Hungriga spöken som Thich Nhat Hanh kallar den här typen av människor är människor som bara visar upp en fasad men som mestadels känner sig väldigt tomma invärtes. Fasaden kan vara väldigt missvisande, personen kan utåt verka gladlynt, men ingen släpps nära inpå livet och inuti kan det finnas en stor känsla av ensamhet. Själv tänker jag på dom här personerna som zoombies.

När man i Bibeln pratar om att människor som inte följer Jesus kommer att dö, så tänker jag att det är dom här människor som åsyftas. Alltså inte död i en fysisk mening, utan människor som känner sig döda och tomma invärtes på det själsliga planet. Det gör mig ont att se att det är så många människor som inte mår bra, inte minst då alla ungdomar som känner sig vilsna och olyckliga och för mig är det en tydlig indikaktion på att det är något allvarligt fel på hur våra samhällen fungerar nu för tiden. Då menar jag inte bara i Sverige utan i länder i hela världen som helhet, på hur vi lever våra liv.

Att nå fram till ett "hungrigt spöke" är svårt för samtidigt som dom längtar efter närhet och förståelse så saknar dom tillit till sina medmänniskor, har dålig självkänsla och verkar tänka att ingen kommer förstå sig på dom och att det därför inte ens är någon idé att försöka förklara för någon annan vad som pågår inom dom.

Men det behöver inte vara så - allt kan snabbt förändras om man bara vågar öppna sig för någon annan!

  

Tänk om dom bara visste hur många människor det är som känner så!

Då borde det väl ändå bli lättare att våga öppna sig för någon medmänniska?

Ja som vanligt kommer jag dragande med denne vise, men väldigt ödmjuka man. Han som vigde sitt liv till att hjälpa andra! Oh my happiness!

I videon nedan förklaras hur man som medmänniska kan försöka att finnas där för människor som är hungriga på kontakt och längtar efter det, samtidigt som det skrämmer dom så mycket att dom ogärna släpper in någon innanför muren.

Thich Nhat Hanh, “Helping Hungry Ghosts”; (https://youtu.be/K3-aJON5780):

#hungryghosts #zoombies

Jag tyckte det var en fin gest när jag såg den här videon där artisten plockar upp 6-åriga Wyatt på scenen och sjunger en av sina låtar tillsammans med honom. Wyatt är ett stort fan och det här betyder extra mycket för honom då han kämpar med sin hälsa.

Här Wyatt med sin mamma.

På scenen sjungande tillsammans med sin idol. Lite kul då lillkillen säger att han inte är så bra på texten och artisten svarar att det inte gör så mycket, för det är inte han heller.

Blake Shelton & Wyatt, “God's Country” duet - live at the Choctaw Grand Theater; (https://youtu.be/iDgb3pzF6nM):

Klippet som hans mamma spelade in vid tillfället lär finnas på Facebook. Tyvärr är jag ju en bakåtsträvare som inte har Facebook, men ni som har det kanske kan hitta det där (där man får se dessa två framifrån istället för bakifrån).

#lillkillenpåscenen

Ja Gud ger oss det vi behöver för att växa! Det är ofta inte detsamma som det vi själva tänker att vi vill ha, utan det som får oss att utvecklas.

Ja även inom psykologi så är man rätt eniga om att det är just livskriser som driver på vår utveckling som individer. Något jag reflekterar över då är om det är på samma sätt med samhällen? Vi går ju igenom stora kriser nu, såväl med miljökrisen, Coronan och den nuvarande oron över den politiska stabiliteten i vårt närområde - kommer det att leda till att våra länder "mognar", blir klokare i tänkandet framåt, bättre förberedda för framtida kriser och bättre på att lösa konflikter på ett fredligt sätt? Vad tror ni?

Caleb and Kelsey Grimm, “God Gave Me You”; (https://youtu.be/HQy6qM8uSI8):

#kriserochutveckling