Om du gillar pippifåglar så är det på Skäret i Nävekvarn du ska befinna dig i idag. På förmiddagen när jag kom hit träffade jag nämligen en fågelskådare som skrockade och sa att snart kommer det vara fullt med folk här. Han hade nämligen siktat en fågel som sällan kommer till Sverige, det var en Silkeshäger. Jag fick titta i hans teleskop och såg en rätt stor vit fågel med stora fjädrar på nacken.



Här ute ligger Skäret, en ö som man når via en gångbro.

Här växer några stora bokar, också det är lite ovanligt i den här trakten.



Här har jag inte varit sedan jag var barn och vi var ute på Skäret och badade.

Här finns många fina klippor att sola på eller bada från.

Efter en stund ser jag mannen igen, men då i sällskap med sådär femton andra personer. Oj, vad snabbt det gick! Jag trodde det skulle ta en stund, att dom flesta skulle ha en bit att åka. På väg mot fastlandet igen möter jag flera personer med stativ och kikare på jakt efter en bild på denna i Sverige ovanliga fågel.



Blommande hägg som doftar fantastiskt!

Segelbåtshamnen.



Och stranden.

Precis nere vid vattnet ligger också en camping.



Här på parkeringen stod bara en bil när jag kom, men nu fylls det på hela tiden.

Ett kafé nere vid segelbåtshamnen.

Det fanns också en annan tanke med mitt besök här i byn. Jag har en moster som numer bor här och jag har inte sett henne på flera år, men nu tänkte jag gå dit och se om hon var hemma.


När jag kom hit åkte jag genom samhället och såg hur fint det var med dom gamla bruksbyggnaderna, så jag tänkte att jag skulle ta en promenad runt samhället och sedan söka upp min moster som bor längre upp i byn. Även här finns en stor å, Näveån, som spelat stor roll för orten.

Så här ska en riktig båt se ut tycker jag! Visst är det praktiskt med plastbåtar, men en riktig båt ska vara av trä och fernissad.

Här finns nu en rastplats, men förr låg här ett vattenkraftverk.

På orten finns Näfveqvarns bruk, jag tror inte dom har någon verksamhet kvar här längre men förr tillverkades här saker av gjutjärn. I många gamla torp häromkring finns till exempel gjutjärnsspisar från det här bruket.

Andra saker som tillverkades var urnor, bänkar, soffor, jordbruksredskap och vagnshjul.

Förr fanns en liten järnräls ner till hamnen. Där transporterades gjutjärnsgodset ner till hamnen och sedan drogs vagnen upp på berget igen med hjälp av hästar.

Det här huset var förr byns post och telegrafstation.



Nu har jag kommit upp en bit i samhället och googlar mosters adress, för hon har flyttat för några år sedan och jag vet inte riktigt var hon bor. Tur att det är ett litet samhälle och bara en person med det namnet!

Boulebanan i byn, där moster brukar spela en omgång med sina vänner.



En vattendamm.

Sedan är jag framme hos moster och hon blir jätteglad över att få besök. Det senaste året har varit så tråkigt tycker hon för hon har inte kunnat träffa barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner som vanligt under den här perioden och en del aktiviteter som hon brukar delta i som till exempel inomhuscurling har varit inställt. Min moster är en väldigt social person och då blir det väldigt tråkigt att inte kunna träffa andra som man brukar. Det känns fint att träffas igen och jag får flera kramar av min moster som nu är vaccinerad och får krama igen!
:)



Ja, ingen tvekan att det är här moster bor! Hon har gröna fingrar och båda hennes uteplatser prunkar av växter.

Jag blir kvar hos min moster i flera timmar, så det är eftermiddag när jag går tillbaka till Pärlan. Jag följer den fina ån vägen ner till hamnen.

#silkeshäger #nävekvarn