Idag har vi dels följt bönestunderna på pilgrimscentrumet och däremellan klämt in lite andra aktiviteter. Dagen började med en morgonmässa i kyrkan.

Därefter hade vi tid att titta runt ordentligt i Klosterkyrkan. Jag gillar den här symbolen som påminner om Birgittakorset, enkel men talande.

En staty av Den passionerade Heliga Birgitta.

Den porträttlika Heliga Birgitta gjord av konstnärer i Rom strax efter hennes död.

Det vackra kyrkorummet med sitt tak av valvbågar.

Och Jesus på korset som hänger högt upp i taket.

Några blommor som doftar helt ljuvligt.

Efteråt blir det bibelläsning med delningsrundor av texten. Det brukar hållas i kyrkan, men på grund av Corona hålls det utomhus. Det blir också lite fika och sång. Filtarna beror på att det är ganska kallt i luften.

Inne i pilgrimsbutiken finns ett nyckelskåp som hänger straxt under en bild av Heliga Birgitta. Där hänger en jättenyckel och när jag frågar vart den går så vet dom inte svaret, så det får bli en avancerad gissning istället. Min gissning är att det är nyckeln till våra hjärtan, en nyckel vi sällan tänker på. Är inte det den viktigaste nyckeln av dom alla?

Efter en lunch på stan går vi på en kort vandringsrunda runt stan. Ganska snart springer vi på en fotoutställning som handlar om utanförskap. Många av bilderna visar den utanförskap många psyksjuka känner och är kopplat till den Rättspsykiatriska kliniken som finns här i stan, eller Stora dårhuset som det kallas i folkmun. Det får vi veta när vi småpratar med en äldre farbror där på torget.

Sedan passerar vi Klosterhotellet och dess restaurang.

Och här är Klosterkyrkan utifrån.


Och ett torn som används av Vadstena Folkhögskola. Kanske har deb tidigare brukats till stjärnskådning, för utanför finns många skyltar med info om olika planeter.

På lite avstånd ser vi Vadstena slott.

Vi rundar en halvö och på andra sidan hittar vi en fin sandstrand.

Sedan går vi tillbaka in mot stan och passerar den här statyn av Heliga Birgitta.

Och här är Rödtornet, en av stadens landmärken. Det ligger precis brevid vårt boende och vi kommer tillbaka precis lagom till eftermiddagsbönen.

På kvällen blir det sedan Taizemässa. Det är en enkel mässa av mycket sinnlig natur. Det är tända ljus, mycket sånger av enkel karaktär, böner och tid för egna reflektioner under tystnad.

Idag har verkligen själen fått sitt!!!

Fredrika Ek från Sundsvall fick den spännande idéen att utmana sig själv genom att cykla jorden runt på 1000 dagar (ca 3 år!). Cykeln var redskapet för att ta sig till alla dessa platser.

Det blev en minnesvärd resa, inte bara för alla häftiga platser hon passerade utan lika mycket för alla intressanta möten med människor jorden runt. Det fick henne att se andra kulturer, andra sociala system och andra sätt att förhålla sig till livet och till varandra.

Se programmet på Svt:

https://www.svtplay.se/video/23267998/jorden-runt-pa-1000-dagar?start=auto

#fredrikaek #jordenrunt

Jag tror inte att jag har visat mina Compostelor (pilgrimsintyg) för någon och inte heller tagit några bilder på dom. Dom betyder inte jättemycket för mig utan alla minnen från pilgrimsvandringen känns mycket viktigare. Jag vet ju vad jag har gjort, utan att ha ett papper som talar om det för mig. Men jag insåg att det kanske ändå är en bra idé att ta en bild på dom för någon gång i framtiden om jag blir gammal och glömsk, så kanske det är trevligt att ibland kunna bli påmind om svunna dagar då jag ännu var stark och kraftfull. Så här kommer dom:

Välkomst-Compostelan, där det står vilken dag jag ankommit till Santiago de Compostela på min pilgrimsvandring.

Och så ett annat mer utförligare certifikat, där det står när jag kommit fram, när och var jag startade min vandring, distansen jag vandrat och namnet på den vägen. Det här certifikatet blev tyvärr ganska skrynkligt eftersom det ösregnade när jag kom till Santiago och det rann vatten från mina ärmar när jag tog emot det, för jag var så blöt. Jag har tänkt att jag ska ta och stryka det lite med strykjärn och antar att lite fukt skulle kunna göra det mera slätt, men jag har inte vågat testa detta ännu eftersom jag är rädd för att bläcket kanske ska rinna iväg och förstöra hela certifikatet.

Det mer utförliga, men hopplöst skrynkliga certifikatet.

#pilgrimsvandring #compostelor

Jag tror att antalet vandrare kommer att öka väldigt mycket inom dom närmsta åren, för det är allt fler som får upp ögonen för att vandring är ett trevligt sätt att upptäcka ett land på och det är också så fint med alla trevliga människor man lär känna längs vägen. År 2019 var det nästan 350 000 personer som vandrade på El Camino Frances och bara under den tiden då jag var där, så var det ofattbara 40 000 andra människor som var där också. Helt otroligt att det kan vara så mycket människor där samtidigt! Många vill sedan hitta nya spännande vägar att vandra på och det finns många olika vägar att ta sig till vallfärdsorterna Santiago de Compostela, Rom och Jerusalem. Dessutom finns det ju också en massa andra mindre vallfartsorter som t ex Trondheim och Vadstena som man ju också kan vandra till eller fina vandringsleder i skogen eller i fjällen när man längtar efter en fin naturupplevelse. Dessutom är ju vandring ett sätt att slow-resa som är sunt både för vår miljö (särskilt när den sker lokalt eller regionalt), vår kropp och vår själ.

Nu finns en ny TV-serie där man får följa ett brokigt gäng britter då dom vandrar lite delsträckor på Via Francigena, en av pilgrimsvägarna till Rom. Via Francigena börjar egentligen i Canterbury i England och sträcker sig 190 mil till Rom, men i TV-serien börjar dom sin vandring på gränsen mellan Schweiz och Italien. Det händer väldigt mycket inuti människor när dom pilgrimsvandrar, så det är spännande att följa vilka tankar som väcks till liv. Det kan handla om meningen med livet, vad som händer efter döden, vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt och folk öppnar sig och delar saker som dom kanske aldrig tidigare vågat diskutera med någon.
Alltså en vanlig dag på Caminon!

Länkar till TV-programmen om pilgrimsvandring:

Pilgrimsvandring mot Rom

Pilgrimsvandringen i Spanien

Mer fakta om El Camino Frances:
https://vivecamino.com/en/the-camino-de-santiago-in-2019:-records,-routes,-pilgrims-all-you-need-to-know-no-554/

En byggnad i Astorga designad av Gaudí

Ett minne från Caminon dyker också upp i mitt huvud…..
När jag var i slutet av min vandring, strax utanför staden Astorga satt jag på ett fik då jag fick höra några kvinnor prata svenska. Jag mötte inte särskilt många svenskar på min vandring, så därför tyckte jag att det var extra kul att träffa någon hemifrån och gick fram och presenterade mig. Det visade sig att dom var en grupp väninnor från Göteborgsområdet och dom deltog i en organiserad vandringsresa. Dom gick alltså några kortare sträckor lite här och där och så dom sista tio milen som man måste gå om man vill få en Compostela (pilgrimscertifikat). Däremellan bodde dom på fina hotell, gick på vinprovningar, spabehandlingar och liknande. Dom hade undrat om det verkligen var sant att det finns folk som går hela vägen eller var det kanske bara en myt? Jag intygade att ”Jo då, vi är många som gått ända från Franska gränsen och det finns även en hel del fransmän och belgare som promenerat ända hemifrån sina hemorter.” Det var kul att se deras förvånade miner!

#pilgrimsvandring

Kom på att jag också har en videosnutt från Pamplona i Spanien. Ursprungligen var det två videofilmer men det har blivit något fel på den ena filen så nu återstår bara en.

Det var en grupp som dansade och spelade på ett torg (klippet som inte längre funkar). Efteråt var det en kvinna som spontant bjöd upp en person i danstruppen och genast anslöt sig fler personer till dansen. Det var fint att dom var så spontana!

Publiken börjar dansa!

#elcamino #pamplona #spontandans
 

Flera fransmän som jag mötte på Caminon på väg till Santiago hade börjat sin vandring längre upp i Frankrike. Många berättade om vandringen från La-Puy-en-Velay som en väldigt vacker och trevlig vandringsväg. Det här är en av dom sträckor jag skulle kunna tänka mig att gå, nästa gång jag känner att det är dags att ge mig ut och gå. Den går genom många gamla vackra byar genom ett landskap med omväxlande natur.

Sträckan är ca 73 mil, men det går givetvis bra att gå en del av sträckan om man inte har tid eller lust att gå så långt. Det är lite dyrare att vandra i Frankrike eftersom det inte är lika vanligt med stora, billiga härbärgen som i Spanien längs El Camino Frances. Det verkar också vara klokt att boka sängplats en eller två dagar i förväg, både för att hitta en säng och man brukar hitta billigare boende på så vis.

Via Podensis, från La-Puy-en-Velay (nära Lyon) till Saint-Jean-Pied-de-Port (nära Biarritz):

https://youtu.be/fN4G6bg0zVU

Mer info:

https://caminoways.com/ways/le-puy-way-chemin-du-puy

#vandring #viapodiensis

Det kryper i benen av vandringslust, trots att det inte var så länge sedan jag avslutade min pilgrimsvandring på Camino Francés i Spanien. Jag längtar efter att vandra på något ställe där det är vackra vyer, lite lagom varmt och skönt och där det finns trevliga människor. Visst kan jag gå ut och gå lite i skogen här, men det ger inte samma äventyrliga känsla som jag är ute efter och mörkret och slasket ute känns inte så lockande.

Jag har börjat kolla på Efrens vandrings-vloggar, han har gått flera av dom större vandringslederna. Den som lockar mig allra mest nu är Via Francigena som går från Canterbury i Storbritannien till Rom i Italien, en sträcka på 190 mil som för Efren tog knappt 3 månader. Början av den verkar platt och tråkig så skulle jag få för mig att gå den så skulle jag nog börja någonstans i östra Frankrike, nära gränsen till Schweiz. Då skulle jag kanske också kunna passa på att besöka Évian och Annecy som jag fått för mig ska vara väldigt trevliga städer. Jag antar att vandra över alperna är något man helst gör under tidig höst, jag gissar att vårvädret är mer oberäkneligt och dessutom svårt att förutse när det är lagom varmt. Jag är nämligen lite värmekänslig och mår inte så bra när termometern närmar sig 30 grader eller högre. Jag mår som bäst när det är mellan 18 till 24 grader när jag vandrar.

Annecy, Frankrike.

Annars skulle också Camino Portugués kunna vara intressant. Den går från Lissabon i Portugal till Santiago de Compostela i Spanien, men många börjar också vandringen i Porto och då tar det ca 2 veckor att gå. Går man hela vägen från Lissabon så är det ungefär 65 mil, alltså något kortare än vandringen jag gjorde i höstas.

Vandring är något som dom flesta personer med god hälsa och normal kondis klarar av. På Camino Frances träffade jag personer i alla åldrar från 8 år och upp till 80.

Här lite inspiration med en av Efrens vloggar från Via Francigena (här på den italienska sidan av alperna):

https://youtu.be/uAl_b_z_8z4

#vandringslust #viafrancigena

I staden Carrión de los Condes på Caminon finns ett härbärge, Convento de Santa Clara, som drivs av Benediktinernunnor från ett kloster med samma namn. Dom här nunnorna är så fina och hjärtliga, dom ger verkligen till alla pilgrimer med hela sin själ. Varje dag har dom en sångstund med dagens pilgrimsgäster, då det sjungs sånger från alla världens hörn. Vi pilgrimer uppmanas också att dela med oss och sjunga låtar från våra länder för varandra. Tyvärr har jag inga foton eller någon video på det, för dom var tydliga med att dom inte ville bli fotade eller filmade och hamna i sociala media.

En sång som vi sjöng med dom var Camino-sången "Ultreia!" som från början är en gammal sång på latin. Nu för tiden brukar den sjungas på franska. Här kommer den:

https://www.youtube.com/watch?v=0IZJiFhDgTs

Här kommer den franska texten:

Ultreia

Tous les matins, nous prenons le chemin,

tous les matins, nous allons plus loin,

jour après jour, la route nous appelle,

c’est la voix de Compostelle.

Ultreïa ! Ultreïa ! Et sus eïa !

Deus, adjuva nos !

Chemin de terre et chemin de Foi,

voie millénaire de l’Europe,

la Voie lactée de Charlemagne,

c’est le chemin de tous les jacquets.

Ultreïa ! Ultreïa ! Et sus eïa !

Deus, adjuva nos !

Et tout là-bas au bout du continent,

messire Jacques nous attend,

depuis toujours son sourire fixe

le soleil qui meurt au Finisterre.

Ultreïa ! Ultreïa ! Et sus eïa !

Deus, adjuva nos !

*Paroles et musique de Jean-Claude Benazet (Juillet 1989, via Podiensis)

"Ultreïa ! Ultreïa ! Et sus eïa" betyder "längre, längre och högre" och

"Deus, adjuva nos" betyder "Gud hjälp oss".

Sången handlar alltså om att man ber Gud om hjälp att klara av den långa och svåra vägen. Jag tänker att "vägen" också är en metafor för livet. Hela livet är som en lång och krånglig stig där det gäller att inte gå vilse eller snubbla på en ovanligt stor sten som kan sätta krokben för oss.

Det hände några gånger att jag gick fel väg någonstans, oftast i någon stad eller by där det var lite för långt avstånd mellan pilarna. Men jag hann inte mer än några få kvarter innan någon vänlig person ur lokalbefolkningen ropade åt mig och sa "Nu går du åt fel håll, du ska svänga åt höger där borta!". Dom höll liksom ett vakande öga över mig och det kändes väldigt tryggt och fint. Andra pilgrimer berättade för mig att dom hade upplevt detsamma.

En vanlig hälsningsfras på Caminon är "Buen Camino" (Lycka till på vandringen) och när en pilgrim säger det svarar man på samma sätt. För mig hände det också ofta att människor i lokalbefolkningen sa det, jag uppfattade det som om det var av respekt för att när man är äldre och inte i en fantastisk fysisk kondition så förstår dom att det är en större utmaning att klara av vandringen och då krävs det både tro och envishet och gärna lite uppmuntran också.

:)

#elcamino #vandring