Igår när jag letade efter låtar som Lena Nyman sjungit in råkade jag snubbla över en låt med en text som genast väckte min nyfikenhet. Wow, vem uttrycker sig så här med en sådan stark och självklar integritet och klarhet om den anpassning som någon försökte tvinga på henne och som denne någon bara kunde glömma? Det här var helt klart en kvinna som inte skulle låta någon annan få bestämma vem hon skulle få vara.

 Vem är denna spännande person?    
   

En googling berättade för mig att texten var skriven av Edith Södergran, en person vars namn jag hört en massa gånger men utan att alls ha lyckats snappa upp vad hon var för en person, när hon levde eller vad hon skrivit. På svenskan i skolan pratades det mest bara om en massa gubbar: Strindberg, Ferlin, Fröding, Engström, Moberg och så vidare. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är männen som haft alla viktiga positioner i samhället och därmed också dom som bestämt hur historiebeskrivningen ska se ut och vad eftervärlden ska få veta.

”Jag skapar inte poesi, jag skapar mig själv
för mina dikter är en del av mig”

Edith Södergran

Här följer två videor där det berättas om Edith Södergrans liv och hennes texter:

Ur Play, ” Edith Södergran förklarad | SVENSKA | Gymnasienivå” (9 min); (https://youtu.be/4bfMMDEVuWg):

Ebba-Witt Brattström, ”Om Edith Södergran” (10 min); (https://youtu.be/fWklUduNaYQ):

Läs mer om Edith på Wikipedia:
Edith Södergran

Så här inleder Edith sin diktsamling Septemberlyran, utgiven 1918:

”Att min diktning är poesi kan ingen förneka, att det är vers vill jag inte påstå. Jag har försökt bringa vissa motsträviga dikter under en rytm och därvid kommit underfund med att jag besitter ordets och bildens makt endast under full frihet, d.v.s på rytmens bekostnad. Mina dikter äro att taga som vårdslösa handteckningar. Vad innehållet vidkommer, låter jag min insikt bygga upp vad mitt intellekt i avvaktande hållning åser. Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”

#edithsödergran #dennyakvinnan

Idag har jag varit på ytterligare ett möte på Livsstegen och temat idag var gottgörelse.

Hur kan man gottgöra människor som man gjort illa i sitt liv och hur kan man förlåta någon som gjort en illa? En sak vi ofta glömmer är också att vi även behöver förlåta oss själva för saker vi gjort mot andra eller mot oss själva.

Jag tänkte också visa er hur vackert det är på Prosten Pihls gård i Nyköping där gruppen träffas. Det var precis på väg att mörkna när vi kom.



Här är Alla Helgona kyrka, en gammal, vacker kyrka från 1200-talet.

I den här byggnaden tror jag vaktmästaren bor.

Där borta i bakgrunden ser ni Östra Klockstapeln.

Och här är huvudbyggnaden i Prosten Pihls gård. Där har svenska kyrkan café, bibliotek och butik och där hålls också en del kurser. Gården byggdes år 1726, så den har några år på nacken.

Hela Nyköping är väldigt vacker, större delen av centrum består av hus i gammal mysig stil som ligger runt en å som sakta flyter fram. Sedan finns också slottet Nyköpings Hus och en trevlig hamn.

I våras vandrade jag förbi Vreta Kloster på min väg längs Birgittaleden på väg mot Vadstena. Vad jag inte visste då var att förra hösten så hade man funnit en massa människoskelett där då man skulle gräva ner ledningar på en åker. Det här var alltså utanför klosterområdet och kyrkogården i Vreta Kloster.

Man tror att det rör sig om ca 1000 skelett av såväl män, kvinnor och barn. Först trodde arkeologerna att det var skelett från 1700-talet då pesten senast slagit till i området, men undersökningar visade sedan att skeletten var mycket äldre, nämligen från 1000-talet. En del av männen är riktigt långa, flera är omkring 180 cm och en person är till och med 190 cm. Det är märkligt, för människor förr var vanligtvis korta.

Den långe mannen från Vreta Kloster.

Arkeologerna tror nu att detta kan vara förfäderna till de första kungarna i Vreta, men dom kommer nu forska vidare för att försöka få fram en mer samlad bild av vilka dom här människorna var och hur dom levde.

Andra fynd från trakten runt Vreta Kloster.

Så spännande, jag kan riktigt känna historiens vingslag!

Och mina tankar väcks – Vad kommer människor tänka om oss och om våra liv om dom hittar våra kvarlevor om sådär tusen år?

Se inslaget på Svt:
Årtiondets fynd - De första kristna i Vreta Kloster

För några veckor sedan diskuterade jag med en person om mina favoritglasspinnar. Då sa jag att det är synd att Triumfglass så sällan säljs i kiosker nu för tiden, för jag saknar verkligen Ananas Split.

I stan där jag bor säljs det bara GB-glass överallt för Unilever dominerar matmarknaden totalt. Till och med när man reser till ett annat land så ser man att dom säljer exakt samma glassar och det är rätt trist tycker jag.

Men den här veckan så säljer Ica Triumfglass i familjeförpackning, bland dom Ananas Split och ytterligare några andra sorter. Jag slog genast till på ett paket av dessa ljuvliga glassar med vanilj överdraget med ananasis och choklad på toppen. Fräscha och goda!

Namnam, sommaren är räddad!

Nu börjar en ny säsong med den delvis sanna historien om familjen Durrell som på 1930-talet emigrerade från det tråkiga vardagslivet i England till ett nytt och mer spännande liv på den grekiska ön Korfu.

Familjen består av en mamma och hennes fyra barn, dom flesta i tonåren och dom är alla väldigt speciella. Mamman är tämligen okonventionell, äldste sonen har författardrömmar, nästa son älskar vapen och går ständigt på jakt efter djur och tjejer, dottern är en vetgirig person och även hon jagar partner och yngste sonen lever helt och hållet för alla märkliga djur han hittar och släpar hem till huset (jag har läst att han sedan i verkliga livet också blev djurvårdare och jobbade på ett zoo). Till familjen hör nästan också den grekiske taxichauffören som blivit familjens goda vän och som försöker hjälpa dom i alla svårigheter dom ställs inför och doktorn som framför allt är vän med yngste sonen och som delar hans passion för alla levande varelser. Det här är en väldigt charmig serie, om ni inte sett den så passa på och kolla in den nu!

Påhittiga mamma Louisa

Se programmet på SvtPlay:

Enkel resa till Korfu/Säsong 4, avsnitt 1

Under medeltiden drabbades Europa då och då av pesten. I Venedig blev det då vanligt att läkare klädde sig i en heltäckande dräkt, långbyxor, läderkängor, läderhandskar, en stor hatt och med en ansiktsmask som såg ut som en gigantisk fågelnäbb. Näbben fylldes av glödande material som örter och kryddor som dels skulle döda smittämnena och ta bort det värsta av stanken från patienterna och fungera som en slags gasmask. Nu för tiden kan man se människor klädda som pestdoktorer i karnevalstågen i Venedig.

Ja, idén kanske inte var så dum? Kanske vi skulle testa den mot Coronan?

Kanske den funkar bättre än munskydd?

Idag fyller min dotter 32 år, så många kramar till dig idag!!!

Här kommer lite bilder från ditt liv......

Här är du nyss kommen till världen! Du kom med dunder och brak för det var åskoväder då du föddes den 29/5 kl 23:23 år 1988. Den dagen var det Mors Dag, kan man tänka sig en bättre gåva den dagen? Folk tyckte du såg ut som en liten kines, för du hade lite sneda ögon.

Du gillade att bada och när du var lite större gick du på babysim.

Här vilar du i hängmattan som vi hade då i vardagsrummet.

Vi ska på karneval och du fick bli en söt liten kanin!

Och här du en tärna för första gången då du var 6 1/2 månad.

När du var ett år skulle vi flytta från vår lilla lägenhet till en större och vi hade en tydlig arbetsfördelning: Jag packade ner saker i kartonger och du som undrade vad jag höll på med plockade upp sakerna ur kartongerna igen! Till slut parkerade jag dig i en kartong och så lekte vi tittut istället.

Mormor och du solar på en strand i Grekland.

Här är du två år gammal och du är jätteglad för du har hittat en kelen katt!

Nu har det blivit påsk och kusinen och du leker.

Lillebror och du leker att ni är hundar.

När du är fyra år så går du och jag på en lång vandring och du är väldigt duktig och knatar på bra. Vi går 1,5 mil på Sörmlandsleden och det är jättelångt för dig så när vi åker bussen hem på kvällen så somnar du på hemvägen.

Vi besökte också Liseberg, där vi åkte karuseller.

Här är du ca sju år och håller på med din favoritsysselsättning, du har jämt en blyertspenna i handen och ritar oupphörligt, dvs när du inte klipper, klistrar och pysslar som du också gillar att göra.

Vid ett besök i Tunisien var vi ute med ett sjörövarskepp som dom hade använt när dom spelade in en film.

Och här åker du båt i Italien.

Du tar examen på FMG och det är en härlig dag!

På semestern i Marocko är vi ute och vandrar i en dalgång och vi besöker en berberby. Du kommer säkert ihåg den stackars dyngbaggen, den fick ett kort liv.......

Här hälsar vi på stenbockarna på ett zoo och du tyckte att dom var lite läskiga med sina stora horn.

Och här är du för tre år sedan.

När jag ska välja musik som har med din uppväxt att göra, så tänker jag på "Summertime". Kommer du ihåg sommaren när vi nynnade på den hela tiden? Brorsan var bortrest och vi bestämde att vi skulle överraska honom när han kom hem genom att måla om hans rum och möbler och medan vi jobbade så sjöng vi på den låten.

Ella Fitzgerald & Louis Armstrong, ”Summertime”:

https://youtu.be/lnXLVTi_m_M

Men jag tänker också på när ni spelade musikalen Annie i skolan och vi färgade ditt hår rött med hennafärg.

Musikalen Annie 2014, “Tomorrow”:

https://youtu.be/BlJXW_DplYQ

Så grattis och många kramar till dig på din 32-årsdag!!!

I Norrköpings hamnområde håller man just nu på och gör arkeologiska utgrävningar inför bygget av en ny stadsdel. Man har då bland annat grävt ut en rätt unik skeppsdocka från 1800-talet och det speciella med den är att den är byggd av trä, medan dom flesta av andra gamla dockor brukar vara uthuggna i sten. Trädockan har bevarats förvånansvärt bra för att den legat omgivet av lera.

#skeppsdocka