Jag har fått lite fina bilder från dottern som hon tagit under vår semester. Det är lite blandad kompott från olika delar av vår resa.

En gammeldags mack i närheten av Trollhättan.

Dottern och jag i Järvsö.

Kyrkan i Järvsö. Vilken häftig färg det var på himlen!

Smedjan i Wiijs trädgårdar i Ockelbo. Vi fick se hur smederna arbetar och det fanns också smidessaker man kunde köpa som dörrkläppar, ljusstakar, knivseggar, krokar, gångjärn och så vidare.

Dom hade också en utställning med återbruksvaror. Här virkade små dukar som applicerats för att bli stora väggbonader.

Jag tror det vita här är gjort av kvistar från bomullsplantor.

Och så här kan man återanvända gammalt porslin som man inte längre har användning för, det har fått bli konstverk på väggarna istället.

#wiijsträdgårdar #järvsö #gammalmack

Vad är det för jäkla transportidioti som börjar bre ut sig i vårt land?

Jag skickade efter ett par nya gympaskor häromdagen och nu vill transportföretaget veta vad jag har för portkod. DET tycker jag inte angår dom och jag har heller inte lust att sitta hemma och vänta på leveransen på en specifik dag och tid som en panelhöna. Ibland ser jag paket som står utanför grannarnas dörrar och tänker att om jag skickar efter något som kanske kostar flera tusen kronor så vill inte jag att det parkeras ute i trapphuset där vem som helst kan lägga beslag på det.

Varför kan jag inte själv få välja om jag vill ha det transporterat till mitt hem eller hämta det hos ombudet två kvarter bort? Förra gången det var så fick jag slutligen hämta ut mitt paket i en annan ände av stan, inte hos något av ombuden som finns i min närhet.

Det här tycker jag INTE är bra service!

Vår färd fortsatte söderut mot Österfärnebo och Gysinge där jag gått på en resande folkhögsskola en gång i min ungdom. Jag har inte varit där sedan dess så det var med ganska stor spänning jag kom dit. Skulle det vara sig likt? Skulle jag känna igen mig? Och hur är det med mygginvasionen som det pratats en hel del om dom senaste åren?

Min strategi var att knacka på dörren och hoppas att någon var där så att jag fick se skolan från insidan, se dom gemensamma utrymmena och vårt rum. Tyvärr så fanns det inte någon där så jag fick nöja mig med att smygtitta lite genom fönstren på nedre våningen. Jag hittade inte heller det berömda utedasset som jag tänkte visa min dotter, det måste vara rivet nu.

När vi kom hem från vår fyra månader långa studieresa var det nämligen några personer som också hade råkat få med sig en del smittsamma magsjukdomar (rödsot - Shigella dysenteri) hem och då var vi tvungna att inte använda samma toalett som dom. Huset hade bara en vattentoalett så det innebar att majoriteten av oss istället fick använda skolans gamla utedass, ett rejält gammeldags utedass med inte mindre än fem hål brevid varandra och med ritpapper uppspänt på väggen så att man kunde försköna världen med lite poesi när man ändå satt där.

Att det var så många hål berodde på att huset i sitt tidigare liv varit ett gästgiveri och alltså ofta var fyllt med många människor.

Jo nog kände jag igen mig, men jag kom inte ihåg att det var så många hus runt omkring. Eller har det tillkommit hus senare? Det gamla gästgiveriet kallas för Lychous och det ser lite tomt och oälskat ut nu tänker jag. Här ska ju vara fullt med folk, liv och aktiviteter. Kanske är det extra lugnt på grund av Coronan, kanske kurser ställts in?

Inriktningen skolan har idag är mycket om rättvisefrågor, aktivism, feminism, miljö och hållbar odling.

Det här grannhuset kallas "Mejeriet" och det hyrde vi också på den tiden för att få rummen att räcka till för oss alla.

Det här huset kommer jag också ihåg, det var vårdcentral på den tiden. Jag var tvungen att besöka det efter att jag fått en massa bett på kroppen som inte ville försvinna. Jag trodde först att det var myggbett, men förstod sedan att det var något annat. Det visade sig vara vägglöss som kom från springorna från dom otapetserade träväggarna. Deras värddjur var duvor som höll till under taket, så Anticimex fick komma och sanera och jag kände mig så smutsig och äcklig när jag förstod vad det var jag drabbats av.

Efter besöket i Österfärnebo åkte vi vidare till Gysinge som ligger några kilometer bort. Där höll vår parallellklass till och ibland gjorde vi saker tillsammans, både solidaritetsarbete och fester. Numer verkar mycket i Gysinge ägas av PRO (det kanske det gjorde då också?), dom bedriver både folkhögskola, vandrarhem och ett gästgiveri där. Gysinge är en vacker bruksmiljö precis brevid Dalälven.

Brevid älven håller också något slags eventföretag hus. Utanför syns tipis, långbänkar, lägereldar och kanoter.

Hm, jag har för mig att bron här var gammal. Kanske har den nya tillkommit efter att jag var här senast (1985)?

Min dotter vill höra min teori om vilken väg man bör välja nerför den här forsen. Ja nu är jag ju nybörjare, men jag skulle undvika den stora valsen i mitten och stenarna på den högra sidan och istället åka ner brevid den stora ön på vänstra sidan av älven. När jag var ung vet jag att jag ibland såg paddlare som tränade här. Jag beundrade deras mod, men funderade aldrig över vilka strategier dom hade när dom paddlade runt där. Med mer kunskap kommer mer funderingar och tankar.

Färneboskolans kurser:

https://farnebo.se/kurser/

På Wiijs trädgårdar fanns också en hälsoutställning som jag tyckte mycket om. En kvinna som heter Ulrika hade gjort den och hennes intresse för frågan hade startat med att hon själv drabbades av bröstcancer för några år sedan. Då ville hon ta reda på så mycket som möjligt om vad som orsakar cancer. Jag tror bestämt att vi är lite lika i sättet - även jag vill veta allt om det jag stöter på i livet och jag vill gå till botten med problem, inte bara rafsa lite på ytan och sedan ta ett piller och tro att allt sedan ska vara bra.

Sån tur är så har hon tillfrisknat från sin cancer nu!

En del texter är lite suddiga för jag hade bråttom när jag var där - utställningen skulle just stänga. Jag tog med dom bilderna i alla fall eftersom jag tycker att innehållet är så viktigt. Jag hoppas ni klarar av att se vad det står!

Detta är saker som bör minimeras eller helst tas bort ur kosten.

Här är ett exempel på ett val man kan göra.

Här är växter från naturen som man kan använda.

Om att skapa en förändring.

Vila och avkoppling är också viktigt.

Det finns också godsaker som inte innehåller en massa kemikalier. Kan ätas någon gång ibland med försiktighet.

Det är också viktigt att lära sig att ha positiva tankar om sig själv - ja att tycka om sig själv! Tycker man inte om sig själv och sitt liv så skapas också obalanser i kroppens kemi, som kan leda både till fysisk och psykisk sjukdom.

Men här ser ni en som numer är ganska bra på att tycka om sig själv! (Annat var det förr innan jag hade lärt mig det).

Läs mer på hennes sajt:

https://www.frokenfrisk.se/

Hon har också en Facebooksida med namnet Fröken Frisk

Kontakta henne:

ulrika@frokenfrisk.se

#wiijsträdgårdar #hälsa #cancer

På Wiij fanns också ett litet snickeri där man kunde köpa grejor eller bara titta på dom och bli road av dom. Det var så många roliga tavlor, det var skaparglädje på hög nivå!

Och här Amor är någon mer än du som fascineras av klockor.

#wiijsträdgårdar

På vår resa söderut kom vi förbi Ockelbo. Där fick vi syn på en skylt som sa "Wiijs trädgårdar". Varken dottern eller jag hade hört talas om det förut men vi tyckte det lät intressant och bestämde oss för att svänga in och kolla vad det var.

Där fick vi mycket inspiration, där fanns så mycket att titta på! En smedja, odlingar av blommor och grönsaker, landskapsarkitektur, utställningar om hållbarhet och hälsa, snickeri, kafé och restaurang. Här kommer mycket blomsterglädje!

Här odlas maten till restaurangen.

Sedan följde ett område med odlingslotter som elever som deltog i en utbildning hade skapat.  

Det här var nog min favoritlott. Jag gillade snäckformen och mötesplatsen längst in som dom hade skapat med hjälp av grenar som var överväxta av luktärtor. Det rummet var så enkelt och lekfullt gjort att man lätt skulle kunna använda sig av idén hemma även om man inte har jättegröna fingrar.

Och här kommer en annan. Jag gillar dom mjuka grässtråna och den knallröda vallmon. Även här finns en berså att sitta och mysa i.

Komposterna, som man sommartid odlar pumpor på.

Och så dom viktiga bisamhällena.

Kaféet till höger och rakt fram en plantering som är en plats för möten över generationsgränserna. Leksamma miljöer för alla med barnasinne sida vid sida med viloplatser för dom som behöver det.

Och så en bänk för vila, lugn och eftertanke.

Efter att ha sett alla härliga grönsaker var vi hungriga och ville prova deras restaurang. Först några vackra och ovanliga målningar på en öppen spis i huset.

Inga problem att få vegansk mat här inte! Det var en riktig fest för smaklökarna, så många olika smaker, örter och texturer - så gott! Dottern fick en vegansk fetaost på sin tallrik, medan jag åt vanlig.

Sedan kollade vi rosträdgården.

Vinstockar växer på ställningar och ger en rumskänsla.

Och här en av dom sju landskapstyperna man skapat här. Har för mig att denna skulle symbolisera en myr.

Många saker var det att titta på!

#wiijsträdgårdar

Livet från sin bästa sida!