Idag såg jag den här texten (som jag kortat ned lite):

“ON 21ST DECEMBER 2020, JUPITER OVERTAKES SATURN - and starts our new beginning - THE AGE OF LIGHT. THE GOLDEN AGE. THE AGE OF AQUARIUS. THE LIGHT HAS WON! - final remnants of the dark are being removed now. THE LIGHT IS NOW FULLY IN CHARGE - even if it doesn't look and feel that way at times. EVERYTHING IS GOING ACCORDING TO THE UNIVERSAL PLAN - even though sometimes it seems as though there is no plan at all! YOU HAVE THE CHOICE TO ASCEND. NOT EVERYONE WILL CHOOSE ASCENSION. YOU ARE LOVED BEYOND MEASURE.”

Jag blev nyfiken och googlade och det visade sig att det är Pluto, Jupiter och Saturnus som går från Stenbocken och in i Vattumannen där dom kommer stanna tills 7:e mars 2023. Det sker väldigt sällan, senast var år 1894 fKr. Förra gången dessa planeter hade konjunktion i något annat tecken var 1819-1820. Astrologer anser att vid dessa datum sker stora omvälvande händelser och det kallas därför för ”The Great Transformation”. Dessa planeter gick alla in i Stenbockens tecken i mars och när jag letade information så hittade jag en video från 2017 där en person förutspådde att det i mars 2020 skulle utbryta ett stort universellt kaos. Lite oklart vad det skulle handla om, men att det skulle inbegripa ett politiskt och ekonomiskt kaos. Scary!

Jag har länge tänkt att det skulle vara intressant att försöka lära mig lite om astrologi och nu blir jag ännu mer nyfiken och taggad än tidigare. Som den detaljfokuserade jungfrusjäl som jag är så älskar jag strukturer och analyser, så det skulle nog passa mig bra.

Jag har också sett en del tarotläsningar under den senaste tiden som handlar om mer oroliga tider och vikten av att under till exempel en orkan befinna sig i stormens öga. Där är lugnt och stilla, till skillnad mot virvelvinden runt omkring. Hur tar man sig då till stormens öga? Min egen tolkning är att man fokuserar på att behålla ett inre lugn till exempel med hjälp av meditationer och avkoppling i naturen, istället för att låta sig jagas upp, samt att man väljer att ha en hög energi istället för en låg.

Välj ljuset istället för mörkret, tro på det godas makt över det onda!

Här kommer en dikt av Rick Levine, som understryker att det inte är hårdvaran som är det viktiga, utan det den kan förmedla. Ja, det är i allafall min tolkning av dikten. Precis som på en radio, så behöver vi ha rätt frekvens inställd för att kunna uppfatta budskapet.

Rick Levine, ” A Cosmic Quickie: Radios”; (https://youtu.be/e6Yg8-9o2fo):

Har du den rätta frekvensen inställd?

Om inte, så är det dags att ratta in den nu!

Idag har jag varit ute på Klosterleden igen och gått från Kvarsebo färjeläger till Kolmårdens djurpark. När jag var ute igår köpte jag en dygnsbiljett på bussen och då tänkte jag att det var klokt att ge mig ut i skogen även idag, eftersom resan dit då redan var betald. Så jag tog bussen till vägen som går nerför berget till färjelägret.

På väg nerför backen till färjan i Kvarsebo.
 

Sedan slog jag in på en liten skogsväg.

Även här var skogen full med massor av stora stenblock, gröna utav stjärnmossa.

Efter en liten stund var det dags att lämna vägen och istället fortsätta på en stig.

Det gick lite upp och ner.

Och bitvis var det mycket stenar.

Även här fanns det fortfarande blåbär kvar, men smaken var rätt vattnig nu.

Det är inte bara nedåt det är brant och bergit, utan det är också berg uppåt. Det var bra för det blåste rätt mycket från norr idag och jag hade oroat mig lite för starka kastvindar när jag nu skulle vandra runt på bergen. Men eftersom berget fortsatte ovanför mig också så gick jag i lä för nordvinden.

Jag gillar stenar, men det vet ni säkert redan?

Vilket spännande rotsystem det här trädet hade!

Berget stupade brant nedåt!

Och ibland blev det lite brant klättring nedför backen.

Bad? Nej tack, nu börjar även jag tycka att det börjar bli lite för höstlikt för att jag ska vilja bada mer ute.

Jaha, tydligen ska det finnas vildsvin här och jag hoppades att jag inte skulle springa på en hel flock av dom idag. Det skulle kanske vara lite läskigt, då dom kan vara aggressiva. Dom är väldigt skygga så risken att springa på dom är ganska liten, men är ändå lite större när man går ensam och tyst i skogen. Det märkte jag ju bland annat när jag i Spanien sprang rakt på en jagande genett i morgonmörkret.

Bitvis var stigen snarare en hinderbana med många träd som låg på tvärsen över.

Även idag passerade jag en liten bäck. Jag har aldrig tänkt på att det finns så många av dom här i Kolmårdsbranterna, men dom kommer från sjöar som ligger uppe på berget och som har utlopp ner mot havet. Flera av dom utgör viktiga lekplatser för fiskar på våren, men i den här bäcken kan jag inte tänka mig att fiskarna kommer upp särskilt långt, för längst ner finns ett vattenfall på sådär 5-6 meters höjd.

Och här är vattenfallet längre ner i backen. Tyvärr syns det inte så bra här hur högt fallhöjden är, det är högre än det verkar på filmen.

Här finns många stenblock som skapar en massa hålrum och grottor.

Här var det blöta berget alldeles rött. Kanske är berget järnhaltigt här?

Jag fick syn på några rosa-gröna stenar. Kan det vara marmor som finns även här eller är det bara gnejs? Jag är inte så bra på det här med olika bergarter. Vackra är dom i vilket fall som helst med sin fina ådring!

Idag har det varit väldigt vacker utsikt över Bråviken på vandringen!

Här på Högklippan flög en rovfågel förbi. Jag funderade på om det kunde vara en havsörn, det finns ganska mycket av dom här ute vid havet.

Nedanför här finns jättegrytor, men jag tyckte det var för brant för att jag skulle våga mig på att klättra ner dit.

Naturens egna konstinstallationer?

Långt där borta i horisonten såg jag utkanten av Norrköping.

Och så såg jag någon slags djurbajs igen. Kan det vara efter vildsvinen?

Här bland klippblocken finns en riktig rövargrotta.

Det är inte hittepå som i Ronja rövardotter, här har man konstaterat att folk faktiskt har levt på riktigt, för taket på grottan är sotig efter eldarna man tänt där. Förr fanns det många rövare i Kolmårdsskogarna och det var farligt att färdas genom området.

Det var några meter ner till golvet på grottan och det hängde något där som man kunde hålla sig i då man klättrar ner och upp där.

Sedan kom jag till en del av leden som var väldigt brant. Jag bestämde mig för att ta fegisvägen och inte gå där. Jag är nämligen utrustad med en slingerfot som ibland viker sig så jag står på näsan. Jag vill inte trilla nerför berget och dö, särskilt inte när jag är här helt ensam och utan hjälp om det händer något.

Lite information om djurlivet här. Där det var mycket lövträd och lite fuktigt  såg jag många småfåglar och också en hackspett.

Här skulle jag ha kunnat gå ner och återigen komma ut på vandringsleden, men jag såg på kartan att det är en extrasväng på några kilometer och sedan kommer man ändå ut på den här stora vägen, några hundra meter längre bort. Jag bestämde mig för att inte ta den där omvägen utan följde landsvägen bort till djurparken istället.

Ja här skulle jag ha kommit ut, för här fortsätter leden på andra sidan om stora vägen och nu finns det ingen mer vandringsled som går i riktning bort mot djurparken.

Så jag traskade på.......

På ett ställe hade dom kalhuggit en skog sedan förra gången jag åkte förbi här. Det såg för dj...gt ut, dom har inte ens lämnat kvar några frötallar!

Sedan gick jag förbi byn Timmergata som har inte mindre än tre olika busshållplatser. Här är Timmergata, där det förr låg ett tegelbruk.

Timmergata affär - jag gissar att det en gång var i det här huset?

Och Timmergata skola - det råder väl ingen tvekan om att det är det här huset som avses?

Sedan kom jag fram till Kolmårdens djurpark, varifrån jag skulle ta bussen hem.

Entrén till djurparken.

Tropikariet i Kolmården där det finns ormar, kräldjur, en del fiskar som t ex rockor, alligatorer och spindlar.

Nu återstår endast en etapp på Klosterleden. Det är från Åby och hem till mig, men imorgon ska jag vila mig och ha lite sovmorgon. Klosterleden får vänta till nästa vecka!

Nu spurtar jag lite med Klosterleden för att hinna med så mycket som möjligt av den innan höstmörkret faller över oss om sådär två veckor. Idag vandrade jag en liten kortis på ca 9 km från Kolmårdens djurpark via Marmorbrukets Naturreservat till Krokek.

Jag startade här vid Vildmarkshotellet som ligger väldigt fint på en klippa med utsikt över Bråviken.

Farleden till Norrköpings hamn går här utanför så det är en strid ström av båtar som passerar revy.

Vid hotellet finns en tipspromenad uppsatt.

Jag antar att den är för barnfamiljer. Jag tror svaret ska vara Omslag vad tror ni?

Här går det ganska brant nedåt.

Berget ser så konstigt ut här, som om någon skurit i den med en kniv. Undrar om det är naturen som format det så, eller människors verktyg?

Jag ser mycket konstiga former idag. Här en trädrot som ser ut som en sittande fågel uppifrån.

En liten bäck strilar nerför bergskanten.

Ihåliga trädrötter har formats till vattenbehållare.

Och en spännande utväxt på ett träd.

Prickiga löv.

Och växter som blivit rosalila av nattkylan.

En märklig sten med räfflor.

Ruinen av en byggnad, som får mig att tänka på förr i tiden. I dom oändliga Kolmårdsskogarna var det gott om rövare och tjuvar, och det var förenat med fara att färdas genom dessa trakter. Ändå var detta en vanlig färdväg då man skulle till Stockholm från södra Sverige.

Jag ser några märkliga växter som växer på en fuktig plats. Jag tänker att det kanske är ängsull, men det visar sig vara skavfräken, en växt som inte är så vanlig.

Skavfräken.

Här är ett av dom gamla marmorbrotten där man förr bröt Kolmårdsmarmor.

Nypon.

Och nu går jag på en promenadväg precis brevid vattnet.

Höströda buskar.

Ett block av marmor - man kan se den fina ådringen trots att det här bara är ett oslipat block.

Sedan hittar jag två kalkugnar.

Som jag förstår det så bröts kalken direkt från berget här på sidan av.

Jag kom fram till en gammal vacker gård.

Här har dom en gammal Grålle-traktor. Jag älskar Grållar!

Om det hade varit sommar och varmt hade jag kunnat ta ett bad här på den lilla stranden.

En flugsvamp.

Jag går igenom en kohage. Så vackert det blir när djuren får gå och beta och forma landskapet!

Sedan kommer jag fram till en båtklubb och marina som jag inte kände till sedan tidigare.

Vid husen finns återigen någon omtänksam person som lagt fram äpplen som man får ta av.

Jag passerar över en liten bäck som heter Kolmårdsbäcken. Här går fiskar uppströms för att leka på vårarna.

Här finns slånbärsbuskar, men dom är ganska tomma på bär och dom som finns kvar är helt skrumpna.

Därefter kommer jag fram till Sandvikens Campingplats och deras badstrand.

Jag har bara sett campingen på avstånd från vägen förut, men nu får jag se den på nära håll. Det finns mycket småstugor att hyra här, antar att det är lönsamt med tanke på närheten till Kolmårdens djurpark.

Sedan ligger det ytterligare en småbåtshamn.

På andra sidan vägen börjar nedre delen av Krokek.

Här uppe på höjden ligger många gamla fina hus.

Och dom har vacker utsikt över viken och båttrafiken där.

Ovanför backen ligger Krokeks kyrka och där tar jag en matpaus. Jag tänkte det skulle vara lugn och ro här, men en man i en minitraktor kör runt, runt och klipper gräset med stor frenesi. Jo, jag fattar! Han gör bara sitt jobb, men det hade varit trevligt med lite matro. Jag får sällskap av två ekorrar, men trots idoga försök att fånga dom på bild, så syns bara träden på mina bilder.

Vacker plantering med mycket inslag av olika grässorter.

Nu är det bara en liten bit kvar att gå och jag passerar Hans och Gretas hus, ja i allafall ser det nästan ut som det!

Dom har tamfåglar i trädgården och jag tror att det är myskänder (sådana som äter spanska skogssniglar).

Jag kommer förbi ytterligare ett vattendrag, det är Svintunaån. Lite längre ner längs med ån finns en gammal kvarn vid ån.

Nu är jag snart vid slutet av min vandring och här passerar jag Råsslaskolan.

Och snart är jag uppe vid Kolmårdens busstation och har tur och behöver bara vänta i tio minuter innan det dyker upp en buss som kan ta mig tillbaka in till Norrköping igen.

Idag har jag varit i Nyköping på ännu en träff för Livsstegen. Ja kompisen och jag höll ju på med det här i våras, men så kom Coronapandemin emellan. Men sedan i början på september så har vi kommit igång med gruppen igen och nu återstår endast fem träffar på den här terminen. Därefter hoppas vi att kunna starta en grupp i Norrköping till våren.

Förra veckans tema var försoning och det är väl det som är själva kärnan för att få till ett läkande i själen? Förra veckan var det också min tur att berätta min livsberättelse, vad det är jag har kämpat med under livet. Det var lite känslosamt både att skriva berättelsen och att läsa upp den för dom andra i gruppen. När jag sätter det på pränt blir det så tydligt hur mycket jag kämpat mot i mitt liv, inte undra på att jag känner mig trött ibland!  

Det jag blir mest berörd av att se är hur ensam och utsatt jag kände mig när jag var ung och mellan 10-15 år. Det var så mycket jag gick igenom utan att ha särskilt mycket stöd eller hjälp från människor i min omgivning. Inte undra på att jag lärde mig att ”ensam är stark” och glömde bort hur man ber om hjälp! Men det är tur att man kan lära om sig och gå vidare i livet med nya verktyg och copingstrategier som fungerar bättre!

En mer välmående och välfungerande JAG.

När vi vågar visa vår sårbarhet tillsammans blir vi starka!

Moojiji, “The Power of Clear Seeing ~ Mooji on Self Inquiry”; (https://youtu.be/MHxNx1U3tgI):

Den här diktläsningen är väldigt fin och stämmer så bra med min egen upplevelse just nu.

Pearls Of Wisdom, Poetry Reading “I Carry Your Heart With Me” by E.E.Cummings; (https://youtu.be/MF5H7l9jEkY):

Idag hade vi rätt fint väder och jag hade inga måsten eller borden att göra så då funderade jag på om jag skulle försöka mig på ytterligare en paddling eller om jag istället skulle gå ytterligare en etapp på Klosterleden. Jag bestämde mig för det senare och tog därför bussen ut till Kolmårdens station i Krokek.

Kolmårdens tåg- och bussstation i Krokek.

Även i Krokek finns omtänksamma människor som delar med sig av det dom har.

Här nere i backen har jag jobbat för sådär femton år sedan. Jag fuskade lite som springvikarie vid en gruppbostad för vuxna utvecklingsstörda personer.

Men idag ska jag inte fortsätta nerför backen utan istället gå västerut, tillbaka mot Norrköpingshållet och Åby centrum som är dagens mål.

Här en smal passage för tåget på Södra stambanan.

När jag jobbade här brukade jag ibland gå den här vägen om jag hade en delad tur med en 4-timmarsrast mitt på dagen. Då var här tät skog, men nu har dom avverkat massor och man ser ända ner till Bråviken.

Jag fotar svampar och bär och tänker att bilderna, ganska mycket liknar dom jag tog i Galicien i oktober förra året.

Min son trodde förra veckan att blåbären var slut i skogen, men det var helt fel, det är fortfarande fullt av dom. Tyvärr börjar dom nu få en blaskig smak efter dom senaste veckornas regnande.

Jag ser ett stort fågelbo i ett träd. Innan jag kom fram till det tänkte jag att det nästan liknade ett stort svart kattdjur som satt i trädet, men såvida det inte har rymt någon panter från Kolmårdens djurpark så är det nog bara ett fågelbo.

Så häftigt mycket vitmossa, det är som stora kuddar av mossa.

Ja, det var som jag misstänkte. Anledningen till dom stora avverkningarna här är att man ska bygga en massa nya villor här uppe och vill ha tomter med fin utsikt.

Efter ytterligare promenerande kommer jag fram till Kolmårdsanstalten, där man tydligen har ett snickeri.

Och så har dom en stor grönsaksodling här också.

För länge sedan var här ett sanatorium för tuberkulossjuka. Det har också varit äldreboende och vårdcentral i huset.

När jag jobbade i gruppboendet så fanns här en daglig verksamhet, jag vet inte om den finns kvar idag.

Vilket märkligt hus! Men det verkar inte användas idag? Jag pratar lite med några män som är ute och räfsar löv, jag gissar att dom är interner från anstalten, för det här är en öppen anstalt och internerna har förtroendet att också få röra sig lite i den nära miljön. Dom tyckte det var rätt skönt att vara ute och jobba idag.

Sedan kommer jag ut på en större väg och följer den en liten bit.

Här är Torssjön, sommartid kan man bada i änden på den.

En anordning för att kunna svinga sig ner i vattnet?

På väg nerför backen ser jag en räv springa över vägen, men tyvärr hann jag inte få upp kameran då jag först misstog det för att vara en katt. Sedan såg jag den brunröda pälsen och den tjocka svansen med en smal vit svanstipp.

Här är ett av Norrköpingsbornas omtyckta fik, Oskarshäll. Här är väldigt fin utsikt ut över Bråviken.

Sedan går jag en liten skogsväg uppför backen igen, för att undvika den trafikerade bilvägen. Den här alternativvägen har jag hittat på Naturkartan.

Uppe i skogen finns små söta skogstorp.

För längre sedan har tydligen Klosterleden gått här, det gör den inte nu enligt kartorna som jag laddat ner från Pilgrimscentrumet i Vadstena.

Och här går också delar av Östgötaleden samma väg.

Jag träffar en karl på cykel som jag sett lite tidigare. Det visar sig att han bor i det här huset. Gubben utanför är en uppstoppad gubbe och inte mannen jag pratade med.

Hu vilken tät skog! Jag väntar nästan på att det ska kliva ut en björn ur skogen.

Och så ser jag någon konstig spillning som jag inte vet vad den kommer ifrån för djur. Det ser ut som om den ätit mycket bär. Någon som vet?

Kanske en bjärg som emigrerat från fjällen?

Uppdatering: När jag googlar bilder så hittar jag bilder på björnspillning som liknar detta. Jag tror inte att det finns en björn så nära stan, för då hade man sannolikt hört talas om det. Rävar, mårdhundar och grävlingar gillar också blåbär, men grävlingar bajsar vanligtvis i en latringrop och inte direkt på backen, man tror inte att det finns särskilt många mårdhundar ännu i Östergötland, så det mest sannolika är nog att det är rävbajs. Det lär lukta illa, men jag luktade inte på det så jag har ingen aning om så var fallet. Det var en rejält stor hög.

Och så passerar jag ett litet sågverk, dår det luktar alldeles underbart av nysågat virke.

Sedan kommer jag ner till ett naturreservat som heter Getåravinen. Jag ser rätt mycket folk och bilar här, men går själv inte ner till bäckravinen för det är eftermiddag och inte så många timmar kvar tills det blir mörkt. Jag behöver traska på!

Här är skogen lite mörk av alla granar och otroligt grön av all stjärnmossa som växer här.

Även här ser jag en del träd som verkar vara angripna av granbarkborren.

Snart blir det dags att passera under E4:an och gå över på andra sidan.

Hm, det saknas något här? Borde det inte stå Ultreia eller något visdomsord här? Det är ju i alla fall en pilgrimsled!

Kanske jag borde smyga hit någon dag med en målarfärgsbytta och skriva lite?

Dags för vilopaus! Då ser jag dagens andra djur springa över vägen. Det är en liten mus och jag tänker på alla möss jag såg när jag gick på Mesetan förra hösten. Jag försökte locka fram den med en liten chokladbit för att kunna ta ett kort på den, men den gick inte på det tricket.

Jag ser ett jakttorn och hör lite knallar utifrån skogen. Det påminner mig om att älgjakten nog har börjat nu och att det nog är bra att hålla sig på vägen om man vill komma fram med livet i behåll.

Här någonstans var det som det smällde. Den här platsen gör inte skäl för sitt namn idag!

En man och en kvinna möter mig på sina cyklar och vinkar glatt till mig. Lite senare kommer dom tillbaka och tjoar lite till mig igen. Det kommer också ett gäng motorcyklister farande. Jag blir lite förvånad, för här är grusväg och jag trodde inte att dom brukar välja sådana vägar.

Lite härliga ormbunkar.

Så småningom börjar jag känna igen mig, jag närmar mig badplatsen uppe vid Nedre Glottern där jag varit tidigare i somras. Sedan blir bebyggelsen tätare och tätare, det finns trottoarer och vägbelysning. Det känns skönt för det håller på att mörkna och det går snabbt nu.

Långt uppe i backen har man fin utsikt över Bråviken och Bråvallaslätten nedanför.

Till slut är jag framme vid målet i Åby centrum och medan jag är inne i affären för att handla lite på hemvägen så faller mörkret, det blir helt mörkt ute och när jag kliver på bussen börjar det också att regna ute.
Vilken tur att jag klarade mig ifrån det hela dagen!

När jag kommer till stan får det bli spårvagnen sista biten hem, för jag har ingen lust att leta fram varken jacka eller regnponcho nu när jag nästan är hemma.

Här är vad jag har med mig hem idag: En fin vit sten som jag hittade under vandringen!