Inlägg publicerade under kategorin Dikter
Fars dag förra året var den sista gången jag träffade min pappa, tre dagar senare dog han plötsligt och oväntat i en olyckshändelse som fick dödlig utgång. I dag tänder jag ett ljus för honom och tänker tillbaka på den transformation som vår relation gick igenom under vårt gemensamma liv, inte minst dom allra sista åren. Vår relation var trasslig och sårig, men under dom sista åren så fick den slutligen läkas.
Jag är så tacksam att det hände innan han gick bort och att nu när jag tänker på honom så är det goda, glada minnen som finns i förgrunden av mina tankar och känslor.
Tack pappa för att du funnits i mitt liv, jag vet att du gjorde så gott du kunde utifrån dina förutsättningar! Jag hoppas att din själ befinner sig på en fridfull plats, tillsammans med andra som gått före dig!
Här kommer en dikt av Hjalmar Gullberg:
Tyst slocknar
Tyst slocknar en mänsklig hjärna
efter år av glädje och strid.
En blomma, en människa,
en stjärna har sin bestämda tid.
Här kommer en dikt av Rick Levine, som understryker att det inte är hårdvaran som är det viktiga, utan det den kan förmedla. Ja, det är i allafall min tolkning av dikten. Precis som på en radio, så behöver vi ha rätt frekvens inställd för att kunna uppfatta budskapet.
Rick Levine, ” A Cosmic Quickie: Radios”; (https://youtu.be/e6Yg8-9o2fo):
Har du den rätta frekvensen inställd?
Om inte, så är det dags att ratta in den nu!
Den här diktläsningen är väldigt fin och stämmer så bra med min egen upplevelse just nu.
Pearls Of Wisdom, Poetry Reading “I Carry Your Heart With Me” by E.E.Cummings; (https://youtu.be/MF5H7l9jEkY):
― Khalil Gibran
”Du ger lite när du bara ger av dina ägodelar.
Först när du ger av dig själv, ger du verkligen något.”
Khalil Gibran
Social distansering.
Följande dikt fick jag på mejl från en vän, som fått det av en vän, som fått det.....ja ni fattar.
Det är en dikt som handlar om livet under Coronan.
Corona Poetry
"I'm normally a social girl
I love to meet my mates
But lately with the virus here
We can't go out the gates.
You see, we are the 'oldies' now
We need to stay inside
If they haven't seen us for a while
They'll think we've upped and died.
They'll never know the things we did
Before we got this old
There wasn't any Facebook
So not everything was told.
We may seem sweet old ladies
Who would never be uncouth
But we grew up in the 60s -
If you only knew the truth!
There was sex and drugs and rock 'n roll
The pill and miniskirts
We smoked, we drank, we partied
And were quite outrageous flirts.
Then we settled down, got married
And turned into someone's mum,
Somebody's wife, then nana,
Who on earth did we become?
We didn't mind the change of pace
Because our lives were full
But to bury us before we're dead
Is like a red rag to a bull!
So here you find me stuck inside
For 4 weeks, maybe more
I finally found myself again
Then I had to close the door!
It didnt really bother me
I'd while away the hour
I'd bake for all the family
But I've got no bloody flour!
Now Netflix is just wonderful
I like a gutsy thriller
I'm swooning over Idris
Or some random sexy killer.
At least I've got a stash of booze
For when I'm being idle
There's wine and whiskey, even gin
If I'm feeling suicidal!
So let's all drink to lockdown
To recovery and health
And hope this bloody virus
Doesn't decimate our wealth.
We'll all get through the crisis
And be back to join our mates
Just hoping I'm not far too wide
To fit through the flaming gates!”
By Jan Beaumont, Auckland NZ
Artist unknown
Orden kommer från en dikt av Tranströmer som jag hörde idag på radion, men dom här orden är inte nya för mig. Det här är exakt samma budskap som också jag fick när jag mötte den högre makten på allvar den allra första gången, när jag verkligen förstod att den existerar. Innan det hade jag varit ateist i 54 år……..Jag känner att orden säger mig att jag ska vara stolt och glad över den jag är, att jag är älskad för den jag är trots mina fel och brister.
Ett annat budskap i dikten är att man aldrig blir färdig med sig själv. Vi har alla så mycket i vårt ”omedvetna jag” att vi nog får fortsätta att gräva i hela vårt liv för att få fler och fler pusselbitar av vilka vi är att falla på plats, så att vi kan förstå oss själva bättre. Det ger mig motivation att vilja jobba med mina fel och brister och att försöka göra goda val i livet.
En ung Tranströmer.
Folkets dikt på Sveriges Radio, “Romanska bågar” av Tomas Tranströmer:
https://sverigesradio.se/avsnitt/1497601
Min kanadensiska vän Rosemary sände mig den här fina dikten som hon började på då vi vandrade i Spanien. Nu har den blivit integrerad med en tavla hon gjort.
Rosemary har på sin pappas sida rötterna i Galicien i Spanien, så det väckte mycket tankar och känslor att för första gången komma dit. Jag undrar vad det var hon plötsligt förstod? Varför dom hade lämnat Galicien? Jag måste komma ihåg att fråga henne om det!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|