Jag har tänkt att jag behöver ha en husbil med minst 450 kg lastvikt men nu när jag råkade hitta en med mindre, så ville jag kolla hur mycket vikt jag verkligen måste ha för att inte få problem. Därför började jag att göra en lista på sånt jag anser mig behöva eller vilja ha med mig. Jag vägde dom flesta grejor, vissa googlade jag fram en normalvikt på och sedan gjorde jag en sammanställning.

Hur mycket väger egentligen två kastruller, en stekpanna, sex bestick av varje sort , lite slevar och dylikt? Sedan lade jag på ytterligare några kilo för en melaminservis och kaffekoppar.

Jag tänker att det är bra att ha en ungefärlig koll. Här kommer min sammanställning:

Testade sedan att stryka lite grejor för att se om jag skulle kunna klara en vikt på 250 kg, Jag räknade med 0 kg för gråvattnet, eftersom färskvattnet är inräknat i tjänstevikten. Gråvattnet är ju förbrukat färskvatten, så tömmer jag det i samband med att jag fyller på nytt vatten så borde det bli +-0. Att ej ha full tank med bränsle reducerar vikten en aning mer. Tog också bort cykeln som går att klara sig utan, men som skulle vara bra att kunna röra sig med lite lokalt till exempel till en affär eller en restaurant.

Jag kom fram till att med en passagerare skulle det gå med 250 kg lastvikt förutsatt att monterad extrautrustning redan är inräknad i tjänstevikten, med två passagerare skulle jag få övervikt med ca 80-100 kilo. Det är nog klokt att inte bry sig om bilar med mindre än 500 kg lastvikt, om jag ska vara säker på att kunna hålla totalvikten då jag har två passagerare med mig.

Enligt fordonsregistret så har extra utrustning inte registrerats enhetligt på husbilar äldre än 2015 års modell. Ibland är extrautrustningen inräknad och ibland inte. Undrar hur det är på min älsklingsbil? Vore tråkigt om jag avstår från den i onödan, men å andra sidandet skulle det nog inte kännas bra att ligga precis på gränsen för det tillåtna heller!

Min nya kärlek är blå och lite rödbrun! Ja, det är ingen karl om ni nu trodde det, utan en husbil med en layout som jag bara älskar till 100 %. Jag gillar verkligen den öppna, luftiga planlösningen som dom lyckats få till i en husbil som bara är straxt över 6 meter lång.

Ja, jag kan se mig själv bo här, drömmer om den på nätterna och har svårt att tänka på något annat. Med andra ord – jag är förälskad i den!

Tyvärr finns det en stor hake – en riktig NO-NO, den har en lastvikt på endast 250 kg och enligt uppgift är då inte heller extrautrustningen inräknad, så tar man med sig mer än en tandborste och en bikini på semestern så har man övervikt och riskerar höga böter.

Hur i all världen tänkte dom när dom konstruerade den?

Föremålet för mina starka känslor! Det verkar finnas ett genomgående tema i dom husbilar jag gillar mest - blåa textilier och vackra träluckor. Rent estetiskt föredrar jag dom här lite äldre husbilarna framför nyare som har mycket mera beige, grått och mörkbrunt i sig. Jag tycker dom äldre är mer eleganta om dom från början producerats med god kvalitet och åldrats väl. Den här älsklingen år femton år gammal, men har stått sig väl tycker jag!

#minnyakärlek

Vad tänker ni när jag säger Nationalteatern? Ett gäng hippies för länge sedan, eller tänker ni liksom jag på ett gäng skådespelare och musiker som ville lära sig att förstå sin samtid och sedan påverka genom att skapa debatt och engagemang runt olika samhällsfrågor. Jag växte upp med deras musik och förortsunge som jag var så var det lätt att känna igen sig i deras texter om den hårda, tuffa miljön och människors behov av det mjuka och vackra i tillvaron.

Gruppen startade bland några studenter i Lund.

När gruppen var nyskapad och bestämde sig för att ta namnet Nationalteatern, blev dom uppsökta av Ingmar Bergman som ansåg att dom inte kunde ta det namnet – dom var ju bara en liten kvartersteater på Hissingen i Göteborg. Han fick då svar på tal, att Dramaten där Ingmar för tillfället regisserade inte heller var något annat än en kvartersteater, en kvartersteater för rikingarna på Östermalm.

Senare började dom också att turnera på andra platser än Hissingen och blev sedan kända över hella Sverige.

Nationalteatern jobbade från början med barn och ungdomar på Hissingen, men hade avsikten att sedan nå ut till hela landet. Det lyckades dom alldeles fantastiskt bra med, dom blev inte bara kända för oss som var unga då utan har älskats och spelats av flera generationer av människor efter det.

På hemmaplan i Backateatern på Hissingen.

Jag tycker att den här musiken fortfarande är väldigt relevant, för vi ha ännu många människor som inte bara har ett enkelt och okomplicerat liv, utan som får kämpa sig fram i tillvaron i socialt utsatta områden.

Just nu går det på SvtPlay en dokumentär i två delar om hur gruppen kom till och hur den senare formades vidare. Intervjuaren beskriver hur dom här personerna fortfarande efter 50 år är så otroligt tajta tillsammans. Dom kan ha häftiga diskussioner där dom tycker väldigt olika, men mellan dom finns det så mycket kärlek och respekt att Gud nåde ta den som ger sig på någon i gruppen! För er som gillar teater, musik och samhällsengagemang vill jag bara säga:

Se den och ta ett ordentligt dopp i nostalgihavet!

Se dokumentären på SvtPlay (1 tim):

Vi är barn av vår tid – Avsnitt 1

Här kommer också några gamla godinglåtar med dom:

Nationalteatern, ”Barn av vår tid”; (https://youtu.be/WypFTczOLqE):

Nationalteatern, ”Ingelas Sång”; (https://youtu.be/Lw3AIaMzeYg):

Nationalteatern, ”Ut i kylan”; (https://youtu.be/IiFRX4wNMg8):

Nationalteatern, ”Bara om min älskade väntar”; (https://youtu.be/4GEPrBb5VkE):

Nationalteatern, ”Livet är en fest”; (https://youtu.be/Xf0JgXmyGt8):

Oj många låtar blir det, det finns så många favoriter!

Älskade Nationalteatern!

#nationalteatern #livetärenfest