Tidiga beslut är något som terapeuter brukar prata om och dom är en reaktion på någon händelse som gjort ett stort intryck på oss. Precis som det låter är det något man bestämmer sig för, ofta som ung, och sedan håller fast vid under väldigt många år, ibland ett helt liv. Man är så fast i det här kontraktet med sig själv att man sällan eller aldrig utvärderar om det fortfarande är mestadels positivt eller negativt att fortsätta med det. Beslutet för med sig konsekvenser i ens liv, både goda och dåliga sådana. Ibland sker det medvetet och ibland omedvetet och det beror nog väldigt mycket på vilken ålder man är i då man fattar beslutet. Oftast kan vi inte minnas vad som hände innan vi blev ca 5 år, var vi äldre så kommer vi kanske ihåg den specifika händelsen och en ungefärlig tidpunkt då det fattades.

När jag var i yngre tonåren tog jag nog åtminstone två sådana. Den ena berodde på att jag hade bevittnat en väldigt ojämlik relation, där en person var väldigt beroende av den andra, och konsekvenserna av det sedan när relationen mellan dessa personer blev dålig. Min reaktion på det och mitt tidiga beslut var att ”Jag ska aldrig vara beroende av någon annan, jag ska aldrig behöva någon annan, jag ska alltid ta hand om mig själv”.

Konsekvenserna av det har varit både bra och dåliga. Till det goda hör att jag alltid varit väldigt självständig och jag har lärt mig att göra väldigt mycket på egen hand. Säkert har det också bidragit till ett högt självförtroende för jag vet att jag klarar saker bra på egen hand. Jag har aldrig behövt någon att klänga på, aldrig varit en hjälplös kvinna som behövt bli omhändertagen av en stor, stark och händig man. Men beslutet har också haft negativa konsekvenser för mig. Det har funnits en total blockering mot att be om hjälp, även om jag skulle behöva det vid något enstaka tillfälle och om någon erbjudit mig sin hjälp har jag nästan mekaniskt sagt ”Nej tack, det behövs inte. Det där klarar jag själv”.

Idag förstår jag att ensam inte alltid är starkast, ibland behöver vi våra medmänniskor och det gäller även mig. Som med mycket så behöver vi hitta en bra balans mellan självständighet och att kunna be om hjälp vid speciella tillfällen då det verkligen är motiverat. Detta var något jag tränade på flitigt under min pilgrimsvandring i höstas. Mot slutet av vandringen drog jag mig varken för att tacka nej till någon som erbjöd mig hjälp av någon sort eller för att själv be om hjälp om det behövdes. Jag hoppas den lärdomen nu är hos mig för att stanna!

Har du något tidigt beslut som du känner till eller någon livsregel du alltid följer utan att riktigt veta varför? Kanske tänker du återkommande ”Jag ska alltid……” eller ”Jag ska aldrig……” i någon speciell situation?

#tidigabeslut

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...