I höstas när jag var ute och gick Klosterleden så passerade jag naturreservatet vid Kvillingeförkastningen. Då tänkte jag att jag skulle återvända dit och gå upp på berget vid ett annat tillfälle. Idag tyckte jag att det var dags för det. Jag tänkte gå upp till fornborgen vid Torsklint, men tog en "genväg" som visade sig inte gå dit.

Nu är det vår igen när det porlar i bäckarna!

Vägen har gått uppför och uppför, men tydligen fortsätter den ännu mera uppför?

Japp, nästan uppe nu!

Och när jag väl kom upp så låg det en sjö där. Här uppe i Kolmårdsskogarna har isarna inte smält ännu, så som dom har gjort söder om stán.

I solgasset på en klippa ligger ett vindskydd där man kan övernatta. Såna finns i ganska många av våra naturreservat.

Uppe på Kolmårdsbranterna ligger ofta sådana här små sjöar och dom brukar ha avrinning i små bäckar.

Det är riktigt härligt här i solgasset i vindskyddet, inte riktigt lika varmt som igår men +6 grader och sol duger bra det också.

Jag har lite nödproviant med mig i form av solrosfrön och russin. Namnam, gott!

Sedan går promenaden vidare och det går mestadels lite neråt.

Tills det återigen är dags att klättra uppåt.

Däruppe är milsvidd utsikt över Bråvallaslätten, Bråviken (havet) och Kolmårdsbranten, men hur många kort jag än tar så syns inget av det på bilderna. Till min besvikelse ser havet bara ut som himmel. Jag borde ha tagit med mig kameran också och inte bara mobilen! Ser ni havet, det är där rakt fram. Nåja, ni får föreställa er det istället - använda fantasin lite.

Och där nerifrån kom jag förut.

Jag kommer till ett ställe med en massa stenhögar som uppenbarligen lagts här av människor. Det finns tre fornborgar i närheten, men det här måste vara något annat. Fornborgarna ligger på dom högsta topparna, medan det här ligger mellan två höjder. Kanske borde jag ha laddat ner den där appen som kan berätta vad det är man ser?

Nu passerar jag återigen en av bäckarna jag såg längre upp på berget. Det är så härligt med porlande bäckar, så livgivande!

Efter ytterligare lite bergsklättring hittar jag till slut en utsiktspunkt där det inte är så mycket träd i vägen. Här kan man ju faktiskt se lite av slätten nedanför även på korten. Tyvärr är det inte lika högt som det var på den andra höjden, men rätt fin utsikt ändå.

Sen blir det rätt brant både nedför och uppför och jag blir lite orolig att min slingerfot ska ställa till det för mig så att jag står på näsan. Sån tur är har jag med mig mina vandringsstavar som två extraben och jag lyckas undvika alla eventuella fadäser.

På tillbakavägen tog jag ingen genväg för jag ville se vart vägen upp till Torsklints fornborg var - och här är den så nu vet jag vart jag ska ta vägen nästa gång.

Nu har jag fått en massa blödande sår på armen igen. Tråkigt, och jag kan inte förstå varför jag blivit så känslig. Jag har haft det här problemet i 1 1/2 år nu, men enligt vårdcentralen ska det inte vara något farligt utan bara att jag är torr i huden och kanske lite överkänslig mot tvålar och liknande grejor. Jag smörjer in mig i salva varje kväll när jag går och lägger mig, men tyvärr hjälper det inte. Hur som helst är jag glad att det inte är något allvarligt jag lider av!

#kvillingeförkastningen

Här kommer lite musik med Matisyahu, hans låtar handlar mycket om ett själsligt växande.

Matisyahu

Matisyahu, “Running away”, Bob Marley cover; (https://youtu.be/XTmecBj4NEU):        

Matisyahu, ”Live Like A Warrior (Official Lyric Video)”; (https://youtu.be/p53pDNodxHE):     

Matisyahu, “Jerusalem (Out Of Darkness Comes Light) (Video)”; (https://youtu.be/H8ULIw0Zgaw):       

#matisyahu