Härom veckan fick vi höra vilka ord som tillkommit i vårt språk under 2019. Ett av dom var ikigai, ett ord som jag totalt missat. Det verkar vara ett intressant ord som handlar om hur man kan få upplevelsen av att man lever ett meningsfullt liv med hjälp av balans och harmoni. Ordet kommer från Okinawa i Japan, där det inte är ovanligt att människor blir över 100 år gamla och jag tänker att om man trivs med sitt liv så är nog chansen större att bli gammal än om man har ett liv man vantrivs med. Så hur tänker dom då att man kan skapa ett sådant meningsfullt liv? Jo, det behövs fyra viktiga ingredienser: Passion, syfte, jobb och kall. För att komma fram till vad det betyder för just dig, så behöver du ställa dig fyra frågor: Vad älskar jag att göra? Vad är jag bra på? Vad kan jag få betalt för att göra? Vad behöver världen?

Här en bild som förklarar ikigai - Viktiga beståndsdelar och vad konsekvenserna blir då någon av beståndsdelarna fattas:

Jag tycker att dom två första frågarna är ganska enkla, medan att veta vad det bästa jag kan bistå världen med är svårare: Världen behöver väl lite allt möjligt, det finns massor med uppgifter som måste utföras av någon för att samhället ska fungera. Och vad kan jag få betalt för – där blir det ännu svårare. Jag är bra på massor av saker, men det mesta av det kommer jag sannolikt aldrig bli rik på.

Och så en aspekt till: Om man gör sin hobby till ett arbete, så är det kanske inte längre lika kul och lockande längre. Låt oss föreställa oss att du t ex gillar att skriva och så bestämmer du dig för att bli författare. Därefter måste du leverera en bok lite då och då, annars kan du inte betala dina räkningar. Skulle inte det ge vem som helst skrivkramp och svår olust? Det är väl inte särskilt lätt att vara kreativ på beställning?

Jag är inte direkt ett supergeni på något speciellt, men samtidigt är jag ganska bra på många olika saker. Drömtillvaron för mig skulle nog vara att jobba halvtid med något som känns meningsfullt och som ger mig en viss inkomst för att täcka mina utgifter. Övrig tid skulle jag vilja hålla på med en massa olika saker som jag känner passion och lust för: Terapeuta, hantverka, skriva, vara ute, meditera, hålla på med djur, sylta & safta osv. Ska jag tycka att mitt liv nästan jämt är kul, så behöver jag omväxling och kunna göra olika saker, så att jag upplever att jag varje dag upptäcker och lär mig nya saker och får nya intryck. Det behövs för att jag ska känna lust och kreativitet i min vardag.

Jag upplever det också som om det är lite svårt i Sverige, för vi har en så stark norm att man ska jobba 40 timmar i veckan på ett jobb. Om man bryter med det mönstret, fungerar inte sjukförsäkring, ev a-kassa eller pension som det ska. Våra system är fullständigt fyrkantiga och skapade för fyrkantiga människor, medan jag istället är en liten rund boll som inte passar in i facket! I min facktidning läste jag nyligen om en person som levde på två deltidsjobb och när hon blev sjuk fick hon dubbelt så många karensdagar som människor som bara har ett jobb. Båda arbetsgivarna gör avdrag för karensdagarna och det var helt korrekt enligt gällande regler. Och för varje jobb vi har så får vi en ny tjänstepension som ofta har en fast avgift som är densamma oavsett hur mycket eller lite inkomst den inbringat. Många små tjänstepensioner = många fasta avgifter att betala och detta urholkar snabbt vår pension och pensionsbolagen blir dom stora vinnarna istället för individen. Pensionssystemet gagnar dom som har ett fast heltidsjobb där dom jobbar under en lång tid av sitt liv, men många människors liv ser inte ut så. Det kan ibland vara frivilligt valt, men är också ofta ofrivilligt därför att otrygga anställningar blivit väldigt vanliga i Sverige under dom senaste 25 åren.

Borde inte våra samhällssystem vara anpassade för människorna som lever här istället för att människorna ska leva på det sätt som systemet tillåter? Ska systemen vara till för oss eller ska vi finnas till för systemen? Det kanske är dags att läsa en bok om ikigai och se om jag blir lite klokare på hur man löser livsmysteriet!

#samhällsrevolutionnu #ikigai

Jag såg en dokumentär på SVT Play ”Jesus kvinnliga lärjungar” där dom frågade sig var kvinnorna i bibeln och runt Jesus tagit vägen. Det här är något jag också frågat mig och som bidragit till att det varit omöjligt att närma mig en patriarkal Gud som tycks ha glömt bort halva jordens befolkning. Det var först när jag mötte Gud för några år sedan som jag insåg att det inte är Gud som glömt bort oss, utan människor som haft till uppgift att föra historien vidare som valt att förtiga existensen av kvinnorna i kristendomens historia.

Kvinnorna i dokumentären beger sig till Israel för att undersöka saken vidare och först undersöker dom Maria Magdala. Hon fick inte sitt namn från någon man i sin familj, vilket var det brukliga på den tiden. Det antyder att hon var en ovanligt självständig kvinna och det står ingenting i Bibeln om att hon skulle ha varit en prostituerad, så som det senare har påståtts. Förmodligen har detta påstående kommit från människor som ansåg det opassande att kvinnor umgicks med män. Magdala har sagts vara en by och det finns många byar med det namnet i Israel och ingen verkar veta vilken av dom hon i så fall kom ifrån. Ordet magdala betyder också torn på arameiska. Jesus brukade ge sina lärjungar olika smeknamn som stämde med deras personligheter t ex kallade han Petrus för ”Klippan”. Om Jesus kallade henne ”Maria Tornet” kan det betyda att hon var en person som människor såg upp till, en stor ledartyp, en som visade vägen för andra personer.

Sedan undersökte dom Johanna som sannolikt kom från en societetsfamilj närstående till Herodes Antipas. Hon anslöt sig till Jesus efter att ha blivit helad av honom och hon var en viktig finansiär för gruppen av lärjungar, vilket det finns ett citat om från bibeln. I hennes familj och umgänge måste det ha blivit en stor social skandal, för Herodes såg Jesus som en av sina viktigaste fiender, någon som utmanade hans makt och hon bytte sitt liv som societetsdam mot ett liv som kringvandrande predikant.

Därefter besökte dom en gammal kyrka från några hundra år efter Jesus födelse där dom tittade på inskriptioner som handlar om Salome. Människor vädjar om hennes hjälp att hela anhöriga, vilket tyder på att hon var en viktig helare som många av dåtidens människor tillbad.

Nästa stopp blir i katakomberna under Neapel där det finns många kristna gravar. Där har man nyligen också hittat en gammal målning från 400-talet av Cerula, en kvinnlig biskop. Endast biskopar porträtterades på detta sätt, med evangelierna runt omkring sig och med eldtungor som slår ut från evangelierna för att inspirera biskopen att hålla intressanta predikningar. På 500-talet skrev dåtidens påve ett brev till biskoparna i södra Italien och krävde att kvinnor inte längre skulle få uträtta den typen av sysslor och detta hörsammades sedan. Därefter var det inte längre möjligt för kvinnor att vara präster eller biskopar, något som sedan förblev så ända fram till 1900-talet.

Målningen av Cerula, en av biskoparna under tidig kristendom:

Och vad betyder dom här symbolerna? Är det en bokstav integrerad med korset eller en symbol till, t ex en skära? Tecknen under korset ser i alla fall ut som bokstäver. Någon som kan tyda detta?

Kvinnorna i dokumentären fortsätter sedan till Rom för att prata med en religionshistoriker och dom började med att titta på bilder av stensarkofager. På gamla stensarkofager hade kvinnliga lärjungar samma storlek och betydelse som sina manliga kollegor, men senare togs kvinnorna bort från konsten, bara män fanns kvar och så en väldigt underdånig och beslöjad Maria som var tydligt underlägsen männen. Även i konst föreställande dom evangeliska berättelserna där kvinnorna hade en stor roll, finns dom senare inte alls med, dom hade blivit helt bortcensurerade. Med Konstantin I, som var en romersk kejsare på 300-talet, infördes en militärisk kristendom där det handlade om att ena med hjälp av våld och kvinnor blev då underställda männen. Man förstorade då männens betydelse i evangelierna och förminskade kvinnornas.

I en av dom äldsta biblarna som är skriven på grekiska står det att lärjungarna, två och två,  gav sig ut i världen för att predika och hela människor. Samma uttryck ”två och två” återfinns också i berättelsen om Noaks Ark där djuren går på båten två och två, dvs en hane och en hona av varje djurart. Det verkar alltså som om det fanns lika många kvinnliga lärjungar som manliga i sällskapet runt Jesus och att Jesus behandlade dom alla på ett likvärdigt sätt. Troligtvis var kvinnorna också helt nödvändiga, för på den här tiden ansågs det mycket olämpligt att karlar uppehöll sig runt kvinnor som dom inte var närmare släkt med. Alltså var det sannolikt så att männen samlade män som dom predikade för, medan kvinnorna samlade kvinnor som dom predikade för.

#lärjungarna #kristendomshistoria #jesuskvinnligalärjungar

Idag råkade jag hitta den här videon med Olle Carlsson. Den handlar om att vi alla kan göra skillnad och om vi går samman, så är vi så mycket starkare tillsammans och vi får så stor kraft att vi kan flytta berg!

Vi kan bara tänka på Berlinmurens fall, franska revolutionen eller avskaffandet av apartheid, allt det hände just därför att folk slöt sig samman och blev en så stor kraft att dom styrande inte kunde ignorera vad som hände. En bra början som kan göra stor skillnad är om vi alla väljer att inte köpa så många julklappar som vi ändå kan klara oss lika bra utan.

Du och jag har möjligheten att göra skillnad! (pratet börjar vid 0:40):

https://www.youtube.com/watch?v=3YiQpo5sRis

#handlingskraft

Idag fick jag reda på att det funnits en ur-Greta 27 år före Greta Thunberg. Jag har ingen aning om hur jag kan ha missat det, men jag får skylla på att jag vid den tidpunkten hade två småbarn och kämpade med att få ihop vardagspusslet.

Hon heter Severn Cullis-Suzuki och kommer från Vancouver i Kanada. Redan som 9-åring startade hon "the Environmental Children’s Organization" tillsammans med en grupp vänner. Som 12-åring var hon på Rio-konferensen 1992 och vädjade till världens ledare att ta ansvar för planeten som dom lämnar över till kommande generationer. Tyvärr verkar det inte ha hjälpt så bra, men det är bra att Greta nu i internetåldern har lyckats få så många anhängare med sig. Förhoppningsvis blir det en större påverkan den här gången, för vi kan inte spilla bort mer tid nu.

Här kommer Severns tal:

Som vuxen brinner hon fortfarande för dessa frågor och idag är hon miljö- och kulturaktivist, talare, författare, programledare och biolog.

Hennes hemsida:

https://severncullissuzuki.com/

"Världen gör alldeles för lite för att klara de klimatmål som beslutades i Paris 2015. Dagens klimatplaner leder mot en uppvärmning på 3.2 grader istället för 1,5 eller 2 grader." Detta kan vi idag läsa på Svt.se och där finns också dessa videor om vad en halv grad mer kan ställa till med. Det låter så obetydligt, men är betydligt allvarligare än vad man skulle kunna tro:

Så stor roll spelar en halv grad mer i global uppvärmning:

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/sa-stor-roll-spelar-en-halv-grad-mer-i-global-uppvarmning

Och det här kan vi göra för att dra vårt strå till stacken:

https://www.svt.se/nyheter/vad-ar-bast-att-gora-for-klimatet

Om vi fortsätter som förut blir det kanske snart viktigare att äga en båt än att ha en bil?

Eller också spelar det kanske ingen roll om du har en bil eller en båt? Båda kommer ändå brinna upp?

Om du liksom jag har barn och/eller barnbarn, så kanske det nu är dags att tänka på vilken framtid vi vill ge dom?

Visst låter det härligt att bo brevid en flod som stilla flyter fram? Nja, så är det inte riktigt för alla. I Stacey Dooleys dokumentär "Modeindustrins smutsiga baksida" får vi följa med till floden Ci Tarum i Indonesien där underleverantörer till stora kända klädmärken finns, däribland ett stort svenskt klädföretag som vi säkert alla någon gång handlat hos. Dessa underleverantörer släpper kallblodigt ut massor av kemikalier som används i klädtillverkningen rakt ut i floden som miljontals människor använder i sitt dagliga liv. Bland kemikalierna som släpps ut finns tungmetaller som kvicksilver, kadmium, bly och arsenik. Dessa miljögifter ger följande skador på människor:

Skador på nervsystem och hjärna (kvicksilver), benskörhet, njurskador och cancer (kadmium), neurologiska problem och inlärningsproblem (bly), kräkningar, buksmärtor, diarré och hjärnskador (arsenik). Den floden är människor tvungna att använda för att tvätta sig i, tvätta kläder i och bevattna grödor som dom senare ska äta.

Vi konsumenter beter oss fullständigt aningslöst, trots att diskussioner om detta nog inte undgått oss tidigare. Jag tänker att kläder idag har ungefär samma pris idag som dom hade på 70-talet när jag var ung, medan många andra varor har ökat enormt sedan dess. Ta t ex ditt boende, hur mycket kostar det nu jämfört med då? Det är en avsevärd skillnad, eller hur? Anledningen är att vi inte betalar för en produktion som tar ett miljöansvar. Om tekoindustrin fortfarande hade legat i Europa som den gjorde förr, så hade den tvingats följa stränga miljölagar och ta hand om sina utsläpp på ett säkert sätt. Då hade våra kläder haft ett helt annat pris idag, men idag betalar vi inte hela prislappen för vår klädkonsumtion vi skickar istället notan till fattiga människor i utvecklingsländer i Sydostasien. De får betala med sin och sina barns hälsa och detta är en giftbomb som hotar utvecklingsländernas existens och som i längden även kan bidra till att människor måste söka sig någon annanstans t ex till Sverige!

Stacey Dooley ber också människor att gissa på vilken plats mode kommer som en faktor som påverkar miljön av kött, kol, olja, turism, fracking, transporter och mode. Enligt henne ligger mode på 2:a plats som miljöpåverkande faktor och det har i alla fall jag aldrig hört talas om eller insett. Vid tillverkningen av bomullskläder används också enormt mycket vatten, vattenåtgången för att tillverka ett par jeans är t ex 10 000 - 15 000 l vatten. Det är helt ofattbart! Hon försöker intervjua klädföretag om miljöpåverkan av klädproduktionen, men även dom klädföretag som framställer sig som om dom tar mijöhänsyn på fullaste allvar, vägrar att prata med henne. Det enda företaget som ställer upp på en intervju är Levi’s. De återanvänder gamla kläder och strävar efter att använda mindre vatten i tillverkningen. Det var jättenyttigt för mig att se den här dokumentären för den fick mig verkligen att tänka till. Om du inte redan sett den ta chansen ikväll, för det är sista dagen den visas:

Modeindustrins smutsiga baksida

Men om man nu vill bli lite mer miljövänlig, vad kan man göra då? Först och främst behöver vi tänka efter "Behöver jag verkligen det här?". Köp kvalitetskläder som håller längre, i färger och modeller som är klassiska. Variera istället hur klädstilar och färger kombineras och variera accessoarer som väskor, scarfar, bälten, smycken och skor.

Skänk begagnade kläder istället för att slänga dom! Ordna syjuntor där ni tillsammans är kreativa och syr om saker istället för att åka till shoppingcentret och köpa nytt. På Internet och i verkliga livet finns bytesgrupper och låne- eller hyrestjänster. Låt oss utöva vår konsumentmakt och prata om detta tabu-ämne!

Något som jag undrar över är om det finns jämförelsetabeller för miljöpåverkan vid framställningen av olika typer av tyg så att vi kan göra mer medvetna val? Hur är det t ex med viskos och linne som tillverkas av cellulosafibrer? Är de mer miljövänliga? Och konstfibrer görs ju ofta av olja och plast, hur står de sig i en jämförelse?

Om ni känner till bra tjänster på Internet eller lokalt så skriv gärna kommentarer eller ett gästboksinlägg och upplys oss andra!!

Om upcycling:

https://www.polarnopyret.se/pop-magazine/upcycling

https://smarttextiles.se/retextile/

Min pappa frågade mig om hur mycket jag tror att jag minskade mitt CO2-utsläpp med genom att ta bussen hem från Santiago de Compostela istället för att flyga.

Nu är det inte helt enkelt att ta reda på det. Det finns en massa olika beräkningsverktyg på Internet, men man får ut lite olika siffror beroende på vilken man väljer. Många gånger redovisas inte heller hur mycket utsläpp det blir av en buss, eftersom längre resor sällan görs med buss.

På

https://www.klimatsmartsemester.se/

kan jag få fram en siffra även för buss om jag söker på sträckan Bilbao - Norrköping.

Det är ett verktyg framtaget av Chalmers och Göteborgs Universitet, så det bör vara rimligt tillförlitligt.

Enligt dom ger flyget på samma sträcka ca 4 gånger så stort CO2-utsläpp som buss eller tågalternativet och dom verkar anse att buss och tåg har ungefär samma miljöpåverkan.

Sveriges Radio har också gjort ett program om detta för några månader sedan:

https://sverigesradio.se/avsnitt/1304492

Igår hade jag turen att bo på ett härbärge där man bara delade rum med ytterligare en person, istället för att sova i jättestora sovsalar.

Mannen jag delade rum med var från Christchurch i Nya Zeeland. Det ortsnamnet får mig att tänka på jordbävningen som var där för ca 10 år sedan, då stora delar av staden förstördes och flera hundra människor miste livet. Nyfiken som jag är så undrade jag naturligtvis hur det var att uppleva en sån händelse. Jag tänker att det nog är näst intill omöjligt att förstå hur det är om man själv aldrig varit med om något liknande, men jag vill förstå och därför är jag frågvis.

Han berättade att det var en känsla av overklighet, som att se något på film. Han stängde ganska mycket av känslorna och blev rationell. Folk försökte ta sig hem för att se om hemmet stod kvar och ta reda på om deras anhöriga var okej. Det var svårt att ta sig hem. Kollektivtrafiken fungerade inte, bilar hade förstörts av kollapsade byggnader och vägar var skadade.

Men det fanns det som var bra också. Människor började samarbeta, gav andra skjuts, startade hjälporganisationer för att hjälpa drabbade. Det fanns ett gemensamt problem och människor gick samman för att tillsammans försöka göra något åt det. Allen hade inte själv drabbats så hårt, hans familj och hans hem var oskadda. Allen blev väldigt känslosam när han tänkte på den enorma naturkraften som drabbade dom, en kraft som man är helt utelämnad till. Dom var medvetna om risken för jordbävningar i området, men det kom aldrig någon förvarning denna gång.

Sedan började han också att prata om dödsskjutningarna som skedde där tidigare i år. En rasist angrep muslimer i en moské. Han var inspirerad av Breivik i Norge och han filmade också inledningsvis vad han gjorde och lade ut det på internet. Även efter den här händelsen slöt sig människor samman och stöttade dom drabbade och Allen lovordade deras premiärministers agerande.

Sedan undrade han hur det står till med rasismen i Sverige. Jag berättade om hur rasistiska partier numera sitter i riksdagen och tillhör dom större partierna i Sverige, om problemen med segregering av bostadsområden och skolor, om hur svårt det är för invandrare att få ett jobb och en väg in i det svenska samhället och att dom "svenskar" som inte har en trygg ställning på arbetsmarknaden och i samhället känner sig hotade av alla nyanlända. Vi pratade om hur rädslor föder mycket tankar om "vi och dom andra", dom som är annorlunda, trots att det finns mycket mer som gör oss lika, än det som skiljer oss åt.

Sedan började vi diskutera vår tro. Hans föräldrar var djupt troende presbytarianer, själv är han en sökare som vill ha en stark tro, men som ofta känner tvivel. Jag berättade om mitt möte med den högre makten och hur det förändrat hela min syn på mig själv och hur jag sedan hade hittat till kyrkan, trots att jag tidigare varit ateist i hela mitt liv.

Vi hade ett så fint samtal, men tyvärr består en dag bara av 24 timmar och nästa dag skyndade han vidare till Santiago de Compostela.

#elcamino #vandring #christchurch