Något som hänt med mig under dom senaste åren är att jag blivit ”allergisk” mot att bli bedömd. Jag upptäckte att mitt behov av att alltid prestera på topp inte huvudsakligen varit till för min egen skull utan främst för att få bekräftelse. Jag insåg att det var ett sjukt beteende som ändå aldrig hade lett till den bekräftelse jag så gärna ville ha och trodde mig behöva. Samtidigt med den insikten växte också min ”allergi” mot att bli bedömd fram och numer sitter den i ryggraden. Det är i grunden något positivt som innebär att min självkänsla inte är beroende av andras uppfattning om mig eller av det jag presterar.

Jag kommer ihåg en händelse från Caminon, där en annan person kommenterade mig på ett sätt som säkert var tänkt att uppmuntra, men som jag kände snarare var en bedömning av mig som vandrare. Hen sa något liknande ”Kämpa på, det går bra för dig!”. Detta var inte något man brukade säga till medvandrare om dom inte själva drog upp ämnet. Min ögonblickliga impuls var att säga till vederbörande att jag inte ville ha hens värdering av hur bra jag klarar mig som vandrare, men sedan höll jag igen för jag tänkte att det säkert var väl menat även om jag inte tog emot det så.

Min ”allergi” har också ställt till det för mig när jag läst några högskolekurser där jag ska skriva uppsatser. Till skillnad mot en skrivning där det är väldigt lätt att vara objektiv då svaren på frågorna står i läroböckerna, så kan en uppsats bli mycket mer personlig. Redan valet av ämne är subjektivt och säger en hel del om mig som människa, för jag väljer ju ett ämne som känns viktigt och relevant för just mig. Sedan väljs även källorna, också det mycket subjektivt. Man ska välja böcker och artiklar av ansedda forskare som belyser ämnet ur olika synvinklar, men risken finns att ett stort fokus hamnar på sådant som bekräftar den uppfattning man själv har redan från början. Sedan ska en lärare bedöma mitt arbete och huruvida jag har valt relevanta källor och vridit och vänt på ämnet i tillräckligt hög grad. Läskigt, men samtidigt har jag ju själv valt att läsa dessa kurser trots att jag visste att jag skulle behöva skriva en uppsats och bli bedömd för den. Och som man brukar säga: ”Den som ger sig in i leken, får leken tåla!”. Och hur har det sedan gått på dessa kurser? Jo mycket bra faktiskt, så min olust har mest varit obefogad.

Hur skriver man en objektiv uppsats om "Medvetandet - den subjektiva vetenskapen"?

Jag hoppas att min ”allergi” lugnar ner sig med tiden, för trots att det är sunt att inte vilja låta sig värderas av andra så ställer den ibland till onödiga bekymmer för mig!

#självkänsla #prestation

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...