Nu börjar verkligheten krypa sig på om att det bara är en vecka kvar tills jag ska börja mitt nya husbilsliv. Det känns helt galet spännande och samtidigt lite skräckblandat! Jag har aldrig bott i husbil och knappt ens i husvagn och tänk om jag inte trivs med det? Nej, jag gissar att det bara är lite oro inför det okända som dyker upp och jag kommer väl behöva en inkörningsperiod när jag lär mig hur man byter gasolflaskor, hur värmesystemet fungerar och hur toatömningen går till och kanske behöver jag installera någon inverter för att kunna ladda datorn (om det nu saknas).

Det mesta är nu i alla fall fixat inför övertagandet, återstår bara att teckna en bilförsäkring och en tågbiljett till hämtstället men ännu återstår det ju en vecka tills dess så det borde vara lugnt.

Min fina lilla Pärla, vad jag längtar efter dig!

Idag har jag varit på linedance precis som alla måndagar och vi fick lära oss en ny dans som heter Peligrosa (betyder farlig). Den har en härlig latinovibb, så man får vicka ordentligt på höfterna och jag gillade den muchisimo.

Linedance, ”Peligrosa”; (https://youtu.be/U-uwINFSqSo):

På vägen hem gick jag förbi Kulturkammaren, som är en förening där man sysslar med olika typer av kultur som teater, konst, musik och dans. Där finns en väldigt trevlig innergård och dom har gjort om lite sedan jag senast var där, så jag tog lite bilder.

En fin  fågel finns där.

Lite konstverk eller konstiga verk av recyclat material.

Och så lite vardagsrumskänsla.  

Och ett hjärta. Jag tyckte först att det var urnor men när jag kom närmre såg jag att det föreställde ett hjärta. Jag tycker att det skulle ha haft en roligare färg, kanske brunrött som i verkligheten eller grönt som hjärtchakrat, eller varför inte prickigt eller blommigt bara för att det vore kul? Ett av våra viktigaste organ borde väl i alla fall inte vara intetsägande vitt?

Längst in på gården finns en målad vägg.

Nu kanske ni undrar hur det står till med min surdeg och tyvärr har jag det sorgliga uppdraget att meddela att den nog är död. Det puttrade och jäste så bra dom första dagarna, men efter att jag bytte bunke och matade den igår, så verkar den helt stendöd. Jag hällde den i en gammal sylthink i plast och där verkar den inte alls trivas för allt bubblande upphörde omedelbums. Lite googling på problemet tyder på att jästsvamparna är superkänsliga, så en plastbytta är nog ingen bra idé att ha degen i. Den kan ju tänkas ha sugit åt sig av konserveringsmedel som funnits i sylten eller så skulle den kunna tänkas avge andra kemikalier.

Men skam den som ger sig! Nu har jag köpt rätt mjöl, grovt rågmjöl, och startat en ny sats i solen i fönstret och jag ska prova att ha den i en rostfri bunke istället för en plastbytta då det är dags för matning. Jag gillar inte att slösa med mat och slänga,så jag tror att jag ska använda den gamla surdegen i ett bak i alla fall, men komplettera degen också med vanlig jäst. Jag tänker att spadet ju ändå borde ge en trevlig syra till brödet även om det inte klarar av att fixa jäsningen. Vi får se hur det går!

Ha en trevlig dag!