”Drakens isande andedräkt fryser ner människans vilja. Den blir allt hårdare, okänsligare, alltmer förlamad för att till sist helt utplånas. Den Ondes inflytande ter sig som en blind inre logik, där det ena steget måste ge det andra och där de beslut människan från början fattade driver henne in i ett liv där besluten mer och mer fattar sig själva, i en oemotståndlig dragning mot fördärvet. Hon blir alltmer döv för alternativen, som ses som otänkbara ”kompromisser” och till slut inte alls uppfattas. Omgivningens råd och varningar avfärdas mekaniskt: ”de förstår inte min unika väg”.

Genom att hennes vilja så utplånas, alltmedan hon tror sig mer viljestark än någonsin, berövas människan förmågan att älska. Genom att hennes inre på det viset rensas från kärlek, återstår till slut bara den iskalla obönhörlighet som är djävulens eget väsen.”
  

Citat från Under mandelträdet – anteckningar om det inre livet av Magnus Malm

Jag bestämde mig för att se om något går att göra med husbilen som har för låg lastvikt, för jag ser någonting speciellt just i den bilen som jag inte sett i någon annan av alla bilar jag kollat. Den ser inte bara ut som en bil för mig, utan trots sin litenhet ser den också ut som ett hem där jag skulle trivas. Därför skickade jag ett meddelande till bilföretaget och frågade om dom skulle kunna tänka sig att väga fordonet när den nu ändå behöver besiktas. Då kan jag få reda på huruvida extrautrustningen blivit inräknad i totalvikten eller inte. Det är nämligen lite märkligt att denna bil har 450 kg mer i tjänstevikt än en annan bil av samma märke och modell (men av en annan årgång). Lite kanske kan förklaras av att man bytt material i inredningen till något lättare, men en skillnad på 450 kg verkar oförklarligt mycket på två identiska bilar. Det verkar alltså som att extrautrustningen vägts in i tjänstevikten på denna bil.

"Kanske-bilen" - trots allt?

Svaret jag fick var positivt, för dom har bokat besiktning och vägning för bilen och försäljaren skulle också kolla med husbilstillverkaren om det är möjligt att omvikta bilen till 3850 kg istället för dom nuvarande 3500 kg. Det är möjligt om axlarna och ramen i bilen klarar av den extra belastningen. Det vore toppenbra, för det skulle lösa problemet och ge en möjlighet att lasta ytterligare 350 kg.

Jag är glad över att bemötandet var så positivt men i sanningens namn borde det väl också vara det, för dom har ju en chans att få sälja en bil för några hundra tusen kronor. Så just nu känner jag mig försiktigt optimistisk om att det kanske kan bli den här bilen trots allt, men jag vågar inte hoppas alltför mycket ännu.

Jag håller tummarna och hoppas på att någon av dessa åtgärder ger ett positivt svar och en öppning på problemet!

#kanskebilen?

Idag är det helt underbart väder ute och jag passade på att ta vägen genom Röda stan hem igen efter dagens linedance. Röda stan är en gammal del av Norrköping som heter så just för att den består av mestadels röda egnahemshus. Det är en mysig och lugn del av staden.

Hus i Röda stan.

Där sprang jag också på ett litet minibibliotek som någon tagit initiativ till. Också det ser ut som ett litet rött hus. Så fiffigt och fint!

Här fanns också en lapp som förklarade själva idén. Man tar en bok och lägger istället dit en annan och man får gärna lägga i en lapp där man berättar lite om boken och om vad det var man gillade med den.

#lillabiblioteketrödastan

Idag har sonen, kidsen och jag varit en sväng ut till landet. Där har vi röjt lite i trädgården och grillat korv.

Solen sken men det var kallt och blåsigt så nu längtar jag efter ett varmt, skönt bad för jag luktar som en rökt böckling och är frusen.

Jag passade också på att gå en sväng ner till sjön för att kolla isläget. Isen är nästan borta och när det blir lite behagligare temperaturer ute i luften, så är det möjligt att testa att ge sig ut på paddeltur igen. Vi får se när det blir av!

Videungarna har redan börjat komma på trädet. Det känns verkligen vårigt när man ser videung!

Jag har tänkt att jag behöver ha en husbil med minst 450 kg lastvikt men nu när jag råkade hitta en med mindre, så ville jag kolla hur mycket vikt jag verkligen måste ha för att inte få problem. Därför började jag att göra en lista på sånt jag anser mig behöva eller vilja ha med mig. Jag vägde dom flesta grejor, vissa googlade jag fram en normalvikt på och sedan gjorde jag en sammanställning.

Hur mycket väger egentligen två kastruller, en stekpanna, sex bestick av varje sort , lite slevar och dylikt? Sedan lade jag på ytterligare några kilo för en melaminservis och kaffekoppar.

Jag tänker att det är bra att ha en ungefärlig koll. Här kommer min sammanställning:

Testade sedan att stryka lite grejor för att se om jag skulle kunna klara en vikt på 250 kg, Jag räknade med 0 kg för gråvattnet, eftersom färskvattnet är inräknat i tjänstevikten. Gråvattnet är ju förbrukat färskvatten, så tömmer jag det i samband med att jag fyller på nytt vatten så borde det bli +-0. Att ej ha full tank med bränsle reducerar vikten en aning mer. Tog också bort cykeln som går att klara sig utan, men som skulle vara bra att kunna röra sig med lite lokalt till exempel till en affär eller en restaurant.

Jag kom fram till att med en passagerare skulle det gå med 250 kg lastvikt förutsatt att monterad extrautrustning redan är inräknad i tjänstevikten, med två passagerare skulle jag få övervikt med ca 80-100 kilo. Det är nog klokt att inte bry sig om bilar med mindre än 500 kg lastvikt, om jag ska vara säker på att kunna hålla totalvikten då jag har två passagerare med mig.

Enligt fordonsregistret så har extra utrustning inte registrerats enhetligt på husbilar äldre än 2015 års modell. Ibland är extrautrustningen inräknad och ibland inte. Undrar hur det är på min älsklingsbil? Vore tråkigt om jag avstår från den i onödan, men å andra sidandet skulle det nog inte kännas bra att ligga precis på gränsen för det tillåtna heller!

Min nya kärlek är blå och lite rödbrun! Ja, det är ingen karl om ni nu trodde det, utan en husbil med en layout som jag bara älskar till 100 %. Jag gillar verkligen den öppna, luftiga planlösningen som dom lyckats få till i en husbil som bara är straxt över 6 meter lång.

Ja, jag kan se mig själv bo här, drömmer om den på nätterna och har svårt att tänka på något annat. Med andra ord – jag är förälskad i den!

Tyvärr finns det en stor hake – en riktig NO-NO, den har en lastvikt på endast 250 kg och enligt uppgift är då inte heller extrautrustningen inräknad, så tar man med sig mer än en tandborste och en bikini på semestern så har man övervikt och riskerar höga böter.

Hur i all världen tänkte dom när dom konstruerade den?

Föremålet för mina starka känslor! Det verkar finnas ett genomgående tema i dom husbilar jag gillar mest - blåa textilier och vackra träluckor. Rent estetiskt föredrar jag dom här lite äldre husbilarna framför nyare som har mycket mera beige, grått och mörkbrunt i sig. Jag tycker dom äldre är mer eleganta om dom från början producerats med god kvalitet och åldrats väl. Den här älsklingen år femton år gammal, men har stått sig väl tycker jag!

#minnyakärlek

Vad tänker ni när jag säger Nationalteatern? Ett gäng hippies för länge sedan, eller tänker ni liksom jag på ett gäng skådespelare och musiker som ville lära sig att förstå sin samtid och sedan påverka genom att skapa debatt och engagemang runt olika samhällsfrågor. Jag växte upp med deras musik och förortsunge som jag var så var det lätt att känna igen sig i deras texter om den hårda, tuffa miljön och människors behov av det mjuka och vackra i tillvaron.

Gruppen startade bland några studenter i Lund.

När gruppen var nyskapad och bestämde sig för att ta namnet Nationalteatern, blev dom uppsökta av Ingmar Bergman som ansåg att dom inte kunde ta det namnet – dom var ju bara en liten kvartersteater på Hissingen i Göteborg. Han fick då svar på tal, att Dramaten där Ingmar för tillfället regisserade inte heller var något annat än en kvartersteater, en kvartersteater för rikingarna på Östermalm.

Senare började dom också att turnera på andra platser än Hissingen och blev sedan kända över hella Sverige.

Nationalteatern jobbade från början med barn och ungdomar på Hissingen, men hade avsikten att sedan nå ut till hela landet. Det lyckades dom alldeles fantastiskt bra med, dom blev inte bara kända för oss som var unga då utan har älskats och spelats av flera generationer av människor efter det.

På hemmaplan i Backateatern på Hissingen.

Jag tycker att den här musiken fortfarande är väldigt relevant, för vi ha ännu många människor som inte bara har ett enkelt och okomplicerat liv, utan som får kämpa sig fram i tillvaron i socialt utsatta områden.

Just nu går det på SvtPlay en dokumentär i två delar om hur gruppen kom till och hur den senare formades vidare. Intervjuaren beskriver hur dom här personerna fortfarande efter 50 år är så otroligt tajta tillsammans. Dom kan ha häftiga diskussioner där dom tycker väldigt olika, men mellan dom finns det så mycket kärlek och respekt att Gud nåde ta den som ger sig på någon i gruppen! För er som gillar teater, musik och samhällsengagemang vill jag bara säga:

Se den och ta ett ordentligt dopp i nostalgihavet!

Se dokumentären på SvtPlay (1 tim):

Vi är barn av vår tid – Avsnitt 1

Här kommer också några gamla godinglåtar med dom:

Nationalteatern, ”Barn av vår tid”; (https://youtu.be/WypFTczOLqE):

Nationalteatern, ”Ingelas Sång”; (https://youtu.be/Lw3AIaMzeYg):

Nationalteatern, ”Ut i kylan”; (https://youtu.be/IiFRX4wNMg8):

Nationalteatern, ”Bara om min älskade väntar”; (https://youtu.be/4GEPrBb5VkE):

Nationalteatern, ”Livet är en fest”; (https://youtu.be/Xf0JgXmyGt8):

Oj många låtar blir det, det finns så många favoriter!

Älskade Nationalteatern!

#nationalteatern #livetärenfest

Frågan jag tyckte borde ställas i dokumentären om Viktor som vandrade från Sverige till Spanien förra året, fick jag svar på idag när jag kollade lokalnyheterna.

Victor caminando!

Det jag undrade över var vilka insikter han fick under sin vandring och om det inneburit några förändringar av hans liv. Här följer svaren och Viktor ger också råd till den som vill testa att gå långt (eller utmana sig själv på något annat sätt):

Se mer på Svt:

Viktor gick från Norrköping till Spanien

Fem tips för den som vill gå långt

Om det är någon som saknat mig och undrar var jag håller hus, så är jag strängt upptagen med att kolla husbilsannonser så ögona blöder! Det är inte klokt så många annonser det finns. Nu kollar jag även på bilar som har luftburen värme och har hittat en del som nästan uppfyller alla mina övriga önskningar. Har hittat en bil jag bara älskar, men tyvärr har den nog för låg lastvikt för att komma på fråga. Just nu hoppas jag att det ska komma någon annons på samma bilmodell men av en lite nyare årsmodell, för deras lastvikt är okej trots att bilarna ser identiska ut och har samma mått. Tyvärr verkar dom ha tråkigare klädslar - den vackra blå färgen är utbytt mot tråkigt grått, beige eller vaniljgult.

Snart finns jag i en buske nära dig?!    

#ienbuskenäradig