Jag har börjat köra lite i riktning mot Västra Götaland där jag ska plocka upp min dotter under senare halvan av nästa vecka. Sedan ska vi resa tillsammans i sådär 2-3 veckor.

Min dotter har försökt att boka tid för vaccination, vilket inte var det lättaste. Helt plötsligt släppte dom in alla från 18 till 40 år på en gång samtidigt som det är brist på vaccin och det inte finns några tider att boka. Men idag fick jag reda på att hon lyckats boka en tid nästa vecka, så hon hinner få vaccinationen innan vi åker på semester. Bra tycker jag, för min dotter jobbar på fritids och skolan med barn som är 6-7 år gamla. I barngruppen hon jobbar med är det ca 85 barn och dessutom träffar dom ju också barnens föräldrar när dom jobbar med så unga barn och då kan man lätt räkna ut att man träffar sådär 250 personer varje vecka och utsätts för en stor smittorisk och verkligen behöver vaccineras snarast möjligt.

Om en och en halv vecka ska jag på forspaddlingskurs i Dala-Floda. Det är något jag sett fram emot i mer än ett halvår, men just nu har jag väldigt blandade känslor inför det.

Värken i min hand har inte gått över trots att jag inte paddlat eller vandrat med stavar under den senaste en och en halv veckan. Jag har fått permanent ont i långfingret på högerhanden, det värker som tandvärk trots att jag så mycket som möjligt försöker använda vänster hand istället för höger. Jag har inte tänkt på att man använder långfingret så mycket, men tydligen gör man det. Saker jag har svårt att göra är till exempel vrida ur disktrasan, skriva med penna eller på mobil, cykla, hålla i örat på en kaffekopp och öppna/stänga gasolflaska. Jag börjar misströsta på om det här kommer att gå över innan kursen och undrar hur jag ska klara två dagars tuff paddling i strömmande vatten när jag knappt står ut med värken som uppkommer efter två kvarters cykling.

Dom senaste nätterna har jag i alla fall lyckats sova skapligt med hjälp av Ipren och Zon-salva på handen och med handen i en stödhandske.

Jag oroar mig för fingret för det här är ett symptom jag inte alls haft förut. Karpaltunnelsyndrom ger framförallt domningar och så kramp i handen och det inträffar mestadels nattetid efter att man ansträngt handen. Vilar man handen så brukar det bli bättre efter några dagar, men nu har jag ont i en fingerled så kanske är det något mer som spökar nu vid detta synnerligen dåliga tillfälle. Kanske är fingerleden inflammerad eller något liknande?

Jag påminner mig också om att min farmor led av reumatism och att sånt kan vara ärftligt. Jag hoppas verkligen att det inte är något sådant som plötsligt brutit ut! Det skulle hindra mig från att göra så många saker som jag värdesätter i mitt liv, eller också får jag hitta nya sätt att göra dom sakerna eller hitta nya saker jag gillar att göra där man inte behöver använda händerna och finmotoriken särskilt mycket. Hursomhelst måste jag söka hjälp för det här när jag kommer hem igen från semestern.




Nu är jag nere vid Åtvidaberg, vid en sjö där jag paddlat tidigare två gånger. Här kommer några bilder från min förra paddling. Först kossorna på grönbete nere vid sjön. Det är en vanlig syn här i trakten. Dom såg rejält förvånade ut när det kom en muande idiot som paddlade förbi ute på sjön.

Förra gången jag var här pratade jag med några karlar som höll på att bygga den vita altanen nere vid sjön. Den är tydligen färdig nu.

Jag såg några stora fåglar gå och beta brevid sjön. Jag tror det är tranor, men bilden är missvisande. Fågeln sitter inte på stenen utan är många meter bakom den och så fort jag tog fram mobilen blev dom misstänksamma och flög iväg.

Om man inte gillar att rensa ogräs ska man ha ett sånt här hus med minimal trädgård och istället en stor altan där man kan odla i några krukor och softa med utsikt över sjön. Livet på en pinne?

Längst bort i änden av sjön ligger några större gårdar.

Alldeles nyss kom det en skur. Den är varmt välkommen för det är varmt och kvalmigt ute och luften behöver friskas upp. Dessutom har ett gäng fiskmåsar roat sig med att bajsa ner halva bilens framruta och motorhuven. Jag har tagit bort det mesta med hjälp av vatten och hushållspapper men det är bra att det blir en rejäl avsköljning också.




En fjäril som gjorde mig sällskap när jag läste häromdagen. Den kom flera gånger och parkerade både mitt i boken och även på min hand. Kanske gillade den sololjan jag hade smörjt in mig i, för den verkade suga upp något med sin "snabel". Jag fick snällt vänta med att vända blad tills den behagade flytta på sig.

Ha en fortsatt skön sommar!

I söndags åkte jag till Nyköping för att som jag trodde vara med på en återträff för vår Livsstegen-grupp. Men när jag kom dit fanns inte mina vänner där. Efter ett telefonsamtal till ledaren för gruppen så fick jag reda på att det inte blev något, för alla kunde inte den dagen. Hon hade sagt att hon skulle kolla med dom som inte var där då vi bestämde mötet och sedan skulle hon höra av sig. Det hade jag glömt och tänkte att om jag inte hört något om att träffen flyttats till något annat datum, så antog jag att det var den dagen som vi sagt.

Ja när jag ändå var där passade jag på att gå in i Allahelgonakyrkan som var öppen för besök och meditera en stund. Det är en väldigt gammal och fin ljus kyrka.

Efteråt bestämde jag mig för att åka lite norrut från Nyköping till den rätt stora sjön Yngaren, men först tyckte jag att det var dags att äta middag. En bit bort från vägen såg jag en fridfull kyrka med en stor bra parkering - perfekt för en middagsrast! Jag parkerade, hoppade ur och tänkte att jag kunde gå och kolla på kyrkan innan jag fixade med maten. På vägen dit såg jag en man som stod och påtade i sin trädgård och sedan såg jag att det var en av personerna som är med i Livsstegen-gruppen. Han hade ju nämnt var han bodde, men det finns väldigt många byar runt Nyköping som har snarlika namn och nu hade jag råkat parkera straxt utanför hans hus. Nu blev jag inbjuden och tillbringade några timmar med honom och hans fru. Vi diskuterade allt möjligt som kultur och historia, själavård, personlig utveckling och tro. Det blev alltså som en liten mini-livsstegen och det var också väldigt trevligt att få träffa hans fru som jag tidigare bara hört honom tala om.



Här är det gamla huset som min vän bor i. Huset är en prästgård, mestadels från 1800-talet, men en del av källaren är från 1700-talet. Jag förstår att min vän som jobbat som arkitekt under sina yrkesverksamma år måste känna mycket glädje över att få bo i en sån vacker och fin byggnad.

Och här kommer lite bilder från kyrkan. Jag börjar med det vackraste, det otroligt fina fönstret som skimrar i pärlemorfärger.

Efter besöket åkte jag sedan vidare till sjön Yngaren för en dag med bokläsning, bad och sol.