Den här sträckan av Klosterleden har jag vandrat tidigare, när jag gå-tränade inför pilgrimsvandringen i Spanien. Då tog jag inga bilder, så därför kommer dom här nu istället.

Dom sträckor jag tyckt bäst om att vandra på Klosterleden/Birgittaleden är från Kvarsebo till Åby, från Västra Husby till Askeby och från Borensberg till Motala där man går på små vägar och ibland stigar. Dom tråkigare partierna är där man passerar genom större städer som Norrköping och Linköping. Där hamnar man bitvis längs stora vägar med mycket trafik och ibland har det bara funnits en minimal vägren. Det gäller framförallt på sträckan Askeby till Hjulsbro (en stadsdel i Linköping). Om man inte tycker att det är jätteviktigt att gå exakt hela vägen så föreslår jag att man tar bussen på den sträckan istället.




Men här kommer bilder från dagens vandring. Vandringen börjar uppe på kullen i Kvarsebo vid kyrkan.

Här går den krokiga vägen ganska brant ner mot hamnen.

I backen på vägen ned finns ett kors som är ett minnesmärke av Christinas kapell som byggdes här på 1600-talet. Tydligen åkte folk även på den tiden färja över till andra sidan av viken. Kolmården var på den tiden ett fredlöst område bebott av rövare och dom gav sig gärna på folk som färdades genom området. Kanske var det därför man ville över till den andra sidan? Det kan annars vara för att man var på väg mot Söderköping som på den tiden var en viktig hamnstad och då var det här den närmaste vägen att ta sig dit.

Om man har tur och är här på rätt veckodag (öppet lördagar och söndagar) så kan man stärka sig med lite kaffe och hembakat bröd inför vandringen i det här lilla kaféet.

Sedan är man nere vid hamnen och badplatsen. På bänkarna nere vid hamnen råder lugn och ro och här är det så skönt att sätta sig en stund och kontemplera över vandringens syfte och över sitt liv och sin tro.

Här nere finns ganska många hus, en del med mycket snickarglädje.

Sedan går vägen in i ett mer skogigt område med sommarstugor och sommarstugor som blivit tillbyggda permanentbostäder.

Vägen går förbi Kvarsebo varv.

Här står det en gammal lastbil av modell Ä.

Förr tillverkades här kvarseboekor, jag är osäker på om man fortfarande gör det. Jag träffar en man som gillar Rajraj! Ja, Rajraj är alltså hans båt som han nu gör iordning inför sommarens båtutflykter.
:)

Återigen kommer man fram till ett område med mycket hus.

Sedan kommer jag ut till vägen som går från färjan.

Jag är lite osäker på vart jag gick in förra gången för då kom jag uppifrån busshållplatsen, men det visar sig vara den första avtagsvägen jag kommer till. Ja här var det jag började min vandring i höstas. Ska man gå mot djurparken så svänger man här till höger i den lilla korsningen.

Nu är det dags att gå tillbaka till Kvarsebo igen och jag väljer att ta en annan väg dit och följa Sörmlandsleden som går ner mot färjelägret. Åker man över till andra sidan så fortsätter leden som Östgötaleden. Den går tvärsöver Vikbolandet, sedan ytterligare en färja vid Stegeborg och den fortsätter sedan ner till Sankt Annas skärgård. Undrar just vilken Anna det är som fått låna ut sitt namn till vår vackra skärgård?

Här finns det ställplatser. Det kan ju vara ett tips till folk som kanske tänker besöka Kolmårdens djurpark och vill komma dit tidigt på morgonen. Den här platsen är ungefär en mil från djurparken.

Jag hade hoppats att det här fiket skulle vara öppet så att jag skulle kunna få en kopp kaffe här, men det visade sig att dom bara har sommaröppet. Lite oklart när den säsongen börjar.

Vandra vidare!

Klockan fem imorse vaknade jag av att det var osedvanligt iskallt i bilen - gasolflaskan hade tagit slut. Det kom inte som en överraskning för jag har tänkt att den nog snart måste ta slut. Det var ca 8 grader inne, kallt om huvudet men fortfarande rätt varmt under du täcker.

Utomhus var det -2,5 och jag tänkte att det är bäst att jag går ut och byter flaska, för jag blev oroligt att något i vattensystemet kan gå sönder om det blir alltför kallt. Så jag gick ut i kylan, micklade bort den gamla flaskan och dit med den nya. Till min stora förtretelse fick jag det inte att bli tätt. När jag öppnade huvudkranen kunde jag både höra hur det pös och dessutom tydligt gas. Jag micklade ytterligare lite till men fick det fortfarande inte att fungera.

Till slut gav jag upp och gick och lade mig och sov igen. Nu var jag så frusen att det var svårt att somna om igen och temperaturen inne var nu bara 6 grader. Morgonsolen gömde sig bakom Kvarsebo klint och det dröjde ända till 8-tiden innan solen började skina på min bil så att det åter blev lite varmare.

När jag väl kom upp ur min varma sköna säng så bestämde jag mig för att ta det lite lugnt och spendera dagen i Kvarsebo och inte åka därifrån förrän på eftermiddagen. Det betydde att jag inte kunde dricka något värmande utan bara få i mig kall mat och samtidigt var det rätt kallt ute vid havet idag för det blåste rejält.

På vägen därifrån hoppade jag in på en pizzeria, så att jag fick i mig lite varm mat. Sedan åkte jag och parkerade min bil på en vändplan i närheten av där min bror bor. Min bror är en sån där schysst gubbe som alltid ställer upp och hjälper till om man har något strul av något slag och han är händigt och vet alltid hur man fixar grejer.

Så efter ett samtal ryckte min bror ut till min räddning. Det visade sig att när jag tog bort den röda plastpluppen som satt i det nya flaskan, så blev det en liten plastflisa kvar i hålet och det var därför det inte blev tätt. Packningen hade blivit lite skadad också, men brorsan hade med sig en likadan hemifrån, eftersom han nyss hade kasserat en gasolgrill. Så min bror räddade mig som vanligt! Jag har tur som har en så snäll och omtänksam bror!

Nu brummar mitt värmesystem som en reaplansmotor igen och jag har fått i mig varmt gott kaffe. I natt ska jag sova gott i lagom temperatur och gasolflaska nästa gång ska jag kolla noga så att inget skräp sitter kvar i hålet!

Sov gott! Det ska jag också göra!