Här är frågorna jag funderat på idag:

Vägskäl - Vägsjäl - Vem vägleder mig?

Förr var det enbart jag som styrde mina steg. Ibland gick det bra och ibland rent åt skogen. Nu för tiden försöker jag skapa mitt liv i samarbete med Gud och det får ta tid och mogna fram. Jag ber och mediterar och ber om vägledning, sen måste jag också vara tyst och lyssna. Omger jag mig av alltför mycket surr och saker som stör min uppmärksamhet så är risken stor att jag missar signalerna. Ibland ber jag Gud vägleda mig till ett visst mål, men det får inte vara alltför specifikt för då blir det näst intill omöjligt att uppnå. Men många gånger frågar jag också Gud vilken roll han vill att jag ska ta, för han känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
Det finns saker i mitt liv som verkade slumpartade när det hände, men så här efteråt verkar ha följt en röd tråd och varit menade att hända. Jag kan ta ett exempel: Jag gick på en folkhögskola och en vän där råkade nämna en intressant arbetsplats han varit på. Jag tänkte att det verkade intressant och åkte dit och jobbade ett tag. Där träffade jag den person som jag sedan gifte mig med och fick barn med. Vi var båda bara där tillfälligt och råkade vara där samtidigt. Av honom lärde jag mig att ingenting är omöjligt, går det inte första gången får man hitta ett nytt sätt. Jag tror Gud hade ett finger med i spelet att saker hände som dom gjorde.


Tålamod - Är det mod att tåla?

Mod att tåla vet jag inte, men uthållighet. Saker kan ta mycket lång tid och det finns det som inte kan skyndas fram. Jag har alltid varit ganska tålmodig, men idag kan jag vänta mycket längre än jag kunde förr. Ibland frågar jag mig om jag kanske ger saker alltför lång tid? Hela livet kan ju inte stanna upp för att en pusselbit inte vill falla på plats just nu? Jag tror det är bra att jag har tålamod med det som mitt hjärta säger är rätt, men jag behöver hitta sätt att fortfarande vänta, men ändå fortsätta med andra saker i mitt liv och inte låta mig distraheras så mycket av det som fortfarande behöver mer tid för att mogna. I reflektion texten pratas om skavsår på fötterna och jag tänker att dom inte bara är av ondo. Det är också bra att lida lite ibland, för då får vi mer förståelse och medkänsla med dom som verkligen lider, dom som har en allvarlig sjukdom dom kämpar med, eller lider av väldigt stora smärtor. Har vi själva upplevt det har vi lättare att känna igen det när vi ser det hos någon annan. Sen förstår ju jag också att det är stor skillnad på att ha ett tillfälligt skavsår och att lida av en dödlig sjukdom, men lite tror jag i alla fall att det hjälper till.

#vandringsreflektioner

Ja nu har jag alltså kommit till Motala på min vandring och inatt sover jag på Mallbodens vandrarhem. I Motala liksom i Linköping finns många alternativ för boende. I Borensberg och Söderköping finns några stycken. Dom mindre orterna har nästan inga alternativ, i alla fall inte som jag vet om.

Det här huset bor jag i, i rummet där uppe till höger om trappan.

I det här huset ligger toaletter, duschar och caféet/receptionen.

Granne med Mallboden finns ett båtvarv.

På andra sidan kanalen ligger det gamla verkstadslokaler. Jag tror dom kan ha tillhört Motala Verkstad som är ett väldigt gammalt företag.

Jag tror att Motala Verkstad bland annat gjort ångbåtar, men jag kan ha fel och behöver nog researcha lite mer innan jag säkert påstår något.

Här är köket i min "lägenhet". Järnspisen är nog mest för prydnad, för här finns ingen ved. Annars skulle det vara skönt idag!

Ett rejält bord.

Fönsterna har vadd mellan glasen och är tejpade, så som man gjorde i gamla hus förr i tiden.

Här är sovrummet. Jag har fyra sängar till mitt förfogande för här finns inga enkelrum.

Här finns en TV om man vill höra mer om Corona-eländet.
Det tror jag allt att jag tar och skiter i, det är så skönt att slippa höra om det ett tag och tänka på roligare grejor!!!

Här finns också en kamin, som nog också mest är till för att vara pittoresk.

Snart är det dags att knyta sig, det ska bli skönt! God natt!

Först kommer lite bilder från Borensberg, så ni får se hur vackert det är.


Ett märkligt lusthus och lite vanliga hus vid vattnet.

Ser ni att det bara är en smal landremsa här? På höger sida är Göta kanal och på den vänstra sidan är det Motala ström.


Slussen i Borensberg.

Göta hotell är ett populärt ställe för båtfolk och andra på sommaren. Deras uteterass brukar vara smockfull med folk.

Här en tillverkare av hemmagjord glass, godis och marmelad.

Och en minigolf.

Jag passerar en jättefin björkbacke full med vitsippor. Det är så vackert!

Och några riktigt gamla ekar. Det ligger en del nedfallna grenar under dom och dom är helt överväxta av mjuk smaragdgrön mossa.

Och fina förgätmigejer.

Kabbelekor som växer i en vattenfylld pöl.

Även idag blåser det kallt, så vindsnurrorna rör sig rätt bra.

Det har regnat under natten, så jag kan inte ta paus var som helst. När jag hittar ett gäng platta stenar så bestämmer jag mig för att det blir en bra plats att fika på.

Ett tag tittar nästan solen fram, men det är ändå rätt kallt ute och ibland syns utandningsluften som ånga.

Det här är Åkerby gård.

Nu går jag så att jag kommer lite närmare sjön Boren. Då blåser det ännu mer.

Väldigt fina gamla hus vid Kårby.

Sedan kommer jag till en gammal by som heter Ekebyborna. Jag passar på att ta en matpaus utanför kyrkan, men det är svinkallt så jag får slänga i mig mackan och springa därifrån så fort som möjligt.

Några gamla lador i Ekebyborna.

Därefter passerar jag vägen mot Ulvåsa där Heliga Birgitta bodde under en del av sitt liv. Vackra dagar kan man gå en extra sväng upp till Birgittas udde, men i dagens kyla och med skoskav struntar jag i det.

Vägen blir mer kuperad och jag går ett tag genom en skog.

Men efter lite ytterligare vandring så har jag kommit till utkanten av Motala.

Här bland villorna och radhusen hittar jag en gata med ett lustigt namn, "Lustigkullevägen". Dit kanske jag borde flytta? Jag har en lite udda humor, som kanske inte alltid är så lätt för andra att förstå.

Sedan kommer ett bostadsområde med 3-våningshus. Det ser ganska grönt och trevligt ut. Jag har upptäckt att det ska ligga en mataffär här, så jag bestämmer mig för att handla det jag behöver till middagen i kväll och frukosten imorgon så jag slipper gå ut och frysa en gång till.

Jag passerar bron över Motala ström och ser Motalaviken.

På andra sidan ser jag Verkstadsön, dit jag är på väg.

Nu är jag snart framme vid nattens boende!

Jag har fortfarande ett stort sår på hälen och det varar lite grann. Det är jobbigt att vandra med det, men nu är det inte så långt kvar till Vadstena. Imorgon är sista etappen från Motala till Vadstena och då ska jag vandra tillsammans med en kompis och sedan ska vi stanna två nätter på pilgrimscentrum där och delta i deras aktiviteter.

Tålamod

Är det mod att tåla?

Herre Gud, för vilken ingenting är omöjligt;
Ge mig kraft att göra det goda och att vara uthållig.

Reflektion
Nu har du vandrat en bit, på din livsvandring och på denna pilgrimsfärd.
Hur har vägen varit så här långt? Har du ont någonstans?
Man kan få skavsår på fötterna och på själen. Själens plåster
är Guds kärlek och den kan ge dig mod att tåla lite till så att du
kommer ända hem.

Heliga Birgittas 10:e Bön

Jesus, Du som är Början och Slutet av allt, liv och godhet, påminn Dig, att Du för vår skull störtades i en avgrund av lidande från Dina fötters sulor till kronan på Ditt huvud. I betraktandet av Dina Sårs ohygglighet, lär mig att genom ren kärlek hålla Dina Bud, vilkas väg är bred och lätt för dem som alskar Dig.

Amen

Vägskäl - Vägsjäl

Vem vägleder dig?

Giv, o Herre, mitt hjärta ro.

Reflektion
Vem låter du styra dina steg? Är det slumpen som avgör, eller du
själv, dina närmaste eller Gud? Visst kan det vara så att när du
ser tillbaka på ditt liv ser du mönster i skeenden som då verkade
slumpartade. Är det Gud som redan vet var du ska gå?

Heliga Birgittas 9:e Bön

Jesus, konungsliga Dygd, andens glädje, kom ihåg den smärta Du utstod när Du djupt ner i en ocean av förtvivlan när döden närmade sig, förolämpad och kränkt av Dina fiender, ropade med hög röst att Du var övergiven av Din Fader och sade: ”Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig?” Genom denna ångest ber jag Dig min Frälsare, överge mig inte i min dödsstunds rädsla och smärta.

Amen

Här kommer det jag funderat över idag:

Perspektiv - Hur långt vågar jag se?

Jag tycker om förändring och gillar inte när livet är statiskt, men precis som alla andra så är förändringen som bäst för mig då jag valt den själv och inte när den blir påtvingad. Jag tänker då t ex på när jag för många år sedan blev uppsagd eftersom nästan hela min arbetsplats skulle läggas ned. Då var jag så ledsen och orolig, inte minst för att jag hade två barn som jag försörjde. Det värsta var ovissheten under det halvår från det varslet lades tills förhandlingarna var klara och jag visste hur det skulle bli för just mig. När jag väl visste att jag var uppsagd blev det lättare att acceptera och gå vidare. Det som kom sen blev mycket bättre och roligare, men jag hade aldrig vågat ta det steget om jag inte varit tvungen. Efter det lärde jag mig att även påtvingade förändringar kan bli bra förändringar om jag bara väljer att fokusera på vad jag vill skapa istället för det som inte längre är möjligt. Jag tror det gett mig en mer avslappnad attityd? Typ "Det ordnar sig säkert på ett bra sätt!"

Jag har bytt yrkesbana massor av gånger i livet och förr undrade jag vad det var för fel på mig. Andra bestämmer sig när dom är tjugofem och sen jobbar dom med det och vidareutvecklas inom det hela sitt liv. Varför vet jag aldrig vad jag vill? Jag går liksom i en riktning, men gör plötsligt en sväng på 120 grader och går sedan i en helt annan riktning. Men för några år sedan förstod jag att det är inget fel på mig, jag är bara annorlunda mot dom flesta. Jag vill ha omväxling i livet, upptäcka nya saker, träffa nya människor, lära mig om saker som plötsligt fångat mitt intresse. För mig är det viktigare än ekonomisk trygghet och sedan jag lärt mig att släppa taget om den så har jag märkt att det funkar helt okej. Jag har inte mycket yttre trygghet, men det går ingen nöd på mig för det, för jag har något mycket viktigare - en inre trygghet att allt alltid ordnar sig på något märkligt sätt. Det har det alltid gjort och det kommer det alltid göra. Jag litar både på mina egna förmågor att åstadkomma förändringar, jag litar på att mina medmänniskor finns där för mig och jag vet att Gud aldrig överger mig, utan hjälper mig att hitta lösningar i svåra stunder. Där kom jag visst in på nästa reflektion.....

Tillit - Förtröstar jag?

Ja, idag tycker jag att jag gör det. Det fanns en lång tid i mitt liv när jag inte litade på mina medmänniskor. Det var inte konstigt, för jag hade blivit gruvligt sviken av en person närstående till mig. Därför tänkte jag att ensam är stark, det kommer man ganska långt på men det finns situationer när man ändå behöver andra för emotionell support. Idag tror jag att jag klarar av att be om hjälp då jag behöver det. Vändningen för mig kom när jag förstod min egna själsliga smärta och hur den påverkar mig. Då insåg jag också att min närstående som svikit mig hade gjort det på grund av sin själsliga smärta, inte på grund av något hat mot mig. Då blev det genast lätt att förlåta och gå vidare från det. Efter förlåtelse var det inte så svårt att försonas och bygga ett sunt band av ömsesidig nyfikenhet och respekt och lära känna varandra på riktigt, så som vi borde ha gjort för väldigt länge sen. Men bättre sent än aldrig! Det är aldrig för sent för försoning!
Och min tillit till Gud? Den blev fullständig under min pilgrimsvandring i Spanien. Närhelst det dök upp ett problem så uppdagades alltid en lösning på det, oftast i form av förstående medmänniskor som helt plötsligt stod framför mig och erbjöd mig sin hjälp. Gud hjälper mig att alltid hitta sätt att få mina behov tillgodosedda!

#vandringsreflektioner

Idag bor jag på vandrarhemmet Glasbruket i Borensberg. Det ligger med vatten runtomkring på en smal landremsa mitt emellan Göta kanal och Motala ström (som sedan övergår i en sjö). Det är i östra utkanten av samhället och går man till centrum och en liten bit till så ligger där ytterligare en sjö. Det är alltså vatten åt precis alla håll. Straxt innan jag kom fram hit började det regna. Det var synd för annars kunde jag ha tagit lite bilder så att ni får se hur fint det är här. Vi får hoppas vädret är bättre imorgon!

Här är mitt rum som ligger i ett gammalt pittoreskt hus med spegeldörrar och trägolv. Jag har nog blivit uppgraderad till ett bättre rum, för jag är säker på att jag bokade ett enkelrum, men som ni ser så är det ett dubbelrum. Jag är helt ensammen i det här huset, men tror att det bor en ung kille i ett av dom andra husen, jag sprang på honom när jag kom tidigare idag.

Det är ett rätt stort rum, med en myshörna...

....och lite pittoreska detaljer, här en gammal koffert.

Här en soffhörna utanför mitt rum.

Och knorrande trätrappor, precis som det ska vara i gamla hus.

Här är Borensberg "by night and rain"!