I Leksand titta vi också på den fina kyrkan som hade mycket dalablå färg inuti.

Från kyrkan kunde man gå ner till inloppet mot Insjön och vi gick bort mot båtarna för att se om det skulle gå någon turbåt snart.

Tyvärr var så inte fallet utan vi fortsatte upp till stan istället där dottern kollade på en kläderna och kom hem igen med två par nya byxor.

Vi körde sedan vidare till Rättvik där vi givetvis gick ett varv ut till ångbåts bryggan.

Lite söder om Furudal hittade vi sedan en plats att sova på för natten. Det var väldigt vackert både med solnedgången på kvällen och sedan den spegelblanka vattenytan på morgonen efter.

Vid Stenegården i Järvsö besökte vi ett konstnärskollektiv. Det var speciellt ett rum som jag trivdes extra bra i. Där finns små underfundiga texter och smarta sätt att återbruka saker på.



Ett vackert munskydd.

Återbruk. Små mattstumpar sammanfogade med vackra tygremsor och kaffeporslin som ljushållare.

Och så lite publikkontakt.

Kloka ord. Inser att jag glömde fota ett kort där det stod "Tänker på dig ibland". Dom orden berör mig starkt, för jag känner fortfarande saknad då och då.

Och så lite ren konst. Lite annorlunda än vi är vana vid?

Jag hittade ett armband som jag gillar jättemycket och därför köpte. Kunde inte skiljas från det!

Det har en vacker himmelsblå färg och har ett traditionellt vävmönster. Den kommer passa så bra till ett glasfusingsmycke jag har som har starka färger med blått, grönt och rosa.

Jag tycker så mycket om den här trakten! Älven som flyter så stilla gör mig lugn och harmonisk och jag känner historiens vingslag i dom gamla byggnaderna som jag ser.

Livet när det är som bäst!

Nästa dag for vi vidare till Leksand, där min dotter inte varit sedan hon var liten och vi campade där i närheten.

På Leksands hembygdsmuseum hade vi turen att få träffa Birgitta som visade sig vara en utomordentlig berättare och hon visste enormt mycket om hur folk bodde och levde förr i tiden. Det hon inte visste var nog inte värt att veta?

Här visar hon en mjölksil. Med den silade man bort flugor, hö och annat från mjölken. För att mjölken inte skulle surna hade man ett kors på silen för säkerhets skull.

I husen hängde tre stänger i taket. När en främling kom in stannade den vid första stången, "stackars-stången" och väntade sedan för att se om hen var välkommen att stiga längre in i stugan. Vid nästa stång fick hen berätta vem hen var och i vilket ärende hen var där. Om hen hade tur så bjöds hen att få slå sig ner vid bordet som stod nedanför den tredje stången.

Vet ni vad det innebär att ha häcken full? Häcken var en hållare för skedar och när folk besökte gården hade dom med sig sin sked som dom hängde upp i husets hållare. Om många var på besök samtidigt blev häcken full av skedar och då sa man att man hade häcken full det vill säga att man hade en massa gäster att passa upp på.

I varje säng sov tre till fyra personer. Moraklockan var en statussymbol som visade att man hade det gott ställt.

När man tyckte att folk var lite konstiga så sa man ofta att hen var fel vaggad, för vaggorna i Dalarna gungar upp och ner istället för från sida till sida som är vanligt i resten av landet.

Här visar Birgitta en Bessermanvåg. På kroken hänger man det som ska vägas och på punkten på skaftet där det blir jämvikt mellan tyngden och det som ska vägas kan man läsa av vikten. Bessermanvågar fanns i olika storlekar och den här är ganska stor. Annars tillverkade folk ofta sina egna verktyg, vilket ibland ledde till olika kreativa lösningar så att funktionen förbättrades ytterligare.

Ordet lagom kommer från en ölkanna som skulle vara tillräckligt stor så att den räckte laget om, alltså lagom.

På hembygdsgården finns en stuga som tillhört en av traktens första kurbitsmålare, Winter Carl Hansson som levde i slutet på 1700-talet.

Han tillverkade själv sina penslar och mycket av färgerna.

På slutet besökte vi också en gammal skolbyggnad där både pojkar och flickor gått tillsammans. Flickorna fick varje dag hjälpa till att sopa rent och pojkarna fick hämta vatten, hugga ved och se till att elda i kaminen då det var kallt ute.

När barnen började skriva fick dom träna i en låda med sand. Jag har varit på skolmuseet förut men aldrig sett något liknande.

Skrivtavlor för bokstäver och siffror.

Dagen inleddes naturligtvis med psalmsång till orgelmusik.

I salen hade man också slöjd och gymnastik.

Här är frökens lägenhet som var riktigt rymlig och lyxig.

I den här insamlingsbössan samlade prästen in pengar till skolans drift. Jag la en peng i den och straxt efteråt råkade jag hitta en peng som någon tappat.

Spiritualister brukar säga något i stil med att om man ger så får man tiofalt tillbaka. Det stämde ganska bra då jag stoppade i en tvåkrona och sedan fick en tiokrona tillbaka.
:)

Om ni har vägarna förbi Leksand så titta gärna in på hembygdsgården för en visning av Birgitta. Det var så intressant och givande! Jag tänker också att mycket av kunskapen som äldre personer har lätt försvinner när dom är borta och då kommer det finnas mycket vi inte vet eller förstår om den gamla tiden och hur folk tänkte och gjorde då.