Inlägg publicerade under kategorin Politik

Av Amisa - 12 november 2019 06:30

Min pappa frågade mig om hur mycket jag tror att jag minskade mitt CO2-utsläpp med genom att ta bussen hem från Santiago de Compostela istället för att flyga.


Nu är det inte helt enkelt att ta reda på det. Det finns en massa olika beräkningsverktyg på Internet, men man får ut lite olika siffror beroende på vilken man väljer. Många gånger redovisas inte heller hur mycket utsläpp det blir av en buss, eftersom längre resor sällan görs med buss.


 


https://www.klimatsmartsemester.se/

kan jag få fram en siffra även för buss om jag söker på sträckan Bilbao - Norrköping.

Det är ett verktyg framtaget av Chalmers och Göteborgs Universitet, så det bör vara rimligt tillförlitligt.

Enligt dom ger flyget på samma sträcka ca 4 gånger så stort CO2-utsläpp som buss eller tågalternativet och dom verkar anse att buss och tåg har ungefär samma miljöpåverkan.


Sveriges Radio har också gjort ett program om detta för några månader sedan:

https://sverigesradio.se/avsnitt/1304492


Av Amisa - 29 oktober 2019 22:16

Igår hade jag turen att bo på ett härbärge där man bara delade rum med ytterligare en person, istället för att sova i jättestora sovsalar.

Mannen jag delade rum med var från Christchurch i Nya Zeeland. Det ortsnamnet får mig att tänka på jordbävningen som var där för ca 10 år sedan, då stora delar av staden förstördes och flera hundra människor miste livet. Nyfiken som jag är så undrade jag naturligtvis hur det var att uppleva en sån händelse. Jag tänker att det nog är näst intill omöjligt att förstå hur det är om man själv aldrig varit med om något liknande, men jag vill förstå och därför är jag frågvis.

Han berättade att det var en känsla av overklighet, som att se något på film. Han stängde ganska mycket av känslorna och blev rationell. Folk försökte ta sig hem för att se om hemmet stod kvar och ta reda på om deras anhöriga var okej. Det var svårt att ta sig hem. Kollektivtrafiken fungerade inte, bilar hade förstörts av kollapsade byggnader och vägar var skadade.

Men det fanns det som var bra också. Människor började samarbeta, gav andra skjuts, startade hjälporganisationer för att hjälpa drabbade. Det fanns ett gemensamt problem och människor gick samman för att tillsammans försöka göra något åt det. Allen hade inte själv drabbats så hårt, hans familj och hans hem var oskadda. Allen blev väldigt känslosam när han tänkte på den enorma naturkraften som drabbade dom, en kraft som man är helt utelämnad till. Dom var medvetna om risken för jordbävningar i området, men det kom aldrig någon förvarning denna gång.

Sedan började han också att prata om dödsskjutningarna som skedde där tidigare i år. En rasist angrep muslimer i en moské. Han var inspirerad av Breivik i Norge och han filmade också inledningsvis vad han gjorde och lade ut det på internet. Även efter den här händelsen slöt sig människor samman och stöttade dom drabbade och Allen lovordade deras premiärministers agerande.

Sedan undrade han hur det står till med rasismen i Sverige. Jag berättade om hur rasistiska partier numera sitter i riksdagen och tillhör dom större partierna i Sverige, om problemen med segregering av bostadsområden och skolor, om hur svårt det är för invandrare att få ett jobb och en väg in i det svenska samhället och att dom "svenskar" som inte har en trygg ställning på arbetsmarknaden och i samhället känner sig hotade av alla nyanlända. Vi pratade om hur rädslor föder mycket tankar om "vi och dom andra", dom som är annorlunda, trots att det finns mycket mer som gör oss lika, än det som skiljer oss åt.

Sedan började vi diskutera vår tro. Hans föräldrar var djupt troende presbytarianer, själv är han en sökare som vill ha en stark tro, men som ofta känner tvivel. Jag berättade om mitt möte med den högre makten och hur det förändrat hela min syn på mig själv och hur jag sedan hade hittat till kyrkan, trots att jag tidigare varit ateist i hela mitt liv.

Vi hade ett så fint samtal, men tyvärr består en dag bara av 24 timmar och nästa dag skyndade han vidare till Santiago de Compostela.


#elcamino #vandring #christchurch

Av Amisa - 16 oktober 2019 21:46

Idag fick jag anledning att prova min nya regncape när det under morgontimmarna kom en skur. Jag ser ut lite som ringaren av Noter Dame, med en puckelrygg där bak. Nu blev det inte så mycket regn, så jag vet fortfarande inte hur bra den funkar i ösregn, men hittills verkar det lovande. Den blir inte alltför varm och det var inte alltför svårt att få den på sig.

Jag hade tänkt gå 21 km idag, men när jag kollade hur morgondagen verkar så upptäckte jag att den antingen skulle bli väldigt kort eller väldigt lång. Nästa by låg bara 5 km bort och med mest platt väg dit, så jag bestämde mig för att fortsätta dit. Då blir vandringen imorgon till Astorga 23 km vilket verkar överkomligt för mig.

På härbärget åt jag donativo-middag, vilket innebär att man betalar vad man tycker att måltiden är värd. Det var väldigt god mat: grönsakssoppa med bröd, sallad, gryta med ris och kyckling och youghert, ananas och persika till efterrätt. Jag pratade mycket med en israelisk tjej vid middagen. Hon är vegan och han som lagade maten, hade gjort specialkost åt henne och det var hon väldigt glad över. Förutom i storstäderna så har hon väldigt svårt att hitta vegansk mat. Hon måste alltid laga maten själv och hon har rasat i vikt sedan hon kom hit och behöver äta upp sig när hon kommer hem igen. Själv är jag vegetarian hemma, mestadels av etiska skäl, men eftersom jag hört att det är svårt att hitta sån mat här (spanjorerna förstår inte ens innebörden) så bestämde jag mig innan jag for hit att jag ska äta kött när jag inte kan välja något bättre. Ibland finns fisk, men ibland finns inga sådana alternativ. Sedan pratade vi politik, ett av mina favoritämnen. Israel har nyss haft nyval och det är ännu inte klart hur den nya regeringen kommer att se ut. Klart är ändå att Netanyahu inte får sitta kvar. Det tyckte tjejen var bra för hon vill se mer av diskussioner och förhandlingar mellan israeler och palestinier.


#elcamino #vandring #israel

Av Amisa - 5 oktober 2019 19:04

Idag besökte jag Catedral de Santa Maria i Burgos. Katedralen är byggd och tillbyggd under olika epoker och har en blandning av gotisk, renässans och barock stil.

Katedralen är enormt stor och rikt utsmyckad, men blev en stor besvikelse för mig. Trots all utsmyckning som guld, byster, ornament och tavlor på en massa gubbar (ärkebiskopar?) som ansetts viktiga under någon tidsera så upplevde jag ingen som helst känsla av kontakt med den heliga anden i denna byggnad. All denna bling bling verkar bara handla om att visa upp religiös makt och rikedom och har för mig ingenting att göra med en äkta och ärlig kontakt med Gud.

Dessutom kan man ju gissa sig till att mycket av rikedomarna kommer från plundringar av Spaniens kolonier. Jag förstår de religiösa inriktningar som hyllar enkelhet och ärlighet som ett sätt att få kontakt med Gud. Kanske är det därför så många människor känner att de upplever en tillhörighet med någon högre makt då de är ute i naturen?

Det blev i alla fall några foton tagna, på lite enklare saker som tilltalade mig. Här en schackrutig trappa. Tror aldrig att jag sett något liknande förut i en kyrka.

Och ett vackert mönstrat golv.

Den här korridoren med välvda bågar i taket var också vackert.

Jesus på korset.

En tavla med Maria och Jesusbarnet.

Och en staty som inte heller var alltför överdådig.


#elcamino #vandring

Av Amisa - 27 september 2019 20:07

I flera av dom psykologikurser jag läst så, brukar man diskutera kollektivistiska kulturer kontra individualistiska. I t ex det amerikanska samhället så anses individens rätt vara viktigare än samhällets, medan man t ex i Japan väldigt mycket sätter gruppens/samhällets intressen före individen. Men dagens samhälle utvecklas jättefort och är så globalt att folk i olika länder tar efter varandra. Länder förändras, det gamla bondesverige var väldigt kollektivistiskt, medan dagens svenskar tänker mycket på hur de ska förverkliga sig själva.

På Caminon vimlar det av sydkoreaner, både unga och medelålders. Enligt hörsägen så är det många som sett någon populär film som gick där för ca 5 år sedan. Efter det har det blivit en fluga att gå Caminon, det finns på mångas "bucketlist". Jag har inbillat mig att sydkoreaner tillhör de kollektivistiska kulturerna, men nu börjar jag ifrågasätta om det verkligen är så. Om de är kollektivistiska borde de väl vara väldigt hänsynsfulla mot andra medmänniskor? Det uppfattar jag det inte som om de är, i alla fall inte ungdomarna.

På härbärget finns regler om att det ska vara tyst och släckt mellan kl 22 på kvällen och kl 6 på morgonen. Trots det så är det många som ligger och blippar med sina mobiler till mitt i natten, så att hela rummet blir upplyst av en massa ljus. Samma sak på morgonen, väckarklockor börjar ringa kl 5:30 (trots att det är mörkt ute till 8-tiden på morgonen). Därefter springer folk ut och in i rummet lysande med starka ficklampor eller med mobilens lampa och stör alla sovande. Inte alltid, men oftast är det sydkoreanska ungdomar som beter sig så här. Ett problem är kanske att de ofta är så dåliga på engelska att de inte förstår de anslag med ordningsregler på europeiska språk som ofta sitter uppe?

Jag är vanligtvis en väldigt lugn person, men härommorgonen när en kvinna gick upp kl 5, sprang ut och in i rummet med en stark ficklampa och slutligen lämnade den lysande i rummet trots att hon hade tagit med sig alla sina saker ut därifrån, så fick jag nog. Jag tog med hennes ficklampa ut och sa till på skarpen att det inte är okej att väcka alla före kl 6. Varför sköter de flesta andra detta på ett snyggt sätt, men inte dessa människor? Eller är det bara jag som är en "cranky old lady" med fördomar?


#elcamino #vandring

Av Amisa - 27 september 2019 17:14

Jag ser på besöksstatistiken att det finns folk som läser mina inlägg. Det skulle vara kul om du också vill kommentera på det jag skriver om. Har du liknande åsikter och erfarenheter eller kanske tycker du precis tvärtom? Det vore kul med lite diskussioner! Eller också har du kanske några frågor om pilgrimslivet?

Av Amisa - 24 september 2019 20:46

Igår kväll hade jag intressanta samtal med mina kompisar på härbärget. De var två kvinnor från Polen, en man från Japan, en man från Nederländerna, två män från USA (den ena med Japanska rötter, den andra numera boende i Italien). Samtalet kom att handla om riktigt djupa saker som hur vår bakgrund påverkar vem vi blir, vår "skugga" och vad som kan finnas där, hur vårt ego kan skada oss och andra, meditation, tro, avarter av tro, kärlek och att våga vara de vi är. Jag uppfattade att några av oss är ganska medvetna, medan några fick en aha-upplevelse. Idag träffade jag återigen mannen från Nederländerna och han sa att det var så intressant att han hoppas att vi ska bo på samma ställe någon mer gång så vi kan fortsätta diskussionen. Det var jättekul, för jag har ju verkligen önskat att jag skulle hamna i samtal av denna typen.

Jag passade också på att fråga den amerikanska mannen med rötterna i Japan om det som hände med japanerna i USA under 2:a världskriget. De internerades i läger liknande koncentrationslägren som tyskarna hade. Dessa läger var belägna ute i öknen och de fick själva försöka odla mat och överleva bäst de kunde. Hans familj satt internerad i 4 år, hans morfar dog som följd av det hårda livet och hans pappa kom aldrig över bitterheten efter att ha blivit behandlad så illa trots allt dom gjort för sitt nya hemland. Jag har aldrig fattat varför japanerna behandlades så här, men enligt honom så handlade det om att de var så arbetssamma att andra amerikaner som levt längre i landet kände sig hotade (alltså vi och dom-tänkande). Detta hände i samma veva som atombomben i Hiroshima och Pearl Harbor och den officiella anledningen sades vara att de utgjorde ett hot mot landets säkerhet.


#elcamino #vandring

Av Amisa - 13 juni 2009 01:12

För alla som tycker att man inte lär sig så mycket man har nytta av i skolan kommer här ”The Wall”, Pink Floyd’s inlägg i skoldebatten från slutet av 70-talet.

Här framställs skolan som en ”elevfabrik”, där dom försöker forma alla till likadana kopior av snälla, fogliga elever som bara gör det dom blir tillsagda och ingenting annat.

Bilderna är så talande att jag hoppas att ni kan ha lite tålamod med att ljudet är aningen zaggig i den här videon.

Presentation

Omröstning

Är du intresserad av hur du fungerar psykiskt?
 JA, vad intressant!
 JA, men det verkar svårt!
 Ja, det tror jag?
 Kanske, men ser inget behov?
 Nej, är rädd för vad jag kan hitta där!
 NEJ, jag består bara av en kropp!
 NEJ, vilket trams!
 Annat - kommentera gärna vad

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se