Efter fikat ville jag gå och titta lite på Koppartorp och Tunaberg som ligger straxt brevid.



Här är den vackra gamla träkyrkan som är från 1600-talet. Konstigt nog har inte ryssen varit här och härjat och bränt ner byggnaderna, så som det hänt på många andra platser här på östkusten.

Jag upptäckte att kyrkan var öppen och att någon spelade på orgeln där inne, så jag gick in för att kolla.

Ja det märks att vi är nära kusten.

Ett vackert målat tak finns här med!

Sedan går jag vidare till Koppartorps gruvby. Den hade sin storhetstid i slutet på 1700-talet och då jobbade ca 160 personer i gruvan med att bryta koppar och kobolt. Gruvan lades ner i början av 1900-talet.

Här är ett av gruvhålen.



Ett drag verk som man lyfte timmer med.

Här ligger också Tunabergs hembygdsgård.

Jo det blev alltså en klättring upp på Simonsberget idag. Jag undrade hur det skulle gå, eftersom det stod att det bitvis är ganska brant och man behöver ha god rörlighet för att gå upp där. Sen tänkte jag att jag prövar, blir det alltför brant så får jag bita i det sura äpplet och vända om.



Rakt fram där ligger en "base camp", dvs en lägerplats och ett dass. När jag kommer närmare börjar det se lite större ut.

Nåja det börjar lite lugnt iallafall.



Sedan blir det betydligt brantare, men där det är höga steg finns lite ditsatta "extrasteg". Det visar sig att den branta klättringen inte är så lång sträcka, så det här var mycket lättare för min onda höft än berget jag klättrade upp på igår.

Nu är jag uppe, men sedan kommer det fler och högre klippor vartefter. Det blir väldigt många vackra vyer och jag är högt över trädtopparna.!

En bit borta i öster skymtar havet. Det syns bättre i verkligheten än på bild.



På sidan om ligger ett annat högt berg som heter Kummelberget. Där finns också en vandringsslinga, men mellan februari och augusti får man inte gå där av hänsyn till dom Bergkvara som häckar där.

I varje bergsskreva finns det liv!

Mellan bergstopparna går vandringen ner i tall- och blåbärsskogen bakom.

Där borta var jag nyss!



Vägen ner är inte lika brant och det är jag tacksam för! Jag har lättare för att gå uppför en brant än nerför densamma. Snart kommer jag ner på en väg och går sedan tillbaka till husbilen för lite fika.

På vägen möter jag en man som åker på en konstig cykel där han ligger bakåtlutad och trampar.

#simonberget

Nej det var väl en rejäl överdrift, men det är iallafall känslan jag har när jag nu står högst uppe på Simonsberget vid Tunaberg.

Jag hoppas bara jag lyckas komma ner också utan att bryta vare sig ben eller nacke! Jag har snubbelfötter som ni kanske vet och här är rejält brant.
:)

#simonberget