Nu är det några dagar sedan jag kom hem från semestern med dottern i Dalarna och Hälsingland. Det var intensivt under resan - många mil att köra, mycket att uppleva och så tid att umgås med dottern som jag inte träffat sedan oktober förra året och därför har jag kommit rejält efter med bloggandet och får försöka ta igen det nu när jag kommit hem istället. Förresten ska jag ta min andra vaccinationsdos nu på fredag och det känns bra för sedan kan jag känna mig lite tryggare för min och andras säkerhet i mötet med andra.

Uppe vid Södra Dellensjön mötte vi en inflyttad trevlig norrlänning. Han hade tröttnat på kyla, mörker och mygg sa han och därför flyttat till Delsbo efter att han blivit pensionär för sådär tio år sedan. Vi fick lite tips av honom om hur man undviker att bli så illa myggbiten när man besöker Norrland. Tipset var att klä sig i ett tunnt regnställ som kan andas, sedan behöver man inte ha så mycket under mer än shorts och linne om det är en varm dag. Tyvärr hann vi inte med någon tur till Norrland den här gången för dottern skulle få gäster hemma några dagar senare, så vi behövde vända kosan hemåt istället. Vi fick också tips om att Norra Dellensjön är ännu vackrare och har ganska långa sträckor med sandstränder där det går bra att bada och bo.

Fantastiskt månsken med en stor orange apelsin på himlen.

Dagen efter åkte vi in till Hudiksvall som har ett väldigt fint hamnområde med affärer och restauranger i dom gamla hamnmagasinen.

Vi såg en fin fotoutställning som var ett samarbete mellan Fotografiska muséet i Stockholm och Glada Hudik teatern där deras skådespelare fick gestalta olika roller på bilderna. Bilderna var jättefina och betänkansvärda! Här följer några av dom. Ja vad skulle man tänka om statsministern, filmstjärnan eller kungen hade en funktionsvariation och vilka frågor skulle dom välja att lyfta fram i sitt arbete? Är det inte så att vi väldigt ofta förminskar andra som vi upplever som annorlunda än oss själva, men har vi inte mer gemensamt än det som skiljer oss åt? Tänk om vi istället vore bättre på att ta tillvara på alla människors unika förmågor och erfarenheter? Finns det inte plats för oss alla och behov av oss alla? Vi har mycket att lära av varandra. Skulle vi inte kunna skapa ett sånt samhälle?

Det hade varit kul att få gå på Hudikteatern och se dom spela en pjäs, men också dom har sommarlov nu så det får bli en annan gång!

Nere vid hamnen står det passande nog en staty av en fiskargubbe.

Uppe i centrum finns en hel del gamla fina trähus.

Och det här huset brevid hamnen ser gammalt ut? Kanske är det från stadens glansdagar?

Det hade varit trevligt att åka ut till halvön utanför Hudik, men tyvärr räckte inte vår tid till för det och vi styrde sedan söderut igen.

Dagen efter att forspaddlingskursen var slut ville jag gå till forsen och filma den. Jag tänker att någon dag när jag inte tror mig om att klara det jag vill så kan jag kolla på mina videor och påminna mig om att jag kan och törs mer än vad jag tror. Jag ville också visa dottern vart vi åkt.

Här är den första delen av forsen som vi åkte in i. Det guppade till lite och sedan skulle man ta sig in i bakvattnet bakom stenarna till vänster i bild.

Därefter skulle man paddla sig över forsen och in i bakvattnet in bakom ön på andra sidan som ligger innan den mer intensiva delen av forsen.

Sedan kommer den mest intensiva delen av Skålforsen som är en klass 2 fors. Till vänster i bild syns valsen som måste undvikas eftersom vattnet blir som en centrifug framför den och det är lätt att dras ner under vattenytan. Längst till höger är det ganska mycket stenar, så den bästa vägen genom forsen är att gå ungefär i mitten. Där gungar det och slår in vatten i båten, men det ser läskigare ut än det är. I bakgrunden syns det stilla bakvattnet bakom ön. Det är viktigt att hela tiden läsa av vattnets rörelser för att upptäcka farligheter i vattnet, men också för att se vad i vattnets rörelser man kan utnyttja. Till exempel utnyttjas stilla bakvatten för att få vila och för att få tid att studera nästa etapp neråt i forsen så att man är förberedd på vad som ska komma. På vissa ställen trycks vattnet utåt vilket utnyttjas då man vill ta sig ur forsen så snabbt som möjligt. Man vill röra sig så kontrollerat som möjligt genom forsen - inte bara svepas med som ett löv i en storm!

Efter Skålforsen kommer sedan två mindre och enklare forsar, bland annat Forsgärdesforsen.

Senare under dag 2 åkte vi i den nedre delen av forsen utanför paddlingscentret. Det slutade med att jag kantrade tre gånger och flöt med i forsen tills jag blev upplockad av min instruktör och efter det var jag så trött att jag gav upp. Jag vet inte om den forsen också är klass 2 eller om det är en klass 3 fors, jag tyckte i alla fall att den var mycket svårare. Forsen är smalare där och det är stenar överallt som påverkar hur vattnet rör sig och som skapar underströmmar lite här och där. Allt går fortare och mindre tid finns för att korrigera kursen och eventuella misstag och min teknik var inte tillräckligt bra. Jag skulle ha behövt lite mer "snälla forsar" att träna teknik på innan jag testade den här platsen.

I en meditation några dagar efter kursen såg jag paddlingen som en metafor för livet. Om man lär sig hantera jobbiga känslor vid livskriser på ett sunt sätt så kan man uttnyttja kraften i känslorna och kunskapen om hur känslorna fungerar och ganska snabbt komma in i en lugnare sinnesstämning, men om man saknar den kunskapen är det lätt hänt att översköljas och slås omkull av känslostormarna och då tar det mycket längre tid att komma in i en lugn sinnesstämning och återigen hitta harmonin. Kanske inte så konstigt att känslor ofta symboliseras av vatten - man kan lätt se likheten!
 
#forspaddling #västerdalälven   
 

Såg att en bloggare skrev om grisar och lerbad och vill gärna bidra med lite nytagna bilder på glada grisar som nyss vältrat sig i en gyttjepöl. Grisarna luktade inget vidare (typ som en dypöl), men det var härligt att se dom för dom verkade stortrivas där i sin utehage.

Just nu kan man på SvtPlay se filmen ”Min pappa Marianne”. Det är en mycket intressant film som bygger på en sann historia och som inte bara handlar om transvestiter utan också om att stå upp för sig själv och att våga vara den man är oavsett vad andra människor tycker om det. Eller som Astrid Lindgren skulle ha uttryckt det ”Att inte vara en liten lort” utan att våga säga ifrån då det behövs.

Rolf Lassgård är dessutom väldigt fin som kvinna, det hade jag kanske inte väntat mig av denne storvuxne man och han gör en riktigt fin rolltolkning där han är riktigt varm, mjuk och kvinnlig i sin framtoning.

Vill du se en film man blir riktigt glad av att se, så kolla in den här!

Se filmen på SvtPlay:
Min pappa Marianne

#lassgård #ingenlitenlort

I början av 1900-talet började konstnären Hilma af Klint att måla abstrakt konst efter att tidigare mest ha målat porträtt, naturbilder och stadsmiljöer såsom oftast var brukligt på den tiden. Hon var en andlig sökare och medlem i en grupp på fem personer som sökte kontakt med den andliga världen. Efter att ha haft en övernaturlig upplevelse där hon kom i kontakt med en högre makt började hon med sitt abstrakta måleri. Eller är det egentligen rätt att kalla det abstrakt? Kanske var det bara så att det upplevdes abstrakt av dåtidens medlevare för att dom inte visste vad det föreställde och sannolikt är det många av hennes bilder vi fortfarande inte förstår?

Hilma insåg ganska snabbt att världen inte var redo för hennes bilder ännu och därför visade hon dom endast för ett fåtal personer. Före hennes död bestämde hon att bilderna skulle ställas undan och det var inte förrän flera decennier senare som dom hittades av efterkommande släktingar som förstod att dom hittat en riktig skatt. Hilma af Klint signerade aldrig sina abstrakta verk för hon menade att det inte var hennes egna bilder utan bilder som förmedlades från den högre makten genom henne, att hon själv bara var ett redskap.

En av Hilmas tavlor.

Och så vetenskapen.

Källa: https://www.genteknik.se/genetik-och-genteknik/genetik/fran-gen-till-protein/

När jag ser den här bilden av Hilma tänker jag att den visar en DNA-spiral. Den var INTE upptäckt vid tiden då hon målade den (1915). Ett halvt sekel senare kom forskare på att det förmodligen var så här våra DNA-molekyler såg ut och några av dom fick senare Nobelpriset i medicin för sin upptäckt. Intressant i bilden är också motsatserna och dom starka färgerna längst ner. Färgerna motsvarar dom som finns i färgspektrumet vi ser i ett prisma eller en regnbåge, vilket också är samma färger som våra chakran har enligt österländskt tänkande: Rotchakrat (röd – ”Jag ÄR”), sakralchakrat (orange – ”Jag KÄNNER”), solar plexus (gul – ”Jag KAN”), hjärtchakrat (grönt – ”Jag ÄLSKAR”), halschakrat (ljusblå – ”Jag TALAR”), pannchakrat eller ”tredje ögat” (mörkblå – ”Jag SER”) och kronchakrat (violett – ”Jag VET”). För att må bra behöver vi ha balans i alla våra chakran, att jag vet vem jag är, känner mina känslor och förstår vad dom försöker förmedla till mig, att jag tror på mina förmågor, att jag vågar vara öppen för kärlek, att jag klarar av att kommunicera tydligt och klart vad som är viktigt för mig, att jag kan använda min intuition och att jag har tillit till andra och till den högre makten.

Jag tänker också på mitt eget spirituella uppvaknande och vissheten av att jag inte ska vara rädd för att visa hela mig och våga lysa i alla regnbågens färger. Just mina unika färger, min DNA-uppsättning och mina livserfarenheter, är ju just det som format mig till den jag är idag. Kanske är det därför Hilma låter DNA-strängen knyta ihop dom två olika sidorna av hjärtat? Visste ni förresten att allt vårt DNA inte aktiveras, utan att det också beror på vad som stimuleras av vår omgivning under vårt liv. Det har man kunnat se i studier av enäggstvillingar som växt upp med olika familjer och i olika miljöer. Man kan alltså ha en predisposition för att utveckla någonting, gott eller dåligt, men om det inte stimuleras av omgivningen (människorna och miljön) så kommer det inte att utvecklas.

Hilma och hennes syster var vad jag förstår välutbildade även i ämnen som vetenskap och kanske hade hon också kunskaper om österländsk filosofi och kanske det omedvetet också syns i hennes målningar? Hon kom från en adlig familj och tur var det tänker jag för en fattig konstnär hade nog haft svårt att lägga ner så mycket tid på att måla konst som inte gav några större inkomster? Det fanns också personer som värderade hennes arbete och som hjälpte henne ekonomiskt.

Om jag någonsin skulle få chansen att komma i kontakt med en person som inte längre finns hos oss fysiskt så skulle det vara oerhört spännande att få möta denna högintressanta person! Något jag undrar över är vad hon själv förstod av motiven på sina tavlor. Visste hon att denna tavla föreställer en DNA-sträng eller var det bara just ett motiv som skapades för att senare kunna väcka tankar hos någon annan som hade mer specialkunskap inom just detta område och som kunde använda den inputen för att komma framåt? Konst är undervärderat i vårt samhälle och den högre maktens vägar är märkliga!

Här kommer en video om Hilma af Klint och hennes konst.

Art History School, “Hilma af Klint, The Life of an Artist”, ( Ca 15 min); (https://youtu.be/6ab_QfeL4u4):

#hilmaafklint #dnasträngar

Frukost ute i det gröna och redan 25 grader varmt och vi är nu mellan Delsbo och Hudiksvall.

Idag har vi spenderat ganska mycket tid på Stenegården i Järvsö. Det fanns mycket att göra där: kafé, restaurang med mycket god buffé, konstkollektiv, bageri, godisbutik, butiker med designkläder, inredningsprylar, artiklar för vård av gamla hus, smycken, secondhandvaror och massage, trädgård och växthus och så ett museum över Lill-Babs.

Jag diggar dom här schablonmönstrena och tapeterna.

Framåt kvällen åkte vi vidare och är nu ganska nära Hudiksvall dit vi ska åka imorgon. Sedan måste vi vända kosan söderut igen för dottern vill komma hem igen på fredag och dagarna springer iväg med en fasligt fart.

Ha en fortsatt skön sommar!

Efter några timmars bad vid en sjö i närheten av Alfta i Hälsingland åkte vi norrut för att besöka en gammal hälsingegård, nämligen träslottet i Arbrå. Förutom att se dom stora pampiga husen kan man äta på kafé, restaurang, se utställningar av glas från Målerås glasbruk och tavlor och där finns även butiker som säljer hantverksprodukter.



Det pampiga huset.

Glaskonst från Målerås glasbruk

I ett annat hus finns en smedja och en bagarstuga.

På övervåningen inhyste man besökare som ibland vistades på gården. Idag kan man hyra rummet där om man behöver någonstans att sova.

Lite bilder från omgivningarna.