Häromdagen satte jag igång med att sy nya kuddfodral av mitt nygamla tyg. Tyvärr har min symaskin lagt av och jag har inte hittat någon symaskinsreparatör då den gamla tydligen inte finns kvar längre. Kanske är det ingen som reparerar symaskiner längre, vi lever ju numer i ett slit- och slängsamhälle där vi kastar det gamla och köper nya apparater som vanligtvis överlever i nästan exakt tre år och en vecka tills produktgarantin inte längre gäller. Vilken tur då att jag är en jäkel på att sy jämna och snygga efterstygn för hand, för då kan det ju bli något gjort även utan symaskin.

Hantverk! Så avkopplande!    

Jag fick för mig att lyssna på en ljudbok samtidigt som jag sydde och valet föll på en bok av Elsie Johansson, Näckrosträdet. Jag sögs snabbt in i handlingen och lyssnade till den dag som natt, när jag sydde och när jag lagade mat. Boken handlar om den lilla flickan Hildur, vars mamma plötsligt dör när hon är liten. Sedan lever hon ensam med sin pappa och det blir svårt för honom att både ta hand om det lilla barnet samtidigt som han arbetade och hon hade det inte så bra. När en skolfröken, Greta, dyker upp och erbjuder sig att ta hand om henne så tänker pappan att det nog är bättre för flickan än det liv han kan ge henne, men ingen förklarar för henne vad som händer och varför saker blir som dom blir. Hon blir rädd och otrygg och får svårt för att släppa andra människor nära inpå livet – människor kan plötsligt försvinna och livet kan plötsligt och oväntat ta en ny vändning. Damen hon lever med tar väl hand om henne och hon ser också till så att Hildur får studera, för hon är klok och ambitiös. Också hennes pappa finns med i bilden. Han betalar underhåll för henne och hälsar på ibland men då vill Hildur knappt veta av honom. Hon vill varken se på honom eller prata med honom, för hon känner sig sviken och bortvald.

En väldigt bra bok, Näckrosträdet.

När Hildur bara har kort tid kvar till sin examen blir hon kär i Ivan och hoppar av studierna. Därefter gifter dom sig och får så småningom två flickor tillsammans. Äktenskapet blir knepigt för Ivan kämpar med sina inre demoner och åker in och ut på psyket och det blir hon som får se till att hålla ihop familjen. Hon försöker förstå sig på Ivan, men det är svårt för han vill inte släppa in henne så nära sitt inre. Hennes starka kärlek och lojalitet mot honom gör att det är omöjligt för henne att lämna honom, trots att relationen är destruktiv för henne, hon är snarare som en mamma för honom än en fru.

På ålderns höst börjar hon reflektera över att den starka lojaliteten med Ivan nog också har med hennes far att göra. Sent omsider har hon ju insett att både hennes far och tant Greta hela tiden hade älskat henne och gjort det dom tänkte var bäst för henne och hon har fått skuldkänslor för att hon själv varit så avogt inställd tillbaka. Som vuxen tänker hon att hon inte får svika en person till, men sedan inser hon ju att det är precis det hon gjort hela tiden. Hon har svikit sig själv hela tiden i sin iver att alltid se till att Ivan har det så bra som möjligt.

Det här är något jag känner igen mig i – medberoendets förbannelse. Det är också ett slags missbruk, men den man missbrukar är sig själv. Man kan helt bortse från sina egna behov, för att försöka ge någon annan vad dom behöver för att må bra. I mina tankar kastas jag tillbaka till en situation i min barndom då min anorexisjuka syster gav mig ett förtroende och jag stod inför ett dilemma. Avslöja för någon vad min syster sagt så att hon kanske kunde få hjälp att bli friskare, men samtidigt förstöra hennes förtroende och tillit till mig eller hålla tyst om det jag vet, behålla hennes tillit, men troligtvis se henne bli ännu sjukare och kanske till och med dö på kuppen? Och sedan när en liknande situation hände som vuxen, men med en vän som efter en livskris hamnat i ett akut alkoholmissbruk. Hen hade gjort en runda på ett behandlingshem och kommit tillbaka och verkat må bättre, men sedan mötte jag personen ute på stan stupfull och med vilda demoner i blicken. Ett liknande dilemma – kontakta hens arbetsgivare och berätta om återfallet så att det blev ytterligare en runda på behandlingshemmet men kanske skulle hen då bli av med jobbet och får ännu svårare att komma tillbaka till ”normallivet” eller skulle jag hålla det jag visste för mig själv med följden att missbruket fortsatte och hen kanske skulle supa ihjäl sig men lyckas behålla jobbet? Ja ni hör ju själva hur korkat detta resonemang blev, man har väl ingen glädje av en anställning om man är död?

I inget av dom här fallen kan jag komma ihåg hur jag handlade, jag har förträngt det för det är alltför smärtsamt att komma ihåg, men medberoende som jag var så gissar jag att jag att jag höll tyst och behöll hemligheterna för mig själv. Så här många år senare så vet jag att det är ärligheten som måste vinna, människor måste lära sig att ta konsekvenserna av sina egna val och handlingar – det är ingenting man kan eller ska bära åt någon annan. Det gäller också mig, jag måste också lära mig att förstå vilka konsekvenser mitt eget sjuka beteende får – både för mig själv och för den andra. Den andra människan lär sig inte att se sig själv som ansvarig för sitt liv utan ser sig ofta som ett offer för orättvisa omständigheter och jag sviker mig själv, ger och ger även om jag aldrig får något tillbaka från personen jag har den destruktiva relationen med. Och hemligheter bidrar bara till skam- och skuldkänslor så det är bättre att det sjuka kommer ut i ljuset och blir betraktat istället, först då kan det avdramatiseras och demonerna gå upp i rök.

Levande på riktigt!

Ja, det här är en del av tankarna som for genom mitt huvud medan jag lyssnade på berättelsen om Hildurs liv. Djupa tankar blev det, men så har det ju också precis varit fullmåne och då får jag ofta väldigt många tankar och insikter. Förr orsakade det smärta, men med tiden och läkandet har det blivit ett alltmer smärtfritt kontemplerande och glad är jag för det! Mot friden och friheten!

#elsiejohansson #lidandeläkande

 

skogsnuvan

28 december 2021 18:45

Den boken måste jag läsa

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Amisa

29 december 2021 14:09

Den var väldigt bra, men det är väl också till viss del personligt vad det är man behöver för insikter och perspektiv för att gå fram starkare och klokare i livet. Den här boken väckte många tankar hos mig och gav insikter som hjälper mig. Jag hoppas den blir värdefull också för dig!

 

wiper

6 januari 2022 14:40

Vi har en symaskin som vi haft i 20 år och den har vi bara lämnat in på genomgång och rengöring när det behövts och den fungerar jättebra fortfarande. Det är en av dom första datoriserade men den kostade 11.000 kr

Vi har en symaskinsbutik här som man kan lämna in till. Det var ett fint kuddfodral.

Ha det bra

http://wiper.bloggplatsen.se

Amisa

6 januari 2022 22:58

Ja, jag får ta reda på om det finns någon annan symaskinsmoj som kan hjälpa mig nu. Jag gissar att det finns en hel del plast och aluminiumdelar i nyare symaskiner som inte är lika hållbara som dom gamla symaskinerna, det märks på vikten.


Ha det bra du med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...