Idag har jag lagat något som jag kallar Färnebokäk, efter folkhögskolan där jag första gången åt den här rätten som är lite indien-inspirerad fast med svenska råvaror. Nu på hösten brukar det vara billigt med morötter och vitkål, så varför inte göra den nu? Med tiden har grytan fått mycket mer kryddor i sig än vad den hade när jag åt den första gången, men varje person kan väl krydda efter eget tycke och smak?

Min syster tycker det här är väldigt gott och brukar tjata om att hon skulle vilja att jag skriver ner receptet åt henne, själv tycker jag det är så enkelt att man inte behöver något recept. Men här kära syster och alla andra hungriga, kommer receptet på denna högst komplicerade maträtt:

Här är vad man behöver: Några morötter, ett vitkålshuvud, 1-2 bananer, kokosflingor, rapsolja och så curry och salt för kryddningen.

Skiva och fräs morötterna i olja. Krydda sedan med curry och salt. Lägg dom sedan åt sidan.

Strimla vitkålen. Jag använde ungefär halva vitkålshuvudet.

Fräs vitkålen och krydda den. Lägg sedan tillbaka morötterna i grytan och blanda ihop det. Häll på ca 1 dl vatten och låt det puttra ett tag tills morötterna känns lagom mjuka. Det kan vara lite tuggmotstånd tycker jag.

När morötterna är lagom mjuka tillsätter man skivad banan och kokosflingor. Jag använde ca 1/3 av påsen med kokosflingorna. Det får puttra en kort stund tills bananerna blivit lite mjuka och goda. Smaka av och kolla om det eventuellt behövs lite mer kryddor.

Servera med ris och lite yoghurt som sås. Vill man så går det säkert bra att ersätta riset med couscous, bulgur, pasta eller potatis.

Smaklig måltid!

För några veckor sedan fick jag den här bilden av Ken från Texas. Vi hade som vanligt sprungit på varandra på vägen vid ett café straxt utanför den stora staden Logrono. Där fanns ett vackert naturreservat med en sjö och skog, det var väldigt grönt och härligt där. Jag hade för första gången börjat min vandring medan det fortfarande var mörkt, för det skulle bli över 30 grader i skuggan den dagen och jag ville komma fram i skaplig tid då det blir som varmast mellan klockan 13 och 16 på dagen.

Två veckor senare hade jag just lämnat storstaden León och var på väg mot den gamla vackra staden Astorga. Hösten gjorde sig påmind även i Spanien och jag hade upptäckt att min regn- och vindjacka inte var särskilt regntät, regnade det ordentligt så blev jag rejält blöt och kall ända in på kroppen. Det var småkallt, blåsigt och regnet hängde i luften och jag hade inhandlat en rejäl regncape i León, Efter Astorga väntade dom höga galiciska bergsmassiven framför mig och jag undrade hur jag skulle klara av dom, det hade ju varit rejält tufft att ta sig över Pyrenéerna. Det visade sig vara betydligt lättare, för stigningen pågick successivt under flera dagar och jag lade mig också till med en bra strategi. Jag stannade på natthärbärgen halvvägs upp till bergspassen, så att jag sedan kunde passera toppen i utvilat tillstånd och med pigga ben nästa förmiddag. Det var en bra strategi för mig, den ska jag fortsätta att använda mig av om jag gör liknande vandringar i framtiden.

Jag tänker så ofta på Caminon och vandringen där och jag undrar om det är någon som vågat trotsa Coronan och ge sig ut och vandra där nu i år? Håller ens härbärgena öppet under dessa omständigheter?

Ringaren av Notre Dame? Nej, det var visst bara jag i min nya rejäla regncape.

Den gamla vackra romerska bron i Hospital de Órbigo.

Ibland kommer man väldigt långt med hjälp av lite jävlar-anamma och lite goda strategier! Vi förmår så mycket mer än vad vi tror!

#elcamino