På SVT kan man se ett videoklipp från en psykologistudie som visar att småbarn ofta är väldigt empatiska och
t ex kan ge bort mat, även då dom själva känner sig hungriga. Borde inte vi vuxna ta mer lärdom av dom istället för att bara tänka på oss själva och våra närmaste?

Videoklippet på SVT:

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/empatiska-bebisar-hjalper-hungriga-framlingar

#empatiskasmåbarn

Jag vet att jag är tjatig men vikten av mindfulness och meditation kan inte nog poängteras. På senare tid har mindfulness gjort sitt intåg i skolan och förskolan. Lärare rapporterar att barnen blir lugnare, får lättare att fokusera, det uppstår färre konflikter, barnen får bättre sömn och följer med bättre i undervisningen. Dom barn som har koncentrationsproblem är dom som får allra störst positiv effekt. Detsamma gäller naturligtvis också för vuxna som praktiserar detta. Jag är övertygad om att vi behöver detta för vi lever i en väldigt stressig värld där vi ständigt bombarderas av en massa intryck och ibland behöver vi stänga av surret för att höra vårt inre och hitta vårt lugn igen. När man börjar använda sig av meditation eller mindfulness så lär man sig snabbt att det är en stund man längtar till och något man behöver i sitt dagliga liv. Idag kan jag inte alls vara utan det, då skulle jag gå vilse i mitt liv.

SVT-inslag om Mindfulness i skolan:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/med-mindfulness-pa-schemat

Igår hade jag en diskussion med en person som sa att hans fru var så väldigt orolig hela tiden. Jag föreslog då mindfulness eller meditation för att hitta lugnet, varpå vederbörande sa att det aldrig skulle kunna gå för hon kan absolut inte sitta still. Nej, det är ju just därför hon är så orolig! Om hon vågar vara med sig själv, sina jobbiga känslor och sin oroliga kropp så kommer känslan av oro att minska och hon kommer känna sig lugnare. Men om man redan från början intalar sig själv att det inte ens är värt att försöka eftersom man ändå kommer misslyckas, då kan man ju vara säker till 100% på att man kommer att misslyckas. Om man däremot bestämmer sig för att ha ett positivt sinnelag och prova saker innan man bestämmer sig för om detta är något bra eller dåligt, då har man en stor chans att lyckas med det man företar sig. Våra förväntningar på vad vi tror om resultatet av våra handlingar styr i hög grad vårt beteende och om våra förväntningar är låga eller till och med negativa så kommer det att begränsa oss i vårt liv. Vi kommer då att sabotera möjligheterna för oss själva och detta är väl belagt inom psykologisk forskning!

Ja om ni inte tror mig, så kan ni ju läsa själva:

"Locus of control" är ett begrepp som handlar om huruvida vi tror att vi själva kan styra våra liv internt, eller om vi uppfattar det som om vårt liv styrs av andra, samhället eller några andra externa faktorer. Människor med en hög grad av intern "locus of control" känner sig kapabla att själva styra sitt liv och mår psykiskt bättre och hanterar lättare yttre problem, medan människor med hög grad av extern "locus of control" ofta känner sig hjälplösa (offerkoftan), inte känner ansvar för sina beslut och sitt agerande.

#mindfulness #levfullt #locusofcontrol

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja.
Låt den hellre vara likt ett öppet
hav mellan era själars stränder.

Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada
men låt var och en av er få vara ensam,
liksom strängarna på en luta är ensamma
även när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar.
Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära.
Ty templets pelare står åtskilda,
och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Ur ”Profeten” av Kahlil Gibran

Jag tänker att den här dikten handlar om äkta kärlek. Att ge varandra lagom mycket näring, så att vi varken kväver varandra eller drar oss undan när den andre behöver stöd och kärlek. Att lojalt finnas vid varandras sida, men att också vara självständig och ta ansvar för sitt eget liv. Att inte förvänta sig att den andre ska fylla ett tomrum hos oss, det måste vi lära oss att fylla själva.

#kärlek

Jag hörde ett bra radioprogram med Stina Wollter där hon diskuterade med en före detta anorektiker och han sa så mycket kloka saker. Bland annat sa han, att sedan han tillfrisknat så frågar han sig ofta ”Vill jag verkligen göra det här, eller gör jag det bara för att jag tror att jag måste?”.

Det tror jag fler skulle behöva fråga sig, för vi följer ofta ett socialt manus där vi gör det vi tror att andra förväntar sig av oss. Vi är så vana att vara andra till lags att vi inte alltid är medvetna om vad vår egen innersta vilja är. Vi borde fundera mer över vad vi egentligen vill med våra liv och känna efter hur tanken på det får det att kännas i kroppen. Är det behagliga eller obehagliga kroppsförnimmelser vi känner, känner vi glädje och förväntan eller tyngd, ledsamhet och irritation? Det är först när vi lever i samklang med vårt sanna jag som vi kan känna oss helt fria och harmoniska!

#fri

Till dom egenskaper vi kan ha räknas introvert vs extrovert. Vad innebär då det?

Dessa begrepp lanserades av Carl Gustav Jung för nästan 100 år sedan. Han ansåg att en persons tänkande, kännande, förnimmelse och intuitionen antingen får sin energi från det inre tanke-, känslo- och fantasilivet (introversion) eller utifrån omvärlden med dess saker, situationer och människor (extraversion). Han tänkte också att dom flesta människor har båda dessa egenskaper, men att den ena vanligtvis dominerar över den andra. Personer som har ungefär lika mycket drag av båda personlighetstyperna kallas ambiverta.

Extraverta personer trivs i stora grupper, men är ganska ytliga i sina relationer. Dom är beroende av att passa in i gruppen och trivs inte så bra med att vara för sig själva. Dom tänker mer på hur dom påverkas av omvärlden, hur omvärlden uppfattar dom, är mer realistiska och praktiska än dom introverta. Dom tänker hellre konkret och individuellt, än abstrakt och generaliserade.

Introverta personer styrs i sitt tänkande mer av sin egen magkänsla än av yttre händelser, argument och situationer. Utåt kan dom visa likgiltighet, men bakom fasaden finns ofta ett rikt och nyanserat känsloliv. Introverta upplever ofta sociala sammanhang som utmattande och får istället energi av ensamma, ofta kreativa sysselsättningar. Dom är självständiga, men har ofta ett fåtal riktigt djupa relationer.

I psykologisk forskning har man konstaterat att egenskaper inte är helt stabila under ett liv, till skillnad mot temperament som är mer beständigt. Vad det gäller introversion och extraversion så ansåg Jung att den del som är svag hos oss ligger i vår "skugga", det som är omedvetet för oss, och genom att jobba med vår personlighetsutveckling (som Jung kallade individuationsprocessen) så kan vi få tillgång till båda dessa egenskaper.

Det är en stor fördel för oss om vi har tillgång till både vår introverta och vår extraverta sida, för då kan vi välja det förhållningssätt som fungerar bäst utifrån aktuell situation. Ska vi lita på vår magkänsla eller tänka logiskt? Handlar det t ex om en investering är det sannolikt bäst att tänka logiskt och analyserande, men handlar det om kärlek bör vi följa vårt hjärta.

#introvert #extravert #introversion #extraversion

Inre trygghet handlar om hur vi värderar oss själva. Den innebär en grundläggande självkärlek som medför att vi accepterar våra egna behov, känslor och instinkter, och ser att vi själva liksom andra människor behövs här på jorden. En hög känsla av inre trygghet utgör en stabil grund för psyket att vila på. Då blir vi tillitsfulla och tillfreds med oss själva, vi upplever en inre kraft som bär oss genom livet.

Saknar man den fasta grunden svajar hela bygget och vi svarar med rädsla, avundsjuka, misstänksamhet, girighet, behov av att jämföra oss med andra eller att attackera andra, allt för att stärka vår bräckliga trygghetskänsla. De sätten fungerar inte särskilt bra utan är som att använda en tejpbit på en läckande ballong. Luften kommer ändå snart pysa ut, men det tar kanske lite längre tid.

För att förbättra vår känsla av inre trygghet är det bra att lära sig mer om sig själv genom att:

• Fys-träna – jobbar vi med vår kropp mår även själen bättre.
• Våga möta våra rädslor – testa oss själva och rygga inte för utmaningar.
• Vara kritisk- våga se våra egna brister.
• Vara positiv – våga se våra styrkor.
• Inte jämföra oss själv med andra – alla är olika.
• Föra dagbok – skriva ner saker som händer i vårt liv och vad vi gör. Vänta ett tag och sedan kritiskt granska vårt eget agerande.
• Sätta ord på våra känslor – inte vara rädd för känslorna. De är våra känslor, ta dom till oss.

• Visa självmedkänsla - öva upp förmågan till värme, omtanke och förlåtelse gentemot oss själva

• Ge oss själva kroppskontakt - andas lugnt ända ner i magen och lägga en hand på hjärtat och den andra på magen.

#trygghet

När någon gör något dumt eller elakt så är vi ofta klumpiga med hur vi uttrycker oss. Vi kan t ex säga "Usch, vad dum du var nu!" när vi istället borde säga "Det du gjorde nu var väldigt dumt gjort, för det gjorde ont på din kompis!". Det här spelar stor roll, särskilt för barn.

"Du är dum!" uppfattas som att det är något allvarligt fel på mottagaren, medan "Det du gjorde var dumt!" snarare betyder att mottagaren gjort något dumt och fått veta vad som var fel med beteendet. Det sistnämnda kan ångras, den som gjort det kan be om ursäkt och bli förlåten och bete sig bättre nästa gång, för hen har lärt sig att förstå spelreglerna lite bättre.

Uttryck som "Du är dum!" ger upphov till mycket skamkänslor - "Det är något fel på mig- JAG ÄR FEL!". Ett barn som får höra det ofta kommer få väldigt dålig självkänsla och kommer antagligen ha svårt att tycka om sig själv. Det är väldigt grymt att uttrycka sig så till någon, men jag tror att vi ofta gör det av okunskap och för att vi inte tänker oss för. Uttryck som "Det du gjorde nu var väldigt dumt gjort, för det gjorde ont på din kompis!" däremot ger upphov till en skuldkänsla och den är befogad om man gjort någon annan illa. Den förmedlar vilka beteenden som är accepterade och vilka som inte är det, dvs våra sociala spelregler. Vi träffar alla många människor varje dag och att socialiseras och förstå hur man kommer överens och umgås med andra, är viktigt för att man ska fungera bra i samhället. Ett barn kan inte veta det automatiskt från det den är liten, utan här måste den få hjälp av förstående, men bestämda vuxna som förklarar vad som är okej eller inte tills barnet blir större och behärskar det på egen hand.

När vi kommunicerar med andra så är det bra att kommunicera med Jag-budskap. På det sättet kan vi undvika att det blir en fientlig stämning där beskyllningar haglar och missförstånd blir till höga murar emellan oss. Tanken är att det ska bli en konstruktiv dialog och mer förståelse mellan parterna. Jag själv är inte jättebra på det här, men det är något som vi alla behöver träna och bli bättre på.

Hur formulerar man då ett Jag-budskap?

Det byggs upp av fyra olika delar: En observation, en känsla, ett önskemål och motpartens argument.

Observation - Vilket beteende hos personen vill du ge feed-back om?

Känsla - Hur får beteendet dig att känna? Vad är problemet med det?

Önskemål - Hur skulle jag vilja att personen beter sig istället?

Motpartens argument - Hur upplevde personen själv det som hände? Hur förklarar hen sitt beteende?

Det kan t ex låta så här: "Jag känner mig ledsen när du inte svarar när jag pratar med dig. Jag önskar att vi ska vara vänliga och behandla varandra med respekt då vi träffas! Vad tänker du om det? Och varför blir det så här?". Efter det måste du också lyssna på och ta in, hur den andra upplevt händelsen och föra en diskussion om hur ni tillsammans kan göra så att det blir bättre i framtiden.

https://www.youtube.com/watch?v=HUSMZOlII8M

#skam #skuld #jagbudskap

Det finns ett missförstånd vad det gäller känslor. Många tror att det är farligt att känna starka känslor, men det är i verkligheten vår rädsla för våra känslor som ställer till det för oss. Däremot är det farligt att lägga på locket, sopa känslorna under mattan och låtsas som om dom inte finns. När trycket blir för stort blir det till slut som en vulkan som får ett okontrollerat utbrott. Då kan en liten skitsak leda till en jätte-explosion.

En känsla är bara vår intuition som försöker att göra oss uppmärksamma på något stimuli i oss eller i vår omvärld. Vår kropp reagerar med olika kroppsförnimmelser på känslor. Det kan t ex bli som en klump i magen eller bubbel i hjärtat. Blunda och acceptera att känslan finns och känn efter vilka kroppsförnimmelser du kan känna. Har den någon speciell form, struktur, tyngd, färg osv? Vad vill den förmedla till dig? Låt känslan komma och få ta plats i dig ett tag. Om du tillåter den kommer den att vara med dig en kort stund och sedan snabbt avta. Det är det vi märker då vi gråter, vi tillåter oss att få känna hur jobbigt allt är och efteråt känns det mycket bättre, för tårar är läkande.

En klump i magen?

Om vi däremot kämpar emot känslor och skjuter bort dom så kommer dom att finnas kvar i oss, dyka upp ibland och plåga oss om och om igen. Går vi och bär dom alltför länge så börjar dom visa sig som fysiska problem t ex som huvudvärk och magont. Och vet du att långvarig stress, fysisk såväl som psykisk, är en bidragande orsak till sjukdomar som hjärtproblem, cancer och många autoimmuna sjukdomar? Immunförsvaret försvagas av stress och då drabbas vi lättare av olika sjukdomar.