Hej på er alla varma, underbara människor som älskar!

Dagen till ära hade Kung Bore fixat en varm, underbar vårsol som log mot oss. Vi smälte som smör, log tillbaka och bytte ord med främlingar vi troligtvis knappt hade lagt märke till en mindre angenäm dag.

Idag tänkte jag att det skulle vara trevligt att få igång er läsare lite grann genom att ställa följande frågor:

När ni blir förälskade i en annan person, vad är det ni först tänder på?

Vilka personliga egenskaper eller delar av utseendet är det som gör att ni fastnar för just den personen?

Enligt vad jag har hört ska kvinnor vara särskilt intresserade av killar med makt och status, samt killar som är händiga. Vi sägs ha någon slags "ur-gen" i oss som gör att vi vill välja en partner som kommer att ha goda förutsättningar att försörja och ta hand om våra eventuella gemensamma barn. Har också hört om något expriment där kvinnor fick välja ut foton på de män som de fann mest attraktiva. De mest populära fotona visade då män med markerade ögonbryn och en bestämd mun.

Vad det gäller killar, sägs det att det är utseendet som är viktigast. Att ha en snygg flickvän/fru ger hög status. Killar sägs gilla tjejer med lite form på rumpan och stora tuttar. Det lär också ha med "ur-genen" att göra för hon har då sannolikt lättare att föda hans barn och att sedan ge di till barnet.

Herregud, det här låter ju ursorgligt! Har vi inte kommit längre med människans utveckling? Själv känner jag inte igen mig särskilt mycket i det här. Jag har aldrig haft någon pojkvän med mycket makt och rikedom, det har nog aldrig känts som en väldigt viktig egenskap. Däremot gillar jag män som är händiga, å andra sidan gillar jag den egenskapen även hos tjejer.

Nej, det jag absolut först lägger märke till hos en kille är om han har varma vackra ögon. Då drunknar jag i hans blick och flyter iväg på ett mjukt skönt rosa moln och så känner jag ett skönt pirrande i kroppen.

Hur är det med alla er andra? Vad tänder ni på? En varmt leende mun, ett glatt humör, ett lockigt ostyrigt hår, en välsvarvad bak eller muskulösa armar? Skriv gärna lite kommentarer!

Ha en skön alla hjärtans dag och glöm inte att pussa och krama dom du älskar!

/ Amisa

Vem f***n är David Watson undrar ni nu? Jo, det ska jag bara tala om att han är den där fantastiskt trevliga och entusiasmerande killen som är en av lärarna i TV-programmet Go' kvälls dansskola. Och vad har han med mig att göra då, undrar ni nu. Jo, nästa år när jag har nått målet att återigen ha en normal vikt så tänker jag vara med i det programmet (om det fortfarande finns kvar vill säga).

För dans är bland det roligaste jag vet! Har sysslat med det lite till och från i hela mitt liv. Det började med modern dans när jag var sex år. Det var kul, men alltid lika skämmigt att tjejerna skulle stå på rad och vänta på att bli uppbjudna av killarna. Hoppas att jämställdheten har kommit lite längre nu och också att fler killar intresserar sig för dans.

I tonåren blev det dans för hela slanten; jazzdans, gammeldans och folkdans i ett enda virrvarr. Jag dansade ca fyra gånger i veckan och levde för dansen. Min dotter har frågat mig:

- "Varför gick du inte danslinjen på gymnasiet?"

Ja, hade det funnits en så hade jag definitivt gått på den, men alla roliga inriktningar som finns nu för tiden fanns inte på stenåldern.

Som halvvuxen blev det jazzdans igen och sedan afrikansk dans, för nu kom det återigen in lite nya influenser.

Sedan gifte jag mig och släpade med min stackars man på gammeldans och folkdans. Nåja, släpade är en stark överdrift för han tillhör de fåtal män som gillar att dansa. Än idag tjatar han om hur kul det var att dansa "Edelweiss-valsen".

Efter det följde ytterligare några årtionden med dom tidigare nämnda dansarterna, för att under dom senaste åren ha landat i:

LINEDANCE!!!  :))

Linedance är en fantastiskt bra dansform för alla oss som inte kan eller vill bestämma oss för vilken dans som är roligast. Den innehåller nämligen lite av allt; vals, rumba, mambo, polka, foxtrot,tango, jenka, twist.............you name it!

Visserligen inte i samma dans, men ändå. Det är en högst levande dansform, koreografer världen över hittar ständigt på nya steg och nya danser, det finns topplistor över de mest populära danserna just nu, speciella finlandskryssningar, kurser och träffar där man får lära sig nya danser. Det är en riktig folkrörelse! Dessutom är det ju bra att man dansar i grupp, för då spelar det ju ingen roll att det går 40 tjejer på varje kille som visar sig där.

Hallå alla killar som gillar att dansa, kan ni inte ta med er lite trevliga kompisar nästa gång? För även om man kan dansa bara tjejer så är det ju ändå så att det vore trevligt att även ha med många fler killar i gruppen. Dessutom kan jag lova att ni blir mycket uppskattade om ni vågar komma!

Till slut vill jag bara säga:

-"David Watson (om du läser det här) det är bäst att du tar och vilar lite nu för nästa år kommer jag och dansar skiten ur dig!"

/ Amisa

Allt bara flyter på just nu! Ja det var det jag slängde ur mig nyss för en liten stund sedan, när dottern och jag satt och snackade. För det är precis så det känns, att allt går så lätt och bra. Jag känner mig pigg och upprymd och tar gladeligen några tusen extra steg varje dag, fast förvissad om att det kommer att löna sig när jag morgonen efterstår på vågen. Och det konstigaste av allt är att det gör det!? Till och med efter igår när jag hade käkat en semla så visade vågen ändå ett halvt kilo mindre än dan innan. Det här är inte klokt, den kanske är trasig?

Jag blir allt lite misstänksam, så här lätt brukar det väl inte gå att ta itu med något jobbigt? Fast vid närmare eftertanke kanske det inte var en slump. Jag hade ju "grundat för semlan" redan när jag kom hem. Det vill säga gått en extra lång sväng och hoppat över en del av den andra maten som jag brukar äta på eftermiddagen när jag kommer hem. Jag har helt enkelt bestämt mig för att få det här att fungera nu!

Så jag struntar i att vara misstänksam längre. Istället ska jag bara passa på att njuta, för hur ofta i ens liv har man turen att ha ett sånt här flyt?

/ Amisa

Precis som jag tidigare berättat så tänkte jag i höstas att jag inte skulle bry mig om att tänka på vikten, utan bara se till att röra mig mycket varje dag. Detta för att det var ett enkelt mål att uppfylla och för att jag tidigare inte lyckats så bra med att gå ner i vikt, trots många försök.

Jo, en gång har det faktiskt gått lite bättre. Med hjälp av Viktväktarnas sätt att räkna energiinnehåll i maten gick jag en gång ner ca 30 kg, tog sedan en paus och tänkte sen gå ner kanske ytterligare 10 kg. Men pausen blev längre än vad jag hade tänkt mig. Ja jag kom faktiskt aldrig igång med det igen, utan istället började jag efter ett tag att slarva med maten och gick upp lika mycket igen. Det har jag aldrig förlåtit mig själv!

Vad var det då som gick fel? Jo, jag tror att det var min inställning. Att det nya sättet att äta bara var en tillfällig bantningskur och att det dessutom var jobbigt att hela tiden väga och mäta allt jag skulle äta, samt en känsla av att jag späkte mig själv och att det var tråkigt och jobbigt.

Straxt efter nyår så satt jag och surfade runt lite på motions- och hälsosidor och letade efter lite bra tips. Då råkade jag nånstans hitta ett inlägg där någon nämnde ett dataprogram som hette ”Hälsovakten”. Jag blev nyfiken och surfade på det ordet. Då fick jag upp ganska många träffar där folk skrev att dom hade fått mycket hjälp av det verktyget. Jag hittade ”Hälsovakten” på Internet och såg att det var möjligt att testa det gratis under några dagar.

Sagt och gjort, eftersom jag inte hade något att förlora på att prova så gjorde jag det en tid. Det fungerade nog ungefär som ”Viktväktarna” men var nog mer detaljerat. Förutom att se energiinnehållet i det man äter så kan man också se det uppdelat i proteiner, fett, kolhydrater, olika sorters vitaminer och spårämnen. Det visas också hur det man äter fördelar sig, jämfört med det man borde äta och det är enkelt att jämföra olika sorters mat med varandra och se vilket som bäst motsvarar ens behov. Det verkar väldigt bra tycker jag, för på bara några dagar lärde jag mig vad jag borde äta och nu bestämde jag mig för att också satsa på att gå ner i vikt. Jag har inte fortsatt med ”Hälsovakten” men det beror på att jag tycker att jag har fått en bra bild av vad jag bör äta för att må bra och gå ner lite i vikt. Det är ju också så att det tar en stund varje dag att registrera allt man stoppat i mun under ett dygn och jag är lite rädd att tröttna på den sysslan, precis som jag tröttnade på att väga och mäta maten när jag bantade med ”Viktväktarna”. Så tills vidare fortsätter jag att äta på det nya sättet och märker jag att det börjar gå åt pipsvängen så kommer jag att börja använda ”Hälsovakten” igen.   

/ Amisa

När jag väl bestämt mig för att starta en blogg så började jag fundera på ett lämpligt namn till den. Eftersom jag tänkte att den skulle handla om att ”välja den rätta vägen” så tyckte jag att ”walk the line” delvis kändes rätt. Det som var mindre bra med det namnet var att det var på engelska och jag hade ju tänkt blogga på svenska. Några bra svenska namn hittade jag inte trots att jag funderade i flera dagar. Jag funderade nu på att istället blogga på engelska. Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök att hitta ett passande svenskt namn. Lite på måfå sökte jag på ”välja den rätta vägen” och en intressant träff var ”enkelriktat vägskäl”.

En annan träff som fångade mitt intresse var Författarcentrum öst:s hemsida där dom hade uppmanat folk att skicka in texter om ”landsväg”. Där hittade jag uttrycket ”min inre vägvisare” av någon som heter Pia Andersson. Det uttrycket kändes helt rätt för mig och jag bestämde mig för att det skulle bli namnet på min blogg! Jag tycker väldigt mycket om texten i sin helhet, så här har ni den!

”Min väg har varit rak och pålitlig hittills, men nu står jag vid skiljevägen och vet inte vilken jag ska välja. Jag har lämnat allt det välkända och trygga bakom mig, och kastat mig ut i universum. Jag är fri men ändå rädd. Vad ska hända med mig, vart ska jag gå? Min inre vägvisare talar om för mig att den rätta vägen är den jag väljer, men det känns ändå så svårt. Jag ser på allt det vackra, och plötsligt förstår jag att mitt val kommer att bli bra när det har landat i mitt inre. Jag har allför mycket koncentrerat mig på målet, men inser nu att vägen dit är lika viktig. Jag kommer tids nog fram till mitt hjärtas mening och kan glädjas igen.”
(Källa: Pia Andersson, februari 2008, Författarcentrum öst)

Mycket tänkvärt och vilken talang!

/ Amisa

På företaget där jag jobbar är jag inte ensam om att vilja bli sundare. En av arbetskamraterna hade sett att det fanns en stegtävling som också hade en kampanj för företag. Det var på en site som kallas MotioMera och där kan man tävla både individuellt, i lag och ibland också mellan företag.

Vår snälle arbetsgivare gick med på att sponsra oss och alla som ville utrustades med en stegräknare. Sedan gick vi för hjärtans lust och jag tror att det i alla fall var några som kom igång tack vare den här tävlingen. En fiffig grej på MotioMera är att man kan lägga upp en virtuell rutt som man vill gå genom Sverige. Själv valde jag att gå så långt norrut som man kan gå och jag börjar nu närma mig målet. Det känns häftigt att veta att om jag gått rakt fram istället för runt runt, så hade jag snart befunnit mig vid Treriksröset. Jag sträcker på mig och känner mig riktigt stolt vid den tanken!

För min del blev stegtävlingen lyckosam på mer än ett sätt. Förutom att jag fått himla mycket motion, så fick jag också en mp3-spelare av min arbetsgivare för att jag varit så flitig och hade även turen att vinna en tidningsprenumeration (såna lottas varje vecka ut till några tävlingsdeltagare).

Nu har mp3-spelaren laddats med en massa bra musik, bl a världsmusik som jag är väldigt förtjust i. Gissa om den används flitigt? Den är på varje dag när jag är ute och travar runt.

På MotioMera kan man gratis prova att delta i stegtävlingen i 3 månader. Varför inte prova du också? Vem vet, det vore kanske ett bra sätt för dig också att komma igång med att röra på dig lite oftare?

/ Amisa

Lördag igen och åter dags att kolla av hur vikten ligger till jämfört med mina mål. Har inte skrivit tidigare så mycket om hur mina mål ser ut, men så här är det:

Jag vill vara fysiskt aktiv varje dag och gå minst 10 000 steg i snitt varje dag och jag vill minska i vikt 1 kg varje vecka. Om jag klarar målet ska jag få någon typ av belöning.

Resultatet den här veckan:

Snittet steg låg på 13538

Vikten -1,2 kg                                    / Målet väl uppnått!

Det känns bra att veta att jag är på rätt väg samtidigt känner jag mig lite otålig, men måste försöka att lugna ner mig lite. Anledningen till att målet inte är högre satt, tex 10 kg på 2 veckor beror på att jag inte tror att det funkar i längden. Om det ska fungera på sikt måste jag skaffa mig nya kost- och motionsvanor som inte bara funkar under några veckor eller några månader, utan vanor som jag kan stå ut med i resten av mitt liv. Jag tror att det är den insikten som kommer att göra stor skillnad den här gången.

Till min hjälp har jag nu också en bra elektronisk våg. Körde förut med min gamla analoga och det var urkasst. Den visade olika resultat varje gång, så det var svårt att dra några slutsatser om jag gick uppåt eller neråt. Med den nya verkar det fungera mycket bättre.

Ja, hur blev det med belöningen då? Jo det blev en trevlig teaterkväll med musikalen "Cabaret".

/ Amisa

Fick ett mail med en historia som vi kanske kan lära oss lite av.................

Här är dagens positiva historia:

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

-”Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar.”

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom:

-”Hur lyckas du?” Kalle svarade:

-”Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör. Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.”

-”Säkert, men det är inte fullt så enkelt”, protesterade jag. 

-”Det är det”, svarade Kalle. ”Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring, är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.”

Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast.  Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han:

-”Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?”

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan. 

-”Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter”, svarade Kalle. -”Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva.”

-”Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?” frågade jag. Kalle fortsatte:

-”Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.”

-”Vad gjorde du då?”, frågade jag. 

-”Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig”, sa Kalle. ”Hon frågade om jag var allergisk mot något. 'Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'. Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.”

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

 

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matteus 6:34)

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
När det känns för j-ligt, tänk så här...

Jag är tacksam:

…för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

…för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

…för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

…för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

…för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor  som måste rensas, jag har ett eget hem.

…för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

…för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

…för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

…för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

…för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

…för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

…för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

…för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

…för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.

/ Visst var det väl en bra story, eller hur?  Amisa