Jag är sugen på äventyr och drömmer om allt kul jag skulle kunna göra när det blir vår eller när den dj-a Coronan viker hädan. Alla dessa drömmar gör att jag kollar väldigt mycket videor med vandringar och paddlingar i vacker natur.

The Eagle Creek Trail i Oregon som är ca 4 mil lång.

Här passerar man i en tunnel bakom vattenfallet. Coolt va? Dock ser det här lite farligt ut om man liksom jag är utrustad med en slingerfot som ibland viker sig. Det är många meter ner till botten av ravinen!

Här är en otroligt vacker video från Eagel Creek Trail i Oregon.

ReviewOutdoorGear, “Eagle Creek Trail - Oregon USA | Stunning Footage”; (https://youtu.be/T5DzGrDp5Xw):

Något jag funderat på och kollat på kartor är om man skulle kunna färdas en del av vägen på El Camino Frances med en packraft på floderna, man passerar en hel del floder och ibland går man brevid dom under rätt långa sträckor. Ja, hela vägen går definitivt inte, men delar av den verkar fullt möjlig.

En sträcka som nog skulle gå bra är från Zubiri och till Puente la Reina i Navarra. Det är en paddling på ca. två dagar.

Rio Arga som passerar den lilla mysiga staden Zubiri.........

....för att sedan rinna vidare genom Pamplona och till staden Puente La Reina.

Efter Puente la Reina viker floden av söderut och går sedan ihop med Ebro. Uppströms går Ebro till Logrono där också Caminon passerar, men det kanske är för jobbigt att paddla uppströms? Nerströms går den istället åt sydost genom staden Zaragoza och sedan ut till Medelhavet där man kommer ut ca 12 mil söder om Barcelona.

Kartbild över Rio Ebro som är Spaniens mest vattenrika flod. Frågan är väl också hur smutsig den är? När jag såg den i Logrono tänkte jag att vattnet var ganska brunt och lerigt och kanske är det också rätt smutsigt efter att ha passerat många städer, stora som små? Rio Arga däremot är en kristallklar bergsflod - åtminstonde innan den passerar Pamplona.

Här passerar Rio Ebro genom storstaden Zaragoza innan den fortsätter sin väg ut mot Medelhavet.

Det låter som ett spännande äventyr tycker jag!

Idag har jag kollat fler videor på packrafting i Sverige. Packrafting är alltså när man åker nedströms med en gummibåt och ibland genom forsar. Jag hittade en video som var inspelad här i Östergötland vid Svartån. Kul att hitta exempel på var man kan rafta i närheten av där man bor!

Äventyrslust, ”Packrafting på Fjätan”, Västra Härjedalen - Dalarna; (https://youtu.be/qvGSFFsjL8Y):

Dennis Eriksson, ”Packraft på Svartån”, Östergötland; (https://youtu.be/y6A3t_6nA3o):

#packrafting

En packboat, kallas ibland också pakboat.

Idag har jag råkat hitta några hopfällbara kajaker/enklare båtar som jag inte sett förut och som jag tänkte att jag vill visa här. Inte för att jag själv behöver någon, men jag vet åtminstone en person som funderar på att skaffa något sådant och vill visa lite olika alternativ. Den första är en packboat och den påminner om hur en traditionell kanadensare var byggd då den har ett skelett som är täckt av en yttersida i gummi, Den har dessutom uppblåsbara kamrar på sidorna, så att flytförmågan ökar. Fördelen med den här är att den är ganska stor så man får med sig tillräckligt med packning för att kunna vara ute i några dagar, också lastvikten är bra. Den är lång och smal vilket nog gör att den går bra i vattnet. Nackdelen tror jag är att montering och demontering tar en stund och att det inte verkar finnas roder på den. Jag tror det gör den lite svårare att manövrera i blåst och att den går lite mer i zick-zack när man paddlar. Vad det gäller montering och demontering så blir man sannolikt lite snabbare på det när man väl fått in vanan. Den modellen som visas i videon kostar ca 16 000 kr, ganska mycket tycker jag, men det finns också andra billigare modeller för ca 3 000 kr. Det finns modeller som är täckta som en kajak, men också dom som är öppna som en kanadensare. Vikten är ca 13-15 kg.

Mat och uteliv, ”Packboat Quest 150 - hopfällbar kajak”; (https://youtu.be/IQpNo8_gsb4):

En TrekRaft med däck.

Den andra är en PackRaft eller dom kallas också ibland TrekRaft. Dom är robusta och egentligen gjorda för att färdas nedströms i någon älv eller flod. Trots att dom är robusta så väger dom väldigt lite (3 kg) och tar liten plats så att man kan stoppa ner dom i en ryggsäck och vandra uppströms eller ta den med sig på bussen om man inte har en bil. Även dom här kan man köpa med eller utan däck (alltså täckt eller otäckt), har man tänkt sig att åka i forsar så behöver den vara täckt så inte båten blir full med vatten när det skvätter. Den här kan också användas till att paddla i sjöar, men den är ganska kort och bred så den tar sig nog inte fram så väldigt snabbt där. Priset för en täckt variant är ca 9 000- 11 000 kr. Fördelen med denna båttyp är alltså den låga vikten och att den är så robust. Nackdelen är att egenskaperna vid paddling på en blåsig sjö sannolikt inte är så jättebra, men en vacker sommardag på en lugn sjö så är det nog inga problem att ta sig dit man tänkt sig. Ska man åka i en kall älv så behöver man också tänka på klädseln: torrdräkt, neoprenstövlar, neoprenvantar och hjälm är att rekommendera.

Henrique Merisalo, ”Packrafting Vättlefjäll, Sweden”; (https://youtu.be/xieqK13W8Dw):

Jag har kollat en del raftingvideor och det ser väldigt kul ut att swisha nerför en fors i en sån här båt. Vem vet, kanske jag gör det någon gång i framtiden? Då skulle jag nog hyra en först (om det är möjligt) och testa det och se vad jag tycker om det.

Här kommer några raftingbilder från Texas och North Carolina, jag skulle nog inte våga ge mig nerför forsen på den sista bilden:

Visst ser det härligt ut? Nästan som Flume Ride på Liseberg!

Livet är för kort för att inte ha kul nu!

Höstmörkret sveper sig snabbt runt oss, som en tjock filt, och jag undrar "När kan jag börja paddla igen?". Jag antar att det borde gå bra att börja igen i maj, men herregud det är ett halvår dit! Hur ska jag överleva vintermörker och Corona ända tills dess?

Här en bild från en paddlingsdag i slutet på september. Hur ska jag stå ut med att vänta på detta i ytterligare ett halvt år? Jag har redan väntat i nästan en månad och det känns som en månad för mycket!

Jag börjar fundera på vad jag behöver om jag skulle vilja börja paddla lite tidigare på våren, kanske under senare halvan av mars eller i april när dagsljuset vänder åter. Det finns tydligen folk som paddlar också mitt i vintern och då behöver man torrdräkt, kajakstövlar och kajakhandskar som skyddar mot vätan och kylan.

Torrdräkt. Urdyrt och svårt att få tag på om man är en kurvig kvinna i sina bästa år! Små fetknoppar förväntas inte vara sportiga eller att gilla uteliv och specialkläder finns sällan i stor storlek.

Kajakstövlar. Det går nog lättare att införskaffa!

Och kajakhandskar. Ja, dom är nog inte heller något problem att införskaffa!

Jag får fundera vidare på det och så se hur det känns när vårsolen åter börjar skina, tills dess får jag leva ett tag på mina minnen!

Idag har jag återigen varit ute och paddlat. I dag föll valet på Ensjön, en sjö som jag har min sommarstuga i närheten av. Jag brukar inte så ofta paddla här för jag tycker sjön är lite liten - en sväng runt är ca 9 km, och jag tycker mer om att paddla i vildmarkssjöar där det inte finns så mycket bebyggelse i närheten - här är det hus på alla sidor och jag får inte lika stark naturupplevelse av det. För en liten kort eftermiddagspaddling så var sjön ändå ett bra val.

Här är vår badplats där jag idag började min paddling.

En stor flock med kanadagäss håller till vid en liten holme straxt utanför.

Och en flock med gräsänder.

Den här sjön ligger nära stan och det märks mer och mer på bebyggelsen runt sjön. Där det tidigare bara funnits sommarstugor växer nu stora villor upp i dom områden som är närmast stan.

Här ett litet traditionellt rött torp.

Och på udden brevid ett hypermodernt hus.

Lite badklippor finns även i den här sjön.

Och så lite gammal sommarstugebebyggelse igen.

En familj med gräsänder har flyttat in vid klippan brevid en av sommarstugorna.

Här börjar det synas att hösten snart kommer.

Den här delen av sjön har nästan bara nya hus.

Jag tycker det är spännande med stilblandningen. Till höger ett hus med tinnar och torn och som ser ut att ligga vid en kurort, till vänster en fyrkantig låda.

Det här är Ensjöholm som har daglig verksamhet för förståndshandikappade personer. Dom har mycket odlingar i växthus och jag tror att dom även säljer ved. Det ligger väldigt trevligt här vid sjön.

Här är några av deras vanliga byggnader.

Sedan stannade jag till för en bensträckare vid badplatsen i den här änden av sjön.

Jag fick sällskap av en gräsand.

Här verkar det vara en blandning av gamla och nya hus.

Sjöns norra vik, här är det mest vass och kanadagäss.

När jag var barn gick jag och min kusin i simskola vid den här badplatsen. Vi brukade cykla hit och straxt innan vi kom fram hit var det en brant uppförsbacke. En gång när vi kom där och cyklade i uppförsbacken och var jättetrötta sa min kusin "Men titta, man får bara åka i 50 här!". Det hade vi roligt åt länge och jag brukar fortfarande tänka på det när jag passerar den backen.

Enligt SMHI så blåste det bara 5 m/s idag, själv tycker jag nog att det här verkar vara betydligt mer blåst. Men min kanot känns stabil och bra att åka med även när det blåser en del, så det känns tryggt ändå!

Jag har bestämt mig för att även september månad i år i Norrköpingstrakten varit mer som en sommarmånad än som en höstmånad och även idag har jag badat och jag gissar att temperaturen fortfarande är ca 17 grader.

Vägra hösten! 

#vägrahösten

Idag blev det fint paddlingsväder och jag bestämde mig för att återigen paddla i Övre Glottern, en sjö jag besökte i början av sommaren. Förra gången jag var här höll jag nästan på att dränka mig då jag försökte lägga i båten på en plats som var näst intill bottenlös av dy. Den här gången tänkte jag kolla en plats som jag såg att andra kanotister tog upp sina båtar på då jag var här i somras. Här var väldigt mycket bättre och sjösättningen gick utan några fadäser.

En fin badklippa som var upptagen förra gången jag var här, men idag är sjön bara min!

Den här sjön är också ett kinderägg, men det hann jag inte utforska förra gången. Här ser sjön ut att ta slut, men det gör den inte. En smal bäck går in till en mindre göl. Jag älskar att utforska sådana här ställen!

Jo mycket riktigt, här kan man ta sig igenom! Min upptäckarglädje fungerar nog ungefär som det gör för dom som kryper runt i grottor? Hur långt kan man komma och hur ser det ut på andra sidan om bäcken? Skillnaden är att i en grotta skulle jag få cellskräck, men det behöver jag inte få här.

Jag tittar efter en båtupptagningsplats, där man kan ta upp kanoten och så bära den en kort sträcka till Nedre Glottern. Här hittar jag en plats, men det verkar inte stämma på beskrivningen jag har hört?

Men snart hittar jag den rätta platsen. Här finns en dammlucka och så en bäck som rinner ner till nästa sjö. Ni kan se dammluckan till höger om upptagningsplatsen. Men idag har jag tänkt att fortsätta paddla i den här sjön.

En av årets sista näckrosor?

Och så ser jag ett träd som återigen påminner mig om att hösten snart är här.

Sedan paddlar jag tillbaka ut i Övre Glottern.

Jag passar på att kolla hur det ser ut vid övernattningsskyddet. Förra gången var det fullt med folk, men idag var det lugnt här och jo det ser ut som om man skulle kunna bada här utan att drunkna.

På vissa ställen är skogen i riktigt dåligt skick, det är förmodligen granbarkborren som härjar här och jag förstår inte varför dom inte sköter skogen bättre och sätter upp fällor för skalbaggarna.

Sjön smalnar av och här ligger det många trevliga sommarparadis!

Vinden har mojnat helt och det är så vackert!

Den här sjön har ytterligare en överraskning, den slutar inte här utan man kan åka igenom vassen och förbi några stenblock och så kommer man in i ytterligare en liten sjö.

Och här är den, Stora Älgsjön. Dom måste ha haft väldigt dålig fantasi förr i tiden när dom döpte sjöarna, för inte långt härifrån finns det ytterligare en sjö med exakt samma namn.

Här syns öppningen från andra hållet, nu är jag på väg tillbaka in i Övre Glottern.

Jag går iland brevid en klippa för att äta mat. Jag tänkte också ta ett dopp, men återigen visade det sig vara mycket dyigt vid "stranden" där jag tog mig upp. Jag funderar på att hoppa i vid klippan, men avstår från det då det snabbt blir väldigt djupt. Jag har stor respekt för att man inte ska bada alldeles ensammen i kallt vatten och jag har inte sett till några människor på flera timmar, så jag avstår från doppet även om det är frestande.

Men jag är rätt glad ändå, det vore väl konstigt annars, denna underbara dag!

Solen börjar snabbt sjunka på himmelen, så sedan är det dags att börja paddla tillbaka.

Vilken konstig rund form stenen till höger har!

Nu börjar det bli så andlöst vackert att jag knappt vill åka hem!

Här kommer en kort videosnutt:

När jag plockat upp båten och packat den tar jag i alla fall ett dopp vid båtplatsen, innan jag kör hemåt för kvällen.

Än har hösten inte riktigt kommit och jag kan fortfarande njuta ännu ett litet tag till!

#vägrahösten

Idag styrde jag kosan söderut för att paddla i sjön Ken (uttalas Tjen) eller Tjen som ligger mittemellan Söderköping och Valdemarsvik. Ja enligt alla digitala kartor heter sjön Ken, men på vägskyltarna till badplatsen står det Tjens badplats så det verkar vara det som lokalbefolkningen tycker att sjön heter.

Den här sjöns existens har jag inte haft en aning om förrän jag råkade hitta den på Naturkartan för några veckor sedan. Just idag tyckte jag att det vore en bra idé att åka dit och paddla för södra Östergötland skulle ha en mer solig eftermiddag med ungefär tre graders högre temperatur än skogssjöarna i Kolmården och runt Finspång som jag annars ofta åker till. Här kommer lite bilder från dagens paddling.

Jag startade min paddling i södra änden av sjön och kom sedan till ett litet roligt skär mitt ute i sjön. Man kan se att sjöfåglarna brukar häcka här, för stenarna är ganska vita av fågelspillning.

Det ser så roligt ut med den där grästuvan som sticker rakt upp, det är som om skäret har punkfrisyr.

När jag kommer ännu närmre skäret får jag se något märkligt som jag aldrig sett förut (trots alla paddlingsturer).

Det är som två virvlar i vattnet och jag undrar om denna sjö har ett eget sjöodjur, en egen Nessie. Vad i hela världen är detta? Straxt efteråt får jag svar på min fråga, men då hade jag tyvärr redan hunnit stoppa ner mobilen. Det började plaska av en massa småfiskar, spigg, som hoppade upp över vattenytan. Förmodligen åstakom dom virvlarna då dom simmade runt runt i två ringar innan dom tog sats och flög upp ur vattnet. Det här var någonting helt nytt för mig!

Som vanligt håller jag också utkik efter fina badklippor som jag kan angöra nästa gång jag paddlar här.

Sedan får jag återigen se hur en massa spigg rör sig och hoppar upp ur vattnet. Jag bara väntar på att någon av dom ska landa uppe på min båt så som det hände för någon månad sedan. Ser ni hur det rör sig i vattnet?

Här syns det också hur det rör sig till höger i vattenytan. Det ser ut som om vattnet kokar och det är alltså sprattlande småfiskar som skapar detta fenomen, inte vinden eller vågorna. Under dagen träffar jag ca fem, sex småbåtar som är ute och fiskar, men dom är på den andra sidan av sjön, men kanske är det lika mycket fisk där? Lite då och då plaskar det till rejält runt omkring mig. Jag gissar att det är lite större fiskar som försöker jaga i stimmen av spigg. Med så mycket fisk i vattnet borde dom väl ha fiskelycka?

Det är så vindstilla att det är andlöst vackert. Jag tänker på det jag skrev igår om att jag känner klarhet i själen om vad jag vill göra härnäst, det känns som om naturen illustrerar just det i en ögonblicksbild! När det är så här lugnt så ser man tydligt spegelbilden, men när det blåser fragmenteras spegelbilden och allt blir otydligt precis som vår inre bild blir då det stormar i sinnet. Tänk att vår vackra natur har den fantastiska effekten på oss att vi blir stilla i sinnet och upplever en hel sjö med harmoni!

Till slut når jag den norra änden av sjön och där hittade jag en liten badplats vid Harsbo-Sverkersholms naturreservat. Jag hade tänkt bada här men inser att det bara kan bli en kort matpaus, för klockan är mycket och jag har en mil kvar att paddla på tillbakavägen också.

Det ligger lite gårdar och bostadshus här runt naturreservatet.

Här är halvön med badplatsen.

Och här är sjöns norra ände.

Det är så spegelblankt och vackert och jag blir så rörd!

Badplatsen utifrån vattnet.

Jag fotar ljung och tänker att jag ska visa min mamma det, det är en av hennes favoritblommor och hon kommer bli glad om hon får se det!

Mera badklippor!     

Som vanligt hinner solen att försvinna innan jag är redo att åka hemåt. Jag ser fram mot nästa sommars långa ljusa kvällar när jag inte behöver ha så bråttom hem utan kan paddla ytterligare två, tre timmar. Men innan jag åker hemåt hinner jag i alla fall med ett bad. Det är inte jättevarmt, men inte heller jättekallt - sådär nitton, tjugo grader skulle jag gissa på. Det är betydligt varmare än det var ute i skärgården i början av juli, så ännu ett tag kan man bada ute i naturen om man går efter temperaturen istället för almanackan.

Jag gillar det där trädet där ute på klippan, dess stam har så märklig form - precis som den har danats av naturen runt omkring - på samma sätt som vi danas av naturen runt omkring oss.

Hur vill du att naturen ska vara?
Andlöst vacker och i samklang med oss eller som ett brinnande inferno, döda korallrev och andra naturkatastrofer orsakat av vårt eget egoistiska överutnyttjande?
Vad vill du lämna över till dina barn och barnbarn?

  eller   ?

Det ena är levande och det andra är dött....

Vilket väljer du?

#vägrahösten #ännukanmanbada

Här kommer lite bilder från dagens paddling i Kanelbullesjön:

Här är gott om fina badklippor.

Det var lite molnigt först, men senare klarnade det upp och när blåsten avtog blev det en väldigt blank och fin vattenyta.

Här är det enda huset som ligger vid sjön. Jag tror det är ett fritidshus för jag har inte sett några människor här.

Jag gjorde ett strandhugg längst inne i kanelbullen och fick för mig att se hur långt det var att gå över landtungan och komma till den del av sjön där badplatsen ligger. Enligt kartan ska det inte vara så långt.

Här hittar jag en ordninggjord eldstad, så här finns det tydligen folk som brukar grilla.

Det var gott om blåbär, så det fick bli dagens efterrätt!

På ett ställe växte det väldigt fin vitmossa.

Och efter bara några minuters promenad har jag kommit över på den andra sidan av halvön. Badplatsen ligger straxt bakom udden där, men när jag paddlar dit får jag alltså paddla runt 360 grader för sjön svänger runt. Det är det jag menar med Kanelbullesjön, jag har inte sett det någon annanstans.

Appropå detaljer, här finns det tydligen rådjur?

Så här ser det ut på min rastplats. Det är så lugnande att höra vågskvalpet!

På tillbakavägen vill jag undersöka sjöns norra vik lite mer. Enligt kartan ska det finnas ett vattendrag här som går in i en skogsgöl och sedan vidare ner till en större sjö. Jag undrar om det går att paddla in i gölen, men det är bara en liten bäck som är för smal och grund för att paddla. Den går in här brevid den stora stenen.

Och här ligger det en härlig, imponerande stor klippa.

Det är för övrigt inte för kallt för att bada ännu - det blev två dopp idag, det sista ett ganska långt!

#vägrahösten