottensegmentet. Varmt väder och lugnt vatten som vi haft under dom senaste månaderna bidrar till att algblomningen förvärras.

Film av SMHI om hur alger fungerar:
Ny kunskapsfilm om alger och algblomning

Mer info om algblomning på SMHI:
Start av cyanoblomning i Östersjon

I morse snappade jag upp dom orden eller något mycket likt och förmodligen var det något jag hörde på radion. Jag brukar fungera så: Snappar upp några ord från radion, någon sångtext, en video, en skylt eller en film. Plötsligt sticker orden ut som om dom vill säga mig nåt eller påminna mig om nåt. Just idag påminde dom om en sång jag lyssnat på jättemycket för några år sedan och jag har funderat så mycket på vilken låt det kunde vara, för jag kom bara ihåg just dom orden. Nu ikväll kom jag på vilken låt det var och vad det var för ord som ville komma fram och det var följande ” Det måste få ett lyckligare slut….” och låten var den här:

Danny Saucedo - Super 8 - Så mycket bättre (TV4):

https://youtu.be/-KmUWXluoyg

Men ännu mer lyssnade jag på nästa låt, för den beskrev så väl hur jag uppfattade min relation (eller rättare sagt min icke existerande relation) med min pappa. Som otillgänglig…..som om han aldrig hade sett mig eller förstått vem jag var. Vi var bara två främlingar som råkade bo under samma tak.

Det var så oändligt mycket obearbetad sorg och saknad som bubblade upp ur mig, nästan som en varböld som det plötsligt går hål på så att varet sakta sipprar ut samtidigt som trycket och smärtan avtar. 2016 var ett skitjobbigt år för mig – det var då jag fick en själslig härdsmälta, men det var också då jag tog itu med mina jobbigaste känslor och började tillfriskna. Innan min härdsmälta förstod jag inte att det här fortfarande var ett så djupt sår för mig. Jag trodde jag hade lämnat det bakom mig, men i verkligheten hade jag bara lagt på locket och stängt av mina känslor. Det är inte samma sak som att läkas…….
Och här kommer den riktigt sorgliga låten:

Freddie Wadling - Luft för dig - Så mycket bättre (TV4):

https://youtu.be/jum6MaCB0oo

Året efter bestämde jag mig för att ge farsgubben ytterligare en chans. Jag hade upptäckt mina egna sår, fel och brister och hur dom påverkat mig på ett negativt sätt och jag förstod att han också hade påverkats av sina på ett liknande sätt och jag var redo att förlåta och gå vidare.

På mitt initiativ återförenades vi, men det var inte okomplicerat. Vi var båda lite brända och misstänksamma av vår tidigare gemensamma historia, av att vi var främlingar för varandra och att det fanns alldeles för mycket osagt och oförklarat som stod mellan oss. Vi fick liksom börja från början och lägga en ny grund till vårt förhållande och sedan bygga vidare på det. Med tiden blev det bättre och mer kärleksfullt och när jag var i Spanien i höstas så ringde han då och då för att förhöra sig om att jag mådde bra och han följde mig på bloggen och hade jättekoll på var jag befann mig på kartan. Enligt min syster var han den som hade mest koll här hemma.

Några dagar efter min hemkomst var vi hos honom för att fira Fars dag och ytterligare några dagar senare dog han plötsligt och oväntat av en olyckshändelse. Det var tråkigt att han så plötsligt försvann ur mitt liv igen, men jag är samtidigt så tacksam för att vi lyckades återförenas innan dess och att jag nu också har fina minnen kvar av honom! Det känns som om det fanns en högre mening med det som hände, att vi fick det här avslutet tillsammans och jag hade nog aldrig förlåtit mig själv om jag inte försökt igen?

Såg på Michaels blogg videon där Gene Kelly sjunger ”Singing in the rain” och kom då att tänka på när vår meterolog John Pohlman skuttade runt i vattenpölar och dansade till den låten när han skulle tala om att det skulle bli ytterligare en regndag. John Pohlman är en rolig person och dessutom en bra pianist. Han gillade att skoja till väderrapporterna och har bjudit oss östgötar på många goda skratt under väderprognoser och nyårskrönikor.

Jag tänkte jag skulle hitta den videon, men lyckades inte med det. Istället hittade jag de här klippen med honom.

Ur Sånt är livat 1982-12-31 - John Pohlman dansar:

https://youtu.be/jkyCbwZHnY4

En Russki väderleksrapport från 80-talet med John Pohlman:

https://youtu.be/VtouXAV12DE

Ur Östnytt 1986-12-31 - John Pohlman som travkusk:

https://youtu.be/549rHB7RmSY

John Pohlman och Bo Holmqvist vid nyårsskiftet år 1990/1991 - Nitton-nittiett blues:

https://youtu.be/ip6yOgsFiuc

Ur Östnytt 1990-03-09 - John Pohlman sjunger väderprognosen:

https://youtu.be/mjIvdAPs_MU

Och så har han gjort ett Sommarprat:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/373920?programid=2071

Tack Pohlman för alla goda skratt du bjudit oss TV-tittare på under ditt liv!!!