Alla inlägg under februari 2021

Av Amisa - 11 februari 2021 14:15

Jag har funderat på hur silverapostlarna kan ha sett ut. Dom kallas också Karl den Stores silverapostlar eftersom dom ursprungligen skänktes av honom till ett kloster på 800-talet. Dom är alltså väldigt gamla. Kanske liknade dom någon av dom här, fast helt i silver?




En enkel människa ungefär som den här (Maria och Jesusbarnet från katedralen i Burgos).  

 




Eller en mer prålig som den här avbilden av Sankte Jakob (ständigt denna Jakob!) i katedralen i Santiago de Compostela. Den kallas också kramarnas apostel för enligt tradition så går besökaren av katedralen  upp i en trapp bakom Jakob och kramar om honom och visar sin vördnad.

 



Jag leker också med tanken om vart silverapostlarna tagit vägen. Tänk om dom faktiskt aldrig fördes till Sverige? Kanska dom gömdes undan någonstans i Polen av dom rättmätiga ägarna eller av Jakob Bagge själv. Eller kanske fanns det någon tredje part som passade på att lägga beslag på dom antingen vid tumultet i Kraków eller vid Stegeborg? Det är iallafall konstigt att dom aldrig hittats under dom mer än 400 år som gått sedan dom gömdes.





Det är inte bara jag som tycker att den här historien är fantasieggande, de tycker också Jan Mårtenson som skrivit en thriller där historien kretsar runt silverapostlarna.

 





Jag har inte läst den boken, men kanske borde jag det? Däremot läste jag i min ungdom en bok som min bror hittat om denna legend. Det var "De tolv apostlarna eller Jakob Bagges skatt", en historisk roman från konung Sigismunds och hertig Carls dagar av Carl August Cederborg. Den är skriven i början av 1900-talet och författaren har också skrivit om andra händelser i den svenska historien till exempel om Snapphanarna.

 

#jakobbaggesskatt

Av Amisa - 11 februari 2021 13:00

Jag kom just på att det finns en spännande koppling mellan "Huset Silfvercronas gåta" och orten där min mamma har växt upp. Det är i det lilla samhället Mem där Göta kanal har sitt utlopp i Östersjön. Även där finns ett slott, Mems slott, som fått en skatt nergrävd och undangömd i orostider på 1500-talet.


Det lär vara tolv stycken silverapostlar i samma storlek som 12-åriga barn. Dom hade tagits som krigsbyte  från Krakóws domkyrka i Polen av Jakob Bagge på 1500-talet och ärvdes senare av hans son Erik Bagge. Kung Sigismund av Polen och Litauen, krävde senare att få tillbaka krigsbytet och då grävdes silverapostlarna ner någonstans. Sedan angrep kung Sigismunds skepp Erik Bagge vid slaget vid Stegeborg (inte så långt från Mem) varpå Erik Bagge dog och tog med sig hemligheten om vart silverapostlarna gömts med sig ner i graven och till dags datum har dom aldrig återfunnits.


Jag tänker att det är lite märkligt att dom aldrig hittats för silverapostlarna var ju stora som riktiga människor och Erik Bagge lär knappast ha grävt ner dom själv, utan det var helt säkert undersåtar som gjorde det och det är konstigt att inte någon av dom någonsin yppade hemligheten efter Eriks död. Kanske dog också dessa personer vid slaget vid Stegeborg?





Mems slott där min morfar jobbat som trädgårdsmästare.

 





Under min uppväxt var Mems slott ägt av Centerns ungdomsförbund och dom hade det som en kursgård. Därefter blev det en konferensanläggning och jag har själv varit där på kurs en gång. Sedan 2001 ägs det av en privatperson och används för privat bruk.


Det lär spöka där då "den vita frun" ibland visar sig både inne på slottet och ute i trädgården. Det har jag aldrig hört talas om trots att min släkt bott på platsen under flera generationer och min morfar jobbat vid slottet. Det ska jag fråga min mamma om, hon är väldigt vidskeplig och säkert rädd för spöken, så hon borde nog känna till om det setts spöken där under hennes liv.





Kanske spöket vet var silverapostlarna är gömda? Tänk om dom snart skulle hittas, vilket mirakel det skulle vara efter mer än 400 års bortvaro!!!

  





Här kan du läsa mer om Mems slott och De tolv silverapostlarna:

Mems slott


#detolvsilverapostlarna #memsslott #bagge

Av Amisa - 10 februari 2021 20:30

Du som är 55+ kanske kommer ihåg en gammal TV-serie från 1974, Huset Silfvercronas gåta. Det var en väldigt spännande historia som var inspirerad av Edith Nesbits ungdomsbok Huset Ardens gåta. Jag blev väldigt fascinerad av den då jag såg den som barn.


Två kusiner, Lisa och Lasse, befinner sig tillfälligt på slottet Silfvercrona där dom får höra en legend om en skatt som gömdes undan för väldigt länge sedan. Av en slump hittar dom ett mystiskt rum med klockor som går baklänges och där finns också en magisk spegel som är en portal in till svunna tider. När dom går igenom den hamnar dom på samma plats, men vid olika tidsepoker i historien och dom kan följa vad som har hänt under tidens gång och se hur folk har det då.


Det visar sig också att Tant Hedvig som bor på slottet och som tar hand om det, också finns där i dåtiden. Första gången dom går igenom spegeln så hamnar dom på mitten av 1400-talet då bönderna gör uppror mot slottsherren och det är då skatten göms undan för första gången.




Lisa hittar det mystiska klockrummet och följer efter en svart katt in genom spegeln och kommer ut år 1436.

 





Hon blir upptäckt men lyckas smita iväg.

 





I köket träffar hon Tant Hedvig som inte alls är förvånad att se henne. Hon visste att Lisa skulle komma och ger henne en nyckel och hon blir tillsagd att släppa in ledaren för bondeupproret då han kommer.

 





Hon får också veta att Lasse blivit tillfångatagen och nu sitter i en fängelsehåla nere i källaren så hon tar sig dit, lurar bort vakten och släpper ut Lasse. Nyckeln lämnar hon över till hans medfånge som också väntar på upprorsmännen. Han får släppa in dom.

 





Tillsammans skyndar dom sig att lämna den här farliga tiden genom den magiska spegeln.

 




Dom två kusinerna spelades av Birgitta Sundberg och Per Dyme och Tant Hedvig av Meta Velander. Serien spelades bland annat in på Glimmingehus, Gripsholm, Tidö, Skokloster och Penningby slott.




Det var verkligen kul att se den här retroTV-serien!!!

  

 


#husetsilfvercronasgåta #retrotv

Av Amisa - 10 februari 2021 14:00

För några dagar sedan fick jag en syn när jag mediterade. Det brukar inte ske särskilt ofta, bara några få gånger om året. Budskap kommer oftast till mig som en förnimmelse eller känsla eller också så ser eller hör jag något som sticker ut på ett sätt som att det har något att berätta för mig, men den här dagen var det alltså en syn. 

 


Jag såg en hund som gick fot med sin husse eller matte, men utan att vara kopplad. Hunden hade fullt fokus på vart ledaren ville att dom skulle gå. Jag undrade först vad detta kunde betyda, för jag är ingen hundmänniska och brukar sällan fundera på något sådant. Men efter en stund så trillade polletten ner ”Jaha, var det DET som synen handlade om!”.


Det slog mig att några dagar tidigare så hade jag sett en video på en annan blogg där en matte busar lite med sin hund uppe i en säng. Hon berättade att det inte bara handlade om lek utan att hon väldigt medvetet jobbade på att bygga tillit mellan sig och hunden och ville få honom att bli följsam och fokuserad på dom signaler hon sände ut till honom och på att förbättra hans självförtroende. Den här videon slog an någonting hos mig, men jag visste inte riktigt vad det var.


Senare insåg jag att det här är också det Gud och jag just nu jobbar på i vår relation. Det där med tillit tror jag vi till största delen klarade av under pilgrimsvandringen i Spanien förra hösten. Jag vet att han känner mig och mina behov bättre än vad jag själv gör och jag litar på att han vill mitt allra bästa. Men just nu är jag väldigt fokuserad på att försöka uppfatta signalerna om vart jag ska gå och vad som ska hända härnäst i mitt liv. Jag vet att jag fortare kommer till det som är bra för mig om jag inte försöker kontrollera så mycket själv, utan bara har tillit och följer med vart än det för mig.





Ungefär så här som Gud och jag också går igenom det jag behöver lära mig, vi leker följa John-leken.

 

   





Jag förstår att det här låter jättekonstigt för alla som aldrig haft några andliga upplevelser, medan andra troende förmodligen har lättare att förstå vad jag menar – att man går dit man blir sänd. Carl Gustav Jung, psykoanalytikern, beskrev också den här fasen i individuationsprocessen – som en period i livet när framtiden inte kan eller bör planeras – då man måste vara beredd i varje stund att omvärdera vart man är på väg och kanske ändra riktning.


Det här har jag redan upplevt en gång tidigare år 2018. Saker jag bestämt mig för att genomföra kändes plötsligt väldigt fel eller så gick dom inte att genomföra, det blev oförklarligen uppskjutet eller inställt. Den gången blev jag först väldigt frustrerad och besviken, men senare så accepterade jag att hindren nog uppkommit för mitt eget bästa för att det fanns en väg som nog passade mig bättre. En kort tid efter att jag hade accepterat min väntan så öppnades plötsligt en ny dörr för mig och den ledde precis dit jag behövde gå just då.


Efter den upplevelsen tänker jag annorlunda då hinder uppstår, tänker att dom bara är till för att få mig att inte bara tuffa på som ett tåg på en räls, utan istället vara lyhörd för att kunna upptäcka nya dörrar som öppnas för mig. Den attityden har hjälpt mig oerhört mycket under Coronan. Jag har tänkt ”Oj, nu stängdes den dörren. Få se nu vilka dörrar som fortfarande är öppna och intressanta att utforska?”.


Ett annat budskap som har kommit till mig många gånger under den senaste månaden är att jag ska tillåta mig själv att vara mer lekfull, göra saker bara för att det är kul – inte för att det är något jag BORDE göra. För mig som har varit vuxen sedan jag var typ 11 år (omständigheterna krävde då att jag snabbt behövde bli vuxen och ta hand om mina egna behov), så är det alldeles säkert sunt och bra att tillåta mig mer lekfullhet i livet och jag känner också lust till det! Nu återstår det att se vad livet vill med mig härnäst!






Det här får mig att tänka på en av Heliga Birgittas pilgrimsböner, här en kort bit av den:




”Herre, visa mig vägen, och gör mig villig att vandra den.”

  

 

 

 


Taizé New Songs 2020 (Acoustic), "Herre, visa mig vägen"; (https://youtu.be/k47fQ2CNqQU):


#tillit #samspel #följsamhet

Av Amisa - 9 februari 2021 17:00

Kan människor någonsin förändras? Ja det kan vi och det vet jag av egen och vänners erfarenhet, men det är ingenting som sker av sig självt utan det kräver tålamod och beslutsamhet och man måste ta itu med sina rädslor och inre demoner.


Tyvärr är det många som inte bryr sig om att försöka förändra sina dåliga sidor. Kanske saknas motivation, det är enklast att låta bli, man tror att det inte är möjligt eller vet inte riktigt hur man bär sig åt. Eller så identifierar man sig med sina handlingar och tänker att ”en sån som jag kan aldrig förändras ändå”.


Att vänta på att någon annan ska förändras är ingen bra idé. Risken är väldigt stor att det aldrig kommer att inträffa. Bättre är att försöka acceptera personen så som den är eller, om relationen är destruktiv, välja att vända den ryggen. Det är lättare sagt än gjort! Också något jag erfarit själv…….


Om det handlar den här videon.




En vis man.    

 






Awaken Insight, ” Do People Ever Really Change?”; (https://youtu.be/0Ckfx5qIF9Y):


#inreförändring

Av Amisa - 8 februari 2021 20:15

Under slutet av Johnny Cashs liv så gjorde han en del covers av gamla låtar. Dom utstrålar väldigt mycket värme, sårbarhet och livserfarenhet och jag tycker att det här är bland det bästa han gjorde under hela sin karriär.

  


Medan jag fortfarande hade många sår kvar i min själ så lyssnade jag ofta på ”Hurt” och ”The Wanderer”, nu behöver jag lyckligtvis inte göra det längre – jag är sällan i det känsloläget. Här kommer några av låtarna som är mer optimistiska.




Om vi sträcker ut handen efter hjälp kan det mycket väl hända att någon är villig att ge oss en hjälpande hand.

 





Johnny Cash, ”Personal Jesus”; (https://youtu.be/K3QDDlWmR9Q):







Johnny Cash, ”One”; (https://youtu.be/QEnkU8bQ-xk):



#touchfaith #johnnycash

Av Amisa - 8 februari 2021 17:00

Idag har jag varit och dansat linedance som jag brukar varje måndag. Den här terminen är vi indelade i riktigt små grupper för att minska smittorisken, så vi är bara sex personer och så Lotta som leder dansgruppen. Här är Norrköpings stadsteater som ligger straxt brevid linedance-lokalen.










Det var väldigt länge sedan jag kollade mina ögon och skaffade nya glasögon, så jag har tänkt att det är hög tid att ta tag i det nu. Härom dagen försökte jag boka tid via deras hemsida, men den funkade inte som den borde och därför gick jag till butiken idag och fixade en tid.


Jag ska göra en ögonhälsoundersökning och kolla synen. Sedan en undersökning tidigare i mitt liv så vet jag att jag har ett förstadium till Macula degenerering av gula fläcken i det ena ögat. Min mamma har haft problem med det också och då hon inte sökte hjälp i tid så är hon nästan blind på det ögat nu. Det vill inte jag behöva uppleva, det kan opereras om det upptäcks i tid så därför vill jag kolla mina ögon ordentligt nu.



Ytterligare ett annat riktigt gammalt hus i dom här kvarteren.





Jag tror inte att jag någonsin kommer att välja att bo mitt inne i centrum, men om jag skulle få för mig att göra det så skulle jag välja att bo i det här huset till höger i bild. Det ligger väldigt lugnt till med Strömmen och en park framför och på andra sidan huset är en lugn bakgata utan särskilt mycket trafik. Huset har för länge sedan varit en industrifastighet, så den har stora vackra fönster ut mot vattnet.





Här är ett mindre vattenfall i Strömmen.






Och Pronova som förr var Tuppens bomullsväveri. Om ni tittar noga så ser ni Tuppen som fortfarande finns kvar på "tornet" som sticker upp.

Tyvärr är kvalitén på den här bilden inte så bra eftersom solen nästan lyste rakt in i kameran.

Av Amisa - 7 februari 2021 22:40

Bara va dig själv, lev ditt liv på det sätt som passar dig och strunta i andras åsikter om det!





Dansa på min grav!

 





Bo Kaspers Orkester, ” Dansa på min grav”; (https://youtu.be/KUBG4xF7nmg):

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22 23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards