Brukar du vara snäll, även mot människor som behandlar dig som luft? Ursäktar du dom med att dom nog haft en ovanligt stressig dag på jobbet? Dras du till människor med problem och tror att du nog kan ta hand om dom och få dom att må bättre? Fixa dom?

Jo, precis så här har jag varit hela livet ända fram tills för ett par år sedan. Det här beteendet brukar kallas medberoende eller att man är överfunktionerande. Ofta grundläggs det väldigt tidigt i livet i någon nära relation som ett otryggt-ambivalent anknytningsmönster. Någon som borde överösa dig med kärlek och ge dig bekräftelse är istället avstängd eller upptagen med att beundra sig själv och som litet barn tror du att det är något fel på dig och att det nog ska förändras bara du anpassar dig. Men trots att du gör allt för att vara till lags, försöker vara duktig, ansvarstagande och prestera väl i skolan så får du aldrig någon bekräftelse i alla fall. Vanans makt är stor och ofta fortsätter vi med samma beteende även i våra vuxenrelationer. Genom att du ger och ger utan att kräva något tillbaka, så behöver den andre aldrig lära sig att bete sig som en ansvarsfull människa och du tillåter hens beteende utan att säga ifrån. Men så behöver det inte vara i fortsättningen! Vår hjärna är förändringsbar och om vi bara förstår vad som är fel så kan vi bestämma oss för att ändra på det.

Du behöver rikta spegeln mot dig själv och se vad du behöver, istället för att hela tiden försöka ta hand om andras behov. Förmodligen behöver du lära dig att ge kärlek och bekräftelse till dig själv, att stå upp för dig själv och sätta ner foten om andra är taskiga mot dig på något vis. Var glad för dom unika egenskaper som bara du har, det är din gåva till mänskligheten. Ta reda på vad det är som finns i din skugga: Vad är det du undviker att uttrycka? Vilka situationer undviker du? Vad retar du dig på hos andra människor? Det är förmodligen saker som finns i din skugga. Dina svaga sidor är det du behöver utveckla och förbättra om du vill börja att må bättre.

Själv hade jag t ex svårt att sätta gränser och kräva respekt från andra personer, jag hade dålig självkänsla, trodde att jag inte dög utan var ointressant för andra, och jag hade ett osunt sätt att visa ilska och aggressivitet. Förmodligen hade jag som barn lärt mig att små flickor ska vara söta, rara och duktiga, men inte arga. Min ilska blev istället till en klump i magen, ledsenhet och besvikelse och det sipprade sedan ur mig som sura kommentarer. Istället för att vända min ilska utåt vände jag den också ofta inåt och slog på mig själv.

Det finns ingen quick-fix för att förändra beteenden. Det man måste göra är att bli medveten om hur man beter sig i olika situationer, bestämma sig för att prova ett annat sätt nästa gång och så träna på det nya beteendet. Man måste utmana sig själv och gå emot sina rädslor. I början känns det läskigt och ovant, men efter lite misstag så blir man bättre på det och känner sig säkrare och bekvämare med sitt "nya" jag.

Tidigare blogginlägg:

Om anknytningsmönster

Mer om anknytningsmönster

Dags att växa!

Automatiska tankar

Att växa genom själslig smärta

Sluta älta!

Något som i psykologiforskning visat sig vara en skyddande faktor för psykisk och fysisk hälsa är religion och tro. Människor som upplever att dom har en tro mår bättre. Dom har lättare att känna tillit till att dom kommer få sina behov tillgodosedda och känner sig sedda och bekräftade av "Den Högre Makten" oavsett trosinriktning. Det uttrycks ofta som en känsla av att "känna sig buren".

Att vara verksam i en församling gör också att livet känns meningsfullt, att man är en del av en gemenskap med gemensamma mål och där det är lätt att knyta vänskapsband. Det blir en grupp man kan dela glädje med i goda stunder och som kan stötta och uppmuntra i svåra stunder. För äldre personer innebär det också att dom inte känner sig lika ensamma som många andra jämnåriga, hjärnan hålls igång och det skyddar i sin tur mot demenssjukdomar.

Om unga vuxna och religion:

Och om äldre vuxna:

Men religion kan också bli negativt om personer går med i sektliknande församlingar med en eller några starka ledare som med makt försöker styra resten av gruppen och då individerna inte tillåts att ha egna åsikter. Det kan leda till både psykiska och fysiska problem. För att må bra måste man vara sann mot sig själv och också kräva att människor i ens omgivning respekterar detta.

Vårt tänkande består till stor del av automatiska tankar. Vi har utvecklat dessa redan som småbarn genom dom kognitiva scheman vi då skapar av oss och vår omvärld och hur den fungerar. Ofta lägger vi inte ens märke till dom och dom kan vara positiva, neutrala eller negativa, men vi uppfattar dom oftast som sanna. Dom hjälper oss mycket i vårt dagliga liv då vi gör saker rent rutinmässigt, som t ex då vi cyklar. Vi behöver inte fundera så mycket på hur man gör och vad vi behöver ha koll på runt omkring utan tar in den informationen och agerar automatiskt.

Men i ett sammanhang är automatiska tankar inte så bra att förlita sig på och det är när det gäller känslor och kroppsförnimmelser. Där kan automatiska tankar lätt leda oss fel, framför allt när det gäller negativa automatiska tankar.

Negativa automatiska tankar om oss själva bidrar starkt till låg självkänsla, självkritik, nedstämdhet, depression och orimliga prestationskrav. Vi är också blixtsnabba med att placera folk i fack efter bara några sekunders intryck och därefter ger vi dom kanske inte någon mera chans att visa vilka dom är t ex "Oj, vad han verkar stöddig!" och "Hon verkar tråkig och ointressant!". På så sätt kanske vi missar att bygga vänskap med människor som vi skulle kunna trivas väldigt bra med. Möter du en bekant som inte hälsar på dig så skapar du kanske en förklaringsmodell som inte alls överensstämmer med verkligheten? Du tänker kanske att den personen nog inte ville prata med dig, fast det egentligen var så att personen inte alls la märke till att du var där eller hade bråttom till ett möte.

Om vi ofta tänker negativa automatiska tankar om oss själva, andra eller hur vi tror att andra ser på oss så behöver vi träna oss på att lägga märke till när det händer och så backa ett steg och i lugn och ro undersöka om det stämmer. Träna på att tänka eller säga snälla saker till dig själv. Ihop med andra människor behöver vi ställa mera frågor för att få reda på vad dom verkligen tänker och känner istället för att bara anta något som vi själva tror. På så sätt kan vi minska risken för missförstånd och skapa bättre relationer med andra.

Om vi tror att vi är maktlösa i vårt eget liv, så behöver vi förändra våra tankar. Det är nämligen så att våra förväntningar på vad som ska hända kommer att vara avgörande för om vi väljer att agera i vårt liv eller istället vara passiva. Om vi väljer att agera är chansen stor att vi lyckas men om vi inte ens tycker att det är värt chansen att försöka, så vet vi med 100 % att inget kommer att förändras. Inte för att inget i livet någonsin kan bli som vi vill, utan för att vi väljer att se oss som maktlösa och inte ens försöker att få det att bli som vi vill att det ska vara. Vi måste också se till att motivationen är tillräckligt stor, annars är risken stor att vi ger upp så fort vi stöter på ett hinder.

Om vi hoppas på och förväntar oss att andra ska tillfredsställa dom behov som vi har, så betyder det att vi själva inte är tillräckligt bra på att tillfredsställa dessa och då behöver vi ändra på det. Om vi t ex ofta söker kärlek och bekräftelse från andra, så behöver vi bli uppmärksamma på vad vi säger till oss själva. Kanske säger vi "Fan vad jag är fet! Vad korkad jag är!" eller "Nu kommer alla tycka att jag är dum i huvudet!". Detta är rätt vanligt, eller hur? Men att dagligen säga så här till sig själv är väldigt destruktivt. Försök att säga snälla saker istället som "Oj, det var inte så bra att jag gjorde så där, men nästa gång vet jag bättre. Då kommer det att gå bra." eller "Trots min stora rumpa, så är jag fin ändå på en massa andra sätt: jag är smart, snäll, omtänksam och har en tokrolig humor." . Lär dig att acceptera och gilla både dina goda och dina mindre bra sidor. En dag kanske du upptäcker att det du såg som ett handikapp, istället blir din bästa egenskap. Titta bara på Greta Thunberg och hennes Asperger diagnos. Hon brukade se det som ett handikapp, men nu är det hennes styrka. Istället för att försöka vara artig och linda in det hon säger, så berättar hon istället frankt vad hon ser, det som vi alla behöver höra och förstå. Vilken superegenskap! Den egenskapen skulle nog dom flesta vilja ha, men dom som själva har problem med att uttrycka sig så rakt och öppet irriterar sig nog mycket på det eftersom det ligger i deras egen skugga. Sånt brukar man reagera negativt på då.

För att lättare komma i kontakt med sina inre behov, kan den här videon vara bra. Det är en meditation där man får träffa sig själv som litet barn och där man får tänka sig in hur det skulle vara att vara förälder till det här lilla barnet. Skulle du t ex säga "Vad korkad du är!" till ett litet barn? Troligtvis inte och om du vill må bra så bör du inte säga det till dig själv heller! Dvs var som en bra förälder till dig själv.

När du lyssnar på videon är det bra att bekvämt ligga ner med hörlurar på och blunda för att lättare leva dig in meditationen:

https://www.youtube.com/watch?v=o3-haY5mbyg&t=2s

Och här följer en video med affirmationer (bekräftelser), det är suggererande och fungerar som en hypnos:

https://www.youtube.com/watch?v=fI7I2ldRdVk

Driften efter närhet och ömhet är stark, ibland lika starka som driften efter att tillfredsställa fysiska behov.

Det visar ett välkänt experiment som gjordes på 1960-talet med apungar. Apungarna skildes från sina mammor och delades upp i två grupper. Den ena gruppen sattes i en bur med en konstgjord "ståltrådsmamma" som inte tillhandahöll någon mat och en konstgjord mjuk "tygmamma" som tillhandahöll välling, i den andra gruppen var det tvärtom. Apungarna valde oftast att vara med "tygmamman" oavsett om den tillhandahöll välling eller inte. Ståltrådsmammans sällskap valdes sällan och endast om den gav tillgång till välling. Av det drog man slutsatsen att behovet av trygghet och närhet var minst lika viktigt för apungarnas överlevnad som behovet av mat. Paralleller drogs till att detsamma gäller människor.

Det kan förklara varför människor som undviker närhet, samtidigt ibland söker närhet. Det uppstår en inre konflikt då personen både känner rädsla eller likgiltighet mot närhet och samtidigt en dragning till det. I en relation kan det innebära att personen kommer och går och har svårt att veta om den vill fortsätta relationen eller inte.

Igår hade jag en intressant diskussion med en till mig närstående person. Det handlade om otrygga anknytningsmönster, något som vi båda kämpat med att förändra under de senaste åren.

Anknytningsmönster är ju något som från början skapas tillsammans med föräldrarna eller dom som huvudsakligen tar hand om barnet. När föräldern inte klarar av att samspela på ett bra sätt med barnet beror det oftast på att förälderns anknytningsmönster inte heller är tryggt och det är stor risk att problemet då går i arv i generation efter generation. Föräldern förstår helt enkelt inte bättre och uppfattar inte sitt eget beteende som destruktivt. Anknytningsmönster är ingenting statiskt utan det förändras under hela uppväxten och kan förändras även i vuxen ålder.

Då man blir medveten om sitt otrygga anknytningsmönster och börjar jobba på att förändra det måste man försöka bete sig tvärtemot det som tidigare känts normalt. Dvs din magkänsla ger dig fel signaler. Om man är undvikande så behöver man försöka stanna kvar och träna sig i att utsätta sig för närhet även om det känns jobbigt, och försöka att känna efter vilka kroppsförnimmelser det ger upphov till samt lära sig att tolka dom. Om man däremot är ambivalent behöver man träna sig på att lägga märke till känslor som kommer, men att inte reagera/agera på dessa. Givetvis är det en stor fördel om man har en förstående partner/medmänniska som är medveten om vilket problem man kämpar med och som kan stötta i arbetet och som man kan man prata öppet med. Då försvinner mycket av känslan av skam som man kanske känner då man lider av detta problem.

När man börjar komma en bit på vägen och börjar bli bra på att göra tvärtom, behöver man börja pejla in balansen mellan känslor och förnuft. Man får inte gå för långt i att göra tvärtom för då blir det inte heller bra. Man behöver kunna känna och tolka alla sina känslor, men sedan också kunna fundera på om det är förnuftigt att agera eller inte. Det kan vara bra att fråga andra hur dom uppfattar en, för det är lätt att bli hemmablind för sitt eget beteende.

För en person som haft ett otryggt anknytningsmönster är det en träningsak att hitta en bra balans som fungerar bra i ens relationer!

Då kan det vara så att du har ett otryggt anknytningsmönster. Men vad är då anknytningsmönster?

Anknytningsmönster är något som redan små barn utvecklar tillsammans med de personer som finns i deras närmaste omgivning, framförallt dom som huvudsakligen tar hand om barnet. Dom är livsviktiga för barnets överlevnad och därför anpassar sig barnet helt till dom och beter sig på det sätt som ger dom bäst tillgång till föräldrarna. Barnet lär sig hur relationer fungerar genom att samla på sig erfarenheter när andra samspelar med dom. Detta grundläggs redan under dom två första levnadsåren, men fortsätter att förändras under hela uppväxten och även erfarenheter senare i livet kan komma att påverka. Dessa erfarenheter tenderar sedan att återspeglas i dom relationer en person har också som vuxen.

Barn med ett tryggt anknytningsmönster litar på att föräldrarna finns där och stöttar dom om dom känner sig rädda eller oroliga. Som vuxna känner dom sig trygga både i närhet med andra och då dom är för sig själva och dom har lätt att skapa väl fungerande långvariga relationer.

Barn med ett otryggt anknytningsmönster delas in i tre olika grupper: Otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-desorganiserad.

Barn med otryggt-undvikande anknytningsmönster har lärt sig att dom blir bortstötta och avvisade om dom uttrycker sina känslobehov. Därför lär dom sig tidigt att inte söka stöd hos andra utan blir istället väldigt självständiga. Dom visar inte sina känslor, utan stänger istället av dom och har ofta problem med att överhuvudtaget förstå sina kroppsförnimmelser och vilken känsla dom förmedlar. Istället blir dom väldigt tankestyrda och tänker fram sina svar. Som vuxna är dom ofta omtyckta och fungerar bra i ytliga relationer. I nära relationer håller dom distans och drar sig undan då andra kommer för nära, samt letar ofta efter anledningar till att avsluta relationer. I relationer tenderar personen att skifta väldigt mycket mellan on och off, eftersom magkänslan är att dra sig undan men det ändå finns ett närhetsbehov innerst inne. Karriär och statusprylar kan bli viktigt i livet då familjeliv mest upplevs som krävande och ointressant och därför kanske undviks.

Barn med otryggt-ambivalent anknytningsmönster har lärt sig att dom ibland blir avvisade och ibland får sina känslomässiga behov tillgodosedda. Osäkerheten gör att barnet känner rädsla och separationsångest och ofta visar det genom att vara klängig och pocka på uppmärksamhet och dom blir känslostyrda individer. Som vuxna är dom ofta kreativa och har nära till sina känslor. I nära relationer kan dom skrämma bort människor med sin starka längtan efter närhet och bekräftelse. En del personer med denna anknytningsstil är så rädda att bli övergivna att dom avslutar relationer eller helt undviker att ha nära relationer av den anledningen.

Barn med otryggt-desorganiserat anknytningsmönster är ofta uppväxta i en miljö där det förekommer missbruk och/eller misshandel eller har föräldrar som själva har svåra barndomsupplevelser och som inte klarar av att tolka sina barns behov. Då föräldern beter sig oförutsägbart och kan få oväntade känsloutbrott upplever barnet sin förälder som skrämmande. Som vuxna kan dom ha svåra relationsstörningar och behöva professionell hjälp för att klara av att hantera relationer.

Men om man nu känner en tomhet och ensamhet och önskar att kunna ha fungerande relationer, måste man ha det så här hela livet? Nej det går att förändra anknytningsstil även som vuxen. Det finns övningar man kan göra och har man svårt att förändra sitt beteende på egen hand så kan man söka hjälp hos en psykolog eller en terapeut.

Så hanterar du den otrygga-undvikande anknytningen:

https://www.youtube.com/watch?v=z-8u_-wmWWo

Så hanterar du den otrygga-ambivalenta anknytningen:

https://www.youtube.com/watch?v=x5agRTnfg7A

Läs mer om detta på:

https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/anknytning

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2016/05/06/lat-inte-kanslominnet-sabotera-dina-relationer/

Lästips:

Hemligheten

Den mörka hemligheten

Attached

Människor har frågat mig hur jag kunde gå 80 mil. Kändes det aldrig övermäktigt?

Sanningen är den att vill man uppnå någonting speciellt i livet så är det viktigt att för sig själv formulera vilka mål det är man har och sedan göra den reseach och de förberedelser som behövs för att man ska lyckas. Vet man inte tydligt och klart vad man vill så är ju sannolikheten att nå dit obefintlig, eller hur?

Att göra planering och listor är en av mina allra bästa grenar och som den analytiska och strukturerade människa jag är så har jag det liksom med mig i blodet sedan födseln. Att en gång varje år t ex runt nyår sätta sig ner och fråga sig "Vad vill jag med livet?"och "Hur har det gått sedan förra året?" är en bra idé. Jag brukar göra en lista för kortsiktiga mål och en för långsiktiga mål, t ex 1 år och 5 år. Fokusera på ca 3 punkter, blir det för många så blir du kanske för splittrad och kommer inte någonstans med det. Bestäm också vilket mål som är det viktigaste för dig.

Så här kan en lista för mål se ut:

Sedan behöver du dela upp de övergripande målen i små delsteg som sakta men säkert leder fram mot målet och som är möjliga att uppnå. Det kan se ut så här:

Vissa mål behöver brytas ner ytterligare. Hur sparar man t ex 250 000 kr? Kan du öka din inkomst genom att jobba över, fixa ett extrajobb, se till att dina sparpengar ger lite mer avkastning eller tjäna lite extra på någon hobby? Kan du dra ner på dina kostnader genom att laga din lunch själv istället för att äta ute, köpa färre kläder och bra-att-ha-saker, säga upp din tidningsprenumeration, åka kollektivt istället för med egen bil? Många bäckar små ger till slut en stor flod. Och din LinkedIn-profil: Vad vill du ge för bild av dig själv där? Vilka sidor av dig själv vill du lyfta fram?

Ibland har vi mål som både lockar oss och samtidigt avskräcker oss. Det fungerar så att i början är vi optimistiska och förhoppningsfulla, men ju närmare målet vi kommer så kommer vår rädsla, våra tvivel på om vi ska klara av utmaningen och funderingar på om detta verkligen var vad vi ville, att öka och kanske tar motståndet inom oss över. Om det är något som vi verkligen vill uppnå, måste vi kämpa vidare även då det finns ett inre motstånd. Då kan vi så småningom ta oss igenom "glastaket" och se att det faktiskt går bättre än vi vågat hoppas på.

Så lycka till med era mål, kämpa på så är ni snart där!