Idag har det slutligen blivit dags för begravning för min anhöriga. För mig känns det som ett ljust och fint farväl och det har nog en del att göra med min tro. Jag tänker att vi alltid lever i flera dimensioner samtidigt, att jordelivet bara är ett av dom och att vi kan förnimma andra även när dom inte finns i vår fysiska värld. Att personen fortfarande finns runt omkring oss och att vi kan kommunicera med varandra genom tankarna om vi vill. Och så tror jag på återfödelse och karma, att det vi inte tagit ansvar för under detta liv kommer vi på något sätt få kämpa med också i nästa liv så att vi hela tiden utvecklas, blir klokare och mer ansvarsfulla. Min anhöriga och jag har inte alltid fungerat bra ihop, men dom senaste åren har vi jobbat på vår relation och kommit varandra närmare än tidigare. Jag är så tacksam för att det har blivit så!

Altaret.

Den trevliga prästen.

Min dotter och jag sjöng "Koppången" och "Håll mitt hjärta" under begravningen och det kändes fint för mig eftersom jag alltid haft ett behov av att uttrycka känslor med just sång. Här är kantorn som idag har övat med oss, kommit med bra synpunkter och sedan kompat oss under begravningen.

En fin stund i gemenskap med mina närmaste.