Nu har min kompis från kyrkan bestämt sig för att hon vill gå en Livsstegen-kurs ihop med mig och det är jag väldigt glad för. Jag tror vi kommer att kunna fungera bra tillsammans. Tanken är att vi senare ska gå en ledarutbildning för Livsstegen och starta en sådan grupp här i vår stad.

Livsstegen är en grupp för personer som känner att dom har något i livet som känns jobbigt och som man har behov av att prata om. Övriga tar del av det hen berättar, men utan att kommentera eller värdera det hen säger. Att berätta för andra om det jobbiga är så viktigt för då kan ett bearbetande börja och man förstår att man inte är så ensammen som man tidigare känt sig, att andra också har saker dom kämpar med. Kanske är det liknande frågor som du kämpar med? Genom att öppna sig, så försvinner mycket av skammen och skulden som vi ofta känner då något gått snett i våra liv. Det är mänskligt att ha fel och brister och det viktigaste är att vi jobbar på att försöka göra något åt dom. Och kristen som jag är, så vill jag också understryka att Gud älskar oss alla med dom fel och brister vi har och tar emot oss med öppna armar närhelst i livet vi är redo att ta tag i våra liv! Du är älskad och accepterad för den du är!

Under tiden man deltar i Livsstegen jobbar man också med sin personliga utveckling genom att jobba sig igenom dom 12-stegen.

Mer info om Livsstegen:
https://www.svenskakyrkan.se/filer/Livsstegen%20folder.pdf

#livsstegen #ViMåstePrata

Flera fransmän som jag mötte på Caminon på väg till Santiago hade börjat sin vandring längre upp i Frankrike. Många berättade om vandringen från La-Puy-en-Velay som en väldigt vacker och trevlig vandringsväg. Det här är en av dom sträckor jag skulle kunna tänka mig att gå, nästa gång jag känner att det är dags att ge mig ut och gå. Den går genom många gamla vackra byar genom ett landskap med omväxlande natur.

Sträckan är ca 73 mil, men det går givetvis bra att gå en del av sträckan om man inte har tid eller lust att gå så långt. Det är lite dyrare att vandra i Frankrike eftersom det inte är lika vanligt med stora, billiga härbärgen som i Spanien längs El Camino Frances. Det verkar också vara klokt att boka sängplats en eller två dagar i förväg, både för att hitta en säng och man brukar hitta billigare boende på så vis.

Via Podensis, från La-Puy-en-Velay (nära Lyon) till Saint-Jean-Pied-de-Port (nära Biarritz):

https://youtu.be/fN4G6bg0zVU

Mer info:

https://caminoways.com/ways/le-puy-way-chemin-du-puy

#vandring #viapodiensis

Jag har kollat på programmet ”Landet lyckopiller”. Där pratar Nour El Refai med personer som liksom hon äter antidepressiv medicin, samt med psykologer och terapeuter. Hon testar också lite olika aktiviteter som möjligen kan lindra eller förebygga depressioner.

Liksom den italienske psykodynamiska terapeuten som hon träffar i programmet så tänker jag att medicin bara borde tas i ett akut skede för att förebygga självmord då någon mår väldigt dåligt i stunden. Medicinen tar inte bort orsakerna till depressionen, utan gör bara personen mer avtrubbad så att den inte längre känner några starka känslor alls, varken dom positiva eller dom negativa. Det finns en orsak till att man är deprimerad, men många gånger är det något som ligger i vårt omedvetna och därför kan vi ha svårt att förstå vad det är som spökar för oss.

Vill vi varaktigt må bra, måste vi alltså gå inåt och undersöka vad som är fel. Det kan t ex vara jobbiga händelser från vår barndom eller senare i livet eller att vi inte lever vårt liv på ett sätt som gör oss lyckliga. I Sverige har vi nästan alltid en möjlighet att påverka vårt liv själva, men vi är dåliga på att utnyttja den möjligheten och väljer ofta trygga livsval och det man ”bör” göra istället för mer osäkra alternativ med det vi egentligen vill göra. Det är väldigt viktigt för vårt välmående att vi regelbundet ägnar oss åt aktiviteter som gör oss glada och hjälper oss att fylla på med livsglädje och god energi. Så ta reda på vad du behöver och må bra!

Här lite line dance som jag gillar och som gör mig lycklig:

https://youtu.be/hY2DvZKJxrI

#livsval #lycka

Glöm aldrig bort att du är fin precis som du är. Låt aldrig någon annan tala om för dig vem du får vara eller hur du borde leva ditt liv, välj det sätt som du själv trivs med det! Hitta din passion, det som får dig att glömma tid och rum och bara LEV!

Christina Aguilera, “I am Beatiful”:

https://youtu.be/eAfyFTzZDMM

#musik #christinaaguilera #lev

Det kryper i benen av vandringslust, trots att det inte var så länge sedan jag avslutade min pilgrimsvandring på Camino Francés i Spanien. Jag längtar efter att vandra på något ställe där det är vackra vyer, lite lagom varmt och skönt och där det finns trevliga människor. Visst kan jag gå ut och gå lite i skogen här, men det ger inte samma äventyrliga känsla som jag är ute efter och mörkret och slasket ute känns inte så lockande.

Jag har börjat kolla på Efrens vandrings-vloggar, han har gått flera av dom större vandringslederna. Den som lockar mig allra mest nu är Via Francigena som går från Canterbury i Storbritannien till Rom i Italien, en sträcka på 190 mil som för Efren tog knappt 3 månader. Början av den verkar platt och tråkig så skulle jag få för mig att gå den så skulle jag nog börja någonstans i östra Frankrike, nära gränsen till Schweiz. Då skulle jag kanske också kunna passa på att besöka Évian och Annecy som jag fått för mig ska vara väldigt trevliga städer. Jag antar att vandra över alperna är något man helst gör under tidig höst, jag gissar att vårvädret är mer oberäkneligt och dessutom svårt att förutse när det är lagom varmt. Jag är nämligen lite värmekänslig och mår inte så bra när termometern närmar sig 30 grader eller högre. Jag mår som bäst när det är mellan 18 till 24 grader när jag vandrar.

Annecy, Frankrike.

Annars skulle också Camino Portugués kunna vara intressant. Den går från Lissabon i Portugal till Santiago de Compostela i Spanien, men många börjar också vandringen i Porto och då tar det ca 2 veckor att gå. Går man hela vägen från Lissabon så är det ungefär 65 mil, alltså något kortare än vandringen jag gjorde i höstas.

Vandring är något som dom flesta personer med god hälsa och normal kondis klarar av. På Camino Frances träffade jag personer i alla åldrar från 8 år och upp till 80.

Här lite inspiration med en av Efrens vloggar från Via Francigena (här på den italienska sidan av alperna):

https://youtu.be/uAl_b_z_8z4

#vandringslust #viafrancigena

Jag vet att jag är tjatig men vikten av mindfulness och meditation kan inte nog poängteras. På senare tid har mindfulness gjort sitt intåg i skolan och förskolan. Lärare rapporterar att barnen blir lugnare, får lättare att fokusera, det uppstår färre konflikter, barnen får bättre sömn och följer med bättre i undervisningen. Dom barn som har koncentrationsproblem är dom som får allra störst positiv effekt. Detsamma gäller naturligtvis också för vuxna som praktiserar detta. Jag är övertygad om att vi behöver detta för vi lever i en väldigt stressig värld där vi ständigt bombarderas av en massa intryck och ibland behöver vi stänga av surret för att höra vårt inre och hitta vårt lugn igen. När man börjar använda sig av meditation eller mindfulness så lär man sig snabbt att det är en stund man längtar till och något man behöver i sitt dagliga liv. Idag kan jag inte alls vara utan det, då skulle jag gå vilse i mitt liv.

SVT-inslag om Mindfulness i skolan:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/med-mindfulness-pa-schemat

Igår hade jag en diskussion med en person som sa att hans fru var så väldigt orolig hela tiden. Jag föreslog då mindfulness eller meditation för att hitta lugnet, varpå vederbörande sa att det aldrig skulle kunna gå för hon kan absolut inte sitta still. Nej, det är ju just därför hon är så orolig! Om hon vågar vara med sig själv, sina jobbiga känslor och sin oroliga kropp så kommer känslan av oro att minska och hon kommer känna sig lugnare. Men om man redan från början intalar sig själv att det inte ens är värt att försöka eftersom man ändå kommer misslyckas, då kan man ju vara säker till 100% på att man kommer att misslyckas. Om man däremot bestämmer sig för att ha ett positivt sinnelag och prova saker innan man bestämmer sig för om detta är något bra eller dåligt, då har man en stor chans att lyckas med det man företar sig. Våra förväntningar på vad vi tror om resultatet av våra handlingar styr i hög grad vårt beteende och om våra förväntningar är låga eller till och med negativa så kommer det att begränsa oss i vårt liv. Vi kommer då att sabotera möjligheterna för oss själva och detta är väl belagt inom psykologisk forskning!

Ja om ni inte tror mig, så kan ni ju läsa själva:

"Locus of control" är ett begrepp som handlar om huruvida vi tror att vi själva kan styra våra liv internt, eller om vi uppfattar det som om vårt liv styrs av andra, samhället eller några andra externa faktorer. Människor med en hög grad av intern "locus of control" känner sig kapabla att själva styra sitt liv och mår psykiskt bättre och hanterar lättare yttre problem, medan människor med hög grad av extern "locus of control" ofta känner sig hjälplösa (offerkoftan), inte känner ansvar för sina beslut och sitt agerande.

#mindfulness #levfullt #locusofcontrol

Härom veckan fick vi höra vilka ord som tillkommit i vårt språk under 2019. Ett av dom var ikigai, ett ord som jag totalt missat. Det verkar vara ett intressant ord som handlar om hur man kan få upplevelsen av att man lever ett meningsfullt liv med hjälp av balans och harmoni. Ordet kommer från Okinawa i Japan, där det inte är ovanligt att människor blir över 100 år gamla och jag tänker att om man trivs med sitt liv så är nog chansen större att bli gammal än om man har ett liv man vantrivs med. Så hur tänker dom då att man kan skapa ett sådant meningsfullt liv? Jo, det behövs fyra viktiga ingredienser: Passion, syfte, jobb och kall. För att komma fram till vad det betyder för just dig, så behöver du ställa dig fyra frågor: Vad älskar jag att göra? Vad är jag bra på? Vad kan jag få betalt för att göra? Vad behöver världen?

Här en bild som förklarar ikigai - Viktiga beståndsdelar och vad konsekvenserna blir då någon av beståndsdelarna fattas:

Jag tycker att dom två första frågarna är ganska enkla, medan att veta vad det bästa jag kan bistå världen med är svårare: Världen behöver väl lite allt möjligt, det finns massor med uppgifter som måste utföras av någon för att samhället ska fungera. Och vad kan jag få betalt för – där blir det ännu svårare. Jag är bra på massor av saker, men det mesta av det kommer jag sannolikt aldrig bli rik på.

Och så en aspekt till: Om man gör sin hobby till ett arbete, så är det kanske inte längre lika kul och lockande längre. Låt oss föreställa oss att du t ex gillar att skriva och så bestämmer du dig för att bli författare. Därefter måste du leverera en bok lite då och då, annars kan du inte betala dina räkningar. Skulle inte det ge vem som helst skrivkramp och svår olust? Det är väl inte särskilt lätt att vara kreativ på beställning?

Jag är inte direkt ett supergeni på något speciellt, men samtidigt är jag ganska bra på många olika saker. Drömtillvaron för mig skulle nog vara att jobba halvtid med något som känns meningsfullt och som ger mig en viss inkomst för att täcka mina utgifter. Övrig tid skulle jag vilja hålla på med en massa olika saker som jag känner passion och lust för: Terapeuta, hantverka, skriva, vara ute, meditera, hålla på med djur, sylta & safta osv. Ska jag tycka att mitt liv nästan jämt är kul, så behöver jag omväxling och kunna göra olika saker, så att jag upplever att jag varje dag upptäcker och lär mig nya saker och får nya intryck. Det behövs för att jag ska känna lust och kreativitet i min vardag.

Jag upplever det också som om det är lite svårt i Sverige, för vi har en så stark norm att man ska jobba 40 timmar i veckan på ett jobb. Om man bryter med det mönstret, fungerar inte sjukförsäkring, ev a-kassa eller pension som det ska. Våra system är fullständigt fyrkantiga och skapade för fyrkantiga människor, medan jag istället är en liten rund boll som inte passar in i facket! I min facktidning läste jag nyligen om en person som levde på två deltidsjobb och när hon blev sjuk fick hon dubbelt så många karensdagar som människor som bara har ett jobb. Båda arbetsgivarna gör avdrag för karensdagarna och det var helt korrekt enligt gällande regler. Och för varje jobb vi har så får vi en ny tjänstepension som ofta har en fast avgift som är densamma oavsett hur mycket eller lite inkomst den inbringat. Många små tjänstepensioner = många fasta avgifter att betala och detta urholkar snabbt vår pension och pensionsbolagen blir dom stora vinnarna istället för individen. Pensionssystemet gagnar dom som har ett fast heltidsjobb där dom jobbar under en lång tid av sitt liv, men många människors liv ser inte ut så. Det kan ibland vara frivilligt valt, men är också ofta ofrivilligt därför att otrygga anställningar blivit väldigt vanliga i Sverige under dom senaste 25 åren.

Borde inte våra samhällssystem vara anpassade för människorna som lever här istället för att människorna ska leva på det sätt som systemet tillåter? Ska systemen vara till för oss eller ska vi finnas till för systemen? Det kanske är dags att läsa en bok om ikigai och se om jag blir lite klokare på hur man löser livsmysteriet!

#samhällsrevolutionnu #ikigai

Tidiga beslut är något som terapeuter brukar prata om och dom är en reaktion på någon händelse som gjort ett stort intryck på oss. Precis som det låter är det något man bestämmer sig för, ofta som ung, och sedan håller fast vid under väldigt många år, ibland ett helt liv. Man är så fast i det här kontraktet med sig själv att man sällan eller aldrig utvärderar om det fortfarande är mestadels positivt eller negativt att fortsätta med det. Beslutet för med sig konsekvenser i ens liv, både goda och dåliga sådana. Ibland sker det medvetet och ibland omedvetet och det beror nog väldigt mycket på vilken ålder man är i då man fattar beslutet. Oftast kan vi inte minnas vad som hände innan vi blev ca 5 år, var vi äldre så kommer vi kanske ihåg den specifika händelsen och en ungefärlig tidpunkt då det fattades.

När jag var i yngre tonåren tog jag nog åtminstone två sådana. Den ena berodde på att jag hade bevittnat en väldigt ojämlik relation, där en person var väldigt beroende av den andra, och konsekvenserna av det sedan när relationen mellan dessa personer blev dålig. Min reaktion på det och mitt tidiga beslut var att ”Jag ska aldrig vara beroende av någon annan, jag ska aldrig behöva någon annan, jag ska alltid ta hand om mig själv”.

Konsekvenserna av det har varit både bra och dåliga. Till det goda hör att jag alltid varit väldigt självständig och jag har lärt mig att göra väldigt mycket på egen hand. Säkert har det också bidragit till ett högt självförtroende för jag vet att jag klarar saker bra på egen hand. Jag har aldrig behövt någon att klänga på, aldrig varit en hjälplös kvinna som behövt bli omhändertagen av en stor, stark och händig man. Men beslutet har också haft negativa konsekvenser för mig. Det har funnits en total blockering mot att be om hjälp, även om jag skulle behöva det vid något enstaka tillfälle och om någon erbjudit mig sin hjälp har jag nästan mekaniskt sagt ”Nej tack, det behövs inte. Det där klarar jag själv”.

Idag förstår jag att ensam inte alltid är starkast, ibland behöver vi våra medmänniskor och det gäller även mig. Som med mycket så behöver vi hitta en bra balans mellan självständighet och att kunna be om hjälp vid speciella tillfällen då det verkligen är motiverat. Detta var något jag tränade på flitigt under min pilgrimsvandring i höstas. Mot slutet av vandringen drog jag mig varken för att tacka nej till någon som erbjöd mig hjälp av någon sort eller för att själv be om hjälp om det behövdes. Jag hoppas den lärdomen nu är hos mig för att stanna!

Har du något tidigt beslut som du känner till eller någon livsregel du alltid följer utan att riktigt veta varför? Kanske tänker du återkommande ”Jag ska alltid……” eller ”Jag ska aldrig……” i någon speciell situation?

#tidigabeslut