Efter Dala-Floda gick vår färd vidare till Falun. En av anledningarna till det är att vi behövde tömma vår latrin och att en av dom få tömningsstationerna i Dalarna är en bit norr om Falun. Hur som helst så såg vi oss om i stan när vi nu ändå var i närheten.


Falu Kristine kyrka.

Här kan man se hur vattennivån varierat genom tiderna. Det verkar som om vattennivån oftast var betydligt högre förr?



En gammeldags telefonkiosk.

Gruvstaden.



Ett populärt uteställe i en pampig byggnad.

Och en staty av Selma Lagerlöf.

På forspaddlingskursens andra dag paddlade vi först samma sträcka som dagen innan, med lite teknikträning längs vägen. Allt avlöpte bra även den här gången.



Här är den första lilla forsen man kommer till.

Sedan blir det mer strömt. Vågorna slår in men är inte farliga. Båten har hål i botten, men är uppblåst runt kanterna och i dynan man sitter på så vatten som kommer in åker också ut av sig självt.

Och så två valsar som man måste undvika. Nedanför dom här åker vattnet runt som i en centrifug och där vill man inte hamna.

Ett annat mindre fall längre ner.

På eftermiddagen var vi utanför kanotcentret där vi tränade att paddla oss ut i forsen och sedan förflytta oss motströms mot sidan och in i bakvattnet. Sedan skulle vi testa att börja högre upp i forsen och paddla nedåt och sedan ta oss ut på en sida. Där är älven mycket smalare och vattnet trycks hit och dit av stenarna i forsen.

När jag skulle vända in i bakvattnet tappade jag balansen och åkte i älven och hann åka med en bra bit nedåt innan min paddelinstruktör hann ifatt mig och bogserade in mig till land. Det gick så fort att jag inte hann bli rädd och det var bra att vi hade tränat på att simma i älven för nu visste jag att det var viktigt att hålla upp fötterna så att man inte fastar med dom bland stenarna på botten. Efter det lyckades jag slå runt ytterligare två gånger och ramla i och efter det bestämde jag mig för att jag paddlat färdigt för den dagen för ju tröttare jag blev desto mer misstag lyckades jag åstadkomma.



Här är mycket smalare och mer tryck i vattnet. Det gick inte så bra, men om jag har lika många liv som en katt så har jag i alla fall sex liv kvar.
:)

Här kommer lite bilder från fina Dala-Floda där kursen var.

Värdshuset i Dala-Floda.

Här fick dottern bo medan jag var på kurs.

På en lekplats finns en miniatyrbro straxt brevid den riktiga träbron.

En larvigt larv och lite fina höns.

Vi har ett väldigt vackert månsken ikväll som lyser upp hela bygden!

Idag blev det så äntligen dags för forspaddlingskurs med packraftbåtar. Vi var tre förväntansfulla personer som skulle gå kursen, två dalmasar och så jag.

Efter lite teorisnack om hur forsen beter sig vid stenar och valsar och var man kan finna lugnt bakvatten där man kan vila sig i en fors så var det dags för att prova ut lite utrustning. Vi skulle ha våtdräkt med hängselbyxor och jacka, flytväst och störtkruka på huvudet och när vi var färdigklädda såg vi ut som Michelingubbar allihop. Därefter skulle vi prova passiv simning i Lissforsen här utanför kajakcentret. En och en skulle vi kliva i älven, flyta med en bit och så simma ur forsfåran och in i ett bakvatten genom att rulla oss ur den. Vår instruktör slängde sedan i en livliga som man skulle hugga tag i och så blev man indragen till land. Det var kul att simma i forsen, men samtidigt oroade jag mig lite för att jag skulle missa den islängda livlinan och kanske driva iväg flera hundra meter. Men det gick bra för oss allihop, vi tog oss alla i land där det var tänkt.

Sedan fick vi allihop testa att slänga ut livlinan och dra upp varandra från forsen och även det gick bra.

Därefter gick vi bort till hängbron för att träna oss i att läsa av forsen där och diskutera vilka ställen man borde undvika och vilka man skulle kunna välja för sin nedfart.

Efter ett lunchuppehåll åkte vi en bit uppströms och det var äntligen dags att hoppa i båtarna. Vi kasade nerför en brant slänt på en plats där älven flöt ganska lugnt och så började vi träna teknik: att åka in och ut ur bakvatten, paddla mot strömmen för att sedan på ett kontrollerat sätt vända om och följa med nerför och sedan snabbt ta oss tillbaka till bakvattnet. Vi fick också lära oss att zick-zacka i älven, något som är väldigt vanligt då man tar sig nerför en fors. Det kallas att man transponerar sig.

Därefter var det dags att ge sig i kast med först en liten fors och sedan en rejält större fors som vi först rekade från land. Där fanns två valsar vi behövde undvika och rejäla vågor som vi helst ville vara i bara en kortare stund för att sedan ta oss till en bakvatten på höger sida. Det gick bra och vi lyckades alla ta oss nerför på ett säkert sätt. Jag tror det är viktigt att man har kunskap och respekt för forsen, men utan att känna rädsla annars kan det nog bli farligt. Därefter följde en kort fors med stora vågor men rätt okomplicerad för övrigt och sedan någon liten fors. Sedan var det en rätt lugn paddling ner till kajakcentret där vi gick i land precis innan den stora forsen. Den är knepig och vi är inte redo för den än. Där finns en forsslalombana dit duktiga paddlare brukar komma och träna. Bland annat är det en vals man måste åka över och med packraft är det lätt att slå runt där.

Det som har varit lite jobbigt idag är klättradet upp och ner i älven, där det är brant, geggigt, stenigt och fullt med buskar och gräs. Det vi har gjort i vattnet har bara varit kul.

Jag var lite orolig hur det skulle gå med min onda hand, men hittills har det varit mindre ansträngande än att paddla i några timmar i motvind och med stora vågor på en sjö. Själva idén vid forspaddling är ju att lära sig att bemästra vattnets rörelse, vilket innebär att man för en kort stund kanske måste paddla motströms, men mestadels flyter man med vattnet eller tar skydd i ett bakvatten. Jag får se hur det kommer kännas efter natten, men jag tror det kommer att gå bra också imorgon. Jag ser fram mot morgondagen med förväntan!

Imorgon händer det som jag väntat på det senaste halvåret. Jag ska delta på en tvådagars forspaddlingskurs. Det ska bli så spännande att det äntligen blir av! Jag hoppas det blir lagom svårt - utmanande, men till den grad som jag klarar av.

Vi kom till Dala-Floda under eftermiddagen för att vara här i god tid före kursens början. Utanför höll några personer på i forsen så jag fick lite försmak av vad som ska hända imorgon. Det såg lite läskigt ut när en person vurpade runt efter att ha åkt nerför valsen och inte lyckades ta sig runt och upp igen förrän på fjärde försöket. Jag tänker att det är lätt att drabbas av panik om man hamnar med huvudet under vattnet under så lång tid.

Sedan gick dottern och jag på promenad över en hängbro och sedan runt på lite småvägar tills vi kom till en annan bro och kunde gå tillbaka igen.

Här finns ett trevligt litet fik.

Och så en hembygdsgård.

Sedan kom vi till nästa bro som var lite större och där även lättare bilar kan åka över.

Det blir spännande att se hur morgondagen blir!

Från Filipstad hade vi två bra vägar att välja på för att komma till Dala-Floda där jag ska gå på forspaddlingskurs. Vi bestämde oss för att köra vägen förbi Kopparberg och Grängesberg. Min dotter har besökt Kopparberg tidigare och har lyriskt pratat om hur vackert det är där och nu ville hon visa det för mig.

Där är fullt med gamla vackra trähus, dom äldsta är från 1600-talet. Här ser ni det gamla tingshuset.

Kyrkan var en av dom vackraste jag sett. Den påminner om en stavkyrka jag såg på en resa i Slovakien.

Är detta ett solur måhända?



I koppargruvorna jobbade många med finskt ursprung och än idag bor många av deras efterlevande på orten.

Efteråt åkte vi upp för att titta på gruvhålen som finns på en höjd i närheten. Vi kom på att det också var en trevlig plats att stanna på för natten. A big garden with a view!

Det var så vackert med solnedgången över kullarna på andra sidan sjön och sedan en halvmåne som lyste som en orange apelsin! Jag ville inte gå och lägga mig!

Så vackert att jag inte vill sova!

Dottern och jag har rest vidare norrut och genom Värmland. Vi badade på ett klippbad utanför Karlstad vid Hammarö i Vänern.

Hammarö kyrka och Skärgårdsmuseet.

Därefter blev det en tur in till Karlstad där vi tog en promenad i centrum och käkade middag på ett ställe som hade mexikansk mat.

Färden fortsatte mot Filipstad där vi hälsade på Nils Ferlin. Me and My Buddy!

En annan av ortens poeter och en vissångare.

Ser ni duvorna under taket? Jag såg dom inte förrän dottern påpekade att dom satt där.

Och här bodde vi sedan.