Nu har jag badat igen. Den här gången blev det en lite längre stund och en liten simtur till skillnad mot förra gången då det blev världens kortaste dopp.
:)

Vad har ändrats sedan bilden jag tog tidigare?

Just det, segelbåten har flyttat på sig och är nu nästan borta på andra sidan av viken.

Eller hur?



Hägg!!! Och fullt av ormbunkar.

Och fascination över stora, gamla rötter.

Och broar som binder samman det som är splittrat.

Djur på bete!

Och mer hägg!

Ett gammalt vackert hus med inglasad veranda.

Den här platsen gör mig lycklig, den andas så mycket harmoni!

....här i denna fina del av landet (Östergötland).


Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet!

Nu ska jag ta en promenad och sedan en kopp kaffe på bryggan innan jag åker iväg och tömmer min fulla toakassett. Även solen har sina fläckar!
:)

Om du gillar pippifåglar så är det på Skäret i Nävekvarn du ska befinna dig i idag. På förmiddagen när jag kom hit träffade jag nämligen en fågelskådare som skrockade och sa att snart kommer det vara fullt med folk här. Han hade nämligen siktat en fågel som sällan kommer till Sverige, det var en Silkeshäger. Jag fick titta i hans teleskop och såg en rätt stor vit fågel med stora fjädrar på nacken.



Här ute ligger Skäret, en ö som man når via en gångbro.

Här växer några stora bokar, också det är lite ovanligt i den här trakten.



Här har jag inte varit sedan jag var barn och vi var ute på Skäret och badade.

Här finns många fina klippor att sola på eller bada från.

Efter en stund ser jag mannen igen, men då i sällskap med sådär femton andra personer. Oj, vad snabbt det gick! Jag trodde det skulle ta en stund, att dom flesta skulle ha en bit att åka. På väg mot fastlandet igen möter jag flera personer med stativ och kikare på jakt efter en bild på denna i Sverige ovanliga fågel.



Blommande hägg som doftar fantastiskt!

Segelbåtshamnen.



Och stranden.

Precis nere vid vattnet ligger också en camping.



Här på parkeringen stod bara en bil när jag kom, men nu fylls det på hela tiden.

Ett kafé nere vid segelbåtshamnen.

Det fanns också en annan tanke med mitt besök här i byn. Jag har en moster som numer bor här och jag har inte sett henne på flera år, men nu tänkte jag gå dit och se om hon var hemma.


När jag kom hit åkte jag genom samhället och såg hur fint det var med dom gamla bruksbyggnaderna, så jag tänkte att jag skulle ta en promenad runt samhället och sedan söka upp min moster som bor längre upp i byn. Även här finns en stor å, Näveån, som spelat stor roll för orten.

Så här ska en riktig båt se ut tycker jag! Visst är det praktiskt med plastbåtar, men en riktig båt ska vara av trä och fernissad.

Här finns nu en rastplats, men förr låg här ett vattenkraftverk.

På orten finns Näfveqvarns bruk, jag tror inte dom har någon verksamhet kvar här längre men förr tillverkades här saker av gjutjärn. I många gamla torp häromkring finns till exempel gjutjärnsspisar från det här bruket.

Andra saker som tillverkades var urnor, bänkar, soffor, jordbruksredskap och vagnshjul.

Förr fanns en liten järnräls ner till hamnen. Där transporterades gjutjärnsgodset ner till hamnen och sedan drogs vagnen upp på berget igen med hjälp av hästar.

Det här huset var förr byns post och telegrafstation.



Nu har jag kommit upp en bit i samhället och googlar mosters adress, för hon har flyttat för några år sedan och jag vet inte riktigt var hon bor. Tur att det är ett litet samhälle och bara en person med det namnet!

Boulebanan i byn, där moster brukar spela en omgång med sina vänner.



En vattendamm.

Sedan är jag framme hos moster och hon blir jätteglad över att få besök. Det senaste året har varit så tråkigt tycker hon för hon har inte kunnat träffa barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner som vanligt under den här perioden och en del aktiviteter som hon brukar delta i som till exempel inomhuscurling har varit inställt. Min moster är en väldigt social person och då blir det väldigt tråkigt att inte kunna träffa andra som man brukar. Det känns fint att träffas igen och jag får flera kramar av min moster som nu är vaccinerad och får krama igen!
:)



Ja, ingen tvekan att det är här moster bor! Hon har gröna fingrar och båda hennes uteplatser prunkar av växter.

Jag blir kvar hos min moster i flera timmar, så det är eftermiddag när jag går tillbaka till Pärlan. Jag följer den fina ån vägen ner till hamnen.

#silkeshäger #nävekvarn

Efter fikat ville jag gå och titta lite på Koppartorp och Tunaberg som ligger straxt brevid.



Här är den vackra gamla träkyrkan som är från 1600-talet. Konstigt nog har inte ryssen varit här och härjat och bränt ner byggnaderna, så som det hänt på många andra platser här på östkusten.

Jag upptäckte att kyrkan var öppen och att någon spelade på orgeln där inne, så jag gick in för att kolla.

Ja det märks att vi är nära kusten.

Ett vackert målat tak finns här med!

Sedan går jag vidare till Koppartorps gruvby. Den hade sin storhetstid i slutet på 1700-talet och då jobbade ca 160 personer i gruvan med att bryta koppar och kobolt. Gruvan lades ner i början av 1900-talet.

Här är ett av gruvhålen.



Ett drag verk som man lyfte timmer med.

Här ligger också Tunabergs hembygdsgård.

Jo det blev alltså en klättring upp på Simonsberget idag. Jag undrade hur det skulle gå, eftersom det stod att det bitvis är ganska brant och man behöver ha god rörlighet för att gå upp där. Sen tänkte jag att jag prövar, blir det alltför brant så får jag bita i det sura äpplet och vända om.



Rakt fram där ligger en "base camp", dvs en lägerplats och ett dass. När jag kommer närmare börjar det se lite större ut.

Nåja det börjar lite lugnt iallafall.



Sedan blir det betydligt brantare, men där det är höga steg finns lite ditsatta "extrasteg". Det visar sig att den branta klättringen inte är så lång sträcka, så det här var mycket lättare för min onda höft än berget jag klättrade upp på igår.

Nu är jag uppe, men sedan kommer det fler och högre klippor vartefter. Det blir väldigt många vackra vyer och jag är högt över trädtopparna.!

En bit borta i öster skymtar havet. Det syns bättre i verkligheten än på bild.



På sidan om ligger ett annat högt berg som heter Kummelberget. Där finns också en vandringsslinga, men mellan februari och augusti får man inte gå där av hänsyn till dom Bergkvara som häckar där.

I varje bergsskreva finns det liv!

Mellan bergstopparna går vandringen ner i tall- och blåbärsskogen bakom.

Där borta var jag nyss!



Vägen ner är inte lika brant och det är jag tacksam för! Jag har lättare för att gå uppför en brant än nerför densamma. Snart kommer jag ner på en väg och går sedan tillbaka till husbilen för lite fika.

På vägen möter jag en man som åker på en konstig cykel där han ligger bakåtlutad och trampar.

#simonberget

Nej det var väl en rejäl överdrift, men det är iallafall känslan jag har när jag nu står högst uppe på Simonsberget vid Tunaberg.

Jag hoppas bara jag lyckas komma ner också utan att bryta vare sig ben eller nacke! Jag har snubbelfötter som ni kanske vet och här är rejält brant.
:)

#simonberget