Jag hade tänkt paddla idag men det har varit mulet och blåsigt så jag bestämde mig för att promenera istället. Promenaden gick längs sjön Nedre Vekmangeln.



Här finns flera sjöar och dom hänger ihop med små åar emellan. Här är en höjdskillnad på några meter så här finns dammluckor och lite forsande vatten.

Här ligger några gamla fina hus.

Surprise! Sjön har storlommar som innevånare, men säg den sjö i Kolmården som inte har det. Lokalt har vi ingen brist på dom.

Nu blir det doftblogg igen , så sätt på fantasin!

Först en jasmine, den har inte riktigt kommit igång med blommningen ännu men en utslagen blomma hittade jag i alla fall.

Syrenerna blommar för fullt.

Fint gammalt hus.

Den här vägen är så vacker där den går utmed sjön i flera kilometer. Det ligger många sjöbodar längs kanten.

Det här ser ut att vara ett uthus som byggts om till sommarstuga. Det kan jag förstå med det läget.



Det här stora huset tror jag har varit ägt tidigare av någon förening. Nu är det i privat ägo.

Dom som bor här verkar nå sina hus via en spång över den här lilla gölen.

Den här buskrosen doftade helt gudomligt!

Ikväll blåser det väldigt mycket ute, jag hoppas det värsta blåser förbi under natten!


Ha det bra och sov gott!

Ny gissningen för min bror!
Är du lika bra på platser i Norrköpings kommun som dom i Åtvidaberg?

Står på en stor vändplan straxt brevid denna badplats. Imorgon ska jag paddla i två sjöar som ligger några kilometer härifrån. Ville inte parkera där eftersom det ligger en camping straxt brevid den sjön.

Härom dagen när jag var i Yxnerum, så gick jag på promenad i Hästenäs kyrkskog. Här kommer lite bilder därifrån.

Vadarfåglarna som häckar här i dammen var inte jätteförtjusta i mitt sällskap.



En del av naturreservatet är betesmark och jag såg koblajjor lite här och där och undrade om jag skulle springa på några kor under min vandring.

Och till slut hittade jag hjorden under trädens skugga uppe på en kulle.



Bakom den täta skogen är det återigen väldigt branta berg och massor av stora stenar.

Jag följer en väg och undrar om jag kanske ska hitta något trevligt ställe nere vid sjön, där jag kanske kan hoppa i och bada. Det är väldigt stenigt överallt och det finns inga fina klippor.

Bättre än så här blir det tyvärr inte! Massor av stora stenar på botten och vattnet är gult av frömjöl från tallarna. Nä, det där badet får allt vänta till en annan dag trots den tryckande hettan och väldigt stor badlust.

Jag tycker att det är konstigt att jag inte hittar några hus någonstans här utmed sjön, men till slut hittar jag i alla fall ett sommartorp.

Snart är det dags att plocka midsommarblomster! Hoppas inte allt blommat över tills dess bara.

Jag önskar att man också kunde publicera lite god doft på bloggen! Då skulle ni få känna lukten av blommande liljekonvaljer.

På väg tillbaka till Yxnerum går jag förbi några stackars hästar som inget ser. Dom undrar nog vad eller vem det är som kommer och som låter så konstigt, för jag går med mina stavar och det klonkar lite om dom då dom slår i asfalten.

Jag sätter mig och vilar lite på en bänk på kyrkogården och upptäcker att järnsmidet i bänken är gjort av Näfverqvarns bruk. Vilket sammanträffande! Det är inte länge sedan jag var i Nävekvarn och visade bilder på vad dom brukade göra där. Världen är liten!

När jag ändå var ute på stan kom jag på att jag borde kolla efter en del grejor jag behöver: en dry bag till min mobil, bättre galgar, sollotion, en anteckningsbok och tejp. Jag har gjort lite dåliga inköp tidigare som behövde bytas ut mot bättre saker.

Köpte urkassa plastgalgar på Biltema som går sönder så fort man hänger något på dom. Vanligtvis reklamerar jag grejor som är dåliga, men dom här hade jag köpt i Katrineholm så det är inte riktigt värt besväret att köra dit. Köpte också silvertejp där för att hänga upp mina ljusslinga med, men tejpen lossnar hela tiden, så nu ska jag testa med vanlig tejp istället. Även en dry bag hade jag köpt förut på XXL, men den hade klen konstruktion och gick sönder i låset vid första användningstillfället. Den reklamerar jag och nu hittade jag en med robustare konstruktion på Naturkompaniet.

Lite bättre låskonstruktion än på den andra. Det är viktigt då jag använder den då jag paddlar och inte vill att min mobil ska gå sönder av att det eventuellt kommer in vatten eller fukt i den.

Jag går sällan på stan, gör det bara när det är något jag verkligen behöver ha, men just idag råkade jag springa på en gammal arbetskamrat medan jag visade runt.

Det var kul för vi har nog inte setts på 2-3 år, så vi hade lite att ta igen. Hon jobbar hemifrån sedan Coronan bröt ut, men tyckte att det går rätt bra för då slipper hon dom dagliga resorna till arbetet i grannstaden. Det var mestadels samma människor som jobbar kvar nu som var där också när jag jobbade där, men dom har bytt chef för andra gången.

Sedan var hon givetvis också nyfiken på vad jag håller på med nu för tiden. Inte så konstigt kanske, för människor som plötsligt får ett ryck och hoppar av livet i det trygga ekorrhjulet skapar nog en del förvåning och intresse i sin omgivning. Det krävs en del inre mod och styrka att våga göra det och många är dom jämngamla som nog istället ägnar mycket energi åt att oroa sig över om huruvida dom ska lyckas att överleva på sin pension när det blir dags för den. Själv försöker jag leva i stunden och det har gått alldeles utmärkt dom senaste 3 1/2 åren. Dyker det upp problem så får jag väl lösa dom utmed vägen tänker jag, det har funkat i ett helt liv förut så det kommer nog funka även i framtiden tror jag. "Nöden är uppfinningarnas moder" som ordspråket säger. Behöver man hitta en lösning så tänker man ut en lösning!

Hur som helst så var det trevligt att få träffa min gamla kompis och prata bort en stund med henne!

Nu i helgen har jag varit hemma i stan. På lördagen var syrran och jag och hälsade på min mamma på äldreboendet där hon bor.

Och idag var det äntligen dags att återuppta gudstjänsterna i kyrkan, eller rättare sagt så kommer dom att vara utomhus hela sommaren så länge vädret medger det. Vår arbetsgrupp var ansvariga för fikat och att hjälpa till vid gudstjänsten den här gången.

I kyrkan finns också ett kafé och sommartid brukar vi ha lite bord och stolar också utanför mot en gågata. I år var det bestämt att satsa mer på utemiljön och det har nog lite med Coronan att göra gissar jag. Därför har en liten parkering på vår innergård gjorts om till ett område där man kan hänga med varandra och fika, lyssna på musik, spela schack, odla i pallkragar eller hjälpa till och pumpa gården. Det har blivit väldigt trevligt med konstgräs, blomlådor, sandlåda, kafémöbler och soffor och bord byggda av träpallar. Vi har också fått hjälp av en lokal konstnär som leder arbetet med att pimpa gården. Man har stickat och virkat små färgglada lappar som hänger här och där och träden runt omkring har fått grejor uppsatta i sig, bland annat var det träd som blivit klädda med färgglada små vattenkannor.

Tyvärr var jag ju upptagen med att servera kaffe så det blev inga bilder tagna på vår innergård medan den var full av folk, men inne stod för tillfället en väldigt fint pimpad cykel som jag i alla fall hann fota.

Under fikat satt jag och pratade med en äldre kvinna som jag nog inte träffat tidigare. Hon berättade så vackert om sin man som hon hade haft ett långt och lyckligt äktenskap med, men tyvärr gick han bort för några år sedan. Han hade under livet tappat sin gudstro, men på slutet kom han nära Gud igen och hade bett henne att köpa honom ett kors som han sedan ville ha på sig varje dag. När det var dags för honom att dö hade han varit rofylld och mådde bra och han hade sagt att han inte skulle gå bort, han skulle gå hem. Vi pratade om att dom nog skulle få ses igen när det blir dags också för henne att gå vidare. Vi blev båda så rörda av samtalet att vi hade tårar i ögonen. Det är så vackert att få dela djupa känslor med sina medmänniskor, det är inte alla människor som vågar att släppa andra människor så nära inpå sig och dela med sig av så viktiga minnen, glädjeämnen och sorger! Det ligger verkligen något i det man säger om att "delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halverad sorg". Det är fint att dela med andra och ha samtal som betyder något för en!

Dom senaste dagarna har varit väldigt soliga och varma och jag har glömt att köpa sollotion. Det resulterade i att jag bränt mig på armarna och framsidan av låren. Benen ser inte riktigt kloka ut - vit som en albyl på underbenen och baksidan av låren som är väl gömda nere i kanoten och så illröd frampå låren. Idag tog jag med mig en handduk att ha till att skyla mig lite med. Solskyddsfaktor 100 skulle man kanske kunna kalla den för?

När jag började min paddling i sjön Risten var det hela tiden låglänt skog där jag åkte förbi, så jag förväntade mig inga högre berg men tji vad jag misstog mig!

Efter att ha åkt igenom en smalare passage kom jag ut i en bredare del av sjön där det helt plötsligt tornade upp sig stora höga berg runt sjön.

Det var inte mycket hus utmed den här delen av sjön, men lite sommarstugor fanns det.

Jag kom fram till fina beteshagar där kossorna gick ute och hade det bra i solen. Så här skulle alla kor få ha det under sommartiden!

Efteråt när jag kollade på naturkartan såg jag att det är ett naturreservat, Högboda naturreservat.

Det var inte så gott om badklippor i den här sjön. Antingen stupar bergen rakt ner eller också är det mycket stora stenblock och tät skog, men till slut hittade jag i alla fall en bra plats och passade på att ta paus där.

På en ö hittade jag en stuga som såg ut som en riktig semesteridyll.

Och därefter en badplats som jag undrade om den var för allmänheten eller något som var privat. På naturkartan såg jag sedan att det var en friluftsanläggning, men jag vet fortfarande inte om den är öppen för vem som helst eller i privat ägo.

Vindskydd brukar vara utsatta för allmänheten.



Men badtunna brukar finnas på privat ägor.

Två fåglar dök upp och simmade länge en liten bit framför min kanot, men när jag tog fram kameran dök dom snabbt och kom sedan upp en bra bit bort. Dom påminde om storlommen med det smäckra huvudet och långa näbben, men var lite mer brun-beiga i färgen och lät inte som storlom som har ett kurrande varningsläte. Dom här verkade inte bry sig så mycket om mig. Det finns lom i olika storlekar, kanske var det här smålom? Lommar är väldigt duktiga fiskare och dom dyker väldigt långa sträckor.

Smålommen är lite mer brungrå jämfört med storlommen som är svart-vit.
 

Tillbaka i bilen igen blev det middag och ett dopp till innan jag åkte vidare till byn Yxnerum.

Kanske vore något att lansera på den tyska marknaden? Dom brukar vara galna i älgar.....

Är i byn Yxnerum vid den stora sjön Yxningen. Här finns båtbryggor med väldigt många ångbåtar som man kan boka om man är ett gäng som vill ut på sjön.

Det står här att båten Ejdor var med i Madicken som spelades in 1979.