För några dagar sedan fick jag en syn när jag mediterade. Det brukar inte ske särskilt ofta, bara några få gånger om året. Budskap kommer oftast till mig som en förnimmelse eller känsla eller också så ser eller hör jag något som sticker ut på ett sätt som att det har något att berätta för mig, men den här dagen var det alltså en syn. 

Jag såg en hund som gick fot med sin husse eller matte, men utan att vara kopplad. Hunden hade fullt fokus på vart ledaren ville att dom skulle gå. Jag undrade först vad detta kunde betyda, för jag är ingen hundmänniska och brukar sällan fundera på något sådant. Men efter en stund så trillade polletten ner ”Jaha, var det DET som synen handlade om!”.

Det slog mig att några dagar tidigare så hade jag sett en video på en annan blogg där en matte busar lite med sin hund uppe i en säng. Hon berättade att det inte bara handlade om lek utan att hon väldigt medvetet jobbade på att bygga tillit mellan sig och hunden och ville få honom att bli följsam och fokuserad på dom signaler hon sände ut till honom och på att förbättra hans självförtroende. Den här videon slog an någonting hos mig, men jag visste inte riktigt vad det var.

Senare insåg jag att det här är också det Gud och jag just nu jobbar på i vår relation. Det där med tillit tror jag vi till största delen klarade av under pilgrimsvandringen i Spanien förra hösten. Jag vet att han känner mig och mina behov bättre än vad jag själv gör och jag litar på att han vill mitt allra bästa. Men just nu är jag väldigt fokuserad på att försöka uppfatta signalerna om vart jag ska gå och vad som ska hända härnäst i mitt liv. Jag vet att jag fortare kommer till det som är bra för mig om jag inte försöker kontrollera så mycket själv, utan bara har tillit och följer med vart än det för mig.

Ungefär så här som Gud och jag också går igenom det jag behöver lära mig, vi leker följa John-leken.

Jag förstår att det här låter jättekonstigt för alla som aldrig haft några andliga upplevelser, medan andra troende förmodligen har lättare att förstå vad jag menar – att man går dit man blir sänd. Carl Gustav Jung, psykoanalytikern, beskrev också den här fasen i individuationsprocessen – som en period i livet när framtiden inte kan eller bör planeras – då man måste vara beredd i varje stund att omvärdera vart man är på väg och kanske ändra riktning.

Det här har jag redan upplevt en gång tidigare år 2018. Saker jag bestämt mig för att genomföra kändes plötsligt väldigt fel eller så gick dom inte att genomföra, det blev oförklarligen uppskjutet eller inställt. Den gången blev jag först väldigt frustrerad och besviken, men senare så accepterade jag att hindren nog uppkommit för mitt eget bästa för att det fanns en väg som nog passade mig bättre. En kort tid efter att jag hade accepterat min väntan så öppnades plötsligt en ny dörr för mig och den ledde precis dit jag behövde gå just då.

Efter den upplevelsen tänker jag annorlunda då hinder uppstår, tänker att dom bara är till för att få mig att inte bara tuffa på som ett tåg på en räls, utan istället vara lyhörd för att kunna upptäcka nya dörrar som öppnas för mig. Den attityden har hjälpt mig oerhört mycket under Coronan. Jag har tänkt ”Oj, nu stängdes den dörren. Få se nu vilka dörrar som fortfarande är öppna och intressanta att utforska?”.

Ett annat budskap som har kommit till mig många gånger under den senaste månaden är att jag ska tillåta mig själv att vara mer lekfull, göra saker bara för att det är kul – inte för att det är något jag BORDE göra. För mig som har varit vuxen sedan jag var typ 11 år (omständigheterna krävde då att jag snabbt behövde bli vuxen och ta hand om mina egna behov), så är det alldeles säkert sunt och bra att tillåta mig mer lekfullhet i livet och jag känner också lust till det! Nu återstår det att se vad livet vill med mig härnäst!

Det här får mig att tänka på en av Heliga Birgittas pilgrimsböner, här en kort bit av den:

”Herre, visa mig vägen, och gör mig villig att vandra den.”

Taizé New Songs 2020 (Acoustic), "Herre, visa mig vägen"; (https://youtu.be/k47fQ2CNqQU):

#tillit #samspel #följsamhet

 

wiper

10 februari 2021 11:18

Det var en fin syn som kom till dig under meditationen. Att du sen satt in den i ett sammanhang är ju bra och du fick ju ut lite av detta i och med att låta allt komma till dig. Jag tror att det som händer händer och man kan inte styra allt. Nu är jag ju inte troende men jag är högkänslig och känner på mig saker och tror att det finns nåt annat i universum

Ha en fin onsdag
kram

http://wiper.bloggplatsen.se

Amisa

10 februari 2021 13:35

Att tro att det finns något annat i Universum är väl också en slags tro och ett sökande? Tro är nog för många inte så förknippat med dom stora religionerna, utan av ett mer personligt slag?

Ha det bra du också! Kram!

 

wiolettan

10 februari 2021 16:34

Precis som du beskriver det så kan dörrar stängas och jag begriper ingenting. Men, sedan då en annan, ny möjlighet dyker upp då förstår jag varför.
Det känns så tryggt att veta att vi har en Gud som vet allt om oss och som så gärna vill att vi ska lyssna till Honom och gå Hans väg. I denna oroliga och bråkiga värld är det inte alltid lätt att stanna upp och fokusera.
Att känna tillit är viktigt.
Trevlig onsdagskväll önskar jag dig.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Amisa

10 februari 2021 17:29

Ja den kärleken och omsorgen skulle jag inte vilja vara utan - den ger så mycket styrka.

Ha det bra! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...