En sifferkombination jag ofta lägger märke till är 9:11. Ja oftast ser jag den på någon av mina digitala klockor. Kanske är det så att jag rätt ofta går upp ungefär den tiden, men även om jag sover så dags tycks jag vakna upp och slänga en blick på klockan exakt vid den tidpunkten.

Jag vet inte vad ni associerar 9:11 med, men jag tänker genast på terrorattacken på World Trade Center år 2001. Jag tänker också på militärkuppen i Chile som också inträffade på just det datumet. Ett riktigt ödesdatum alltså och ett datum som känns som ett dåligt omen.

Idag slog det mig att det i år är det datum då det svenska valet äger rum och jag vet inte hur jag ska tänka om det. Kanske att det är ett ödesval där vi verkligen behöver välja en klok regering nu när vi står inför så stora problem?

Själv har jag redan röstat och i valet mellan alla partier försöker jag att främst tänka på vad jag tror är bäst för hela samhället, inte bara för min egen plånbok.



Vi står nu inför så många allvarliga kriser: miljö- & klimatkris som verkligen eskalerar fruktansvärt fort nu med bränder, översvämningar, uttorkade floder, missväxt och smältande permafrost och isberg, krig i ett europeiskt land, pandemi som fortfarande kan blossa upp igen, bränslebrist och energikris och en galopperande inflation som gräver djupa hål i plånboken då vi handlar mat och som vi inte vet när den ska avta. Energikrisen riskerar inte minst att slå ut företag och kan då riskera att ödelägga hela vår välfärd om vi får massarbetslöshet och hög inflation samtidigt. Det var väl typ så inledningen till Andra Världskriget såg ut? Den gången tog frustrerade människor ut sina aggressioner på judarna. Undrar just vilka vi ska utse till syndabockar denna gång? Kanske afghaner eller somalier?

Nä, jag tror att i kristider behöver vi hålla ihop och lösa problem tillsammans. Inte vi och dom, utan VI ALLIHOPA, vi alla människor på denna planet. I slutänden sitter vi allihop i samma båt och här sitter också djuren och växterna, precis som en Noaks Ark. Vi lever alla i symbios och det som är ett hot mot någon eller något i den här kedjan är ett hot mot oss alla! Därför är det inte läge för någon att bara tänka på vad som är fördelaktigt för just den själv. Livet är inte starkare än dess svagaste länk och det är dom som gör egoistiska val som är den svaga länken - inte dom stackare som drabbas värst av följderna!



Jag har förstått att människor inom Jehovas vittnen pratar mycket om Armageddon, alltså det stora slaget mellan det goda och det onda straxt innan man ställs inför Domedagen där ens livsgärningar bedöms. Kanske har dom rätt, kanske är det där vi befinner oss nu? Jehovas vittnen tar avstånd från alla som inte satt sig i båten, dvs valt att inte vara med i deras samfund. Jag tänker tvärtom att nu är det viktigare än någonsin att vi kommunicerar med varandra. Att bara ge upp stora delar av mänskligheten så där är väl bara ett uttryck för brist på tro? Tro på att det finns en högre makt i Universum som vill oss alla väl och som verkligen är beredd att stödja oss och hjälpa oss den dag vi väljer att ta vårt första steg i rätt riktning.



För oss som brukar syssla med tarotkort så är det som händer inte så svårt att förstå, men vi brukar se skeendet i ett personligt sammanhang inte i ett världsligt. Då brukar man först få lite varningar i livet att något man gör inte är så bra och behöver förändras. Då är det vanligt att man inledningsvis stoppar huvudet i sanden och bara fortsätter som vanligt. Det var nog bara en slump som inte kommer inträffa igen? Sedan händer samma sak igen och igen och nu inser man att man verkligen borde förändra något, men fortfarande är det lättast att bara fortsätta som vanligt - det är ju jobbigt att ändra på sig. Det som händer därefter om man valt att inte göra nödvändiga förändringar är en total kollaps där man råkar ut för en riktig omvälvande händelse, där man inte längre har något val utan bara får anpassa sig bäst man kan till den nya situationen. I det läget har man tappat all kontroll över det som sker och hur saker sker.




Grunden i hela din tillvaro rasar ihop eftersom du struntat i att göra nödvändiga förändringar. Här som tarotkortet Tornet som raser samman.

Har man varit med om några sådana händelser i livet, så vill man inte frivilligt vara med om det igen. När man känner att det är på väg att börja rasa lämnar man frivilligt Tornet i förväg. Här som Tornet upp & ned (investerat).

Senare brukar man bli mer uppmärksam på vilka förändringar man behöver göra och gör dom därför i ett mycket tidigare skede. Då finns fortfarande valmöjligheter som gör att förändringen kan göras på ett mer skonsamt sätt, med en enklare övergång till det nya. Som ni nog förstår har vi passerat detta stadium vad det gäller Armageddon, vårt val nu står emellan att göra förändringarna nu innan ännu mera rasar eller att invänta den totala kollapsen som inte kommer att bli nådig för någon av oss att hamna i.


Så vad är ditt val? Att fortsätta att bara tänka på dig själv eller att göra det du innerst inne vet behöver göras och som också betyder att också du behöver göra en del uppoffringar till förmån för oss alla och vår överlevnad?


#9:11 #armageddon #sundaval

Nej, det enkla svaret på den frågan är ju att dom är totalt meningslösa. Problemet sitter i huvudet - i ett felaktigt tankesätt och en dålig självkänsla - en tro på att man inte duger som man är. Det problemet kommer man åt genom att förändra sina tankar inte genom att ändra på sin kropp.

Efter en operation, kommer problemet fortfarande att kvarstå och du kommer snart att vara missnöjd med något annat på din kropp och så följer ytterligare en operation, och så en till och en till.

Inse att det finns oerhört starka marknadskrafter som utnyttjar din taskiga självkänsla för att sälja en helt onödig och potentiellt livsfarlig tjänst.

Var snäll mot dig själv och din kropp! Älska den istället för att fördöma den! Den bär dig ett helt liv och är värd ett stort mått av kärlek, omsorg och tacksamhet!


#älskadigsjälv

Så vackert denna morgon då älvorna dansar på vattnet under soluppgången!

Det bästa i livet är gratis och det mest sorgliga är att vi oftast inte inser värdet av det förrän det saknas oss!

Är det inte så att vi fram tills nu har tagit en välmående jord att bo på, hälsa och fred på jorden för givet? Att ren luft, rent vatten och ett sunt klimat är dom viktigaste förutsättningarna för att vi alla som bor på denna planet, ska kunna finnas till.

När är det dags att inse värdet av det och sträva dithän mer än att sträva efter kortvarig lycka som att köpa ytterligare en onödig grej till vårt hem, en ny bil, ytterligare en resa till andra sidan jorden, äta andra levande varelser och att leva som en löneslav för att ha råd att upprätthålla en sådan livsstil? Att våga leva ett liv istället för att bara överleva ett liv.......


#älvornadansar #livsglädje

Ordet insexnyckel fick helt plötsligt en ny innebörd!
:)




En ny insekt.....eller jag menade visst insikt.

Här i Kvarsebo har tjockan lägrat sig idag. Det gör inte så mycket för det betyder bara att vi har 25 grader istället för 30 och det har jag inte så mycket emot.





Man kan knappt ens se segelbåtarna som ligger för ankar 50 meter bort och södra stranden av Bråviken går inte ens att urskilja.

När jag ligger i havet och guppar brukar jag tänka på att jag åtminstone har en fördel med att vara överviktig - jag flyter nämligen som en kork så risken att jag skulle råka drunkna är minimal.
:)

Det har varit så vansinnigt varmt och klibbigt ute den senaste tiden, sådär 28 grader varje dag. Bada i någon sjö funkar knappt för även dom är uber-varma.

Men nu har jag åkt ut till Kvarsebo som ligger långt ute i Bråviken nära öppna havet och här är vattnet kallt och härligt. Jag tror min överkokade hjärna kanske kan börja fungera normalt nu igen.
:)

Förra gången jag passerade Åtvid passade jag på att gå rundan runt sjön. Det var ganska varmt, sådär 27 grader i skuggan så alla människor utom jag var kloka nog att stanna vid badplatsen. Jag var nyfiken att se hur det ser ut där borta på andra sidan av sjön och som alltid såg jag också flera flockar av kronhjort som det finns gott om där. Här kommer lite bilder från min vandring:





På flera ställen i stan har man tagit till vara på trädstammarna, när man blivit tvungen att fälla träd. Här brevid kanalen har det blivit till fåglar.

Vandringsleden passerar förbi stadens golfbana där det också finns hotell och restaurang. Det här är en ny plats för mig, jag har inte varit här tidigare.

Här i det öppna landskapet är det så varmt att jag känner att jag nog borde slänga mig ner i vattnet istället för att promenera.





Några får tittar sömnigt på mig då jag passerar genom deras hage. Dom ligger och vilar på den platsen där det är mest skuggigt.

En liten bäck rinner fram genom skogen.

Det är väldigt vacker natur här: stora öppna lövskogar som betas och hålls öppna av kor, hästar och får. Stora ekar växer lite här och där.

Tänk att dessa majestätiska träd är så gamla, kanske 500 år gammal? Svindlande tanke. Kommer jag att ha lämnat några spår efter mig som fortfarande finns kvar efter så lång tid? Jag menar - något positivt och inte bara livsfarligt kärnavfall som jag (vi) tvingar någon annan att ta fortsatt ansvar för.





Strax efter får jag syn på dagens första flock med hjortar, en mindre flock på sådär tio djur. Dom får bråttom därifrån när dom ser mig.

Intressant natur!




Lite våtmark i norra änden av sjön.

Biologisk mångfald!




Jag börjar närma mig bebyggelsen vid slottet Adelsnäs.

Där borta på andra sidan sjön ser jag nu golfbanan.

Dags för fruktstund och vattenpåfyllning i skuggan under träden.

Nu är jag framme vid Adelsnäs slott och upptäcker en stor flock med hjortar som betar mitt framför slottet. Jag tänker att dom nog kommer springa därifrån så fort dom upptäcker mig, men dom verkar inte bry sig så mycket. Jag antar att dom är vana vid att folk strosar runt här?

På andra sidan viken ligger badstranden. Ser ni bryggan där mellan hustaket och kyrktornet? Nu är jag nästan runt sjön.

Ju mer jag ser av Åtvid, desto säkrare känner jag mig på att jag skulle trivas bra med att bo här. Här finns en livskvalitet som jag saknar hemma i Norrköping. Tänk att all den här vackra naturen ligger i omedelbar närhet till staden, på bara några minuters avstånd, och hela staden andas lugn, närvaro och inspiration. Vilken skillnad mot mina hemkvarter där det första som möter mig då jag går utanför dörren är buller från alla dom trafikleder jag omges av oavsett i vilken riktning jag går!


Nä, nu har jag inte tid att stå här och filosofera längre, för jag måste hem och rensa mina förråd och garderober så att jag är redo att flytta när rätt bostad dyker upp!