Just nu är jag i ett läge i livet, där jag ännu inte riktigt vet vilken väg jag ska ta härnäst. Det finns påbörjade vägar som jag kan välja att fortsätta, men jag kan också välja helt nya vägar.

Min tveksamhet att fortsätta det jag redan påbörjat handlar om funderingar om huruvida jag i så fall gör det av inlärt beteende eller för att jag verkligen vill det mest av allt? Om jag å andra sidan väljer bort det, gör jag det för att jag är rädd för att misslyckas eller för att det finns annat som drar mer och som skulle göra mig mer lycklig?

För några år sedan valde jag att lämna ekorrhjulet och det är något jag vet säkert att jag inte vill tillbaka till. Det kändes så meningslöst, som om jag slösade bort hela mitt liv i väntan på nästa helg, ledighet eller semester. I mitt huvud levde jag hela tiden i framtiden, trots att jag känner att det sunda är att tycka att mitt liv är meningsfullt idag.

HÄR OCH NU!!!

Jag gillar verkligen att jobba men eftersom jag är så allergisk mot ett statiskt liv så borde jag kanske istället arbeta mer i projektform, där man jobbar intensivt med något i ett par månader eller ett halvår, för att sedan gå i mål och hitta ett nytt projekt. Men var hittar man såna projekt att jobba i? Tipsa mig gärna om ni har några bra idéer!

Visst är det fantastiskt att vara så uppe i det man gör att timmarna bara flyger iväg, att se fram mot att gå upp på morgonen och komma igång med uppgiften! Jag vill följa min intuition, nyfikenhet och upptäckarglädje! Mina lyckligaste jobbstunder har varit när jag skapar saker och får fundera på funktion, form, färg och sedan skapa detta med mina händer och lösa problem som dyker upp längs med vägen eller när jag varit med i någon grupp där vi ska sjunga, dansa eller spela teater tillsammans och föreställningen växer fram i en kreativ process. Då är liksom hela min knopp, min kropp och min själ involverade i processen.

Dom senaste åren har jag tänkt att en bra strategi för att skapa mitt Här&Nu-liv är att sprida ut många frön inom dom områden jag nu känner för att utforska. Jag vet då inte vilka frön som det inte kommer bli något med eller vilka som kommer börja gro och växa vidare. När några frön börjar gro, måste jag å andra sidan välja vilken eller vilka jag ska fokusera på. Håller jag på med alltför många saker samtidigt finns risken att det inte blir något med någonting.

Just nu finns det ett land jag skulle vilja spendera tid i och jag gör efterforskningar för att hitta sätt att stanna där ett tag, kanske några månader. Jag gillar verkligen att resa långsamt, lära känna landet och människorna där, upptäcka kulturen: musiken, dansen, maten och religionen. Jag vill också känna att det jag gör känns meningsfullt, så att bidra i något socialt projekt skulle vara fint. Jag har hittat lite intressanta möjligheter och börjat skicka lite mejl för att se hur jag kan gå vidare.

Framtiden får utvisa om några av mina frön tar sig!

Innan jag gav mig ut på min pilgrimsfärd så döpte jag mig i min församling. Det var något jag hade längtat efter att få göra ända sedan jag i våras hade förstått att detta var en församling som praktiserar vuxendop. Tanken med vuxendop är att individen själv ska vara så gammal, medveten och självständig att hen förstår vad det handlar om och välja det av egen fri vilja utifrån sin tro.

Jag var i och för sig redan barndöpt, men det var bara något man gjorde rent rutinmässigt på BB vid tiden för min födelse. Det hade aldrig funnits någon högtidlig cermoni och min familj var inte troende och vi gick aldrig i kyrkan annat än för att besöka någon annans dop, bröllop eller begravning. Ja min familj var t.o.m lite anti-religiös, religion var bara av ondo och till för att utöva makt över någon annan som stora statskyrkor eller manipulerande sekter.

Men jag hade turen att helt oväntat få möta Gud och det var ingen maktgalning jag mötte, det var en förälder som alltid vill mitt bästa och som alltid finns där för mig. Gud vill att jag ska utvecklas, bli en bättre människa och också hjälpa andra att bli det. Ibland utmanar han mig att göra saker jag tycker är läskiga och som jag är rädd för, men han puttar liksom på mig och säger "Jag vet att du kan och det vet du också!". När jag har klarat av det så blir jag stolt och glad över mig själv och min självkänsla växer en bit till.

På mitt dop ville jag sjunga "You Raise Me Up" för den sången beskriver så fint relationen jag har till Gud. Han hjälper mig och ger mig kraft att gå upp på bergen, inte minst dom höga bergspassen i Pyrennéerna och Galicien under min pilgrimsvandring.

"You Raise Me Up" med Celtic Woman:

https://www.youtube.com/watch?v=Yfwlj0gba_k

Och maktgalningarna i vissa kyrkor och sekter då? Jo nog finns dom, men det är människor av kött och blod som använder sig av Guds namn fast dom inte har något med Gud att göra. Precis som i den här dokumentären om medeltidens häxjakt i Europa som drevs av rädda, ängsliga män som behövde hitta någon syndabock till 90 år av dåligt väder och missväxt. Kanske var dom rädda för att människor skulle ifrågasätta den Gud dom företrädde och överge deras kyrka och religion?

https://www.svtplay.se/video/24423217/medeltidens-haxjakter?info=visa

#Gud