Inlägg publicerade under kategorin Livsfilosofi

Av Amisa - 21 januari 2022 13:22

Ja så här resonerar Thich Nhat Hanh om det.




 






"To begin this year anew, we should reflect on these simple questions:


· What have I done during the year?
· Have I been able to produce feelings of joy and happiness during my days?
· Have I been able to take care of the painful feelings during the year?
· Have I been able to handle them, to calm them down, so that I will not be a source of suffering for myself and for other people?

 

 

With mindfulness, we can produce a feeling of joy whenever we want, because we are a practitioner. We can produce these feelings for ourselves, and everyone we love. Have we done that this year?

 

 

We can learn how to calm down painful feelings, and even transform them into something better, like compassion, friendship and forgiveness. Pain and pleasure are all organic, like love and hate. If we do not know how to handle love, it can turn into hate or anger. If we know how to handle hate and anger, we can turn it back into understanding and love. If we do not know how to handle painful emotions, we are going to repeat that in the new year, and the new year will not be very new.

 



The value of the year depends on the value of acting, of our way of life. With mindfulness, we can improve the quality of our life, of our days, our months, our years."

 

 


- Thich Nhat Hanh

  

 

 

 

 

 

 

 


Två pusselbitar som passar ihop och som behöver sättas ihop om vi ska ha ett fungerande samhälle. Motsatsen är ett samhälle med stor splittring. Är det inte just det vi ser bevis på varje dag på nyheterna?

 

 

 

 

 

Hur vill du att det nya året ska bli?

 

 

 


#detnyaåret

Av Amisa - 18 januari 2022 17:01

Här kommer en video med Björn Natthiko Lindblad från SVT Go'kväll. Där pratar han om hur han gått till väga då han fattat dom stora livsvalen i sitt liv.





Björn Natthiko Lindblad, "Inslag från Go'kväll 2013"; (https://youtu.be/zIx2yQtjPW8):






 


#livsval #tillit

Av Amisa - 17 januari 2022 20:15

Om du är redo att ta ett stort steg uppåt i din medvetandeprocess så kan det här vara rätt person för dig att följa:

 

 

https://www.youtube.com/channel/UCtDoHU3LykDritEcPQhmtXg


  






     


#redo?

Av Amisa - 10 januari 2022 18:00

Hur skriver man ett kärleksbrev,  varför ska man göra det och vem gagnar det? I den här videon förklarar Thich Nhat Hanh det.

  






En mycket varmhjärtad man!

    







Thich Nhat Hanh, “Mindfulness, Skillfulness, and a Love Letter, 16 min; (https://youtu.be/Bfd_a7Oz_eo):





#kärleksbrev

Av Amisa - 6 januari 2022 22:15

Jag brukar inte avge några nyårslöften och det har jag inte tänkt göra i år heller. En gammal vis föregångare i släkten brukade säga ”Man ska inte lova att hålla det man inte håller i händerna!” och det tycker jag verkar klokt. På radion hörde jag att om man ändå tänker avge nyårslöften så är det bättre att lova att börja med en bra vana än att lova att sluta upp med en dålig vana, vi har mycket lättare att hålla sådana löften.



Istället för löften så brukar jag tänka igenom vilka intentioner jag vill ha med det nya året och också fundera över hur det gick med förra årets intentioner. För ett år sedan tänkte jag att jag ville köpa en husbil, med vilken jag skulle tillbringa mycket tid ute i naturen och så ville jag gå en forspaddlingskurs. Check och check!


Jo, det blev en husbil som levererades i mitten på april och den bodde jag sedan i det mesta av min tid fram till augusti. I september blev det lite mer sporadiskt när vädret var bra och därefter har det mest varit dagsutflykter. Pärlan, som min husbil heter, tog mig med på skogs- och paddeläventyr även bortom dom områden jag tidigare brukade besöka. Dom mest minnesvärda vandringarna var nog dom jag gjorde i trakterna söder om Oxelösund där det var en fantastisk utsikt över havet och omgivningen och flera stora fornborgar, helt annorlunda mot fornborgar jag sett tidigare.






En av dom märkliga fornborgarna.

   





Milsvid utsikt över havet

 





Simonberget vid Tunaberg

   






En härlig försommarmorgon i husbilen och jag kände mig så hemma där!

 





Och försommarkväll i husbilen

 






Även för paddlingen så var det dom nya sjöarna som var mest spännande: Hövern och via en å in till Lången, Järnlunden och Lilla Rängen. Dom ligger lite söder om Linköping och ner mot Åtvidaberg och där fanns fina badplatser och klippor där man kan gå iland.






Järnlunden en dag i slutet på augusti

      






Forspaddlingen blev också av och den gav mig både självförtroende och en insikt om livet. Om man inte har kunskapen att hantera strömmarna i älven på ett klokt sätt så kommer man att få en jobbig upplevelse där man helt tappar kontrollen och är chanslös mot det framforsande vattnets enorma kraft. På exakt samma sätt är det i livet! Om man inte har en kunskap om hur man på ett sunt sätt hanterar jobbiga känslor och upplevelser så kommer man också att kastas in i en strid känsloström som man kommer att ha svårt att hantera. Alltså är det en helt nödvändig livskunskap för mig att lära mig mer om hur jag kan hantera detta på ett klokt sätt och faktum är att mitt psyke blivit ännu stabilare under hösten. Jag vet nästan ingenting om min framtid, men har full tillit till att Gud, Universum, Moder jord, ja vad man nu än vill kalla det, vill mig väl!






Jag kämpar mig igenom en av forsarna före Dala-Floda







Och så till det nya årets intentioner……..Ja, det har väl märkts i min blogg vad det är jag prioriterar mest nu? Jag vill öka min förståelse av mig själv och andra, sluta att klamra mig fast vid förväntningar som kanske inte kan uppfyllas, bli bättre på att vara här och nu och att djuplyssna på mina medmänniskor och leva mer kärleksfullt. För att bli bättre på det skulle jag vilja delta i ett Plum Village retreat. Det kan man både göra här i Sverige och i andra länder. Jag skulle nog helst vilja göra det i Frankrike, men det har ju också med Coronasmittan att göra om det är möjligt eller inte. Jag tycker om miljöombyten och känner att jag utvecklas mest av att träffa människor som kanske har lite annorlunda synsätt än vad jag själv har, det blir lättare att se sitt eget liv ur ett nytt perspektiv på det sättet.






Kanske möta våren på ett zenbuddhistiskt retreat i Frankrike eller kanske i Sverige? Jag imponeras så av zenbuddhisterna, dom har så mycket visdom om hur man tar hand om sitt psyke. Jag tror alla människor har något att lära sig av dom?

 







Det andra jag funderar på att göra är att kanske tillbringa nästa vinter i husbilen, men på sydligare breddgrader. Även det blir beroende av hur Coronan utvecklar sig, så det är ingen bra idé att jag låser fast mig i några sådana tankar. Jag får helt enkelt avvakta och se om det blir möjligt till senhösten!





Kanske möjligt att spendera senhösten och vintern här istället för i ett molnigt och höstmörkt Norrköping?

 






Något mer jag funderar över att göra är att kanske köpa en packraft, en lätt uppblåsbar båt. Det skulle vara kul för då kan jag ta med andra ut på paddeltur. Som det är nu har jag bara en båt och är någon mer med så får vi turas om med att sitta på stranden och med att paddla och det skulle vara kul att kunna dela den upplevelsen istället. Jag vill ju så gärna att också andra ska upptäcka hur avkopplande och skönt det är att vara en hel dag på eller vid vattnet, hur otroligt harmonisk man blir av det. En packraft är också ett bra komplement när man vandrar. Den jag funderar på väger ungefär 3,5 kg och tar väldigt liten plats. Därför kan den lätt packas ner i en ryggsäck eller en cykelkorg och tas med till sjöar som inte är nåbara med motorfordon. Jag tilltalas så mycket av den enkelheten! Men ännu måste jag nog fundera en stund till på om det är en klok investering eller inte.





Kanske en packraft om den inte kostar alldeles för mycket?

 






Har ni några idéer om vad ni vill att det nya året ska innehålla?

  

Av Amisa - 23 december 2021 18:00

Häromdagen satte jag igång med att sy nya kuddfodral av mitt nygamla tyg. Tyvärr har min symaskin lagt av och jag har inte hittat någon symaskinsreparatör då den gamla tydligen inte finns kvar längre. Kanske är det ingen som reparerar symaskiner längre, vi lever ju numer i ett slit- och slängsamhälle där vi kastar det gamla och köper nya apparater som vanligtvis överlever i nästan exakt tre år och en vecka tills produktgarantin inte längre gäller. Vilken tur då att jag är en jäkel på att sy jämna och snygga efterstygn för hand, för då kan det ju bli något gjort även utan symaskin.






 





Hantverk! Så avkopplande!    

 






Jag fick för mig att lyssna på en ljudbok samtidigt som jag sydde och valet föll på en bok av Elsie Johansson, Näckrosträdet. Jag sögs snabbt in i handlingen och lyssnade till den dag som natt, när jag sydde och när jag lagade mat. Boken handlar om den lilla flickan Hildur, vars mamma plötsligt dör när hon är liten. Sedan lever hon ensam med sin pappa och det blir svårt för honom att både ta hand om det lilla barnet samtidigt som han arbetade och hon hade det inte så bra. När en skolfröken, Greta, dyker upp och erbjuder sig att ta hand om henne så tänker pappan att det nog är bättre för flickan än det liv han kan ge henne, men ingen förklarar för henne vad som händer och varför saker blir som dom blir. Hon blir rädd och otrygg och får svårt för att släppa andra människor nära inpå livet – människor kan plötsligt försvinna och livet kan plötsligt och oväntat ta en ny vändning. Damen hon lever med tar väl hand om henne och hon ser också till så att Hildur får studera, för hon är klok och ambitiös. Också hennes pappa finns med i bilden. Han betalar underhåll för henne och hälsar på ibland men då vill Hildur knappt veta av honom. Hon vill varken se på honom eller prata med honom, för hon känner sig sviken och bortvald.






En väldigt bra bok, Näckrosträdet.

 






När Hildur bara har kort tid kvar till sin examen blir hon kär i Ivan och hoppar av studierna. Därefter gifter dom sig och får så småningom två flickor tillsammans. Äktenskapet blir knepigt för Ivan kämpar med sina inre demoner och åker in och ut på psyket och det blir hon som får se till att hålla ihop familjen. Hon försöker förstå sig på Ivan, men det är svårt för han vill inte släppa in henne så nära sitt inre. Hennes starka kärlek och lojalitet mot honom gör att det är omöjligt för henne att lämna honom, trots att relationen är destruktiv för henne, hon är snarare som en mamma för honom än en fru.


På ålderns höst börjar hon reflektera över att den starka lojaliteten med Ivan nog också har med hennes far att göra. Sent omsider har hon ju insett att både hennes far och tant Greta hela tiden hade älskat henne och gjort det dom tänkte var bäst för henne och hon har fått skuldkänslor för att hon själv varit så avogt inställd tillbaka. Som vuxen tänker hon att hon inte får svika en person till, men sedan inser hon ju att det är precis det hon gjort hela tiden. Hon har svikit sig själv hela tiden i sin iver att alltid se till att Ivan har det så bra som möjligt.



Det här är något jag känner igen mig i – medberoendets förbannelse. Det är också ett slags missbruk, men den man missbrukar är sig själv. Man kan helt bortse från sina egna behov, för att försöka ge någon annan vad dom behöver för att må bra. I mina tankar kastas jag tillbaka till en situation i min barndom då min anorexisjuka syster gav mig ett förtroende och jag stod inför ett dilemma. Avslöja för någon vad min syster sagt så att hon kanske kunde få hjälp att bli friskare, men samtidigt förstöra hennes förtroende och tillit till mig eller hålla tyst om det jag vet, behålla hennes tillit, men troligtvis se henne bli ännu sjukare och kanske till och med dö på kuppen? Och sedan när en liknande situation hände som vuxen, men med en vän som efter en livskris hamnat i ett akut alkoholmissbruk. Hen hade gjort en runda på ett behandlingshem och kommit tillbaka och verkat må bättre, men sedan mötte jag personen ute på stan stupfull och med vilda demoner i blicken. Ett liknande dilemma – kontakta hens arbetsgivare och berätta om återfallet så att det blev ytterligare en runda på behandlingshemmet men kanske skulle hen då bli av med jobbet och får ännu svårare att komma tillbaka till ”normallivet” eller skulle jag hålla det jag visste för mig själv med följden att missbruket fortsatte och hen kanske skulle supa ihjäl sig men lyckas behålla jobbet? Ja ni hör ju själva hur korkat detta resonemang blev, man har väl ingen glädje av en anställning om man är död?


I inget av dom här fallen kan jag komma ihåg hur jag handlade, jag har förträngt det för det är alltför smärtsamt att komma ihåg, men medberoende som jag var så gissar jag att jag att jag höll tyst och behöll hemligheterna för mig själv. Så här många år senare så vet jag att det är ärligheten som måste vinna, människor måste lära sig att ta konsekvenserna av sina egna val och handlingar – det är ingenting man kan eller ska bära åt någon annan. Det gäller också mig, jag måste också lära mig att förstå vilka konsekvenser mitt eget sjuka beteende får – både för mig själv och för den andra. Den andra människan lär sig inte att se sig själv som ansvarig för sitt liv utan ser sig ofta som ett offer för orättvisa omständigheter och jag sviker mig själv, ger och ger även om jag aldrig får något tillbaka från personen jag har den destruktiva relationen med. Och hemligheter bidrar bara till skam- och skuldkänslor så det är bättre att det sjuka kommer ut i ljuset och blir betraktat istället, först då kan det avdramatiseras och demonerna gå upp i rök.





Levande på riktigt!

 





Ja, det här är en del av tankarna som for genom mitt huvud medan jag lyssnade på berättelsen om Hildurs liv. Djupa tankar blev det, men så har det ju också precis varit fullmåne och då får jag ofta väldigt många tankar och insikter. Förr orsakade det smärta, men med tiden och läkandet har det blivit ett alltmer smärtfritt kontemplerande och glad är jag för det! Mot friden och friheten!

  


#elsiejohansson #lidandeläkande

Av Amisa - 9 december 2021 14:34

Det finns ett väldigt vanligt missförstånd – att man ska förlåta förövaren för att ta bort bördan som tynger denne. 





Det är inte för den andra människans skull man ska försonas, det är för sin egen skull! För att du förtjänar att må bättre!

    





Hat, misstro, rädsla och sorg som vi ältar om och om igen förtär oss och håller oss kvar i en offerkänsla. Så länge det pågår inom oss, så hindrar det oss från att känna lugn och harmoni och vi är fortfarande offer i den händelsen som hände för väldigt länge sedan. Men om vi insett att det nu är vi själva som fortsätter att skada oss och inte den andre, så har vi valet att försonas med det som skett och kanske även förlåta om det känns möjligt.


När vi försonas tänker vi att ”Nu får det räcka! Jag tänker inte lida mer.” Då får vi möjlighet att lägga det onda bakom oss och istället blicka framåt mot framtiden och alla dess nya möjligheter och se det som något positivt och spännande som ligger framför oss.


Försoning och förlåtelse behöver inte ske tillsammans med förövaren, det kanske inte ens känns möjligt. Det viktiga är att försoningen sker inom dig, att du förlikas med det som skett annars kommer du att fortsätta att lida. Givetvis måste sorgen, ilskan och smärtan först få ta plats för det är så vi läker, men det får inte ta över resten av vår framtid, vårt liv. Då låter du ju förövaren vinna över dig ytterligare en gång! Klarar du av att förlåta förövaren så kan det också hända att det sker underverk med den personen - att den vaknar upp ur sin ondska, men det är upp till dig att bestämma om det är något du kan och vill ge eller inte.


Jag såg nyligen ett klipp med Natascha Kampusch som hölls fången av en galning i åtta år, en galning som gjorde henne väldigt illa på alla sätt och vis. Hon förklarade så väldigt fint varför hon valde att förlåta och försonas med det som skett. Jag har letat efter klippet, men tyvärr utan att hitta det.





Natascha Kampusch som idag hjälper andra som har det svårt.

 





Här nedan kommer det jag hittade - ett inlägg på Svt där hon berättar lite om hur hon tänker om det här:

Natascha Kampusch




Släpp dig själv fri!




#försoning # nataschakampusch #förlåtelse

Av Amisa - 1 december 2021 15:42

När människor försöker läka sin själ är det vanligt att vi försöker distrahera oss med olika saker och göra oss väldigt upptagna för att glömma det jobbiga, när det vi istället borde göra är att skapa tid och rum för själen att få känna vad det är vi gått igenom. Det kan fungera ett tag, men det ligger fortfarande där inom oss och värker och förr eller senare kommer det att bubbla upp till ytan precis som varet ur en böld. Alltså är det bättre att stanna upp och ta hand om lidandet så fort som möjligt efter att det har uppkommit.






Brother Phap Linh

 






Brother Phap Linh, “How to Heal” Short; (https://youtu.be/Z3x_o7QY3K0):


#utrymmeattläka

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards