Jag har blivit inspirerad av andra bloggare att göra en adventskalender. Vi får se vad innehållet blir i fortsättningen, men idag blir det i alla fall ett tankeexperiment.

Vad händer om vi vänder på könsrollerna?
Känns det här lika normalt?

Crazy Pictures, ”POESI FÖR FISKAR - Se Mig”, (12 min); (https://youtu.be/kjZpk4yTEcg):

#ombyttaroller #dagenstankenöt

Hörde idag på nyheterna att en 70-årig kvinna ska ha hållit sin son instängd och isolerad från andra i 28 år. Det ska ha skett från det att mannen var i 12-årsåldern och mannen hittades av en nära anhörig som passade på att åka till lägenheten under helgen då mamman var bortrest. Mannen sägs vara tandlös, ha infekterade sår över hela kroppen, svårt undernärd och har ett undermåligt språk efter alla år av isolering. Mamman är nu anhållen för olaga frihetsberövande och vållande till kroppsskada.

Jag frågar mig hur det är möjligt att något sådant kan pågå under så många år innan det avslöjas? Vi har ju skolplikt i Sverige, så borde inte skolan och dom sociala myndigheterna agera om en 12-åring helt plötsligt inte längre kommer dit som vanligt? Och uppenbarligen har det funnits en nära anhörig som åtminstone anat ugglor i mossen. Varför väntade den personen 28 år innan den ingrep, varför har denne inte kontaktat polisen tidigare? Det måste också ha funnits lärare och grannar, borde dom inte ana oråd om ett barn plötsligt inte längre syns till?

Läs mer på Aftonbladet:

Kvinna har hållit sin son instängd i lägenhet i 30 år

Enligt Svt:

Kvinna gripen – ska ha hållit son instängd i decennier

Polisen bekräftar händelsen enligt Sveriges Radio:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7613605