Förra gången jag passerade Åtvid passade jag på att gå rundan runt sjön. Det var ganska varmt, sådär 27 grader i skuggan så alla människor utom jag var kloka nog att stanna vid badplatsen. Jag var nyfiken att se hur det ser ut där borta på andra sidan av sjön och som alltid såg jag också flera flockar av kronhjort som det finns gott om där. Här kommer lite bilder från min vandring:





På flera ställen i stan har man tagit till vara på trädstammarna, när man blivit tvungen att fälla träd. Här brevid kanalen har det blivit till fåglar.

Vandringsleden passerar förbi stadens golfbana där det också finns hotell och restaurang. Det här är en ny plats för mig, jag har inte varit här tidigare.

Här i det öppna landskapet är det så varmt att jag känner att jag nog borde slänga mig ner i vattnet istället för att promenera.





Några får tittar sömnigt på mig då jag passerar genom deras hage. Dom ligger och vilar på den platsen där det är mest skuggigt.

En liten bäck rinner fram genom skogen.

Det är väldigt vacker natur här: stora öppna lövskogar som betas och hålls öppna av kor, hästar och får. Stora ekar växer lite här och där.

Tänk att dessa majestätiska träd är så gamla, kanske 500 år gammal? Svindlande tanke. Kommer jag att ha lämnat några spår efter mig som fortfarande finns kvar efter så lång tid? Jag menar - något positivt och inte bara livsfarligt kärnavfall som jag (vi) tvingar någon annan att ta fortsatt ansvar för.





Strax efter får jag syn på dagens första flock med hjortar, en mindre flock på sådär tio djur. Dom får bråttom därifrån när dom ser mig.

Intressant natur!




Lite våtmark i norra änden av sjön.

Biologisk mångfald!




Jag börjar närma mig bebyggelsen vid slottet Adelsnäs.

Där borta på andra sidan sjön ser jag nu golfbanan.

Dags för fruktstund och vattenpåfyllning i skuggan under träden.

Nu är jag framme vid Adelsnäs slott och upptäcker en stor flock med hjortar som betar mitt framför slottet. Jag tänker att dom nog kommer springa därifrån så fort dom upptäcker mig, men dom verkar inte bry sig så mycket. Jag antar att dom är vana vid att folk strosar runt här?

På andra sidan viken ligger badstranden. Ser ni bryggan där mellan hustaket och kyrktornet? Nu är jag nästan runt sjön.

Ju mer jag ser av Åtvid, desto säkrare känner jag mig på att jag skulle trivas bra med att bo här. Här finns en livskvalitet som jag saknar hemma i Norrköping. Tänk att all den här vackra naturen ligger i omedelbar närhet till staden, på bara några minuters avstånd, och hela staden andas lugn, närvaro och inspiration. Vilken skillnad mot mina hemkvarter där det första som möter mig då jag går utanför dörren är buller från alla dom trafikleder jag omges av oavsett i vilken riktning jag går!


Nä, nu har jag inte tid att stå här och filosofera längre, för jag måste hem och rensa mina förråd och garderober så att jag är redo att flytta när rätt bostad dyker upp!