Idag är det jag som har rödaste mulen efter vandringen längs med kanalen. Kinderna lyser röda som äpplen och läpparna är så torra att dom stramar.

Här bor jag inatt, det är ett dubbelrum för det finns inga enkelrum här.

Utanför mitt fönster har jag skogen.

Här är min alldeles egna toa. Jag tänker inte hurra innan jag testat att avloppet fungerar som det ska. Har inte lust att torka avloppsvatten idag igen!

Kök och dusch delar jag med tre andra rum, men jag har bara sett en person till här. Dom andra rummen är kanske tomma?

Säsongen har inte riktigt börjat för kanalen öppnas för båttrafik först i mitten av maj.

Ja, så har jag det ikväll. Imorgon ska jag försöka komma iväg skapligt tidigt, för det ska börja regna vid fyra på eftermiddagen och det vore skönt att vara framme då.

Nu ska jag researcha lite om morgondagens etapp! Godnatt på er!

Morgonens vandring var till att börja med i stadsmiljö genom stadsdelen Skäggetorp. Det här är ett område som har dåligt rykte och där folk ibland mördas av något gäng.

Jag undrar hur det blir så? Som ni ser så ser det här området rätt trevligt ut. Det är grönt och fint och mest är det trevåningshus, inga jättekolosser. Antar att bostadssegregeringen ställer till det och många människor med sociala problem då från början råkade hamna just här?

Jag tänkte nästan skippa kyrkan, en sån där modern tegelkoloss. Men så gick jag in och blev glatt överraskad. Taket är välvt och jag får känslan av att befinna mig mitt i en våg. Ljust och fint är det också.

På sidorna finns två atrium, små uterum. I den ena finns en båt och i den andra ett stort fågelbad som verkar populärt bland traktens småfåglar. Jag träffar två präster som tycker det är kul att få besök av en pilgrim och så får jag en stämpel av dom.

Sedan börjar promenaden ut ur stan. Istället för att gå närmsta vägen till Berg som ligger nordväst från stan, så går man väster ut, sedan norr och sedan sydost så man återigen är på väg tillbaka mot Linköping. Jag antar att det är för att man ska få gå på små trevliga vägar istället för dom största, men den här långa omvägen känns lite löjlig.

Här är Tift by som ligger vid den pittoreska vägen.

Här har till och med katterna eget övergångsställe.

Jag tar en paus i diket och passar på att lufta mina stackars misshandlade fötter.

Sedan passerar jag Kaga kyrka, en gammal fin kyrka. På lite avstånd ser jag Vreta klosters kyrka några kilometer bort. Det är dit jag ska, men mellan dessa kyrkor går en å och för att komma över den måste man nu gå tillbaka i sydöstlig riktning ut till den stora tråkiga vägen.

Ja, där mellan träden ser jag återigen på lite håll Linköpings domkyrka, där vandringen startade för flera timmar sedan. Jag har bara traskar runt runt och jag är närmare Linköping än Vreta kloster när jag äntligen kommer ut på stora vägen.

Till slut är jag i alla fall på väg i rätt riktning och passerar den förgrömmade ån. Inte kan dom väl ha kånkat runt så här på Heliga Birgitta vid den sista färden? Fast på den tiden fanns kanske inga broar här? Kanske hade dom en färja som rodde dom över till andra sidan?

Här börjar jag närma mig Berg, där Göta kanal fortsätter med ett helt system av slussar uppför det här berget.

Och äntligen är jag framme vid Vreta klosters kyrka. Klosterruinen är tyvärr stängd på söndagar, så den får jag besöka vid ett annat tillfälle.

Men jag är rätt glad trots skoskav och långa omvägar!

Vid Bergs slussar hittar jag lite restauranter så jag kan få i mig lite middag. Då blir jag ännu gladare!
:)

Härifrån ska jag återigen följa Göta kanal till dagens slutdestination, Ljungsbro.

Jag såg den här ladugården och tänkte att den är lite typiskt i sitt utseende här i Östergötland. Jag undrar vad man använder den sexkantiga (nästan runda delen) till? Är det mjölkkammaren? Kanske någon som vet svaret på den frågan? Det är lite fint i alla fall med den här formen!

Sedan traskar jag på i ca 4 kom och det ser ut som det brukar längs kanalen, en krök efter en annan.

Jag ser ett nappträd. Jag har för mig när mina barn var små att vi lurade i barnen att vi skulle ge dom till jultomten så han skulle bli glad. Undrar vem som är tänkt att få dom som hänger i det här trädet?

Plötsligt ser jag ytterligare en vandrare med stor ryggsäck på ryggen, fast på andra sidan kanalen. Undrar om det också kan vara en pilgrim? Och kommer jag se honom igen under dom följande dagarna?

Jag hade ingen aning att det var så här bra utsikt uppifrån kanalen? Jag har tänkt att det nog är träd i vägen. Jag ser hela bortre änden av Roxen.

Så börjar jag närma mig Ljungsbro och här finns en akvedukt. Ser ni att vägen går under kanalen?

Nu är jag snart framme, här är bron vid Malforsen, här ska jag gå över till den andra sidan.

Efter bara några kvarter är jag framme vid Ljungsbro vandrarhem. Här är soligt och fint så jag passar på att sitta lite utanför tills solen försvinner ner bakom skogen.

Tro

Vad tror du på?

Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare.

Reflektion
Oavsett om du tycker det är lätt eller svårt att tro så gör tron något
med dig. Att tro kan vara som att kasta sig ut i det okända eller som
att komma in i ett tryggt hem. Oavsett hur din tro ser ut så tror Gud
alltid på dig.

Heliga Birgittas 6:e Bön

Jesus, mest älskade och efterlängtade Konung, påminn Dig den sorg Du fick lida när Du avklädd och lik en vanlig förbrytare spikades fast och upphöjdes på Korset. Kom ihåg hur hela Din familj och Dina vänner övergav Dig, utom Din älskade Moder som stannade kvar hos Dig under Din dödskamp och som Du anförtrodde åt Din trogne lärjunge när Du sade: ”Kvinna, se din son” och till Johannes: ”Son, se din Moder.” Jag ber Dig, min Frälsare, genom sorgens svärd som genomborrade Din Heliga Moders själ, att ha medlidande med mig i allt mitt lidande och i alla mina svårigheter, både fysiskt och andligt. Hjälp mig i mina prövningar, särskilt i min dödsstund.

Amen

Mod

Vågar du?

Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.

Reflektion
Ibland behöver man vara sin egen superhjälte, och kanske även
andras. Vi behöver alla räddas från något någon gång i livet. Då
krävs det mod av hjälten. Superman är jättemodig. Men superman
finns inte på riktigt. Hur är man modig på mänskligt vis?
När vågade du?

Heliga Birgittas 5:e Bön

Jesus, den eviga härlighetens Spegel, påminn Dig den sorg som Du erfor när Du i Ditt gudomliga ljus tänkte på dem som skulle räddas genom Ditt välsignade lidandes förtjänst och hur Du samtidigt såg den stora mängd förtappade som skulle dömas för sina synder och hur Du bittert klagade över dessa hopplöst förlorade och olyckliga syndare. Genom denna avgrund av medlidande, särskilt genom den godhet som Du visade den botfärdige rövaren Dismas när Du sade till honom: ”Idag ska du vara med mig i Paradiset.” Jag ber Dig, gode Jesus, att i min dödsstund visa mig Din barmhärtighet.

Amen

Igår råkade jag få ett rejält skoskav på hälen. Jag tänker att det är lite typiskt. Tänk att jag kunde vandra 80 mil i Spanien i höstas utan att få några allvarligare blåsor och så vandrar jag en enda dag här och fick genast ett jättesår!

Antagligen beror det på att jag var så korkad att jag tog mina nya kängor som jag ännu inte hunnit gå in helt och hållet. Kanske snörde jag dom också lite för löst? Jag fick ont i foten och tänkte att jag snörat lite för hårt. Då lossade jag den och kanske blev det för löst istället, så att den glappade? Typiskt nog hade jag också glömt att packa skoskavsplåstren (som jag aldrig behövde i Spanien) och Foppa-tofflorna, så nu har jag inga andra skor att byta av med.

Jag berättade för Märta för Klefsta och hon är så omtänksam. Hon kom genast med en hel hög med plåster som jag fick med mig för den fortsatta resan! Tack vare det har det gått ganska bra idag.

Vad skulle man göra utan alla snälla underbara medmänniskor?

:)

Här bor jag inatt, ca 15 minuters promenad från centrala delarna av stan. Det är som en liten lägenhet, där man har det mesta man behöver och roligare än att bo i ett hotellrum.

Här en liten hall.

En kokvrå med kylskåp, mikro och vattenkokare. Någon spis finns inte, men jag ska bara äta frukost här så det går bra ändå.

Här rummet med säng, soffa och garderober.

Och en sekretär om man behöver en skrivplats.

Toan och dusch.Tyvärr upptäcker jag efter ett tag att avloppet vid handfatet inte fungerar som det ska. Spolar man vatten i handfatet så bubblar det ut avloppsvatten vid foten av handfatet. Antar att det är stopp i avloppet eller att det saknas en gummimuff?

Jag torkar upp och pallar inte ringa värden idag. Jag är trött efter vandringen och vill inte ha folk springande här! Jag ska prata med värden om detta imorgon och tillsvidare borstar jag tänder och tvättar händer i duschen där avloppet verkar fungera som det ska. Det är lite baltigt, för då måste jag ta av mig strumporna varje gång jag spolar vatten med duschslangen.
Men vad vore livet utan lite gamla hederliga motgångar? Det är bara karaktärsdanande!

:)

Strax före Askeby ser jag den här gamla bron som är från äldre medeltiden. I närheten finns också en runsten och ett gravfält. Det tros ha legat en Kungsgård här i trakten.

Därefter kommer jag till Askeby kyrka. Förutom att titta på gamla kyrkor så är det också bra platser att ta paus på. Där finns nästan jämt en bänk att sitta bekvämt på och en vattenkran där man kan fylla sin vattenflaska.

Här finns en minnessten som berättar om det kloster som låg här i ca trehundra femtio år. Märta och Elina har berättat att det under Heliga Birgittas tid var det största klostret i den här delen av landet. När Heliga Birgittas kropp efter hennes död forslades hem igen från Rom, så kom den med båt till Söderköping och dom övernattade sedan här i klostret. Kanske gick dom ungefär samma väg som jag via Gårdby, för den kyrkan verkar också väldigt gammal.

Så här såg klostret ut, det låg runt kyrkan. Lägg också märke till att på den tiden hade kyrkan ett torn, men det är borta nu.

En humla surrar nektarrusig emellan blommorna på ett äppelträd.

På vägen mellan Askeby och Linköping går jag på en väg där det varken finns cykelbana eller vägren och ju närmare Linköping desto mer bilar blir det. Det är inte så trevligt!
Brukar inte politikerna säga att dom vill uppmuntra folk att välja andra färdmedel än bilen? Då borde dom kanske också göra det lättare att t ex cykla säkert?

Här passerar jag Vårdsnäs kyrka.

Och äntligen når jag de södra delarna av Linköping när jag går över Stångån vid Hjulsbro. Härefter ska jag följa ån hela vägen in till centrum av Linköping.

Stångån förbinder sjön Roxen i norr med en del sjöar söderut (Kinda Kanal). På sätt binds Kinda Kanal ihop med Göta Kanal som också går genom Roxen. Några gånger i mitt liv har jag åkt med den lilla ångbåten på Kinda Kanal genom Stångån och ner till Rimforsa genom sjöarna. Det är en trevlig dagstur och från Rimforsa kan man ta tåget tillbaka till Linköping. Då är man tillbaka i stan igen efter ca 20 minuter.

I ån finns badplatser och på sommaren ser man folk bada här.

Jag ser också flera koloniområden utmed ån. Det är trevligt, för då är det ju många som får glädje av ån, inte bara dom som har råd att köpa dyra villor här.

Lite här och där finns slussar för att anpassa vattennivån till nästa etapp av ån eller nästa sjö. Här är det en ganska hög sluss vid Tannefors.

Och nu är jag snart framme vid centrum. Här känner jag igen mig väl, för i min ungdom bodde jag ett tag i Linköping på andra sidan av ån och jag promenerade ofta här.

Här finns en båt med namnet Esperanza. Det tycker jag är vackert! Det betyder tro, hopp, förhoppning, möjlighet.
Visst är det vackert?

Efter en kiss & matpaus är jag nu på väg mot mitt boende. Då ser jag det här gamla fina huset som jag inte kommer ihåg att jag har sett förut. Det måste vara något fel på mitt minne för jag kommer ihåg hemslöjdens affär som ligger på andra sidan gatan.
:)

Jag tror det här är domkyrkomuseet?

Och det här vet jag i alla fall med säkerhet är stadshuset.

Och här är Linköpings Domkyrka, alltså den viktigaste kyrkan i det här stiftet.

Och nu är jag snart framme vid mitt boende!