Jag kollade just på en dokumentär om Viktor Jinnevång som förra året fick för sig att pilgrimsvandra till Spanien, men inte bara den ”vanliga sträckan” från Södra Frankrike och till Finisterra i Spanien. Istället vandrade han hela vägen från Norrköping och till Finisterra vid spanska Atlantkusten. Det var en vandring på hela 365 mil och som tog 143 dagar att genomföra och han började 29:e april och kom i mål 18:e september. Det kan man kalla vandring!

Viktor vid Vättern, i början på sin långa vandring.

Under resan fick han gott om tid att fundera över sitt tidigare liv som kantats av droger och kriminalitet och en anledning till att han fick för sig att gå så här långt var att han kände att han ville bevisa för sig själv att han kunde bestämma sig för en plan och sedan fullfölja den.

Jag känner igen mig i hans beskrivning av den märkliga känslan som infinner sig i slutet av en lång vandring. Å ena sidan är man glad att nå målet, å andra sidan känns det lite tomt och man inser att man kommer sakna det enkla livet och känslan av frihet som man levt med när varje dag har varit som ett oskrivet blad. Vad ska jag göra nu då? Åka hem och leva Svensson-liv igen? Det uppstår lätt abstinensbesvär efteråt, då man längtar tillbaka till det fria livet. Livet är så okomplicerat under vandringen och dom få beslut man måste ta är att sätta en fot framför den andra, bestämma sig för hur långt man orkar gå den dagen och lite då och då känna efter om man är hungrig eller törstig. Med ögon som är som ett litet barns, tittar man förundrat på landskapet runt omkring sig och insuper atmosfären - man är så full av nya intryck.

Jag hade tyckt att det hade varit spännande att få höra om han tyckte att den långa vandringen hade förändrat honom på något sätt och i så fall hur, men tyvärr saknades den knorren. Det är mycket vanligt att människor känner att dom förändras när dom får så mycket tid över till att reflektera över sig själva och sina liv och tidigare upplevelser. Dessutom så växer man otroligt mycket både i självkänsla och självförtroende, för man inser vilken enorm kapacitet man har – en kapacitet som man inte fullt ut utnyttjat tidigare.

Se dokumentären på Svt:
5 miljoner steg

#elcamino #365milsvandring

 

wiper

3 mars 2021 06:19

Det är beundransvärt att kunna promenera så långt. Vad starkt av honom att kunna bryta ett destruktivt mönster. Jag känner ju själv hur bra man mår bara efter en promenad på 5 km ;)

I och med att det inte finns mycket att göra nu så ser man att fler och fler promenerar.

Ha en fin dag

http://wiper.bloggplatsen.se

Amisa

3 mars 2021 12:04

Det blir nog annorlunda också när många jobbar hemifrån. Jag tror att många tar chansen att ta en promenad eller en jogging tur mitt på dagen när det är som ljusast. På jobbet hade nog många suttit kvar inomhus och hängt med arbetskamraterna.

Hoppas allt går bra med din man!
Kram!

 

wiolettan

4 mars 2021 16:53

Vilken vandring. Jag beundrar verkligen människor som kan bestämma sig för att göra något så annorlunda och sedan fullfölja resan. Vilka upplevelser och vilka minnen. Det går nästan inte att föreställa sig.
Jag tänker som du. Ändrade han sig något, värderingar, sättet att se på livet?
Trevlig kväll.
Kram!

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Amisa

4 mars 2021 23:16

Han blev intervjuad i regionalnyheterna, så du kan höra om det i mitt nästa inlägg.

Ha en trevlig helg! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...